Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

[gadriel]

Har ett 3-årigt sto som är väldigt osäker och samtidigt i trotsåldern och vill få sin vilja igenom.

Hon vill inte gå ifrån kompisen, hon vill äta och göra tusen andra saker utom det jag vill. Fine, tänker ni, bara att visa vem som är ledaren och blabla bla.

Jag vet, hon behöver en ledare med fast hand som är bestämd och rättvis. Jag vet det så väl men ändå kan jag inte hjälpa det, jag är RÄDD. Ja, det är faktiskt det jag är och som ni förstår så komplcerar detta allting.

Jag har inte varit rädd innan men på senare år och efter ett par år utan häst så har jag blivit så mesig, jag komemr på tusen scenarion som kan hända och jag vet att jag bara ska tänka att det ska gå bra, fokusera och ta kommandot men vad gör man när instinkten säger att man ska överleva??

Jag måste göra något för att komma vidare. Hästen är ju inte elak hon är bara burdus och tar över kommandot. Hon har aldrig bitit mig elelr sparkat efter mig men min hjärna har på ngt vis registrerat henen som en farlig häst.

*suckar*

Är det någon som kan hjälpa mig hur jag ska komma över rädslan, finsn det några bra övningar där jag lätt kan ta över kommandot utan att hon blir så stökig så jag blir rädd? Jag har ju jobbat i hagen på att hon ska gå undan och det gör hon utan problem, ställer jag mej exempelvis vid höhögen så viker hon undan men så fort vi komemr utanför hagen så blir det kaos.

/ olycklig hästägare

 

[Filosofen]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Usch stackars dig! Ville bara skicka en liten uppmuntran, det är svårt när man är rädd. Jag har varit jätterädd.

Har du någon paddock du kan träna i? Det kan ju vara lättare att börja där än att ge sig ut. Är det en smart häst? Ibland hjälper det att leka med en sådan häst så att hon verkligen får klura ut själv vad det är hon ska göra så att hon inte "har tid" med att oroa sig för andra hästar eller omgivning.

Nåt som är ganska lätt att göra och som många hästar tycker är jättekul är ju apport av olika slag eller varför inte spela boll. Det kan vara, har jag märkt, väldigt mycket lättare för en själv också att slappna av och acceptera det som lek när man gör nåt sådant istället för att "träna" upp lyhördheten hos hästen.

Det är så lätt att glömma bort att det ska vara SKOJ. Tro mig jag fastnar ofta i prestationsträsken!!!

Lycka till, hoppas det löser sig!

 

[cafu]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Känner igen det här fast jag har ett 2-årigt sto. Hon är jättesnäll och lugn vid all hantering inne som uppbindning, ryktning och hovvård och har heller aldrig bitit eller sparkat men har haft svårt att följa med mig i alla lägen vid ledning. Vill inte gärna lämna sin hästkompis och en gång utmanade jag ödet lite för långt, gick alldeles för långt hemifrån och plötsligt fick hon för sig att vända, stegrade sig varpå jag tappade balansen och vred till mitt ena knä så att jag var tvungen att låta henne springa hem själv. Så efter detta blev jag också rädd. Har också haft hästuppehåll några år före denna häst och insett att jag blivit mycket försiktigare...

Efter detta har jag tagit det väldigt lugnt (inte bara av rädsla utan också för att jag skadade mig): först och främst tillbringat mycket mer tid med hästen, både vanlig hantering och flera olika NH-övningar (mest Parellis 7 games) och sedan tränat mycket uppbindning långa stunder, först med sällskap och sen själv i spilta/box. Samt börjat ledträna lite smått, först med hästsällskap och sen själv med mig små korta turer runt gården - och aldrig mer än vad hästen klarat utan protester. Det kanske är fegt, det är klart att jag vill att hon ska kunna gå med mig överallt men just nu känns det viktigare att bygga upp förtroendet så att hon verkligen ska VILJA gå med mig, och inte TVINGA henne med våld med risk för att hamna i en farlig situation...

Och det går bättre och bättre, fast det tar tid...

Så jag tror nog på att skynda långsamt med positiv självförstärkande träning, inte låta vare sig hästen eller en själv misslyckas med träningen...

