Inte helt värdelösa ordspråk...

[Araminta]

På tok för långt för att få kallas ordspråk men ett citat som jag försöker leva efter i mitt yrke

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det, lurar sig själv när hon tror hon kan hjälpa andra.För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han förstår. Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag kan mer och vet mer. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre, i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.

Av Sören Kirkegaard, översatt från danska.

 

[CillaW]

Detta är tatuerat på min vänstra axel:

If you fight love, you're always a loser

 

[Raderad medlem 6459]

Mitt favoritcitat om feminism:

 

[Thomasine]

@niphredi betyder oscurecidas mörker eller förmörka?

Resten förstår jag. Bra citat!

 

[Monstermom]

Mitt favoritcitat om feminism:

Me gusta!

Smått off topic (men inte helt, med tanke på @tanten s funderingar), minst sagt glatt överraskad av att jag har spanskakunskaper nog att hanka mig igenom det där och begripa det (så vitt jag vet ) efter att ha hjälpt 14-åringen med sina spanskaläxor!

 

[Kibani]

"Ingenting varar för evigt, inte ens det som är riktigt jobbigt"

Visserligen hittad på en kylskåpsmagnet men har inte sett den användas mycket nog för att vara uttjatad. Bra ord att tänka på när man tycker världen är emot en iaf. En annan som kanske är lite ot men rolig:
"Om evolutionen fungerar, varför har mammor inte fler händer?"

 

[Fibusen]

Min favorit: Kasta inte bäver i trähus.

 

[Tora]

Min favorit: Kasta inte bäver i trähus.

 

[Blacksmithfarm]

Min favorit: Kasta inte bäver i trähus.

Den hade jag inte hört förut.

 

[hagel]

KL

Jag kan tycka det är lite intressant att så många väljer deviser och tankesätt på andra språk än modersmålet. Onekligen är du ju så att språkets alla nyanser för det mesta enbart finns i en persons första språk.

Jag arbetar med en person som talade svenska i hemmet men inte flyttade till Sverige förrän i 20-årsåldern - för 30 år sedan. Hen är fortfarande en aning vilse i ords laddning.

Även om man är väldigt duktig på ett annat språk så finns det första språket närmast. Känslor är oftast lättast att uttrycka på det språk man talade med sina föräldrar.
Som sagt, är det intressant att just deviser och ordspråk då uttrycks på andra språk, speciellt engelska.

Språket handlar ju, precis som du säger, om känslor. Dock är jag inte alls enig om delen med ens första språk.

Om du möter mig och vi börjar prata om något svenskt eller något från min barndom eller typ bakgrundshistoria, så är svenskan mitt naturliga förstaspråk. Men om vi diskuterar politik, samhällsproblem, ekonomi, biologi eller förhållanden i vuxen ålder så är det inte säkert att mitt modersmål är det som faller mig naturligt att prata på.

Enda gången (ironiskt nog ) i min vardag som jag pratar svenska är med min danska sambo, på jobbet och med vänner och bekanta så pratar jag bara danska. Men om vi bråkar hemma och jag är sur eller upprörd, så faller jag lätt in i danska även fast jag alltid pratat svenska med partnern. Danska är mitt "vuxenspråk" , där jag har mitt vuxna ordförråd och känsloregister . Men om du säger Falukorv och midsommarstång så är det inte osannolikt att jag slår över i uppländsk dialekt .

Kort sagt: mina språknyanser varierar enormt efter sammanhanget som diskuteras . Jag kan börja bryta på ett annat språk, bara på grund av samtalsämnet .

 

[clusia]

"Det gäller att hitta lösningar där andra ser problem." Använder jag ofta i vardagen.

Annars gillar jag "happiness is within you, so unlock the chains from your heart and let yourself grow." Som är en del av ett citat av Jimi Hendrix.

 

[Miljon]

Jag gillar att läsa citat och tycker många är tänkvärda, men det är inte så många som verkligen fastnar hos mig. Däremot låttexter är jag väldigt svag för!
Jag har sedan senare tonåren haft några extremt jobbiga perioder, och det band som betytt allra mest för mig är All Time Low. För det mesta ganska glad poppunk, men två rader som fastnat hos mig är följande:

Make the most of living while you're young and have the chance to take your chances - För mig en påminnelse om att leva livet här och nu, inte skjuta upp saker till framtiden. En vet aldrig när det är för sent att förverkliga de där drömmarna, det är bäst att ta de chanser som kommer, när de kommer.

Love yourself so no one has to - Det här ska jag tatuera in någonstans på min kropp, det är från en låt som hjälpt mig när livet varit som värst. Och just den här raden betyder för mig att älska sig själv. Inte förlita sin lycka och sin känsla av att vara viktig, på att någon annan uppskattar en, utan för att jag själv älskar mig. Att inse sitt eget värde, och uppskatta det. "Vara sin egen lyckas smed" liksom, för att komma med något jag tycker är rätt uttjatat

 

[Honungshumlan]

Mina två favoriter är:
Alla har en skruv lös - de som inte tror på det har två.
Och: Gräset är grönare på andra sidan för att du inte vattnat din egen sida tillräckligt.

 

[Gabbi]

Du är fortfarande fast i att det är något nedlåtande.
Så menade jag inte.

Ja, jag tycker det är intressant att modersmålet inte är första alternativet när det kommer till tankespråk och talesätt. Det finns inga citattecken runt ordet.
Dessutom är många ordspråk gemensamma för många språk. precis som en del folksagor och sägner är universella.

Sedan var det väl rätt raljant att säga att man inte kan "snappa upp" känslor och nyanser på andra språk. Det är ren lögn. Det jag försökte diskutera var att man ofta har ett djupare känsloregister på sitt modersmål. Det är långt ifrån ditt "väldigt god förståelse".

Varför var det viktigare att angripa, än att diskutera fenomenet - som jag ville göra?

Och nej, svenska var inte mitt första språk. Men det är det språk jag läser och skriver på.

Men vad är ett modersmål egentligen nu för tiden. Vi reser, och vi har en massa vänner från olika ställen, vi svenskar säger våra första ord på engelska när vi är tre, fyra år gamla, vi jobbar utomlands. Ett modersmål är inte som förr i tiden när det var det enda vi kom i kontakt med om man inte åkte till "Amerikat". Jag läser (med varierande framgång) mina vänners inlägg på flamländska, franska, spanska, engelska och italienska på facebook, och vissa saker som de säger passar bara just på det språket. Om jag hör min mamma utbrista Qu'est que tu il fait?? på franska så förstår jag hennes känsla mycket mer än om hon skulle säga; men vad gjorde du nu?

 

[Gabbi]

Språket handlar ju, precis som du säger, om känslor. Dock är jag inte alls enig om delen med ens första språk.

Om du möter mig och vi börjar prata om något svenskt eller något från min barndom eller typ bakgrundshistoria, så är svenskan mitt naturliga förstaspråk. Men om vi diskuterar politik, samhällsproblem, ekonomi, biologi eller förhållanden i vuxen ålder så är det inte säkert att mitt modersmål är det som faller mig naturligt att prata på.

.

Samma för mig. Svenska är utan tvekan mitt modersmål, men börjar vi prata cykel så har hjärnan lärt sig det på engelska. jag säger top tube, cranks och bottom bracket och sedan står jag som ett fån och undrar vad det heter på svenska, och då har jag ändå skrivit böcker i ämnet (på svenska.)

 

[athena_arabians]

Samma för mig. Svenska är utan tvekan mitt modersmål, men börjar vi prata cykel så har hjärnan lärt sig det på engelska. jag säger top tube, cranks och bottom bracket och sedan står jag som ett fån och undrar vad det heter på svenska, och då har jag ändå skrivit böcker i ämnet (på svenska.)

Det är likadant för mig i yrket, engelska är det språk som gäller. Dessutom har jag aldrig använt vissa svenska ord eftersom stora delar av utbildningen var på engelska.

 

[tanten]

Språket handlar ju, precis som du säger, om känslor. Dock är jag inte alls enig om delen med ens första språk.

Om du möter mig och vi börjar prata om något svenskt eller något från min barndom eller typ bakgrundshistoria, så är svenskan mitt naturliga förstaspråk. Men om vi diskuterar politik, samhällsproblem, ekonomi, biologi eller förhållanden i vuxen ålder så är det inte säkert att mitt modersmål är det som faller mig naturligt att prata på.

Enda gången (ironiskt nog ) i min vardag som jag pratar svenska är med min danska sambo, på jobbet och med vänner och bekanta så pratar jag bara danska. Men om vi bråkar hemma och jag är sur eller upprörd, så faller jag lätt in i danska även fast jag alltid pratat svenska med partnern. Danska är mitt "vuxenspråk" , där jag har mitt vuxna ordförråd och känsloregister . Men om du säger Falukorv och midsommarstång så är det inte osannolikt att jag slår över i uppländsk dialekt .

Kort sagt: mina språknyanser varierar enormt efter sammanhanget som diskuteras . Jag kan börja bryta på ett annat språk, bara på grund av samtalsämnet .

Vi är nog eniga men uppenbarligen har jag varit urusel på att uttrycka mig.

Det jag fått lära mig är att det mål som är modersmålet - dvs bokstavligen det språk mamma talar till oss när vi ligger i hennes famn - har en annan ställning i vårt brukande av språket, än språk vi lär oss sedan.

"Vuxenspråket" är det/de språk vi använder för politik,yrkesdiskussioner, kultur etc. Men faktum är ju att de allra flera i det här landet använder svenskan i den absolut övervägande delen av tiden vi talar eller lyssnar. Det man övar mest är man bäst på.

 

[Miljon]

Vi är nog eniga men uppenbarligen har jag varit urusel på att uttrycka mig.

Det jag fått lära mig är att det mål som är modersmålet - dvs bokstavligen det språk mamma talar till oss när vi ligger i hennes famn - har en annan ställning i vårt brukande av språket, än språk vi lär oss sedan.

"Vuxenspråket" är det/de språk vi använder för politik,yrkesdiskussioner, kultur etc. Men faktum är ju att de allra flera i det här landet använder svenskan i den absolut övervägande delen av tiden vi talar eller lyssnar. Det man övar mest är man bäst på.

Jag vet inte om jag kan hålla med om att just känslor "ska" vara lättare på modedsmålet. Jag har otroligt (!) mycket lättare för att prata känslor på engelska, än på svenska. Jag tycker det är lättare att hitta orden där, och lättare att förmedla just exakt hur jag känner och tänker. Det klarar jag inte alls lika bra på svenska.
Jag kan tillexempel berätta något jobbigt, känslosamt etc. på engelska för en person, utan problem. När jag sedan ska berätta samma sak på svenska för en annan person, som jag kanske även har ett större förtroende för, så kan jag inte hitta orden.
Och svenska är helt klart mitt modersmål.

 

[Raderad medlem 6459]

Me gusta!

A mí también .

@niphredi betyder oscurecidas mörker eller förmörka?

Förmörkade! Här skulle jag översätta det till rum förmörkade av.. typ.

 

[Raderad medlem 6459]

Men faktum är ju att de allra flera i det här landet använder svenskan i den absolut övervägande delen av tiden vi talar eller lyssnar. Det man övar mest är man bäst på.

Ja visst är väl folk generellt sett bäst på svenska, givetvis, men det betyder ju inte att engelskan är så bedrövligt dålig att man inte ens kan begripa ett ordspråk. Svenskar hör ju och läser ju engelska i väldigt stor utsträckning nuförtiden och då blir man ju hyfsad på både hör- och läsförståelse. Däremot talar nog svenskar generellt sett rätt lite engelska i vardagen och har därför svårare för talet, särskilt om de inte är förberedda på att de ska prata engelska.