Inga kompisar

[Texaz]

Min yngsta son går i fyran och har aldrig haft särskilt många kompisar. Vi bor "långt ifrån allting" och det finns inga jämnåriga i närheten. Dock har han inte saknat kompisarna särskilt mycket, utan trivs med att gå och pula hemma på gården och jobba som bonde.
Visst har han följt med klasskompisar hem och även haft med sig kompisar hem, men inte särskilt ofta.
Hade problem tidigt i skolan och har fortfarande läs- och skrivproblem. Är sent motoriskt utvecklad och har fått hjälp från fler håll i sin träning.
Socialt har det alltid varit problem men med tiden har det fungerat.

Men nu är grabben ledsen och säger att han inte får vara med i skolan. Killarna säger bara att han inte får och tjejerna säger att han är ful !! T o m de "kompisar" han har är kaxiga i skolan och nu känner han sig utfryst. Det här är den klass han alltid har gått i och barnen har tidigare haft överseende med att han inte ligger på samma nivå, och hjälpt honom.
Vad gör man??? Är det OK som mamma att åka till skolan och prata med klassen, eller förvärrar det situationen?
Byta skola?? Känns lite tufft eftersom de i denna skola känner igen honom och vet hans behov, han har dessutom fått mycket resurser som kanske inte går att få på andra skolor.
Sonen vill att situationen ska förändras, såklart, men jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga.
Tar gärna emot synpunkter och erfarenheter!!!

 

[meodeo]

Sv: Inga kompisar

Känner igen det där...
Tror inte att det hjälper så mycket att föräldrarna kommer och pratar med klassen och som sagt kan det bli ännu värre för grabben.
Tyvärr måste jag säga att det oftast inte går att "lösa" utan man får peppa honom att det till 99,9% säkerhet är dem som är osäkra på sig själva och inte att det är "fel" på honom.
Och lärare är ett kapitel för sig, när jag blev retad/mobbad sa bara min klassföreståndare: "Men du kan väl inte vara retad, du som är så söt och rar!" Jag blev retad för att vara tjock, ful och knäpp i huvet osv, allt bara för att jag inte såg ut som dem.
Det var inte förrän en kille med "högre standard" än mig hade fått en hurring och det var krismöte i klassen. Då var det en som sa: "Men **** då? Hon har ju blivit retat länge nu..." Kan inte säga att den blev bättre, men blev inte sämre som tur var.
Man är fenomenal att låtsas om som allt är bra inför sina föräldrar, jag dolde det fint genom att vara magsjuk och hade huvudvärk ofta. Det tog flera år innan allt bröt ut och mamma sa: Varför har du inte sagt nåt? Jag trodde att allt skulle gå över och en liten röst i en sa att dem hade rätt! Det var inte förrän 7-8:an (började i 1:a klass), jag kände att orden inte gjorde lika ont. Tyvärr vet jag att i desperata tider att försöka få kompisar har man fällt likadana kommentarer till andra som man fått själv! Och det ångrar jag än idag!
Under hela tiden använde jag hästarna, hundarna, katterna och getterna som kompisar, dem sa ju aldrig en elak kommentar till en!

 

[break_a_leg]

Sv: Inga kompisar

Ju äldre barnen blir desto svårare har de att överse med andra barns svårigheter, det är iaf mina erfarenheter. Mycket av detta har ju med att göra att väldigt få barn idag har respekt för människor med funktionshinder, att man ser annorlunda ut etc. Respekt för andra människor är tyvärr inte något som föräldrar verkar prioritera när de uppfostrar sina barn.

Jag tycker att du ska prata med klassläraren om problemet. Det är i första hand skolan som ska se till att alla barn mår bra när de är i skolan.

Är din son "utredd" av skolan/sjukvården?

 

[mimus]

Sv: Inga kompisar

Börja med att ta kontakt med klass läraren, efter det kan du bedömma hur du ska göra.
De andra barnens föräldrar?
Prata med klassen är en bra ide, men frågan är om det är du som ska göra det då du tänker känslomässigt med din son i fokus.