Har ett 3-årigt sto som är väldigt osäker och samtidigt i trotsåldern och vill få sin vilja igenom.

Hon vill inte gå ifrån kompisen, hon vill äta och göra tusen andra saker utom det jag vill. Fine, tänker ni, bara att visa vem som är ledaren och blabla bla.

Jag vet, hon behöver en ledare med fast hand som är bestämd och rättvis. Jag vet det så väl men ändå kan jag inte hjälpa det, jag är RÄDD. Ja, det är faktiskt det jag är och som ni förstår så komplcerar detta allting.

Jag har inte varit rädd innan men på senare år och efter ett par år utan häst så har jag blivit så mesig, jag komemr på tusen scenarion som kan hända och jag vet att jag bara ska tänka att det ska gå bra, fokusera och ta kommandot men vad gör man när instinkten säger att man ska överleva??

Jag måste göra något för att komma vidare. Hästen är ju inte elak hon är bara burdus och tar över kommandot. Hon har aldrig bitit mig elelr sparkat efter mig men min hjärna har på ngt vis registrerat henen som en farlig häst.

*suckar*

Är det någon som kan hjälpa mig hur jag ska komma över rädslan, finsn det några bra övningar där jag lätt kan ta över kommandot utan att hon blir så stökig så jag blir rädd? Jag har ju jobbat i hagen på att hon ska gå undan och det gör hon utan problem, ställer jag mej exempelvis vid höhögen så viker hon undan men så fort vi komemr utanför hagen så blir det kaos.

/ olycklig hästägare

 

[gadriel]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Tack!

Tyvärr har jag ingen paddock, jag satte upp en liten picadero på 12*12 meter och skulel satt upp en lite större "ridbana" men det blev inte gjort innan marken frös.:/ Picaderon är lite liten att göra så mkt i.

Hon är väldigt smart och snabb i vändningarna och väldigt mkt lek i, i huvudet är hon snarare som en ettåring än en treåring. Jag har funderat på det där med att hon ska fundera men det hade underlättat om jag kunde vara på inhägnat område. I början kunde jag gå hyffsat långt men nu kommer vi knappt utanför grinden förrrän hon börjar stöka så jag kommer liksom aldrig så långt så man kan göra ngt. Hade tänkt dra fram några stockar att gå över å så men vi komemr aldrig så långt. Har iof en hage mittemot den hon går i men den är väldigt stor men då kan man iaf jobba utan att den andra hästen stör. Skulle kunan prova det.

Jo det gör ju inte saken bättre att folk i ens omgivning hela tidne frågar om man inte börjat rida och köra än osv osv, och alla ska ge massa tips om diverse hjälpmedel men jag komemr ju liksom inte förbi problemet med bett och våld.

Man blir ju bara så knäckt när det snarare går bakpt en framåt men det är nog som du säger, man glömmer att det ska vara roligt, det gick faktiskt bättre igår när solen sken och man njöt av det fina vädret. Jag är bara så rädd att det ska bli värre och värre så att jag till slut inte kan hantera henne alls.

 

[gadriel]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Precis så gjorde Zanita förra veckan, tvärvände och galopperade hem, sen dess har jag repgrimma för då kan hon iaf inte göra precis som hon vill..bara nästan .


Jo jag får nog backa några steg. Göra sådant jag känner mig trygg med. Flytta henen i hagen och sånt... Jag har parellis bok men jag har inte läst hela och det var ett tag sen.

Tack för att du vilel dela med dej, känns bättre när man inte är ensam om det.

 

[Bärin]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Känner igen mig i mycket av det du berättar!
Jag har en fd.travare som också är väldigt jobbig ibland, han är hur duktig som helst när hans hästkompisar är med men om han är ensam med mig är han rädd och nervös för allting och vill vända hemåt hela tiden, suck

Jag har inga direkta råd att ge dig eftersom min häst är sån han med. Men nu ska jag börja om från början igen, jobba mycket i paddocken och "leka" med honom. Borsta och rykta honom mycket och gå ut och gå med honom.

