Ingenting är kul

Miljon

Trådstartare
Jag förstår att en del av det här beror på min depression, och en del beror säkert på att det just nu är den tristaste årstiden av alla med korta dagar, långa nätter och stenhårt i backen utan tillstymmelse av snö... Men hur som helst.

Ingenting är kul i stallet längre, det är fel på allt. De (relativt få) timmar jag tillbringar där gnager tankar med samma tema i mitt huvud. "Om jag bara hade en annan häst...", "Om det bara fanns ett ridhus...", "Om bara ridvägarna var roligare...", "Om det bara fanns trevligt stallsällskap...", "Om jag bara fick vara ifred nån gång i stallet...", "Om bara stallet/hagen/paddocken/nåt annat var..." och så där håller det på. Jag är helt enkelt inte nöjd med något :down: I grund och botten älskar jag min häst, men i kombination med allt annat som känns negativt blir ingenting kul, inte ens hästen.

Stallet ligger långt ute i ingenstans och hästen är lite speciell, så att hitta en vettig medryttare är nog att hoppas för mycket. Men vad ska jag göra?
Byta stall? Försöka hitta något närmre, med bussförbindelse kanske, och med bättre ridvägar och/eller ridhus? Hyran lär ju bli ännu högre då, men kanske är det värt det.
Köpa en till häst? Sälja hästen och köpa en annan häst? Bli medryttare själv på någon häst? Börja på ridskola för att få rida mer olika hästar?
Sluta rida helt och hållet?

Jag är helt enkelt ute efter era tankar och erfarenheter. Vad gör man när allt runt hästen och stallet känns som en stor grå klump bara?
 
Jag förstår att en del av det här beror på min depression, och en del beror säkert på att det just nu är den tristaste årstiden av alla med korta dagar, långa nätter och stenhårt i backen utan tillstymmelse av snö... Men hur som helst.

Ingenting är kul i stallet längre, det är fel på allt. De (relativt få) timmar jag tillbringar där gnager tankar med samma tema i mitt huvud. "Om jag bara hade en annan häst...", "Om det bara fanns ett ridhus...", "Om bara ridvägarna var roligare...", "Om det bara fanns trevligt stallsällskap...", "Om jag bara fick vara ifred nån gång i stallet...", "Om bara stallet/hagen/paddocken/nåt annat var..." och så där håller det på. Jag är helt enkelt inte nöjd med något :down: I grund och botten älskar jag min häst, men i kombination med allt annat som känns negativt blir ingenting kul, inte ens hästen.

Stallet ligger långt ute i ingenstans och hästen är lite speciell, så att hitta en vettig medryttare är nog att hoppas för mycket. Men vad ska jag göra?
Byta stall? Försöka hitta något närmre, med bussförbindelse kanske, och med bättre ridvägar och/eller ridhus? Hyran lär ju bli ännu högre då, men kanske är det värt det.
Köpa en till häst? Sälja hästen och köpa en annan häst? Bli medryttare själv på någon häst? Börja på ridskola för att få rida mer olika hästar?
Sluta rida helt och hållet?

Jag är helt enkelt ute efter era tankar och erfarenheter. Vad gör man när allt runt hästen och stallet känns som en stor grå klump bara?
Vis av erfarenhet: Hur stallet är avgör allt kring hästeriet. Står man i ett tråkigt/dåligt stall så förstör det ALLT kring hästeriet. Så mitt råd: byt stall!
 
Jag förstår att en del av det här beror på min depression, och en del beror säkert på att det just nu är den tristaste årstiden av alla med korta dagar, långa nätter och stenhårt i backen utan tillstymmelse av snö... Men hur som helst.

Ingenting är kul i stallet längre, det är fel på allt. De (relativt få) timmar jag tillbringar där gnager tankar med samma tema i mitt huvud. "Om jag bara hade en annan häst...", "Om det bara fanns ett ridhus...", "Om bara ridvägarna var roligare...", "Om det bara fanns trevligt stallsällskap...", "Om jag bara fick vara ifred nån gång i stallet...", "Om bara stallet/hagen/paddocken/nåt annat var..." och så där håller det på. Jag är helt enkelt inte nöjd med något :down: I grund och botten älskar jag min häst, men i kombination med allt annat som känns negativt blir ingenting kul, inte ens hästen.

Stallet ligger långt ute i ingenstans och hästen är lite speciell, så att hitta en vettig medryttare är nog att hoppas för mycket. Men vad ska jag göra?
Byta stall? Försöka hitta något närmre, med bussförbindelse kanske, och med bättre ridvägar och/eller ridhus? Hyran lär ju bli ännu högre då, men kanske är det värt det.
Köpa en till häst? Sälja hästen och köpa en annan häst? Bli medryttare själv på någon häst? Börja på ridskola för att få rida mer olika hästar?
Sluta rida helt och hållet?

Jag är helt enkelt ute efter era tankar och erfarenheter. Vad gör man när allt runt hästen och stallet känns som en stor grå klump bara?

Jag är lite i en liknande sits, fast med medryttarhästen. Mestadels är det själva ridningen jag har tappat stinget för. Själva hästen tycker jag massvis om och jag älskar att bara umgås med henne, men ridningen känns som en stor börda. Ingen inspiration, det blir bara samma runda hela tiden, och nu är det mörkt och underlaget är trist, osv.

Något jag själv skulle vilja göra för att få lite ny inspiration är att åka på någon kurs, och inte nödvändigtvis med hästen utan det är fullt tillåtet att vara otrogen. Jag har tyvärr inte råd med det just nu, men jag är såå sugen. Så om du har råd och tid skulle jag absolut rekommendera dig att göra det :) Komma iväg en helg och bara rida på dina egna villkor.
 
Jag känner lika. Fast jag har allt och det vet jag. Står i världens bästa stall, ridhus, ridvägar, sällskap, tränare osv. Hästen är egentligen perfekt för mig men just nu är vi inne i en ond cirkel där jag hela tiden får bekräftat vilken dålig hästägare o framförallt ryttare jag är. Det gnager hela tiden och gör ju inte att jag rider bättre. Ifrågasätter tränaren, hästen och mig själv fast det mesta grundar sig i hela inställningen till ridningen.
Tröstar mig med att shoppa dyra grejer till hästen. För kanske känns det liite bättre då..?
Är inne i en jobbperiod som tar död på mig, jag hoppas motivationen kommer tillbaka när det blir lite mindre jobb och framöver lite ljusare. Annars är jag rädd att något måste ändras. Om det blir att betäcka, låna ut eller sälja har jag inte funderat över än.

Inte mycket till stöd, men du är iallafall långt ifrån ensamma. Vi är många som kämpar och lider i det tysta. Det brukar gå över.. Men känner du att de helt enkelt inte funkar så lär du ändra på något. Det är värt så mycket med ridhus tex...
 
Känner nog likadant just nu också. Ingenting känns så där jättelockande, för min egen del tror jag det blir lättare när det blir varmare och jag inte är så bunden vi att rida i ett ridhus (som jag inte kan ta mig till) för att kunna rida ordentligt nu på vintern.
Men jag tror som övriga att stallmiljön är viktig, jag har jättekul i mitt stall ibland och vissa dagar är rena skitdagarna.
 
Hej!

Förra gången allt kändes skit skickade jag iväg min älskade häst. Hon bodde 3 månader på konvalescentstall och jag fick vila upp mig och må lite bättre.

Denna gång hade jag turen att ha en vettig medryttare som kunde ta fler dagar tills jag fått ordning på medicin och mående.

I min värld finns det inget krav att man måste rida och fixa och ha sig om man inte orkar/vill. När jag inte orkar låter jag hästan vila, kanske tar promenader eller vad jag känner att jag orkar.

Jag tror du har helt rätt i att det är depressionen som talar, får du hjälp med den? Annars, se till att hitta vettig hjälp så du kan må bättre. För mig gjorde rätt medicin stor skillnad!

