Icke säker hästhantering

inaa

Trådstartare
Jag var med om en ”incident” igår. Jag har egentligen analyserat händelsen och har själv svaret på ev. frågor men vill ändå skriva av mig lite..
Jag tar lektioner i ett stall där hästarna går i hagar en liten bit ifrån stallet. Det är tjock lera på vägen dit och ingen belysning. Det är ute på landet så det finns inga andra ljus som lyser upp så det är becksvart. När hästarna tas in på kvällen är de hungriga och ivriga att komma in, och igår hände detta: den häst jag blivit tilldelad att ta in (som jag inte känner alls) var väldigt taggad. Jag kunde inte hålla honom och blev omkulldragen i leran och mörkret. När jag låg på marken såg jag ingenting, jag hade ingen aning om var hästen och hans hovar var. Jag försökte bara så snabbt som möjligt rulla iväg åt det håll jag trodde att han inte var… Det gick bra, jag hade tur. Han hade stannat någon meter bort och jag kunde byta häst med mitt sällskap, som tog över honom. Jag hade fått instruktionen innan att man var tvungen att vara ”bestämd” med honom och ryta och rycka i grimma och grimskaft för att hålla honom. Den sortens hantering ligger inte för mig. Det känns som en bestraffning för något brott som hästen inte har en aning om att den begått, men jag vet i ärlighetens namn inte vad alternativet är när det handlar om att hantera en krånglig häst bara då och då, när man inte har tid att bygga upp en relation med den och jobba bort oönskat beteende. Då återstår liksom bara rytande och ryckande.
Jag hade en liten pannlampa på mig och mitt sällskap trodde att han kanske blev rädd för den. En annan förklaring var att jag skulle ha hållit grimskaftet för kort. Eller så var det inte mitt fel.
Jag tänker på hur jag ska hantera det här i fortsättningen.
Jag ska 1, ha hjälm på mig. 2, inte ha pannlampa (ingen aning om hur jag ska se då). 3, insistera på att bara ta in de hästar som (åtminstone brukar) går lugnt.
Jag inser att det här är en hästägares vardag: att ta in ivriga hästar från leriga hagar i beckmörker.
Men det känns inte som att omständigheterna är säkra och jag håller på att vrida huvudet ur led för att få bukt med min ångest inför kommande inhämtningar.
 
Jag kanske blivit gammal och tråkig (dvs fått självbevarelsedrift), men aldrig att jag skulle utsätta mig för något dylikt!

Okänd svårhanterlig häst, mörker och lera, det är ju som bäddat för olyckor...
Hur tänkte de där? Är anläggningen vettig i övrigt? Finns försäkringar?
 
Jag var med om en ”incident” igår. Jag har egentligen analyserat händelsen och har själv svaret på ev. frågor men vill ändå skriva av mig lite..
Jag tar lektioner i ett stall där hästarna går i hagar en liten bit ifrån stallet. Det är tjock lera på vägen dit och ingen belysning. Det är ute på landet så det finns inga andra ljus som lyser upp så det är becksvart. När hästarna tas in på kvällen är de hungriga och ivriga att komma in, och igår hände detta: den häst jag blivit tilldelad att ta in (som jag inte känner alls) var väldigt taggad. Jag kunde inte hålla honom och blev omkulldragen i leran och mörkret. När jag låg på marken såg jag ingenting, jag hade ingen aning om var hästen och hans hovar var. Jag försökte bara så snabbt som möjligt rulla iväg åt det håll jag trodde att han inte var… Det gick bra, jag hade tur. Han hade stannat någon meter bort och jag kunde byta häst med mitt sällskap, som tog över honom. Jag hade fått instruktionen innan att man var tvungen att vara ”bestämd” med honom och ryta och rycka i grimma och grimskaft för att hålla honom. Den sortens hantering ligger inte för mig. Det känns som en bestraffning för något brott som hästen inte har en aning om att den begått, men jag vet i ärlighetens namn inte vad alternativet är när det handlar om att hantera en krånglig häst bara då och då, när man inte har tid att bygga upp en relation med den och jobba bort oönskat beteende. Då återstår liksom bara rytande och ryckande.
Jag hade en liten pannlampa på mig och mitt sällskap trodde att han kanske blev rädd för den. En annan förklaring var att jag skulle ha hållit grimskaftet för kort. Eller så var det inte mitt fel.
Jag tänker på hur jag ska hantera det här i fortsättningen.
Jag ska 1, ha hjälm på mig. 2, inte ha pannlampa (ingen aning om hur jag ska se då). 3, insistera på att bara ta in de hästar som (åtminstone brukar) går lugnt.
Jag inser att det här är en hästägares vardag: att ta in ivriga hästar från leriga hagar i beckmörker.
Men det känns inte som att omständigheterna är säkra och jag håller på att vrida huvudet ur led för att få bukt med min ångest inför kommande inhämtningar.
Skillnaden när man är hästägare är att man känner hästarna och har rutiner som fungerar..oftast. Att ta in okända hästar ur hagar när det är becksvart är ingenting som man normalt gör.

