Ingen annan får natta

[hjärter_dam]

Jag har en dotter på 14 månader som enbart jag och min man kan natta, när andra försöker så skriker hon tills vi kommer tillbaka och undsätter Mormor, farmor och moster har alla försökt med samma misslyckade resultat. Det har gått så långt att ingen av dom är så sugna på försöka just nu och det förstår jag, det är inte kul för någon inblandad när barnet skriker och fäktar och gör allt för att komma bort ifrån den som försöker natta.

Vi har försökt på många olika sätt, att vi föräldrar finns i närheten, att vi lämnar platsen i god tid före nattning, att nattaren ger välling/inte ger välling, att nattaren bär och vyssar eller lägger ner i sängen. Ingenting har fungerat bra, det enda som fungerat har varit att lägga i vagn och promenera tills hon somnar, dock har vi inte testat vad som händer om/när hon vaknar i vagnen eller när nattaren ska lyfta över till sängen. För att jag och min man ändå ska kunna göra någonting alls tillsammans på tu man hand har vi testat att vi nattar och sedan går hemifrån när hon somnat, vilket fungerat vid något tillfälle men senast hade hon vaknat igen och illvrålat tills farmor uppgivet ringde och vi fick kasta i oss maten och komma hem igen

Storebror har aldrig varit några bekymmer för någon annan att natta, trots att han som person är lite försiktig och ängslig. Dottern däremot är i vanliga fall både lättsam och gladlynt.

Har någon av er haft det såhär? När gick det över, fortsatte ni att "öva" trots misslyckade försök eller gick det av sig självt? Det senaste året har det hänt mycket i våra liv och jag och min man hade verkligen behövt lite tid bara vi två men just nu känns det som om vi aldrig kommer att få det igen, trots att jag ju innerst inne vet att ingenting varar för evigt och allt är föränderligt...

 

[Magnum]

Långskott kanske och jag vet inte om tipset är bra eller dåligt

Kan det gå att natta hemma hos barnvakten? Så det inte är hemma och hemtamt liksom?

 

[Sedna]

Barnvakt dagtid kan det vara något? Så får ni partid och dottern får en trygg nattning?

 

[em-pirre]

Vad händer om de inte nattar alls. Typ har henne med sig framför tv:n eller vad de nu gör. Hon kanske somnar där av misstag?

 

[vinkelina]

Sonen är likadan. Eller var ännu värre för inte ens pappa fick natta. Nu funkar det med honom men tog över en månad av träning. När vi var på BB och alltså inte kunde komna hem hade mormor kämpat 90 min innan sömnen kom

Har inga tips men man blir låst. Men välj era strider. Är de just nu viktigt att någon annan kan natta?

 

[westernsuzie]

Jag har en dotter på 14 månader som enbart jag och min man kan natta, när andra försöker så skriker hon tills vi kommer tillbaka och undsätter Mormor, farmor och moster har alla försökt med samma misslyckade resultat. Det har gått så långt att ingen av dom är så sugna på försöka just nu och det förstår jag, det är inte kul för någon inblandad när barnet skriker och fäktar och gör allt för att komma bort ifrån den som försöker natta.

Vi har försökt på många olika sätt, att vi föräldrar finns i närheten, att vi lämnar platsen i god tid före nattning, att nattaren ger välling/inte ger välling, att nattaren bär och vyssar eller lägger ner i sängen. Ingenting har fungerat bra, det enda som fungerat har varit att lägga i vagn och promenera tills hon somnar, dock har vi inte testat vad som händer om/när hon vaknar i vagnen eller när nattaren ska lyfta över till sängen. För att jag och min man ändå ska kunna göra någonting alls tillsammans på tu man hand har vi testat att vi nattar och sedan går hemifrån när hon somnat, vilket fungerat vid något tillfälle men senast hade hon vaknat igen och illvrålat tills farmor uppgivet ringde och vi fick kasta i oss maten och komma hem igen

Storebror har aldrig varit några bekymmer för någon annan att natta, trots att han som person är lite försiktig och ängslig. Dottern däremot är i vanliga fall både lättsam och gladlynt.

Har någon av er haft det såhär? När gick det över, fortsatte ni att "öva" trots misslyckade försök eller gick det av sig självt? Det senaste året har det hänt mycket i våra liv och jag och min man hade verkligen behövt lite tid bara vi två men just nu känns det som om vi aldrig kommer att få det igen, trots att jag ju innerst inne vet att ingenting varar för evigt och allt är föränderligt...

Vi har haft så i perioder med båda barnen men har väl mest accepterat läget och så har det gått bättre igen ganska snart så länge det inte känns som ett jätteproblem skulle jag nog bara låta det vara och vänta ut det lite, tänker att risken är att det annars blir ”en grej” av det.