Om du inte orkar just nu kanske du kan lämna ut hästen på foder? Eller faktiskt hitta en medryttare som kan avlasta. För mig var inte heller häst kul, jag kunde inte rida och mådde skit varje gång jag varit i stallet. Nånstans vände det dock och nu kan jag inte tänka mig att vara utan min älskade pålla, eller stallet heller. Hade det varit jag hade jag försökt skicka bort hästen, kanske du kan hitta någon vettig lösdrift där den kan gå några månader på fullservice så du får en chans att vila ut och läka?

Jag förstår att du har det tufft och vad du ska göra kan bara du bestämma, jag kan bara dela med mig av min erfarenhet som säger att när du mår bättre kommer hästarna kännas bättre och roliga igen.

Krya!

/Lavinia, byter medicin för 4e gången nu. Depressionen är inte lika besvärande, ångesten desto mer.

Jag förstår att en del av det här beror på min depression, och en del beror säkert på att det just nu är den tristaste årstiden av alla med korta dagar, långa nätter och stenhårt i backen utan tillstymmelse av snö... Men hur som helst.

Ingenting är kul i stallet längre, det är fel på allt. De (relativt få) timmar jag tillbringar där gnager tankar med samma tema i mitt huvud. "Om jag bara hade en annan häst...", "Om det bara fanns ett ridhus...", "Om bara ridvägarna var roligare...", "Om det bara fanns trevligt stallsällskap...", "Om jag bara fick vara ifred nån gång i stallet...", "Om bara stallet/hagen/paddocken/nåt annat var..." och så där håller det på. Jag är helt enkelt inte nöjd med något :down: I grund och botten älskar jag min häst, men i kombination med allt annat som känns negativt blir ingenting kul, inte ens hästen.

Stallet ligger långt ute i ingenstans och hästen är lite speciell, så att hitta en vettig medryttare är nog att hoppas för mycket. Men vad ska jag göra?
Byta stall? Försöka hitta något närmre, med bussförbindelse kanske, och med bättre ridvägar och/eller ridhus? Hyran lär ju bli ännu högre då, men kanske är det värt det.
Köpa en till häst? Sälja hästen och köpa en annan häst? Bli medryttare själv på någon häst? Börja på ridskola för att få rida mer olika hästar?
Sluta rida helt och hållet?

Jag är helt enkelt ute efter era tankar och erfarenheter. Vad gör man när allt runt hästen och stallet känns som en stor grå klump bara?
 
Jag är övertygad om att det är många som tycker det är drygt nu, det är så mörkt och trist.
Mår du inte alls bra så skulle jag leta upp ett nytt stall, antingen ett med full service dit du kan komma och fixa lite då och då när du orkar, eller ett konvalicens stall dit du kan lämna helt ett par månader om du känner så.

Stallet är jätteviktigt, det är miljön där du och din häst ska må bra. Det ska passa dig i det du behöver, känner du att du gärna skulle vilja rida mer men det är ju bara mörkt och oridbart ute. Ja då är ju en bra ridbana eller ett ridhus någonting som verkligen kan göra saken bättre.
Känner du att det bara är jobb och jobb då är ett med mer service stället som gör saken lättare.

Känn efter hemma i lugn och ro och skriv ner vad du vill och sen ser du vad det finns för alternativ.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Just nu har jag ca 12 min att köra till stallet, 1 mil. Mest grusvägar att rida på och vi rider oftast själv då de bara finns en annan...
2
Svar
31
· Visningar
2 527
Senast: Svartkatt
·
Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
16
· Visningar
1 657
Senast: tara
·
Hästmänniskan Hej! Jag skaffade min älskade häst för snart 2 år sen och är i stallet varje dag och älskar det. Tyvärr är det konstant någonting i...
Svar
14
· Visningar
1 336
Hästmänniskan Nu är det så att jag kommer från en familj utan hästintresse från början. Jag fick självmant säga till att jag ville börja rida, och dom...
Svar
10
· Visningar
1 198
Senast: Ananazen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp