Jag förstår din frustration.Jag hoppas ju det men så händer det som idag.
En klasskompis vill byta förskola och var precis på intervju på en annan förskola. Fick jobbet på plats... Är jätteglad för hennes skull och hon verkligen förtjänar det men det tär som sagt verkligen på ens självförtroende när andra får jobb på första intervjun, första jobb de söker.
Men tänker inte ge upp men min ekonomi älskar inte detta .
Som funktionsnedsatt möter jag också många nej medan alla andra på min utbildning fick jobb genast, jobb efter jobb. Söker bara något enstaka och får gå på intervju på alla, blir erbjuden, om inte alla så nästan så att de kan välja vilket de vill ha... mycket frustrerande när jag själv har sökt och sökt och sökt.....
Jag har ju med mig en person från AF när jag går på intervjuer eftersom jag ska ha en anpassad anställning och hon har bekräftat efter varje intervju att jag har gjort mycket bra ifrån mig. Jag förbereder mig inte speciellt för intervjuerna, nu senast med en ny person från AF så sa han att jag skulle läsa på hur man gör på en intervju och jag började och jag kände verkligen inte att det är "jag", sådär och så svarar inte jag. Så jag struntade i det och gjorde som jag brukade och gjorde som vanligt bra ifrån mig- jag var jag på ett sätt folk uppskattar, men i mitt fall är det mer rädsla för handikapp och halvtid än för min personlighet.
Så kanske ska du inte fokusera så mycket på att svara som man ska göra på en intervju utan mer utifrån hur du är och hur du tänker? Det är ju ändå det de vill ha, inte en person som kan alla svaren utan en som vet hur man svarar utifrån sin personlighet.