Kiwifrukt
Trådstartare
Hur inleder ni era personliga brev när ni skriver dem? Med inledningen menar jag egentligen mest de två första meningarna. Tycker det är extremt svårt att balansera mellan svintorra/tråkiga "jag söker tjänsten som x hos företag y" (eller något liknande) och att skriva något som "fångar läsarens intresse"/mer personligt?
Jag skrev ett personligt brev som jag både låtit folk IRL och en person här från forumet () läsa, och tyckte själv att balansen där blev ganska bra. Personligt och lite mer intressant, men fortfarande utan att tappa det seriösa eller bli "fjantigt" om ni fattar hur jag menar? Nu är jag inskriven på stöd och matchning, och min handledare (som jag är ärlighetens namn inte alls klickar med) sågade min inledning totalt. Hen kastade sen åt mig ett papper om hur man kan göra, men där var inledningen "i mitt samtal med person x på företag y" och det förutsätter ju lite att man varit i kontakt med någon på företaget? Jag har telefonskräck, och även om jag jobbat bort mycket av den så finns den fortfarande kvar, och jag kommer definitivt inte till min fördel i telefon, vilket givetvis bidrar till att jag undviker att ringa. Jag ger en betydligt ärligare och positivare bild av mig själv skriftligt eller vid ett riktigt möte, men i telefon får jag panik och stakar mig mest.
Jag klickar som sagt inte alls med handledaren. Gruppen jag går i är väldigt "krävande", det är folk som har stora problem med att komma ut i arbetslivet, och med min högskoleexamen i bagaget känner jag att handledaren tycker att jag inte behöver något stöd alls och skiter lite i mig till förmån för de som kräver mycket mer. Men uppenbarligen behöver ju även jag hjälp och att bara kasta åt mig ett papper (ett papper, och hen sa inte ens några andra tips på hur man kan göra) funkar ju inte.
Så, hur formulerar ni de där första, ack så viktiga meningarna, som ska fånga läsarens intresse?
Jag skrev ett personligt brev som jag både låtit folk IRL och en person här från forumet () läsa, och tyckte själv att balansen där blev ganska bra. Personligt och lite mer intressant, men fortfarande utan att tappa det seriösa eller bli "fjantigt" om ni fattar hur jag menar? Nu är jag inskriven på stöd och matchning, och min handledare (som jag är ärlighetens namn inte alls klickar med) sågade min inledning totalt. Hen kastade sen åt mig ett papper om hur man kan göra, men där var inledningen "i mitt samtal med person x på företag y" och det förutsätter ju lite att man varit i kontakt med någon på företaget? Jag har telefonskräck, och även om jag jobbat bort mycket av den så finns den fortfarande kvar, och jag kommer definitivt inte till min fördel i telefon, vilket givetvis bidrar till att jag undviker att ringa. Jag ger en betydligt ärligare och positivare bild av mig själv skriftligt eller vid ett riktigt möte, men i telefon får jag panik och stakar mig mest.
Jag klickar som sagt inte alls med handledaren. Gruppen jag går i är väldigt "krävande", det är folk som har stora problem med att komma ut i arbetslivet, och med min högskoleexamen i bagaget känner jag att handledaren tycker att jag inte behöver något stöd alls och skiter lite i mig till förmån för de som kräver mycket mer. Men uppenbarligen behöver ju även jag hjälp och att bara kasta åt mig ett papper (ett papper, och hen sa inte ens några andra tips på hur man kan göra) funkar ju inte.
Så, hur formulerar ni de där första, ack så viktiga meningarna, som ska fånga läsarens intresse?