I detta läge tycker inte jag det är en bra ide att byta skola, i och med att barnen känner din son och tidigare accepterat honom som han är så är förutsättningarna att hitta lösningar större än att helt byta miljö.

Vad tycker din son att du ska göra, har han någon tanke?
Finns det möjlighet för honom att utöva någon aktivitet på em/kvällstid eller helg då han kan möta sina kompisar där.

Bjud hem lite kompisar på ett party, eller något annat skoj.
Varför inte hela klassen + föräldrarna.

 

[Texaz]

Sv: Inga kompisar

Tack alla!!
Sonen själv VILL att jag ska prata med klassen. Tyvärr började problemen nu i höstas då det blev lärarbyte. Stred länge för att få behålla den gamla läraren som hade total koll på ungarna och direkt såg om det inte var bra i klassen och styrde upp det hela så att det blev bra. Kunde skälla ut ungarna efter noter om det var så att de inte behandlade varandra rättvist!
Ungarna avgudade henne så det funkade jättebra!
Tyvärr är den nya läraren helt opedagogisk och har inte alls samma engagemang i eleverna. Ungarna saknar respekt och tycker inte heller om henne då hon kan vara orättvis (dock utan att mena det, hon förstår dock inte bättre!).
Tror att det skulle bli värre om hon tog tag i det, skulle nog feltolkas helt!!
Har även funderat på att vända mig till killarna i skolgruppen där grabben går en stund varje dag för att se om de har idéer om vad som kan göras. Dem respekterar barnen och de kanske kan ta tag i det...
Och ja, han är utredd vi sex-sju års ålder, men det gick inte att sätta någon diagnos på honom, utan det var helt enkelt sen grovmotorisk utveckling. Fick gå på habiliteringen och simma samt rida, men blev "för bra" för att vara kvar.
Går nu på sensomotorisk träning, och tycker att han gör stora framsteg även om han tycker att det är jobbigt att träna motorik varje dag.
Därför känns det sorgligt att detta ska krångla nu när annat som t ex läsningen börjar funka hjälpligt.
Tar tacksamt emot fler reflexioner!!!

 

[break_a_leg]

Sv: Inga kompisar

Stred länge för att få behålla den gamla läraren som hade total koll på ungarna och direkt såg om det inte var bra i klassen och styrde upp det hela så att det blev bra. Kunde skälla ut ungarna efter noter om det var så att de inte behandlade varandra rättvist!
Ungarna avgudade henne så det funkade jättebra!
Tyvärr är den nya läraren helt opedagogisk och har inte alls samma engagemang i eleverna. Ungarna saknar respekt och tycker inte heller om henne då hon kan vara orättvis (dock utan att mena det, hon förstår dock inte bättre!).

Som du beskriver det så tror jag inte alls att den första läraren var så jättebra för klassen. Jag har, eftersom jag pluggar till lärare och jobbar i förskola/skola ibland, träffat ganska många lärare och klasser. De klasser som ändrar beteende vid lärarbyte är oftast inte en speciellt bra fungerande grupp. Barn som är trygga i gruppen klarar även av lärarbyten utan några större problem.

När föräldrar dömer ut den nya läraren som totalt opedagogisk, så påverkar sådant även barnens beteende i klassen. Även om man försöker dölja det inför barnen så lyckas man inte som förälder. (Och ja, jag är förälder också).

Jag vet att man som förälder mår dåligt när ens barn mår sk*t, men man måste ändå peppa barnet och inte döma ut den nya läraren totalt.

Kanske din son skulle behöva utredas igen? Jag är inte för diagnosticeringar, men ibland så kan man behöva utreda på nytt när barnen blir äldre.

 

[Texaz]

Sv: Inga kompisar

Nja, det är inte så att den nya läraren är utdömd på förhand heller, efetrsom jag hade henne som klassföreståndare åt äldsta sonen och det funkade inte heller, även den klassen blev starkt förändrad, hon är nog liite för gammalmodig i sitt tänkande...
Den första läraren var en riktig ängel , var inte rädd för att ta kontakt med föräldrarna när det var problem och engagerade sig enormt i klassen. Var nu visserligen intresserad av att jobba med barn med problem, men gjorde det på ett föredömligt sätt, lät barnen utvecklas i sin egen takt och var suverän på att läsa av dem.
Tyvärr är den nya läraren av den åsikten att om ett barn har svårt att förstå det hon lär dem så är det barnet det är fel på och då ska det inte vara kvar i klassen.
Det har hänt tidigare år, men hon vet vad jag anser då vi tidigt klargjort betydelsen av att han ska få vara så mycket som möjligt i klassen just för att förhindra att han skulle hamna utanför .
Tyvärr har det hänt nu att han blir skickad till skolgruppen om hon tycker att det är jobbigt (när hjälpläraren är borta) och det slutar då med att sonen kommer hem och är ledsen. Skull väl köpa det om vi vart informerade i förväg och kunde förbereda honom lite....
Vill nog mest gnälla av mig lite , har bestämt mig för att kontakta rektorn och kalla till möte med berörd personal för att höra vad dom tycker.
Det var iallafall länge sen jag blev uppdaterad i hur det går. Tack för ert engagemang.

 

[break_a_leg]

Sv: Inga kompisar

Vill nog mest gnälla av mig lite , har bestämt mig för att kontakta rektorn och kalla till möte med berörd personal för att höra vad dom tycker.
Det var iallafall länge sen jag blev uppdaterad i hur det går. Tack för ert engagemang.

Jag tycker att du ska be klassläraren om mötet...De flesta lärare känner sig undanskuffade om föräldern går direkt till skolledningen när det är problem. Däremot kan du gå vidare dit om inte klassläraren tar ert problem på allvar.

 

[Texaz]

Sv: Inga kompisar

Jag har mer kontakt med rektorn och skolgruppen, men ska fundera på det!! Är ju alltid bra om folk är positivt inställda!
Rektorn ska ju iofs vara med på mötet (det är ingen stor skola) och det är ju hon som har koll på de andras scheman så det brukar vara smidigast att gå den vägen....
Tack iallafall för tipset!!

 

[Stisse]

Sv: Inga kompisar

Texaz du är så snäll och diplomatisk du!
och det kommer man ju längst med.
Du kan ju börja med "tejpen" i mungiporna, diplomat
om inte det funkar
så får du allt ta fram en liten , ha, ha.
Om du inte har någon sådan så kan jag sända dig någon
jag har säkert nån som ligger på lur.

osså till ämnet:

Det är lärarens, lärarnas "fel", okunskap som är problemet.
Det ska inte finnas ett enda Barn som ska behöva känna sig utanför!
Det är jätteviktigt att de tar tag i det här snarast.

På "vår" skola skulle de ha tagit tag i det för länge sedan!
Där finns alltid fröknar ute på rasterna.
Barnen får gå direkt till en fröken och säga till om det är något
som känns fel.
Då följer fröken/läraren omedelbart med och reder ut
på ett diplomatiskt och bra sätt.
Om någon inte får vara med så säger fröken till
att alla ska få vara med. Barnen är så medvetna om
att alla ska få vara med att det sällan uppstår
någon sådan situation.
De har blivit informerade om att värna om varandra.
Om barnen känner sig trygga i skolan och omtyckta så går
undervisningen mycket lättare än om de sitter med en
oroskänsla.....ledsna tankar osv.
Hur ska man kunna få energi att lära sig något då ?

Alltså den där frökens sätt..........
Hon behöver upplysas även rektorn.

Pårom bara. Jag kommer å hjälper dig !

 

[Stisse]

Sv: Inga kompisar

Som du beskriver det så tror jag inte alls att den första läraren var så jättebra för klassen. Jag har, eftersom jag pluggar till lärare och jobbar i förskola/skola ibland, träffat ganska många lärare och klasser. De klasser som ändrar beteende vid lärarbyte är oftast inte en speciellt bra fungerande grupp. Barn som är trygga i gruppen klarar även av lärarbyten utan några större problem.

När föräldrar dömer ut den nya läraren som totalt opedagogisk, så påverkar sådant även barnens beteende i klassen. Även om man försöker dölja det inför barnen så lyckas man inte som förälder. (Och ja, jag är förälder också).

Jag vet att man som förälder mår dåligt när ens barn mår sk*t, men man måste ändå peppa barnet och inte döma ut den nya läraren totalt.

Kanske din son skulle behöva utredas igen? Jag är inte för diagnosticeringar, men ibland så kan man behöva utreda på nytt när barnen blir äldre.

Vänligen
Jag tror att föräldrar i första hand oftast peppar sina barn
att ge sina nya lärare en chans och till och med att barn
får lära sig att ha överseende med lärares brister.
För många föräldrar är det väldigt jobbigt att ta upp sånt
här med skolan, man vill inte vara till besvär.
Därför uppmans barn att "stå ut".

Att mista en bra lärare som barnen tycker om kan till och med
orsaka SORG. Det är som att förlora en god vän.
Det vore konstigt om en klass på något sätt inte reagerar
på det. Barn är ju inga robotar.
De har en viss trygghet och vissa rutiner med sin klassföreståndare.
Sen kommer en ny människa med andra rutiner, uttryck mm.
De om något borde väl liknas med ordningen i en BI-kupa
som man sedan rör om.

Det är upp till den nya läraren att upprättahålla tryggheten, GLÄDJEN
och "ordningen".
Det är ingen lätt uppgift! och ingen är perfekt.
OM det inte fungerar så behöver läraren en knuff i rätt riktning.

Skolan behöver kanske utredas på nytt!
samt lärarens agerande.

 

[break_a_leg]

Sv: Inga kompisar

Är du lärare?

 

[Jadzia]

Sv: Inga kompisar

Jag har motsatta erfarenheter, men då med ungdomar. Även i en väl fungerande klass blir det slitningar om läraren inte fungerar med klassen. Förvisso händer det mindre ofta att eleverna vänder sig mot varandra. De börjar istället mobba ut läraren.

Blir de däremot tillräckligt frustrerade över situationen så börjar de ta ut detta både på övriga lärare och klasskamrater.

 

[break_a_leg]

Sv: Inga kompisar

Det finns ju både dåliga lärare och elever som inte har respekt för andra människor, en kombination av detta är ju mindre bra.

Dock är jag trött på att i tråd efter tråd läsa att de flesta problem är pga läraren...Så enkelt är det oftast inte.

Det finns andra länder där man byter lärare i princip varje skolår, där är det aldrig något gnäll om lärarens kompetens...Dock är det länder där läroplanen är styrande och där läraren har en legitimation.

 

[gulan]

Sv: Inga kompisar

Dock är jag trött på att i tråd efter tråd läsa att de flesta problem är pga läraren..

Jomen vem är det som ska styra upp klassen? Vems ansvar är det?

Så enkelt är det oftast inte.

Nej det är det inte. Men jag som förälder kan ju knappast gå in och styra upp min dotters bråkiga klass? Det skulle väl du som lärare inte heller tolerera.
Själv var jag ett sånnt där barn som mådde fruktansvärt dåligt då det blev stökigt i klassen. Hände då vi fick vikarie. Jag kände hela tiden en oro i magen och fick koncentrationssvårigheter. I femman fick vi byta lärare då vår fick barn. Fy fan.....Det var fruktansvärt. Läraren mobbades ut, klassen fick stora svårigheter och kom efter massor. Vad gör skolans ledning. Jo kommer och försöker prata OSS till rätta. Var det inte bättre att prata läraren tillrätta. Varför skulle HON prommt vara kvar som vår klassföreståndare.
gulan fd.gulla

 

[Stisse]

Sv: Inga kompisar

Jomen vem är det som ska styra upp klassen? Vems ansvar är det?