Tycker du inte ska behöva hämta in hästar överhuvudtaget om det handlar om en ridskola, och även om det är så så kan du faktiskt säga nej. Man ska inte behöva ta in hästar som är svåra eller ens hästar som är lätta om man känner sig så osäker.

Vems felet är är onödigt att fundera på, hästen var svår och du var osäker. Inget mer med det. Var tur det gick så bra som det gick.
 
Det är bara några få hästar som går lektion, per gång. Det är något jag tycker om där- små grupper så inte hästarna går och går och går. Och hästarna får vara ute så länge som möjligt, det tycker jag också om. Jag tycker att stället verkar vettigt i övrigt (det var därför jag valde det) men jag vet inte hur försäkringssituationen ser ut. Det jag vet är att jag inte kan sätta mig i den situationen igen. Någon av de dåliga parametrarna måste åtgärdas, och då får det nog bli att jag inte tar in hästar jag inte känner mig trygg med.
 
Andra har redan sagt bra saker, det jag tänker på är...
Be att få hantera uttalat lugna hästar, eller åtminstone undvika hästar som är uttalat livliga.
Hjälm - absolut, med okända hästar.
Handskar.
Måste det ledas hästar i kolmörker och på ojämnt underlag ser jag pannlampa som självklart, av säkerhetsskäl. Dock inte någon superstark modell utan gärna svag och bredstrålande.
Grimskaft får gärna vara litet längre än standard, åtminstone 3 meter, det är mycket värt att kunna släppa ut en extra meter istället för att släppa helt.
 
Alltså de två första sakerna jag tänker på är att man måste se till att det finns någon typ av ljus och då inte bara på tex en stallbyggnad som lyser rätt in i ögonen på en så man inget ser samt att man får se till att marken är möjlig att gå på. Jag skulle helt ärligt inte utsätta mig för att leda ens en av mina hästar i den typ av lera du beskriver. Det är ju hopplöst att kava sig fram i sånt själv utan en häst i näven att göra det i mörker med okänd häst kan nästan bara sluta på det sätt du beskriver.
 
Alltså de två första sakerna jag tänker på är att man måste se till att det finns någon typ av ljus och då inte bara på tex en stallbyggnad som lyser rätt in i ögonen på en så man inget ser samt att man får se till att marken är möjlig att gå på. Jag skulle helt ärligt inte utsätta mig för att leda ens en av mina hästar i den typ av lera du beskriver. Det är ju hopplöst att kava sig fram i sånt själv utan en häst i näven att göra det i mörker med okänd häst kan nästan bara sluta på det sätt du beskriver.
Tack för stödet. Då behöver jag inte känna mig som en totalt inkompetent mes...
 
  • Gilla
Reactions: fio
Kommer o tänka på olyckan med tjejen som blev sparkad vid intag och dessutom var helt ensam.

Så, nej, du är INTE mesig eller inkompetent!
Du är modig som isf vågar säga stopp. Som inte vill utsätta dej för onödiga risker.
Om ingen säger nej funkar det att fortsätta som innan så att säga.

En verksamhet borde ju ha ett rimligt väglag att gå på, är det många hästar ju viktigare att preppa.
Och lampor!!
Orimligt att gå i halkig lera med bara en pannlampa och dessutom stökiga hästar på det.
 
Herregud, en del stall är verkligen kvar i stenåldern! Jag hade aldrig utsatt mig för det!
Ja, på sätt och vis uppskattar jag att det är lite "hemmagjort" fortfarande, att hästarna får vara hästar och att det inte har blivit bara business. Jag var på ett annat ställe där hästarna (jätttttemåååånga) stod inne hela dagarna, reds och reds och reds (när de inte stod inne, då), enbart borstades uppbundna i stallgången osv. Jag tyckte inte om det, men just den här hage-till-stall situationen känns inte bra.
 
Det är bara några få hästar som går lektion, per gång. Det är något jag tycker om där- små grupper så inte hästarna går och går och går. Och hästarna får vara ute så länge som möjligt, det tycker jag också om. Jag tycker att stället verkar vettigt i övrigt (det var därför jag valde det) men jag vet inte hur försäkringssituationen ser ut. Det jag vet är att jag inte kan sätta mig i den situationen igen. Någon av de dåliga parametrarna måste åtgärdas, och då får det nog bli att jag inte tar in hästar jag inte känner mig trygg med.

1. Jag skulle aldrig leda en häst i kolmörker utan pannlampa.

2. Jag skulle kräva av verksamhetsinnehavarens att se till att dessa står i stallet till lektionen. Är det bara några få som går lektion per gång, borde inte det vara något problem.

3. Kolla upp om verksamheten har en ansvarsförsäkring och vad den omfattar. I annat fall skaffa en ordentlig olycksfallsförsäkring.

/Lizzie
 
Ja, på sätt och vis uppskattar jag att det är lite "hemmagjort" fortfarande, att hästarna får vara hästar och att det inte har blivit bara business. Jag var på ett annat ställe där hästarna (jätttttemåååånga) stod inne hela dagarna, reds och reds och reds (när de inte stod inne, då), enbart borstades uppbundna i stallgången osv. Jag tyckte inte om det, men just den här hage-till-stall situationen känns inte bra.

Fast hemmagjort behöver ju per automatik inte betyda osäkert!
 
Inga tips men jag tycker det är bra och vettigt att du vågar säga ifrån om att hantera hästarna i ett sådant ogynnsamt scenario. Det låter som bäddat för att saker ska hända.

Det gör ju inget om någon från verksamheten plockar in de hästar som ska gå medan det fortfarande är ljust och de får stå i box 1-2 timmar extra (så tänker jag i alla fall) Så gör man på min ridskola, och vid ljusare tider kan man själv hämta sin häst om man känner sig trygg med det eller så gör ridläraren det.
Då har dock min ridskola krav på att man har hjälm och handskar, pannlampa om det behövs - och att någon är med eller iaf vet om att man är iväg och plockar in en häst och som då kan gå och titta efter om det tar lång tid. Det är även ett förtroende man får endast om ridläraren sett och varit med när eleven plockat in och ut hästar ett par gånger och ridläraren anser att eleven är mogen.
Då har vi ändå helt ok upplyst och (oftast) inte lergata som du beskriver.
 
Ja, på sätt och vis uppskattar jag att det är lite "hemmagjort" fortfarande, att hästarna får vara hästar och att det inte har blivit bara business. Jag var på ett annat ställe där hästarna (jätttttemåååånga) stod inne hela dagarna, reds och reds och reds (när de inte stod inne, då), enbart borstades uppbundna i stallgången osv. Jag tyckte inte om det, men just den här hage-till-stall situationen känns inte bra.
Fast hemmagjort behöver ju per automatik inte betyda osäkert!

