Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ur miljöhänsyn så är det minst lika bra att äta närproducerat kött från eko-gårdar och viltkött, som bönor och linser, sesamfrön mm från fjärran länder som ersättning för det där köttet. Dom har börjat odla soja på Öland och det går bra, och man kan odla en massa olika bönor och ärtor själv men i den vanliga handeln så finns det bara importerat. Men jag köper de där produkterna ändå, om inte annat så för att det blir mycket billigare än att äta eko-kött och för att jag är övertygad om att rött kött inte är nyttigt. Roligt att du har egna höns, det har jag också! I höstas så nackade en kompis tre tuppkycklingar och sen slaktade jag dom själv än fast jag tycker det är jätteäckligt. Men jag skulle självklart inte kunna tänka mig att slakta en av katterna än om den skulle bli så skadad eller sjuk att den måste avlivas... Så visst gör jag skillnad på djur!
Jag har också varit med och slaktat tuppar och skulle absolut inte göra detsamma med en katt. Så där faller mitt resonemang men jag letar lösningar.
Fast jag menar nog ändå mer extremt. Att anse att det är ok med fabriksproducerat kött men samtidigt tycka att det är närapå brottsligt att ha hund utan att till exempel ha råd att försäkra den.
Vi hade får förut för bete av mark och de bagglammen som föddes kastrerade vi. Hittar jag ingen lösning på tupproblematiken vet jag inte hur jag ska göra. Funderar på att börja ge hund och katter den typen av kött (kan man ge tupp?). Man gör ju fortfarande skillnad på djur men i ett större perspektiv är det ju bättre i alla fall.
Snurr snurr. En sak i taget.
Varför är det viktigt att inte "göra skillnad på djur"? Jag tycker inte det är så märkligt, rent psykologiskt sett, att man kan tänka sig att nacka en kyckling men inte en katt... Och jag måste säga att jag tycker det är helt ok att känna så - oftast har man ju en närmare känslomässig relation till sin katt. Men du får gärna utveckla detta med att "göra skillnad på djur" - jag blev nyfiken på hur du tänker!
Angående dina tuppar så är de ju utmärkt föda till dina hundar o katter - du bör inte ge dem några ben från fågel men det vet du säkert redan! Och att ett djur äter ett annat kan jag inte se som problematiskt alls - både hundar och katter är rovdjur och det vore knappast möjligt att ge dem vegansk kost... Med dina tuppar vet du ju dessutom att de haft det bra under det liv de levt, är tämligen ekologiska (gissar jag?) och inte står för någon nämnvärd negativ miljöpåverkan. Ur något sorts globalt miljöperspektiv är det antagligen också "bättre" om du själv äter egna ägg och egna tuppar än exempelvis importerade sojabönor (om du nu gör det, vilket jag inte vet).
Jag ska försöka förklara hur jag menar. Eftersom jag i grund och botten tycker att alla djur (nu begränsar jag mitt resonemang till "vanliga" djur - inte insekter o dyl) har samma värde så tycker jag inte att det är moraliskt rätt att äga djur. Om jag lät bli att ha köttätande husdjur, lät bli att äta ägg osv så skulle jag inte ha något dilemma där jag i vardagen tvingades behandla lika intilligenta djur på olika sätt därför att vi kulturellt äter det ena men inte det andra (Observera att jag kritiserar mitt eget agerande här).
Jag tänker att dessa uppfattningar om djur hänger kvar sedan en tid då vi använde djuren för att överleva. Katten bekämpade skadedjur, hönsen gav oss ägg och kött, hästen drog hem timmer, hunden vaktade osv.
Nu när vi inte behöver kött för att leva ett gott liv så tycker jag att det är fel att fortsätta göra den skillnaden mellan djur.
Om man däremot ser det i ett större perspektiv så är det ju absolut bättre för miljön att alla äter närproducerat kött i mindre mängd än att alla äter importerad vegansk mat. Eller snarare att man i så stor utsträckning som möjligt lever på den mat som finns i närmiljön, animalisk eller ej. Jag tror också att antalet vegetarianer/veganer skulle minska drastiskt om djur hölls och konsumerades på ett icke industrialiserat sätt. Som det ser ut nu så känner vissa att man inte till något pris vill vara en del av det.
Men nej, det finns flera sorters svenskodlade bönor och ärtor i vanliga matbutiker!man kan odla en massa olika bönor och ärtor själv men i den vanliga handeln så finns det bara importerat
Jag resonerar som så att det dels finns en nytta med tamdjur i de nära relationerna till dem (som ökar förståelsen och empatin för ickemänskliga djur), dels att vi (människor) har ansvar gentemot tamdjuren att förvalta dem. I det ingår t ex att avla ansvarsfullt. Jag ser det alltså inte som problematiskt att t ex föda upp hundar. Hundar har varit domesticerade och har levt i ett symbiotiskt förhållande med människor sjukt länge och då tycker jag att vi har ett ansvar att fortsätta med det på bästa sätt. Vad gäller deras mat så är det en försvinnande liten del av djurindustrin. Och arter som inte kan leva på bara vegetabilier måste ju få sina behov tillfredsställda (gällande veganföda till hund vill jag se mer forskning innan jag ens funderar över det).Jag ser mig själv som hycklare eftersom jag har husdjur som jag måste mata och roa med andra döda djur. Men jag gör så gott jag kan, just nu.
Kolla noggrannare nästa gång du är i butiken. Det finns bl a svarta, vita och kidney.De enda svenska jag känner till är gula "ärtsoppeärtor" och frysta gröna ärtor, och "bruna bönor med fläsk" -bönor från Öland.
OK, i ditt första stycke angående skillnad på djur så förstår jag hur du menar, även om jag inte riktigt håller med. Jag tycker att alla djur skall behandlas väl och med respekt och utan att vi orsakar dem en massa lidande, men jag har ur moralisk aspekt inget problem med att vi äter djur (men stora problem med hur vi behandlar en del av dem innan vi äter dem...).
Man kan också rent filosofiskt fundera på, tycker jag, om en hund, katt, höna, häst eller vad det nu är för djur helst skulle föredra att inte finnas alls (för vi har inget behov av dem så vi skulle inte föda upp dem) jämfört med att finnas men "ägas" av oss, tas om hand, matas mm för att slutligen antingen bli mat (som i hönans/tuppens fall, kanske) eller dö av sjukdom/ålderdom/olycka (som i sällskapsdjurens fall). Det vet vi ju inte, men som fundering tycker jag det är intressant. Det finns ju en stor mängd sällskaps- och lantbruksdjursraser (och kanske rent av arter) som skulle dö ut helt - alternativt anpassa sig till ett förvildat liv, men det skulle nog inte fungera för alla - om alla blev veganer och slutade ha sällskapsdjur.
I det du säger i ditt andra stycke är vi helt eniga, både i att det sannolikt är mest miljö- och klimatvänligt att äta lokalt, småskaligt och närproducerat oavsett om det ingår animalier eller ej i det vi äter, samt att många vegetarianer och veganer sannolikt är det just för att köttindustrin ser ut som den gör på många håll.
Jag resonerar som så att det dels finns en nytta med tamdjur i de nära relationerna till dem (som ökar förståelsen och empatin för ickemänskliga djur), dels att vi (människor) har ansvar gentemot tamdjuren att förvalta dem. I det ingår t ex att avla ansvarsfullt. Jag ser det alltså inte som problematiskt att t ex föda upp hundar. Hundar har varit domesticerade och har levt i ett symbiotiskt förhållande med människor sjukt länge och då tycker jag att vi har ett ansvar att fortsätta med det på bästa sätt. Vad gäller deras mat så är det en försvinnande liten del av djurindustrin. Och arter som inte kan leva på bara vegetabilier måste ju få sina behov tillfredsställda (gällande veganföda till hund vill jag se mer forskning innan jag ens funderar över det).
Är det då försvarbart att ha köttätande husdjur och mata dem med lika intelligenta och känslorika djur som plågats i djurfabriker?
Jag är inte riktigt färdig med hur jag ställer mig rent allmänt när det kommer till om det är moraliskt rätt eller fel att äta djur som har fått leva ett gott liv och mött en barmhärtig död. För mig personligen är det fel när jag klarar mig utan. Jag tycker däremot att det är ett ställningstagande att äta kött. På samma sätt som att man väljer att äta vegetariskt eller vegansk så väljer man att äta kött. Att argumentera för sitt köttätande tycker jag är att ta ansvar för det beslut man fattat.
Om djur (eller människor för den delen) skulle föredra att inte finnas alls är något jag har funderat en del över. Svårigheten är ju att vilket av tillstånden man än befinner sig i så är det andra tillståndet okänt och omöjligt att föreställa sig. Kan man egentligen veta att det finns ett icketillstånd?
Att arter dör ut är också en svår fråga att ta ställning till. Allting förändras ju och är ett evigt bevarande av alla raser och arter verkligen önskvärt?
Tack för intressanta invändningar. Du ger mig en hel del utvecklande att fundera över.
Problemet för mig ligger inte i huruvida man kan ha husdjur eller ej utan att det verkar omöjligt att behandla alla djur med samma respekt och omsorg. Jag tycker inte att det är rätt att ge hundar eller katter veganmat och det är då jag snurrar till det. Är det då försvarbart att ha köttätande husdjur och mata dem med lika intelligenta och känslorika djur som plågats i djurfabriker? Bara för sällskap och för att bevara raser som vi själva avlat fram (i många fall bara för att de ska se ut på ett särskilt sätt)?
Jonathan Safran Foer skriver i "Äta kött" att människor som jobbar i djurfabriker (där husdjurens mat framställs) blir avtrubbade av allt våld. Motsatsen till att lära sig empati av ett älskat husdjur. Hur blir det rent moraliskt om man ställer de två konsekvenserna emot varandra?
Och kikärter!!! Mums :-)Kolla noggrannare nästa gång du är i butiken. Det finns bl a svarta, vita och kidney.