Nej det är det inte. Men jag som förälder kan ju knappast gå in och styra upp min dotters bråkiga klass? Det skulle väl du som lärare inte heller tolerera.
Själv var jag ett sånnt där barn som mådde fruktansvärt dåligt då det blev stökigt i klassen. Hände då vi fick vikarie. Jag kände hela tiden en oro i magen och fick koncentrationssvårigheter. I femman fick vi byta lärare då vår fick barn. Fy fan.....Det var fruktansvärt. Läraren mobbades ut, klassen fick stora svårigheter och kom efter massor. Vad gör skolans ledning. Jo kommer och försöker prata OSS till rätta. Var det inte bättre att prata läraren tillrätta. Varför skulle HON prommt vara kvar som vår klassföreståndare.
gulan fd.gulla

Ja det kan vara tufft att vara lärare men också sk*t-tufft att
vara elev. Det är skolan som ska styra upp det hela.

När det blir så där så tycker jag att man ska stänga av
all undervisning och byta ut den mot må-bra dagar.
Samtal och möten mellan lärare och elever i andra
situationer än rollen lärare och elev. I positiv anda.

Själv var jag i en stökig klass.
En utav lärarna bjöd hem oss till sig på mat och vi lyssnade
på musik. Hon blev mer sedd som människa efter det,
låter hemskt att säga. Men så var det!

 

[Texaz]

Sv: Inga kompisar

Ja jag har då aldrig påstått att det är lärarens fel, däremot tycker jag att det är lärarens sak att reda ut de problem som uppstår i skolan eller iallafall att informera mig om att det är problem. Skolan är helt på det klara med hans problematik och VET hur viktigt det är för honom att få vara i klassen och att veta vad som ska hända, därför reagerar jag när de skickar bort honom utan att upplysa oss i förväg och det hade aldrig hänt med den förra läraren!!!
Det är inte bara jag som reagerat på denna lärare heller, men problemet är att hon ville ha klassen och har varit anställd för länge för att bara kunna flyttas. Tycker att enbart kommentaren "jag har haft såna här barn förut och det har gått bra" säger en hel del!! Vadå såna här barn??? Särskilt som jag vet att de barn som hon ansett varit obekväma blivit flyttade till andra klasser, då det inte låg i hennes intresse att tillgodose deras behov...
Jag anser att det är lärarens uppgift att lära barnen saker på ett sätt som de förstår.
Men att problemen uppkommit är inte lärarens sak, det är helt rätt, men problemen får INTE ignoreras!!

 

[break_a_leg]

Sv: Inga kompisar

Jag har väl aldrig skrivit att problemen ska ignoreras? Det tycker inte jag heller...Jag tycker bara att man tar upp problematiken med klassläraren, händer ingenting - gå vidare till skolledningen och be om att få till ett möte.

Men om ditt barn har problem med skolarbetet borde ni ju rimligtvis ha fått åtgärdsprogram skrivna, möten kring dessa och uppföljning. Har ni inte det?

 

[Stisse]

Sv: Inga kompisar

Som jag fattade så funkade allt sånt
där innan den nya läraren kom till klassen

 

[Texaz]

Sv: Inga kompisar

Jo, IBLAND skrivs åtgärdsprogram, oftast efter att jag bett om möten och legat på och krävt att få se dem...
Senast skrevs ett åtgärdsprogram i september och skulle följas upp i oktober, sen har jag inte hört någonting. Det är sånt jag tycker är jobbigt, att kommunikationen brister helt, att jag hela tiden måste tjata till mig självklara saker. Enligt vad de själva sagt på skolan så ska åtgärdsprogrammet skrivas under av föräldrarna för att gälla och det har hänt högst två gånger under de fyra år han gått i skolan!! Upplevde inte det som ett problem med förra läraren då vi ändå hade en dialog och jag blev informerad av vad som hände i skolan. Nu hör jag aldrig någonting, och det är väl egentligen skolans sak att hålla oss föräldrar uppdaterade??
Inte ska väl jag behöva ringa och tjata till mig info???
Men det är nog dags att jag gör det, ska ta tag i det på måndag, för idag har jag en hemsk huvudvärk och då känns det inte som rätt läge att utgå ifrån...
STORT tack också till Stisse som peppar mig, du är en ängel!!!!