Intressant om feminism och manshat

Nej, jag tycker tex inte att du är korkad. Du lyckas i alla fall oftast utmärkt väl med att framstå som motsatsen. Men om det skarpaste man kan komma som motargument mot feminismen är att det är manshat, då har man faktiskt inte tänkt tillräckligt.

Jag kommer inte på något bra jämförelseexempel, men om någon tex påstod att anledningen till att sjukförsäkringen har förändrats och en del människor har blivit utförsäkrade är att moderaterna hatar sjuka, så skulle jag tycka att det argumentet var ungefär lika vettigt som det här tjafset om manshat. Och då tycker jag ändå att förändringarna har varit inhumana, det är inte det att jag försvarar dem. Men att förklara dem med hat, verkar feltänkt. Minst sagt.

Det är helt enkelt dåligt på så många nivåer, att det blir lite hopplöst ointressant att bemöta.

Då förstår jag vad du menar och jag håller med om att manshat är ett dåligt uttryck. Jag tror inte heller det handlar om hat. Hat är ett för hårt ord. Det är väl tyvärr jag som skrev manshat i en iver att skapa uppmärksamhet.

Det jag hänger upp mig på är viljan att definera mig som vit medelålders man i första hand. Sen kanske någon lägger till att jag inte har begrundat min vithet. Det är detta sättet att måla upp världen från vänsterhåll som blir så fel.
 
Det jag hänger upp mig på är viljan att definera mig som vit medelålders man i första hand. Sen kanske någon lägger till att jag inte har begrundat min vithet. Det är detta sättet att måla upp världen från vänsterhåll som blir så fel.
Hur menar du? Vad är det som blir fel?

Hur ska vi komma tillrätta med dylika orättvisor utan att kunna peka ut dem som har dragit de längre strået?
 
Feminism är det nya modeordet i politiken, liksom ex rasismen tidigare varit det eller jämlikhet, rättvisa etc etc. När sedan den politiska pamfletten ska transformeras från pamflett till verklighet uppstår problem och det hela blir för många tråkigt.

Att de som tidigare kletat på ordet rasism på politiska meningsmotståndare nu istället kletar på ordet antifeminism är inte förvånande, det är ju ofta samma typ av populistiska företrädare som gör det.

Den absoluta majoriteten ställer sig bakom tanken att vi ska samma villkor i samhälle och på arbetsplatser, vad som skiljer är hur man värderar just lika villkor.

Lika lön för lika arbete är en självklarhet. Att marknaden (arbetsgivare och arbetstagare, själva eller genom sina organisationer)sedan sätter lönen dvs efterfrågan för de olika typerna av jobb oberoende av om det är en man eller en kvinna som utför jobbet är för mig en självklarhet.

Att den som väljer deltidsarbete får minde i lön per månad än den som väljer heltid, att den som inte vill eller kan satsa på sitt jobb till 100% inte avancerar lika fort och därmed har en sämre löneutveckling, ja det är för mig en självklarhet.

Att en styrelse i ett aktiebolag ska tillsätts av dess ägare och ingen annan är lika självklart som att ingen jäkel förutom ett partis medlemmar ska tillsätta deras styrelse...
Gör det mig till en antifeminist? Ja! i vissas ögon.
 
Hur menar du? Vad är det som blir fel?
Hur ska vi komma tillrätta med dylika orättvisor utan att kunna peka ut dem som har dragit de längre strået?
Det blir den vanliga konflikten mellan generalisering och individ. Strukturen är vi antagligen rätt överens om. Men individen som inte känner sig bekväm med att pekas ut så blir lite...kränkt?
 
Det blir den vanliga konflikten mellan generalisering och individ. Strukturen är vi antagligen rätt överens om. Men individen som inte känner sig bekväm med att pekas ut så blir lite...kränkt?
Men om man är med på hur strukturerna ser ut så måste man köpa existensen av de kollektiva erfarenheterna - självklart då inklusive sina egna. Eller vilka avser du med "vi"?
 
Sen kanske någon lägger till att jag inte har begrundat min vithet. Det är detta sättet att måla upp världen från vänsterhåll som blir så fel.

Det var väl det här som blev så oerhört - och obehagligt - tydligt i debatten mellan Alice Teodorescu och Ali Esbati häromdagen. Det räckte med att Alice inte delade Alis synsätt på rasism för att hon skulle anklagas för att legitimera rasism och rentav hävda att den inte existerade i Sverige.

Jag tror absolut inte att alla i Vänsterpartiet skulle hävda samma sak men jag ser inget positivt alls i att en debattör beter sig på det viset, oavsett politisk tillhörighet.
 
Det blir den vanliga konflikten mellan generalisering och individ. Strukturen är vi antagligen rätt överens om. Men individen som inte känner sig bekväm med att pekas ut så blir lite...kränkt?
Och då kan den/de individerna så klart beskylla kombattanterna för att vara manshatare, så att skulden, ansvaret, för guds skull inte belastar någon man.

Vettiga män vet att kulturens förståelse av vad manlighet/maskulinitet är och bör vara är djupt problematisk. Övriga tycker synd om sig själva när de anar kritik och blir kränkta. Vilket de givetvis, helt i linje med den där kulturella förståelsen skyndsamt måste räddas från.