Ett tips är att köpa hem lite räkor eller annan lyxig mat som ni gillar, natta barnen hemma och sen köra lyxmiddag med tända ljus hemma när barnen somnat kan vara minst lika mysigt som att gå ut och käka

 

[hjärter_dam]

Vad händer om de inte nattar alls. Typ har henne med sig framför tv:n eller vad de nu gör. Hon kanske somnar där av misstag?

Det är ungefär det enda vi inte testat, det får bli nästa försök om någon vågar sig på att ta henne

 

[hjärter_dam]

Långskott kanske och jag vet inte om tipset är bra eller dåligt

Kan det gå att natta hemma hos barnvakten? Så det inte är hemma och hemtamt liksom?

Miljön har tyvärr inte spelat någon roll, hon har skrikit både hemma och borta, i sommarstugan etc.

 

[hjärter_dam]

Barnvakt dagtid kan det vara något? Så får ni partid och dottern får en trygg nattning?

Det har vi gjort när nöden har krävt det, har fungerat bra vid några tillfällen men ett par gånger har hon skrikit även dagtid.

 

[hjärter_dam]

Sonen är likadan. Eller var ännu värre för inte ens pappa fick natta. Nu funkar det med honom men tog över en månad av träning. När vi var på BB och alltså inte kunde komna hem hade mormor kämpat 90 min innan sömnen kom

Har inga tips men man blir låst. Men välj era strider. Är de just nu viktigt att någon annan kan natta?

Vi har inget som gör att någon annan MÅSTE natta men jag ser ju gärna att det går, om något skulle uppstå som kräver det men också för vår flexibilitets skull. Som du skriver blir man ju hemskt låst.

 

[hjärter_dam]

Vi har haft så i perioder med båda barnen men har väl mest accepterat läget och så har det gått bättre igen ganska snart så länge det inte känns som ett jätteproblem skulle jag nog bara låta det vara och vänta ut det lite, tänker att risken är att det annars blir ”en grej” av det.

Ett tips är att köpa hem lite räkor eller annan lyxig mat som ni gillar, natta barnen hemma och sen köra lyxmiddag med tända ljus hemma när barnen somnat kan vara minst lika mysigt som att gå ut och käka

Det är just det där med att det blir en grej som jag är lite rädd för, för henne är det ju säkert traumatiskt att skrika så och för den som nattar är det ju om möjligt ännu värre. Mormor och farmor har helt tappat självförtroende med henne, farmor vågar knappt ta i henne även på dagtid längre Så av den anledningen kanske det är lika bra att pausa försöken och se om det blir bättre längre fram.

Mysig middag hemma har vi ofta, jättemysigt men ersätter inte möjligheten att ta oss utanför hemmet och göra någonting tillsammans.

 

[Sedna]

Det har vi gjort när nöden har krävt det, har fungerat bra vid några tillfällen men ett par gånger har hon skrikit även dagtid.

Finns det någon tid på dagen det är lättare så hade jag satsat på det. Kan vara nog så trevligt att ha barnvakt dagtid tycker jag, om det inte är något speciellt som styr er till kvällstid. Hon är ju fortfarande liten och separationsångesten brukar vara stark kring 12-18 månader. Antagligen blir det lättare bara hon blir lite äldre.

 

[Sofie_B]

Barnvakt dagtid kan det vara något? Så får ni partid och dottern får en trygg nattning?

Jag skulle faktiskt också valt den här vägen. Du säger själv att det har hänt mycket i era liv det senaste året och att ni behöver egentid - då har det också hänt mycket i barnets liv. Dom snappar upp även små nyanser trots att dom är små. Jag skulle se det här som en signal på att barnet inte är moget att nattas av barnvakt och följa barnet tills dess att hon är trygg nog för det.

Om ni inte vill det utan vill kunna vara borta kvällstid har rådet nedan varit det bästa enligt dom experter jag läst och lyssnat på.

Vad händer om de inte nattar alls. Typ har henne med sig framför tv:n eller vad de nu gör. Hon kanske somnar där av misstag?

 

[westernsuzie]

Det är just det där med att det blir en grej som jag är lite rädd för, för henne är det ju säkert traumatiskt att skrika så och för den som nattar är det ju om möjligt ännu värre. Mormor och farmor har helt tappat självförtroende med henne, farmor vågar knappt ta i henne även på dagtid längre Så av den anledningen kanske det är lika bra att pausa försöken och se om det blir bättre längre fram.

Mysig middag hemma har vi ofta, jättemysigt men ersätter inte möjligheten att ta oss utanför hemmet och göra någonting tillsammans.