Och ett proffsigt och säkert stall behöver inte innebära att hästarna inta får vara häst. Jag vet om fullservicestall med de mesta bekvämligheter där hästarna får gå ute hela dagen i stora hagar, där det även finns lösdrifter.
 
Jag var med om en ”incident” igår. Jag har egentligen analyserat händelsen och har själv svaret på ev. frågor men vill ändå skriva av mig lite..
Jag tar lektioner i ett stall där hästarna går i hagar en liten bit ifrån stallet. Det är tjock lera på vägen dit och ingen belysning. Det är ute på landet så det finns inga andra ljus som lyser upp så det är becksvart. När hästarna tas in på kvällen är de hungriga och ivriga att komma in, och igår hände detta: den häst jag blivit tilldelad att ta in (som jag inte känner alls) var väldigt taggad. Jag kunde inte hålla honom och blev omkulldragen i leran och mörkret. När jag låg på marken såg jag ingenting, jag hade ingen aning om var hästen och hans hovar var. Jag försökte bara så snabbt som möjligt rulla iväg åt det håll jag trodde att han inte var… Det gick bra, jag hade tur. Han hade stannat någon meter bort och jag kunde byta häst med mitt sällskap, som tog över honom. Jag hade fått instruktionen innan att man var tvungen att vara ”bestämd” med honom och ryta och rycka i grimma och grimskaft för att hålla honom. Den sortens hantering ligger inte för mig. Det känns som en bestraffning för något brott som hästen inte har en aning om att den begått, men jag vet i ärlighetens namn inte vad alternativet är när det handlar om att hantera en krånglig häst bara då och då, när man inte har tid att bygga upp en relation med den och jobba bort oönskat beteende. Då återstår liksom bara rytande och ryckande.
Jag hade en liten pannlampa på mig och mitt sällskap trodde att han kanske blev rädd för den. En annan förklaring var att jag skulle ha hållit grimskaftet för kort. Eller så var det inte mitt fel.
Jag tänker på hur jag ska hantera det här i fortsättningen.
Jag ska 1, ha hjälm på mig. 2, inte ha pannlampa (ingen aning om hur jag ska se då). 3, insistera på att bara ta in de hästar som (åtminstone brukar) går lugnt.
Jag inser att det här är en hästägares vardag: att ta in ivriga hästar från leriga hagar i beckmörker.
Men det känns inte som att omständigheterna är säkra och jag håller på att vrida huvudet ur led för att få bukt med min ångest inför kommande inhämtningar.
Jag hade provat ta en hink med hästgodis/ kraftfoder och låtit hästen ha sitt fokus i den medan jag leder in den.
 
1. Jag skulle aldrig leda en häst i kolmörker utan pannlampa.

2. Jag skulle kräva av verksamhetsinnehavarens att se till att dessa står i stallet till lektionen. Är det bara några få som går lektion per gång, borde inte det vara något problem.

3. Kolla upp om verksamheten har en ansvarsförsäkring och vad den omfattar. I annat fall skaffa en ordentlig olycksfallsförsäkring.

/Lizzie
Jag har en egen olycksfallsförsäkring...
Inga tips men jag tycker det är bra och vettigt att du vågar säga ifrån om att hantera hästarna i ett sådant ogynnsamt scenario. Det låter som bäddat för att saker ska hända.

Det gör ju inget om någon från verksamheten plockar in de hästar som ska gå medan det fortfarande är ljust och de får stå i box 1-2 timmar extra (så tänker jag i alla fall) Så gör man på min ridskola, och vid ljusare tider kan man själv hämta sin häst om man känner sig trygg med det eller så gör ridläraren det.
Då har dock min ridskola krav på att man har hjälm och handskar, pannlampa om det behövs - och att någon är med eller iaf vet om att man är iväg och plockar in en häst och som då kan gå och titta efter om det tar lång tid. Det är även ett förtroende man får endast om ridläraren sett och varit med när eleven plockat in och ut hästar ett par gånger och ridläraren anser att eleven är mogen.
Då har vi ändå helt ok upplyst och (oftast) inte lergata som du beskriver.
Ja, som du beskriver det tycker jag det "borde" vara. Nu är jag vuxen och van (är medryttare i ett stall där jag hanterar hästarna själv hela tiden) så de tyckte väl att det skulle vara ok. Men som sagt, jag kunde inte hantera en hispig häst i lera. Och jag kunde inte med att börja rycka och gapa. Nej, det jag får göra är att säga nästa gång att jag inte tycker det känns tryggt och att jag skulle uppskatta om någon annan "hämtade" ur hagen (både innan ridning och innan för natten) men att jag kan möta upp och leda hästen sista biten in i stall och box. Då slipper jag leran och mörkret. Och jag har på ett försiktigt sätt talat om att jag inte tycker omständigheterna är helt ok...
 