På vilket sätt skiljer sig de där männens kränkthet från offerkoftor?
 
@Petruska

Jag hoppas jag missförstår dig, för när jag läser ditt inlägg är det lätt att tolka dig som att de män som ser problem med ett överdrivet använda av generaliseringen "vita, medelålders (heterosexuella) män" per definition inte är vettiga?
 
Och då kan den/de individerna så klart beskylla kombattanterna för att vara manshatare, så att skulden, ansvaret, för guds skull inte belastar någon man.

Vettiga män vet att kulturens förståelse av vad manlighet/maskulinitet är och bör vara är djupt problematisk. Övriga tycker synd om sig själva när de anar kritik och blir kränkta. Vilket de givetvis, helt i linje med den där kulturella förståelsen skyndsamt måste räddas från.

På vilket sätt skiljer sig de där männens kränkthet från offerkoftor?

Men varför sägs män bli kränkta? Det går att tycka illa om olika företeelser utan att känna sig kränkt. Det här med att män sägs vara kränkta och offerkoftor blir också lätt ett sätt att förminska och vinna enkla poänger.

Jag känner mig inte kränkt alls. Jag tycker tvärtom det kan vara bra att det äntligen blir lite ideologiska motsättningar i politiken. Det har varit slätstruket och trångt i mitten de senaste åren.
 
Men varför sägs män bli kränkta? Det går att tycka illa om olika företeelser utan att känna sig kränkt. Det här med att män sägs vara kränkta och offerkoftor blir också lätt ett sätt att förminska och vinna enkla poänger.

Jag känner mig inte kränkt alls. Jag tycker tvärtom det kan vara bra att det äntligen blir lite ideologiska motsättningar i politiken. Det har varit slätstruket och trångt i mitten de senaste åren.
Jag vet inte. I tråden var det @tanten som bekymrade sig om det. I övrigt är det mest ett slags skämt för mig: vita kränkta män, du vet.

Jag gillar också att det offentliga politiska samtalet har varit mer ideologiskt på sistone. Bättre än före förra valet, tex, såvitt jag minns.
 
@Petruska

Jag hoppas jag missförstår dig, för när jag läser ditt inlägg är det lätt att tolka dig som att de män som ser problem med ett överdrivet använda av generaliseringen "vita, medelålders (heterosexuella) män" per definition inte är vettiga?

Vad som är överdrivet kan man ju diskutera. Män som tycker att problemetmed femi ism är att feminismen pekar på ptoblemmed både maskulinitet och män, demonstrerar inte sin vettighet just då, om du frågar mig.
 
Vad som är överdrivet kan man ju diskutera. Män som tycker att problemetmed femi ism är att feminismen pekar på ptoblemmed både maskulinitet och män, demonstrerar inte sin vettighet just då, om du frågar mig.

Fast jag tycker att det är jättebra att feminism pekar på problemet med maskulinitet! Jag har bara svårt att se att det är samma sak som det vi diskuterar här; problemet med att man överanvänder generaliseringar.
 
Visst fasiken är det manshat. Varför inte? Jag avskyr manssamhället som vi alla tvingas leva i och jag hatar alla män för att det som de symboliserar, tyvärr.
Det här förstår jag inte, jag blir förbannad över orättvisor och enstaka män som individ, men aldrig någonsin i min värld och med min verklighetsuppfattning att jag kommer hata män som grupp. Lika lite som somalier, norskar eller kineser.
 
Nej, jag kan faktiskt inte heller alls förstå ett sådant hat.

Det verkar ganska svårt att kombinera ett hat mot män som grupp och en icketolerant inställning till rasism. Om man bekymrar sig om att vara lite konsekvent.

Hat föder inga lösningar.

Feminism är något helt annat än hat mot en utpekad grupp människor.
 
Jag förstår @Kattennizze. De erfarenheter jag har och vetskapen om att jag delar dessa med andra kvinnor gör att jag ogillar den samhälleliga gruppen män. Givetvis hatar jag inte enskilda individer bara för att näst sista siffran i deras personnummer är ojämn.

Jag ogillar hela systemet som gör att män finns. Kvinnor också. Jag är inte glad i att kalla mig själv kvinna. Det är av politisk nödvändighet som jag identifierar mig som kvinna. För att omgivningen pekar ut mig och behandlar mig som kvinna och det gör att jag måste hitta styrka hos andra kvinnor: vi har samma erfarenheter, det är inte vårt fel och tillsammans kan vi sätta ner foten.

Hade jag resonerar som "vita kränkta heteromän" och sagt att "nä jag är en unik liten snöflinga och nu tycker jag att vi ska se till individer och inte gruppera folk", då hade jag gått genom livet och mått riktigt, riktigt dåligt. För jag hade nog inte förstått att det inte är mig det är fel på.

Vi måste kunna se till och prata om grupper. Annars kan vi aldrig korrigera de orättvisor som finns på gruppnivå.
 
Tillägger att just ordet hat inte är min poäng. Kalla det negativ attityd mot/syn på om ni vill. Sak samma.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp