Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Men så här ser jag det.
Det finns sjuttiofjörton varianter på Hur Dressyr skall se ut och bedrivas.
Inte så stor chans i välden att alla skall enas om att ETT av dessa sjuttiofjörton sätt är rätt
Varje ryttare måset väl för sig själv ställa frågorna
Vad prioriterar JAG
Hur vill jag att det skall SE UT
Och hur skall vägen dit GÅ TILL.
Och sedan känner man efter vad/vilket av dessa sjuttiofjörton sätt som känns RÄTT FÖR MIG.
Okey då har man valt RACE
Sen får man väl köra det - och strunta i att andra kör andra RACE
Så länge man är nöjd - kör man sitt eget och skiter i andras.
Blir man misnöjd då kan man ju fundera på att byta - men annars är det väl bara att köra på?
Så länge ingen behandlr sin häst illa så är det väl bara att tuta och köra.
Vi är inte klonade, och skulle i alla fall inte på plats på samm bana på en gång
Det jag var på var inget för mig - det innebär ju inte att de som håller på är dömda till evig förbannelse.
I själva verket tror jag de skiter i mig
DIVERSITY
Lev och låt leva.
Sammanfattat, alla strävar efter bra ridning
vissa tar omvägar, andra genvägar. Men alla gör sitt bästa.
Förhoppningsvis ska kännslan i den väg de tar vara rätt, annars blir man osäker och endast söker hela hästlivet. Men utan att söka finner man inget. Utan att pröva känner man inget. Utan att fråga förstår man inget.
Bra svar
KL
Men om man tar ett språng till ytterligare en filosofisk tanke helt utan samband med tidigare diskussion , men kanske en naturlig utveckling på tråden, och en som slår mig då och då.
Varför är alla så rädd för olikheten?
Att vi männsikor är olika?
Att vi rider olika?
Att det finns olika inriktningar?
Olika Tekniker?
Att vi inte ser slutmålet på samma sätt?
Varför är det en så skrämmande tanke att vi alla inte är en och samma person.
Och varför är denna tanke så mycket mer skrämmande för Dressyrryttare.