Jag börjar känna mig lite fundersam och undrar vad det är som händer om det nu händer... Men jag har noterat att jag börjat reagera lite annorlunda gällande min blodfobi. Funkar det jag gör? Det påstås ju det men att uppleva det känns som ren magi (om det nu inte är något tillfälligt eller rent av inbillning). Tre händelser den senaste veckan pekar ändå på att något håller på att hända. *Vågar inte riktigt tro det ändå*
Först var det förra söndagen då jag provred araben. På hemvägen var det något som rev ägaren på näsan när vi red mellan lite träd och buskar. Det började blöda och det blödde rätt hyfsat också. Visst reagerade jag en del men inte så mycket som förväntat.
Dagen efter chockade jag mig själv genom att gå förbi köttdisken i mataffären. Det är något som stressat mig rätt rejält tidigare. Jag har varit rätt stressad bara av behöva gå till frysdiskarna som ligger bredvid. Nu kopplade jag bara på tunnelseendet men blev inte stressad överhuvudtaget.
Så idag slog jag i ena handen så det uppstod ett blödande sår på ett finger. En sådan händelse har tidigare inneburit ett totalt handikapp i upp till två timmar då jag suttit och hållit för såret tills jag slutligen efter mycket om och men vågat släppa taget. Nu blev reaktionen "jaha, nu får man ta det lugnt en stund för jag är handikappad igen *suck*". Jag höll för såret som jag brukar, satte mig på en stol och var inte långt ifrån att somna. Ok? Var var megastressen? Sen släppte jag taget betydligt tidigare än jag gjort förut.
Hm. Intressant. Minst sagt.
Först var det förra söndagen då jag provred araben. På hemvägen var det något som rev ägaren på näsan när vi red mellan lite träd och buskar. Det började blöda och det blödde rätt hyfsat också. Visst reagerade jag en del men inte så mycket som förväntat.
Dagen efter chockade jag mig själv genom att gå förbi köttdisken i mataffären. Det är något som stressat mig rätt rejält tidigare. Jag har varit rätt stressad bara av behöva gå till frysdiskarna som ligger bredvid. Nu kopplade jag bara på tunnelseendet men blev inte stressad överhuvudtaget.
Så idag slog jag i ena handen så det uppstod ett blödande sår på ett finger. En sådan händelse har tidigare inneburit ett totalt handikapp i upp till två timmar då jag suttit och hållit för såret tills jag slutligen efter mycket om och men vågat släppa taget. Nu blev reaktionen "jaha, nu får man ta det lugnt en stund för jag är handikappad igen *suck*". Jag höll för såret som jag brukar, satte mig på en stol och var inte långt ifrån att somna. Ok? Var var megastressen? Sen släppte jag taget betydligt tidigare än jag gjort förut.
Hm. Intressant. Minst sagt.