Jag förstår tufft! Låter som det har blivit lite låst läge! Funkar det bra för mormor att ta hand om dem dagtid? Ni kanske kan avvakta lite med nattningsförsök och istället köra lunch eller fika ute dagtid och sen komma hem och natta? Man kan ju även gå på bio dagtid Om det är som för våra barn är det förhoppningsvis bara en fas som rätt vad det är går över helt av sig själv.

 

[Guldaskig]

Dottern kanske kan följa med er ut och äta, om hon har lätt för att sova i vagnen kan hon ju sova medan ni äter.

 

[ako]

Vi har inget som gör att någon annan MÅSTE natta men jag ser ju gärna att det går, om något skulle uppstå som kräver det men också för vår flexibilitets skull. Som du skriver blir man ju hemskt låst.

Ha is i magen, det är ju ett väldigt litet barn! Att hon inte vill bli nattad av någon annan nu betyder inte att ni aldrig någonsin kommer att kunna ha barnvakt. Pausa det hela några månader tycker jag, eller gör som någon sa - strunta i nattning, se till att komma hem innan midnatt och låt barnet titta på TV e d med barnvakten. Somnar hon är det ju bra och om hon är vaken när ni kommer är det ingen katastrof.

 

[Luff]

Lite djävulens advokat här då.
Vad är det som kommer att hända om ni inte får äta ute?
Kommer barnet att aldrig somna utan er?
Kommer ni att skiljas?
Exakt VAD är det som gör att ni inte kan natta barnet utan prioriterar en middag på staden?
Har ni pratat om era känslor för att det överskuggar barnets känsla/behov av trygghet?

OM det blir kris så löser det sig den dagen.

 

[ako]

Jag har en dotter på 14 månader som enbart jag och min man kan natta, när andra försöker så skriker hon tills vi kommer tillbaka och undsätter Mormor, farmor och moster har alla försökt med samma misslyckade resultat. Det har gått så långt att ingen av dom är så sugna på försöka just nu och det förstår jag, det är inte kul för någon inblandad när barnet skriker och fäktar och gör allt för att komma bort ifrån den som försöker natta.

Vi har försökt på många olika sätt, att vi föräldrar finns i närheten, att vi lämnar platsen i god tid före nattning, att nattaren ger välling/inte ger välling, att nattaren bär och vyssar eller lägger ner i sängen. Ingenting har fungerat bra, det enda som fungerat har varit att lägga i vagn och promenera tills hon somnar, dock har vi inte testat vad som händer om/när hon vaknar i vagnen eller när nattaren ska lyfta över till sängen. För att jag och min man ändå ska kunna göra någonting alls tillsammans på tu man hand har vi testat att vi nattar och sedan går hemifrån när hon somnat, vilket fungerat vid något tillfälle men senast hade hon vaknat igen och illvrålat tills farmor uppgivet ringde och vi fick kasta i oss maten och komma hem igen

Storebror har aldrig varit några bekymmer för någon annan att natta, trots att han som person är lite försiktig och ängslig. Dottern däremot är i vanliga fall både lättsam och gladlynt.

Har någon av er haft det såhär? När gick det över, fortsatte ni att "öva" trots misslyckade försök eller gick det av sig självt? Det senaste året har det hänt mycket i våra liv och jag och min man hade verkligen behövt lite tid bara vi två men just nu känns det som om vi aldrig kommer att få det igen, trots att jag ju innerst inne vet att ingenting varar för evigt och allt är föränderligt...

”Öva” tror jag är helt meningslöst och bara ger massor av olyckliga tillfällen! När barnet är moget för det kommer det att funka.

 

[hjärter_dam]

Lite djävulens advokat här då.
Vad är det som kommer att hända om ni inte får äta ute?
Kommer barnet att aldrig somna utan er?
Kommer ni att skiljas?
Exakt VAD är det som gör att ni inte kan natta barnet utan prioriterar en middag på staden?
Har ni pratat om era känslor för att det överskuggar barnets känsla/behov av trygghet?

OM det blir kris så löser det sig den dagen.

Det handlar inte så mycket om en middag ute som en känsla en frihet och att vara vuxna en liten stund tillsammans utan att i första hand vara föräldrar. Men självklart går barnens trygghet och behov först, därav mina frågor i tråden.

 

[Hyacinth]

Det handlar inte så mycket om en middag ute som en känsla en frihet och att vara vuxna en liten stund tillsammans utan att i första hand vara föräldrar. Men självklart går barnens trygghet och behov först, därav mina frågor i tråden.

Våra barn har vägrat. Jag tror det beror på att vi så sällan har möjlighet att hänga med barnvakterna så mycket att de blir samma trygghet.