Strunta i vad alla andra säger med ridningen, gör det som känns bäst för dig och din häst. För det är ju bäst att kunna hantera hästen från marken innan man börjar med ridningen. Det är därför jag tänkte börja om från marken och skapa ett förtroende. Men det lär ta lång tid och man kommer säkert bli besviken många gånger för att det inte går något bra. men man kommer nog få bättre kontakt med hästen..

Mkt svammel, men jag Hoppas att det går bra för dig och din häst

Du kan inte ta hjälp av en tränare som har samma filosofi som dig inom hästhantering? För det kanske skulle hjälpa!

 

[cafu]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Håller med...det är väl bättre att det tar tid att få det att fungera från marken än att man stressar och får ännu mer problem längre fram med ridning och körning...även om man kanske hade velat gå fortare fram...

Känner igen mig i mycket av det du berättar!
Jag har en fd.travare som också är väldigt jobbig ibland, han är hur duktig som helst när hans hästkompisar är med men om han är ensam med mig är han rädd och nervös för allting och vill vända hemåt hela tiden, suck

Jag har inga direkta råd att ge dig eftersom min häst är sån han med. Men nu ska jag börja om från början igen, jobba mycket i paddocken och "leka" med honom. Borsta och rykta honom mycket och gå ut och gå med honom.

Strunta i vad alla andra säger med ridningen, gör det som känns bäst för dig och din häst. För det är ju bäst att kunna hantera hästen från marken innan man börjar med ridningen. Det är därför jag tänkte börja om från marken och skapa ett förtroende. Men det lär ta lång tid och man kommer säkert bli besviken många gånger för att det inte går något bra. men man kommer nog få bättre kontakt med hästen..

Mkt svammel, men jag Hoppas att det går bra för dig och din häst

Du kan inte ta hjälp av en tränare som har samma filosofi som dig inom hästhantering? För det kanske skulle hjälpa!

 

[Filosofen]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Jo jag får nog backa några steg. Göra sådant jag känner mig trygg med. Flytta henen i hagen och sånt... Jag har parellis bok men jag har inte läst hela och det var ett tag sen.
QUOTE]

Det är helt rätt tänk! Alltid bättre att backa några steg
Gör inget du inte känner dig OK med. Det viktigaste i detta stadie är ju att DU orkar fortsätta så se till att du håller dig innanför din "skrämselströskel" och låt det ta den tid det tar så tar det kortare tid i längden

Håll ut och försök (vet att det inte är lätt) stänga ute de människor som tror att allt i livet med hästar går ut på ridning! Det är synd om dem, de missar så mycket.... *skickar en stooor bag med uppmuntran*

Prova i hagen mittemot, det låter som en bra start. Jag har PMat dig ang Parelli oxo. För övrigt tycker jag att du har en JÄTTEFIN hemsida vilka urfina illustrationer!!!!!

 

[nexxa]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Tycker det är starkt att våga säga "jag är rädd", för det finns så många fler. Jag har varit jätte rädd förr men det är mycket bättre nu.
Jag tycker du ska coola ner allt lite. Ha inte för mycket krav på dig själv eller din häst. Vill du bara greja i hagen så gör det tills du känner dig riktigt säker. Sen kan du sätta upp små mål om att gå till en annan hage tex. och arbeta där.
Små,små mål och små krav gör att det håller i längden !

 

[Elisha]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Har ett 3-årigt sto som är väldigt osäker och samtidigt i trotsåldern och vill få sin vilja igenom.

Hon vill inte gå ifrån kompisen, hon vill äta och göra tusen andra saker utom det jag vill. Fine, tänker ni, bara att visa vem som är ledaren och blabla bla.

Jag vet, hon behöver en ledare med fast hand som är bestämd och rättvis. Jag vet det så väl men ändå kan jag inte hjälpa det, jag är RÄDD. Ja, det är faktiskt det jag är och som ni förstår så komplcerar detta allting.

Jag har inte varit rädd innan men på senare år och efter ett par år utan häst så har jag blivit så mesig, jag komemr på tusen scenarion som kan hända och jag vet att jag bara ska tänka att det ska gå bra, fokusera och ta kommandot men vad gör man när instinkten säger att man ska överleva??

Jag måste göra något för att komma vidare. Hästen är ju inte elak hon är bara burdus och tar över kommandot. Hon har aldrig bitit mig elelr sparkat efter mig men min hjärna har på ngt vis registrerat henen som en farlig häst.

*suckar*

Är det någon som kan hjälpa mig hur jag ska komma över rädslan, finsn det några bra övningar där jag lätt kan ta över kommandot utan att hon blir så stökig så jag blir rädd? Jag har ju jobbat i hagen på att hon ska gå undan och det gör hon utan problem, ställer jag mej exempelvis vid höhögen så viker hon undan men så fort vi komemr utanför hagen så blir det kaos.

/ olycklig hästägare

Eftersom hon bara är 3 år och unghäst kanske de inte är så bra för dig att ha kvar henne om du är rädd.

 

[cafu]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Hmm...det kanske är lite väl drastiskt?

Har själv tänkt tanken flera gånger med mitt sto men har kämpat på och när det väl går framåt är det värt allt slit tusenfalt och man är så glad att man har kämpat på och inte gett upp....

Fast det är ju nåt som var och en måste känna efter själv förstås...

Eftersom hon bara är 3 år och unghäst kanske de inte är så bra för dig att ha kvar henne om du är rädd.

 

[gadriel]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Tack för era svar! Känner mig lugnare och lite mer samlad nu!
Tror att kraven på mig själv spökar mkt. Försöker starta upp ett företag som för tillfället inte ger ngn lön och det är väldigt påfrestande att veta att man inte får in några pengar osv, och sen ha två unghästar i hagen som man inte kommer ngn vart med blir liksom för mkt. Helst hade jag velat göra som ngn sa och bara vara bland hästarna, borsta å greja och bara mysa med dom men hur sjutton får man tiden att gå ihop, det känns som en omöjlighet

Får försöka blir lite mer regelbunden med min yoga (hjälper mig att stressa av) och strukturera upp min arbetsdag (är ju lite knepigare när man jobbar på hemmaplan) bättre så jag kan stressa av den tid jag är med hästarna och bara vara. Kan inte dygnet ha 10 timamr till?

 

[gadriel]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Eftersom hon bara är 3 år och unghäst kanske de inte är så bra för dig att ha kvar henne om du är rädd.

Det där är lite att ta i. Jag kan inte bara göra mig av med en familjemedlem när det tar emot . Hon ska stanna här, det har jag lovat henne och jag skulle inte kunna göra mig av med vare sig henne eller min andra skrutta som är ett par år yngre.

Det är inte hästen som är problemet, det är jag själv och det är jag som ska tränas. Lämnar jag bort henne så kommer problemet komma tillbaka med ngn annan häst och så är jag där igen. Den här hästan är hos mig för att jag ska lära mig ngt och bli starkare av det oavsett vad tid det tar. Däremot behöver jag hjälp att klara av det, antingen genom övningar eller ngn som kan vara med mig och säga hur jag ska göra.

 

[islands_tokig90]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Jag vet hur du känner, jag har sjäv varit med om det med mitt 4-åriga islandssto.
Men det behöver inte vara så att du har dåligt ledarskap. Min häst betedde sig så som du säger men det räknade jag ut att det var för att hon var uttråkad. Så mitt råd är att om hon har gått igenom lite grundskola med dej, och kan den mycket bra, så ställ lite mera krav. Då kanske hon börjar koncentrera sig lite mer på dej för att då märker hon att du inte ber om samma sak hela tiden och så får du ledarskap på det viset. Det är lätt att det blir så att man vågar inte riktigt ställa krav för att man är lite rädd för hur hästen ska reagera. Sen ska man ju såklart inte ställa för höga krav men det är där som känslan kommer in, man får helt enkelt känna efter hur mycket ens häst klarar.
lycka till!!!

 

[marieka]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Jag kan komma ut o hålla dig sällskap när du ska rida ut om du vill!
Jag gör kanske inte så mycket nytta men lite friskluft skadar inte.

