- Svar: 1
- Visningar: 468
Nu är jag där igen. I ett mellanläge inför hösten, taggad men även nervös och lite känslan av ”vafan har jag gett mig in på nu”. Jag har fått ett nytt jobb och börjar efter semestern. Ska bli biträdande rektor och det är superspännande, men herregud hur ska detta gå? Dessutom byter jag kommun så är helt lost. Tjänsten, med personalansvar för 20st, och allt annat som ingår är på 50% (hur?! jag har svårt att se att det kommer räcka) så jag hänger kvar i gamla kommunen på 50% också, men byter enhet där (= också helt lost efter semestern, jobbet kan jag men inte stället…) - så kommer jobba i två kommuner, och sen för good measure ska jag även försöka plugga lite. Men jag la band på mig och tackade nej till kursen på helfart och och ligger nu som reserv till en halvfart. Nån måtta får det kanske vara…
Jag hoppas kunna flytta över helt till nya kommunen med tiden, men till att börja med får det vara så som det är nu. Sedan är jag lite intresserad av att se vad gamla kommunen kommer hitta på, dagen efter jag skrev på avtal med nya så blev jag uppringd ang att det vore ”synd att tappa mig till en annan kommun” och vi hade möte om det efter ett par dagar. Jag vet inte vad det kan ge eller ens om det kommer ge något, men det var ju kul att man räknades som värdefull. Synd bara att att det kom lite sent…
Så, efter semestern blir det nya tider och mycket att stå i. Roligt, men ibland kan man ju känna att varför kan jag inte bara nöja mig och vara där jag är? Blir det bekvämt så blir jag tydligen obekväm - så gör det riktigt svårt för mig. Suck alltså.
Jag hoppas kunna flytta över helt till nya kommunen med tiden, men till att börja med får det vara så som det är nu. Sedan är jag lite intresserad av att se vad gamla kommunen kommer hitta på, dagen efter jag skrev på avtal med nya så blev jag uppringd ang att det vore ”synd att tappa mig till en annan kommun” och vi hade möte om det efter ett par dagar. Jag vet inte vad det kan ge eller ens om det kommer ge något, men det var ju kul att man räknades som värdefull. Synd bara att att det kom lite sent…
Så, efter semestern blir det nya tider och mycket att stå i. Roligt, men ibland kan man ju känna att varför kan jag inte bara nöja mig och vara där jag är? Blir det bekvämt så blir jag tydligen obekväm - så gör det riktigt svårt för mig. Suck alltså.
Senast ändrad: