inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

[JennyF]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Är hunden så matfixerad som den här, och det behövs en nära-döden-upplevelse för att den ska ändra sig, skulle i vart fall jag inte göra nån större affär av det hela utan se till att hunden aldrig kommer åt käket, punkt slut. Jag tycker inte det är värt att ge sig på sin hund med så grova medel för en sån sak som mat.
Så principfast behöver man inte vara. Tycker jag.

Det är väll det TS försöker när hon frågar om "inbrottssäkra" tunnor?

Jag har också två hundar av två helt olika mentalitet. Sen ena får en hjärtattack om jag mer än höjer rösten och den andra struntar i det mesta. Den senare har jag tagit tag i för att korrigera. Den andra har jag aldrig gjort mer än sagt åt med lite hårdare ton.

 

[Gilly]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Intressant! Får man fråga vem tränaren var?

Ett problem han då nämnde som de har i USA (och vi här också) är att de har avlat bort både rädsla och aggressivitet på just labradorer. Du har då en hund som är stenhård utan rädsla som enbart strys av drifter...

Fast.. Jag tänker mig många labbar som avslagna. Dvs inte spec intresserade av nått, sega, rätt neutrala liksom. (obs, säger INTE att alla labbar är såhärm, bara en generalisation) Kanske det han menade? För annars så är ju en sådan hund lik många jakthundar. Hård, fokuserad och med 100% motivation på det den vill göra, vilket har många fördelar i träning. Det gäller ju bara att kunna 'vända' och ta vara på dessa fina eganskaperna och utnyttja det till max i sin träning. Dock krävs det ju då att man kan jobba med annat än de klassiska brukshundarna om ni förstår vad jag menar


Gilly

 

[lady_vip]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Det är ju en hästtränare, John Moore

Absolut inte avslagna, väldigt svåra att träna. Jag har en häst med liknande egenskaper nämligen, fast hon har hög aggressivitet och lite rädsla, men kan man kontrollera aggressiviteten är hon trevlig.

Han menade att de har den här ofantliga motorn som labbar också har och stenhuvud, det är svårt att träna en sån hund. Jämför man då med en terrier så har de låg rädsla och mycket aggressivitet, de är helt annorlunda.

Glöm inte att det inte är negativ aggressivitet som diskuterades. Men har du ett djur med extremt låg rädsla, då är de svårare att träna, så är det. För hur det än är så bygger en del träning på att djuret får däng när det gör fel. Kan du då inte hitta någon annan väg runt det så är du ganska körd...

Frågade t.ex. om min häst som bits i boxen. Jag har provat det mesta, smälla till henne, ignorera osv, men tycker inte att det funkar, så jag binder upp henne så bits hon inte. Men anledningen till att hon biter mig är ju egentligen att hon är väldigt ranghög och har hög aggressivitet, tycker boxen är hennes och vill jaga ut mig därifrån. Så hon borde få en smäll hon aldrig glömmer, uppenbarligen klarar jag inte det eftersom jag måste upprepa det varje gång. Därför binder jag upp henne istället.
Det är ju lite samma sak med dessa labbarna.

Blev det luddigt..?

 

[Milosari]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

det där stämmer delvis in på min hund. visst, det händer att han blir lite rädd, eller att han upplever en situation som ganska obehaglig. men den blir aldrig tillräckligt obehaglig. men han är inte sådär trög och slö i huvudet som en del labbar kan vara. han vill ju verkligen jobba. mest på sitt eget sätt, men eftersom han vid det här laget vet att det blir på mitt sätt eller inget sätt så kan han tänka sig att vara till lags för att få utlopp för sin energi och arbetslust. jag kommer aldrig att bli "herre" över den här hunden. han tycker om mig, och vill hellre vara med mig än någon annan levande varelse, men inte en chans att han skulle låta bli att ifrågasätta.

det är sådan skillnad med min andra hund. hon försöker vara till lags på ett helt annat, mycket "ärligare" sätt. där handlar det inte så mycket om att hon använder mig som kanal för att få utlopp för någon energi, utan hon gör som jag vill för att jag ber henne.

 

[Gilly]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Det är ju en hästtränare, John Moore

*grymt avundsjuk*

Absolut inte avslagna, väldigt svåra att träna. Jag har en häst med liknande egenskaper nämligen, fast hon har hög aggressivitet och lite rädsla, men kan man kontrollera aggressiviteten är hon trevlig.

Han menade att de har den här ofantliga motorn som labbar också har och stenhuvud, det är svårt att träna en sån hund. Jämför man då med en terrier så har de låg rädsla och mycket aggressivitet, de är helt annorlunda.

Glöm inte att det inte är negativ aggressivitet som diskuterades. Men har du ett djur med extremt låg rädsla, då är de svårare att träna, så är det. För hur det än är så bygger en del träning på att djuret får däng när det gör fel. Kan du då inte hitta någon annan väg runt det så är du ganska körd...

Frågade t.ex. om min häst som bits i boxen. Jag har provat det mesta, smälla till henne, ignorera osv, men tycker inte att det funkar, så jag binder upp henne så bits hon inte. Men anledningen till att hon biter mig är ju egentligen att hon är väldigt ranghög och har hög aggressivitet, tycker boxen är hennes och vill jaga ut mig därifrån. Så hon borde få en smäll hon aldrig glömmer, uppenbarligen klarar jag inte det eftersom jag måste upprepa det varje gång. Därför binder jag upp henne istället.
Det är ju lite samma sak med dessa labbarna.

Blev det luddigt..?

Ah, nu förstår jag hur han menade!

Gilly

 

[Brandgul]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Aja... Intressant...

Jag har väl mer än en gång fungerat som någon slags stöttepelare för folk med dessa Labradorhanar som ö h t inte går att få någon ordning på. Bli hårdare! *ha ha ha* Det är alltid valpköparna som det varit fel på, inte hundarna... Det har varit så "korkade" hundar att de kunnat gå ned för att stup utan att förstå. Men det faller på plats när du skriver att man avlat bort rädslan... Men motsatsen, att de saknar en positiv aggressivitet kan jag inte riktigt förstå. Jag kan inte relatera vad det är för egenskaper?

 

[Brandgul]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Med tanke på vad han är för en filur och vilket underläge du låg i en gång i tiden måste jag säga att du gjort ett jäkla bra jobb med honom

 

[Jadzia]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Jag tror det är vad vi hundfolk skulle kalla kamplust.

 

[Brandgul]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Ja kamplust är väl ett slags mod (?) på sitt sätt och mod kan jag förstå som motsats till rädsla. Men säger jag kamplust så varför skulle en hund med kamp vara lättare än en utan? För att det ger en slags motivering för att kunna samarbeta med hunden?

Jycken som jag har hemma ibland är ju helt omotiverad till allt och nollställd. Jag kan ju knappt ens göra honom glad. Det är ju hur svårt som helst. Dock med lite rädsla... Hmm tja... Det här var intressant...

Korkade bulldozers är ju det absolut värsta jag vet. Folk avlar dessutom fram dem frivilligt!!!!

 

[lady_vip]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Intressant tanke tycker jag iaf, även om han har utvecklat den på hästar.

 

[lady_vip]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Jag tror det är vad vi hundfolk skulle kalla kamplust.

Nja, en typ av kamplust, kan faktiskt inte komma på en bättre ord, men det stämmer ju in på mitt terrier/labbe-exempel.

 

[lady_vip]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Aja... Intressant...

Jag har väl mer än en gång fungerat som någon slags stöttepelare för folk med dessa Labradorhanar som ö h t inte går att få någon ordning på. Bli hårdare! *ha ha ha* Det är alltid valpköparna som det varit fel på, inte hundarna... Det har varit så "korkade" hundar att de kunnat gå ned för att stup utan att förstå. Men det faller på plats när du skriver att man avlat bort rädslan... Men motsatsen, att de saknar en positiv aggressivitet kan jag inte riktigt förstå. Jag kan inte relatera vad det är för egenskaper?

Det är nog som Jadzia skriver, det närmsta är kamplusten. Men jag tycker det är en intressant teori han har. Har tänkt mycket på det och det är nog så att de har avlat bort aggressiviteten och sen dragit dit typ engelska FT-labbar också har det blivit knas där.

 

[Jadzia]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

En hund med god kamplust tar i lite extra när det tar emot och blir tungt. Det är hundens jävlar anamma helt enkelt. Kamplust har mycket lite att göra med lusten att bita i en trasa. Det borde kallas leklust.

Kamplusten triggar också hunden när föraren blir arg och den svarar på korrigeringen med att anstränga sig mer och bättre.

 

[Brandgul]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Har tänkt mycket på det och det är nog så att de har avlat bort aggressiviteten och sen dragit dit typ engelska FT-labbar också har det blivit knas där.

Hur menar du? Hur kom FT in i bilden?

Aggressivitet är något som aldrig ska ha funnits i en retriever, dom ska vara fria från det. De ska ju heller inte ha spår av rädsla. Det som får en retriever att samarbeta är ju att de ska vara väldigt följsamma och förarveka.(Will to please är ju ett bättre ord...) Skulle man kunna kalla förarvekhet för en slags rädsla? Jag skulle nog kunna göra det. En väldigt förarvek hund kan ju vara väldigt miljöstark.

Många gånger när jag tänker på dessa "omöjliga" hundar är det just deras vilja att samarbeta som fattas. Massa frusterad hund som vill arbeta, men det finns ingen fokus att vända det till något förutom att bara fara runt runt. Då tänker jag: Om man iaf bara kunde "skrämma" honom genom att bli förbannad eller nått så någon polett trillar ned. Men de hundarna tar ju allt och verkar helt oberörda. Ja nu svävar jag ut och det har kanske inte något mer med din rädsla/aggressivtet att göra, men jag svävar lätt ut när det gäller just detta

 

[Gilly]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Det som får en retriever att samarbeta är ju att de ska vara väldigt följsamma och förarveka.(Will to please är ju ett bättre ord...) Skulle man kunna kalla förarvekhet för en slags rädsla? Jag skulle nog kunna göra det. En väldigt förarvek hund kan ju vara väldigt miljöstark.

Jag tycker det är intressant det där med will to please. Jag har tidigare tänkt att en hund som beskrivs med att den har mycket will to please = en omskrivning för en vek, rädd mes. Nu har jag en hund som har väldigt mycket sådant, är väldigt inriktad på samarbete, att få beröm och bekräftelse och är mycket underlägsen mot människor. MEN, samtidigt är hon väldigt självständig, mycket orädd och en 'ledartyp'. Mycket killer-instinct vad det gäller djur och färemål, mycket jakt. Hur skulle hon beskrivas liksom? Mycket på både hållen kan jag tycka. Men jädrans vad rolig hon är att träna med

Vilken intressant tråd denna kom att bli

Gilly

 

[Milosari]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

tack! va rar du är. man blir ju lätt hemmablind och glömmer bort hur illa han faktiskt betedde sig för några år sedan...

 

[Milosari]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Många gånger när jag tänker på dessa "omöjliga" hundar är det just deras vilja att samarbeta som fattas. Massa frusterad hund som vill arbeta, men det finns ingen fokus att vända det till något förutom att bara fara runt runt. Då tänker jag: Om man iaf bara kunde "skrämma" honom genom att bli förbannad eller nått så någon polett trillar ned. Men de hundarna tar ju allt och verkar helt oberörda. Ja nu svävar jag ut och det har kanske inte något mer med din rädsla/aggressivtet att göra, men jag svävar lätt ut när det gäller just detta

det där tycker jag är ett intressant spår och jag känner igen mig mycket. med min hund känner jag också att han inte är sådär väldigt social som många andra hundar är. han är nyfiken, och det driver honom att snabbt ta upp nya och ytliga kontakter, men han stannar inte kvar och utvecklar relationen, eller hur man nu ska uttrycka det. kan det ha något samband med samarbetsviljan tror du? att viljan att ingå i en flock hänger ihop med lusten att samarbeta?

 

[Jadzia]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Det gör det nog. De som är självständiga och anser att eget sällskap är gott nog saknar anledning att samarbeta. Gillar de inte läget kan de ju alltid gå iväg på egen hand, ungefär. Det såg man ganska tydligt på gamla rottis-hanen.

 

[Gilly]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Det gör det nog. De som är självständiga och anser att eget sällskap är gott nog saknar anledning att samarbeta. Gillar de inte läget kan de ju alltid gå iväg på egen hand, ungefär. Det såg man ganska tydligt på gamla rottis-hanen.

Fast jag tycker att självständig också är en hund som kan arbeta själv och inte alltid behöver stöd av matte/husse utan kan lösa problem själv. En sådan hund kan ha stor samarbetsvilja ändå! Titta tex på dagens agility.. En hund som inte har självständigt tänkande och modet att arbeta själv på avstånd OCH mycket samarbetsvilja når aldrig toppen

Gilly

 

[Jadzia]

Sv: inte nu igen! (tunna med låsbart lock)

Fast det du beskriver är inte vad jag skulle kalla en självständig typ av hund. Det är helt enkelt en förarvek hund som inte är vek i övrigt. En hund är inte självständig bara för att den inte är vek och behöver förarstöd. BC arbetar ju inte direkt intill sin förare, men de är inte alls självständiga på samma vis som Kuvasz, Maremma och liknande. De behöver ingen utan arbetar helt ensamma utan förare.