 

[Mirre]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

sitter i samma sits som du.
Har efter ett antal turer i full gallop som jag inte kunnat kontrollera konstaterat att jag är rädd. Nåt alledles inåtihelvete för att vara helt ärlig. har nu efter två års tragglande bestämt mig för att sälja.
Det går säkert att bota sas med en bra tränare men känns som att jag gett upp.

Men kan du inte ta kontakt med en bra tränare pch få hjälp och stöd?

 

[gadriel]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Jag vet hur du känner, jag har sjäv varit med om det med mitt 4-åriga islandssto.
Men det behöver inte vara så att du har dåligt ledarskap. Min häst betedde sig så som du säger men det räknade jag ut att det var för att hon var uttråkad. Så mitt råd är att om hon har gått igenom lite grundskola med dej, och kan den mycket bra, så ställ lite mera krav. Då kanske hon börjar koncentrera sig lite mer på dej för att då märker hon att du inte ber om samma sak hela tiden och så får du ledarskap på det viset. Det är lätt att det blir så att man vågar inte riktigt ställa krav för att man är lite rädd för hur hästen ska reagera. Sen ska man ju såklart inte ställa för höga krav men det är där som känslan kommer in, man får helt enkelt känna efter hur mycket ens häst klarar.
lycka till!!!

Jag tror att det ligger en del i vad du säger.Hon är en väldigt smart häst som behöver mycket stimulans men som det är nu hinner jag liksom aldrig komam så långt att jag kan ge henne det.

Men nu har jag börjat läsa Parellis bok igen. Jag gillar bäst Hempfling men eftersom hans filosofi handlar så otroligt mycket om känsla så har jag insett att jag inte riktigt klarar av det som det är nu. Parelli är ju lite mer praktisk och konkret hur man ska gå till väga och jag ska prova och se hur jag och pållan trivs med det. Han poängterar dessutom att det ska vara på lek och att det ska vara roligt och det är nog precis vad jag behgöver banka in i mitt huvud Han har också en mjuk inställning och det gillar jag.

Känner mig mycket mer inspirerad efter att ha läst ett par timamr igår kväll och det känns inte osm en omöjlighet längre. FUngerar det inte så ska jag försöka hitta ngn tränare i nörheten som kan hjälpa mig. Tänkte dessutom haka på med 1,5-åringen.

Har insett att jag lyckats skaffa två HELT olika hästar. 3-åringen är den alerta, smarta och lättskrämda hästen medan 1-åringen är den kolugna hästen som till och med min ovana sambon kan hantera utan problem. Men det är ju nytttigt och intressant att jobba med två så olika hästar.

 

[gadriel]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

Jag kan komma ut o hålla dig sällskap när du ska rida ut om du vill!
Jag gör kanske inte så mycket nytta men lite friskluft skadar inte.

Tack för erbjudandet! Lär nog dröja ett bra tag till innan jag kan rida ut men det hade inte skadat att ta med båda hästarna ut på promenad, de hade de uppskattat! Sambon är ju aldrig hemma innan det blir mörkt och Cina jobbar också.

 

[gadriel]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

sitter i samma sits som du.
Har efter ett antal turer i full gallop som jag inte kunnat kontrollera konstaterat att jag är rädd. Nåt alledles inåtihelvete för att vara helt ärlig. har nu efter två års tragglande bestämt mig för att sälja.
Det går säkert att bota sas med en bra tränare men känns som att jag gett upp.

Men kan du inte ta kontakt med en bra tränare pch få hjälp och stöd?

Va tråkigt att det blivit så men hästar ska ju vara roligt och inte en skräckupplevelse.
Jag är inte paniskt rädd så jag har hopp om att komma över det om jag bara hitta ett bra sätt att jobba på så jag blir säkrare.

Jag vet inte om det finsn någon tränare som inte bor alltför långt bort. Sen vill jag ha någon som har samma tankar osm mig, jag gilalr inte Monty utan vill ha någon som är Parelli/Hempfling inspirerad elelr liknande. Just nu vet jag inte om jag har råd med tränare men kör jag fast så finns det inte så mkt annat att välja på.

 

[marieka]

Sv: Ibland vill jag bara ge upp *ledsen*

det är bara att pm:A eller messa så kan vi ta en promenad med pållarna