Jag var med om en ”incident” igår. Jag har egentligen analyserat händelsen och har själv svaret på ev. frågor men vill ändå skriva av mig lite..
Jag tar lektioner i ett stall där hästarna går i hagar en liten bit ifrån stallet. Det är tjock lera på vägen dit och ingen belysning. Det är ute på landet så det finns inga andra ljus som lyser upp så det är becksvart. När hästarna tas in på kvällen är de hungriga och ivriga att komma in, och igår hände detta: den häst jag blivit tilldelad att ta in (som jag inte känner alls) var väldigt taggad. Jag kunde inte hålla honom och blev omkulldragen i leran och mörkret. När jag låg på marken såg jag ingenting, jag hade ingen aning om var hästen och hans hovar var. Jag försökte bara så snabbt som möjligt rulla iväg åt det håll jag trodde att han inte var… Det gick bra, jag hade tur. Han hade stannat någon meter bort och jag kunde byta häst med mitt sällskap, som tog över honom. Jag hade fått instruktionen innan att man var tvungen att vara ”bestämd” med honom och ryta och rycka i grimma och grimskaft för att hålla honom. Den sortens hantering ligger inte för mig. Det känns som en bestraffning för något brott som hästen inte har en aning om att den begått, men jag vet i ärlighetens namn inte vad alternativet är när det handlar om att hantera en krånglig häst bara då och då, när man inte har tid att bygga upp en relation med den och jobba bort oönskat beteende. Då återstår liksom bara rytande och ryckande.
Jag hade en liten pannlampa på mig och mitt sällskap trodde att han kanske blev rädd för den. En annan förklaring var att jag skulle ha hållit grimskaftet för kort. Eller så var det inte mitt fel.
Jag tänker på hur jag ska hantera det här i fortsättningen.
Jag ska 1, ha hjälm på mig. 2, inte ha pannlampa (ingen aning om hur jag ska se då). 3, insistera på att bara ta in de hästar som (åtminstone brukar) går lugnt.
Jag inser att det här är en hästägares vardag: att ta in ivriga hästar från leriga hagar i beckmörker.
Men det känns inte som att omständigheterna är säkra och jag håller på att vrida huvudet ur led för att få bukt med min ångest inför kommande inhämtningar.
Kan ni inte ordna en led så att hästarna kan gå lösa ända fram till stallet? Jag hade själv inte velat ta in främmande hästar under de förhållanden som du beskriver.
 
Även om olyckor kan ske, så är det ju försent när det väl händer. På en ridskola måste man tänka efter före och vet man med sig att det finns hästar som beter sig så får man ändra sitt system.
Jag hoppas de tänker till och gör en förbättring!
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
16
· Visningar
2 058
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 609
Senast: Lavinia
·
Hästhantering Hej! Jag har en 23 år gammal dressyrhäst som jag haft i 9 år. Jag känner henne alltså mycket väl! Hon har alltid haft mycket energi och...
2
Svar
35
· Visningar
2 375
Hästhantering Har massa problem med nyköpt häst. Känner mig desperat. Jag bestämde mig för att köpa en riktigt bra häst, tänkte att en gång i...
4 5 6
Svar
118
· Visningar
10 915
Senast: Ajda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCVI
  • Whamageddon 2024
  • Secret Santa 2024

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp