Inridning

[Modett]

Sv: Inridning

Så jobbigt att inte ha någon bra medhjälpare. Själv har jag gjort som katarina_dacke och gärna hållt mig på marken själv de första gångerna. Jag har upplevt att hästen känner sig trygg så, eftersom den är van att jag hanterar den, och dessutom har jag bra läge att överblicka situationen och avbryta om det verkar osäkert. Bara ryttaren i fråga är av lämplig storlek (en fördel om det ska gå att lyfta upp i hängande läge, även om jag gärna har en tredje part som lyfter de första gångerna), har god balans och är åt det smidigare hållet.

Sitter på jobbet nu så ska inte brodera ut något långt om hur jag har gjort med mina unghästar, men att gå lugnt fram har varit min ledstjärna - och att vänja vid "konstigheter". Börja klappa över ryggen, skutta runt, stå på en stol och borsta osv. De första gångerna har jag valt att hänga inne i stallet, där hästarna varit lugna och trygga. Inte fastsatta i linor utifall att de skulle bli rädda. När hästen väl tycker att det där hängandet är okej, och det brukar de normalt (om man nu kan säga så) göra om de är förberedda, så går det oftast fint att sitta upp.

Och var inte rädd för att backa bandet. Nu verkar det ju ha blivit lite knas för er, men mitt råd är att inte låta det sätta onödiga spänningar. Kliv tillbaka, känn att det funkar med de första delarna. Att lämna bort en stund låter annars som ett klokt alternativ.

 

[MiniLi]

Sv: Inridning

Ja det är ganska jobbigt.. Jag vill gärna hjälpa ägaren med den här ponnyn men vad gör man när ingen kan hjälpa till?

Nu är det bestämt att hästen ska iväg till en av våra grannar i slutet av månaden. Jag tänker fortsätta jobba på framförallt longeringen (som gick mycket bättre idag, hade satt upp en provisorisk rundpaddock) och även att hänga och greja lite i stallet osv.

 

[Domenico]

Sv: Inridning

Så här har vi gjort med de hästar jag ridit in/varit med vid inridningen:

Först longering: Positionen är jätteviktig! Du får aldrig komma "framför" hästen utan måste kunna driva dem framåt bakifrån. Ledare har jag aldrig använt. Ju mer avgränsat område, desto enklare. På en häst som drar i linan brukar jag sätta linan både i bettet och nosgrimman, eller dra grimma över tränset för att inte behöva ta så mycket i munnen. När longeringen fungerar lägger jag på sadel (i ridhuset, inte i stallet. (Har alltid haft tillgång till ridhus)) och spänner fast långsamt. Stigbyglarna till att börja med väl uppbundna eller bortplockade. Hästen leds sedan med sadeln och longeras i alla gångarter. När detta fungerar longeras hästen med stigbyglarna nere.

Sedan är det dags att hänga på hästen. (Hästen är för dagen framlongerad) Det krävs en BRA medhjälpare som håller hästen och som du litar på reder ut situationen om något skulle hända. Finns möjlighet är det bra med en tredje person som lyfter upp dig. Häng sedan över hästen med vänsterfoten lite lätt i stigbygeln. Hästen leds i skritt. När det fungerar sitt upp (bli upplyft) sakta. Räta dig sakta. Hästen leds i skritt. När hästen är avspänd kan man trava några varv på linan.

De hästar jag ridit in har varit treåringar som gått på lösdrift/bete hela sitt liv och har inte varit överdrivet mycket hanterade. De har ridits in på hösten när de varit lite "beteströtta". Hästarna har longerats fram innan varje ridpass till de känns "säkra". Hur många gånger detta tar är naturligtvis individuellt. Ett par gånger har vi ridit på lina och när det är dags att rida själv är det kanon med en annan häst först som draghjälp. Är din häst "för snabb" så bromsar en riktig märr med bakåtstrukna öron unghästen effektivt! Viktigast är att hästen har framåtbjudning. Utan styrfart är det svårt att svänga och en häst som klämmer och tänker bakåt bockar betydligt oftare än en som springer lite för fort. Sitt bara lite löst på och klamra dig inte fast med benen!

Jag tycker det är bättre att köra lite intensivt i början. "Mina" hästar har arbetats kanske 4 ggr i veckan relativt korta pass tills man kommit så långt att man kan skritta, trava och galoppera själv och styra. Detta har tagit omkring 1-2 månader från vi har börjat med longeringen. Därefter har de fått en längre sammanhängande vila för att smälta intrycken. Blir det för sporadiskt mellan gångerna i inridningsfasen tycker jag kan bli lite problematiskt.

Det finns många olika idéer om hur man bäst rider in en häst. Personligen skulle jag aldrig sätta mig på en unghäst i stallet som en del förespråkar. Framför allt inte om den är fastbunden. Hästen känner sig kanske trygg, men skulle den få panik så är det mycket svårare att komma undan. Jag har provat att vara instängd mellan en vägg och en panikslagen häst. Inget jag rekommenderar. Kom som tur var därifrån med blotta förskräckelsen.

Till dig och din häst. Om du känner dig osäker eller inte har rätt medhjälpare som kan hjälpa dig på ett bra sätt så tycker jag att du ska lämna bort den till någon med stor erfarenhet som rider in många hästar. Ju mer hästar man rider in desto bättre lär man sig att läsa dem och vad de är redo för. Skaderisken minskar för både häst och ryttare. Lämna den dock inte till vem som helst utan ta referenser och åk och titta till den ofta. Min erfarenhet från utbildningsstall är att ju mer intresserad ägare desto mer energi läggs på hästen.

Riskera inte att sätta dig i en situation som du inte klarar dig ur. DET ÄR SKILLNAD MELLAN ATT VARA MODIG OCH DUMDRISTIG!

 

[Sombre]

Sv: Inridning

Jag haller med Lovisaeleonora, var forsiktig. Och som andra sagt, det ar viktigt att bygga upp ett fortroende med ett tryggt ledarskap. Jag kan beratta lite om hur jag har gjort nar jag ridit in egna eller varit med och suttit in eller tittat pa andras hastar.

Vi utbildar dem forst under ett par ar pa tommen (longera gor vi aldrig) och de ar mycket hanterade sa att ledarskapet ar befast. Vi sitter alltsa pa dem ganska sent. Under arbetet fran marken jobbar vi alltid med nagot som vi kallar parkeringshalter. Vi valjer helt enkelt ut ett par platser pa ridbanan dar vi ofta gor halt, later hasten vanta eller later den ha en langre paus. Vi anvander oss av en liten, liten ruta och sa fort hasten flyttar en hov utanfor rutan eller om den gar ivag sa flyttar vi lugnt tillbaka den. Det ar viktigt att fa hasten att kanna sig trygg i rutan och verkligen lata den koppla av dar.

Nar det borjar bli dags for uppsittning sa lagger vi ut ho i parkeringsrutan, sa hasten ater nar vi borjar med uppsittnings arbetet. Det ar av tva skal, for det forsta sa tycker hasten att det ar valdigt trevligt med mat i rutan vilket gor att den garna kommer tillbaka dit. For det andra, den viktigaste anledningen, ar att hasten haller huvudet lagt vilket ocksa hjalper den att vara lugn.

Vi hanger och klanger pa hasten, gar runt den, kanske borstar lite, bara gor den van vid att vi ar overallt omkring den och att den vantar i rutan. Sa smaningom kan man sitta upp, men hela tiden med hastens nacke lag!!! Vi sitter pa den nagra ganger innan vi tar nagra skrittsteg i en liten volt och sa tillbaka till parkeringsrutan. Och en medhjalpare ar forstas bra att ha, men tar man det lugnt sa brukar det inte vara nagra problem.

Det har aldrig nagonsin varit med om nagra problem over huvud taget nar vi gjort pa det har viset. Det tar lite tid och forarbetet ar viktigt, men man slipper olyckor och bakslag.

Maten kan forstas vara ett problem for valdigt hungriga hastar, men det ar ovanligt. Jag minns en enda som vi inte kunnat anvanda mat till.

Lycka till med kusen, skont att du far hjalp .

 

[Syndroma]

Sv: Inridning

När det är dags för inridning hemma hos mig har vi alltid från början varit ute mycket hos hästarna. Borstat och pysslat, lyft på hovar, "hängt" lite lätt på dem (lutat sig är nog mer korrekt) lärt dem att det är vi tvåbeningar som bestämmer och att det inte är okey att puttas, buffas osv. De är vana vid att stå uppbundna, vilket är en ritual när de får mat under hösten/vintern/våren. De känner oss och vi känner dem. Vi börjar också tränsa dem ganska tidigt så att det är ett moment som inte kommer för plötsligt utan att det är någonting de är vana vid när det är dags att börja jobba.

Därefter börjar vi gå ut och gå runt om i hagarna. Vi har stora hagar med mycket backar och områden där man måste lyfta på benen. Vi fortsätter tills det inte finns någon som helt tvekan på att det är vi som leder och de som följer. Det handlar om förtroende och om respekt. Har du en häst som inte respekterar dig så anser i alla fall jag att resten utav momenten kommer bli svårare och jobbigare för både häst och blivande ryttare.

Näst på schemat är att börja vänja dem vid dem utrusting man tänker använda för longering/tömkörning. T.ex brukar jag lägga ett schabrak på ryggen under pysselstunderna, mest för att de ska vänja sig vid att det är något på ryggen och att det inte är farligt. Det är under stunder då de känner sig trygga och inte är stressade. Samtidigt börjar vi vänja dem vid konstiga ljud. Prasslande plastpåsar, kardborreband som dras isär. Under utfodring har vi ibland ställt hinkarna i mitten på en plastpressening också det för att vänja sig vid att läskiga saker inte alltid är så läskiga. Är skyddtilltänkta så är det tacksamt att de redan vet hur kardborreband låter, jag upplever det som att de inte blir lika uppstressade när de skall av. I vilket fall tas de på och sedan går vi runt lite en stund, sedan tas de av.

Min tös blev tömkörd mycket ute i skogen och efter det började jag longera henne. Vilket jag gjorde själv, ute i en hage. Det är ingenting jag råder er att göra. Snarare tvärtom. Går det åt helvete ute i en hage, då gär det åt helvete på riktigt. Och det visste jag om när jag började. But the stupitidy of humanity is hard to resist. Gör inte som jag i det fallet, jag har haft tur, för ingenting har hänt. Var i ett ridhus i alla fall de första gångerna du longerar tills både du och hästen är säkra på det ni gör och säkra på varann.

Nu blir det en hel wall of text. Och det jag egentligen vill säga med allt det här är att ta varje moment i lagom takt. Låt det inte gå för fort fram utan ta det lugnt. Låt varje moment ta sin tid osv.

Hoppas det går bra för dig.