Hyperemisis?

[Comatose]

Finns det några fler här med det? Är i v 10 och blev just sjukskriven. Har aldrig i hela mitt liv mått så dåligt som när jag är gravid. Det är som en nio månader lång magsjuka. Minus diarrén... Jävla skit, känner jag bara, hur ska jag orka?? Ett drygt halvår kvar och jag kräks 10-25 gånger per dag. Däremellan mår jag illa. Buäääähhh!!

 

[*Gotlandsrusset*]

Finns det några fler här med det? Är i v 10 och blev just sjukskriven. Har aldrig i hela mitt liv mått så dåligt som när jag är gravid. Det är som en nio månader lång magsjuka. Minus diarrén... Jävla skit, känner jag bara, hur ska jag orka?? Ett drygt halvår kvar och jag kräks 10-25 gånger per dag. Däremellan mår jag illa. Buäääähhh!!

Inte med diagnosen men har spytt väldigt mycket under denna graviditet. Det går knappast jämföra eller likställa med hyperemisis men jag vet hur jobbigt det är att spy (spydde många gånger om dagen fram till v 30+).

Får du läkemedel? Be om andra om de inte hjälper dig och se till att vården hjälper dig om du misstänker att du börjar bli uttorkad. Har kollegor/bekanta som haft hyperemisis och det verkar fruktansvärt.

 

[turbofling]

Inte jag med en kompis hade det med sina tva barn, nu är hon gravid med nr i v.14 och det verkar bli likadant den här gangen.

Har du provat akupunktur, det fungerar för vissa

 

[Bexzor]

Finns det några fler här med det? Är i v 10 och blev just sjukskriven. Har aldrig i hela mitt liv mått så dåligt som när jag är gravid. Det är som en nio månader lång magsjuka. Minus diarrén... Jävla skit, känner jag bara, hur ska jag orka?? Ett drygt halvår kvar och jag kräks 10-25 gånger per dag. Däremellan mår jag illa. Buäääähhh!!

Är inte gravid nu, men haft det med alla graviditeter som jag t om avbrutit några då det varit för jobbigt psykiskt påfrestande att ligga på sjukhus med dropp medan äldsta sonen åkt mellan barnvakter.

Har varit sjukskriven på heltid; med flertal läkemedel, diverse dropp och inläggningar på sjukhus för att kroppen varit uttorkad. Det som funkar hyfsat för mig är Lergigan och Lergigan Comp 3 gånger om dagen den första tiden. Nej, kräkningar avtog inte och inte heller illamåendet men de gjorde att jag iaf hade en chans att behålla nånting. Jag lärde mig med tiden att jag lyckades minimera kräkningar om mina dagar såg ut så här ; vakna, kräkas, äta, ta tablett, sova, vakna, kräkas osv dygnet runt.
Väldigt påfrestande att ständigt kräkas och det går inte jämföra med något känner jag själv. Men det finns flera knep som kan fungera tex; läkemedel, äta ofta, äta innan man går ur sängen, akupunktur, dricka ingefära. Mig personligen har det bara varit att vänta ut skiten rent utsagt och hålla tiderna på medicinerna för att någorlunda minska kräkningarna. Mina kräkningar och illamående har pågått from mellan vecka 3-4 tills barnen varit 1 dygn gamla. Det kräver en hel del från sjukvården och omgivningen man lever i. Stå på dig om du känner att du behöver hjälp, har du någon nära som kan hjälpa dig?

 

[Carand]

Finns det några fler här med det? Är i v 10 och blev just sjukskriven. Har aldrig i hela mitt liv mått så dåligt som när jag är gravid. Det är som en nio månader lång magsjuka. Minus diarrén... Jävla skit, känner jag bara, hur ska jag orka?? Ett drygt halvår kvar och jag kräks 10-25 gånger per dag. Däremellan mår jag illa. Buäääähhh!!

Usch och fy, stackare! Måste va fruktansvärt.

Vet en bekant som hade samma problem o vill minnas att hon åt rostmackor, konstant. De första tre kräktes hon upp o den fjärde fick hon behålla....:/. Så försök hitta nånting som du till slut får behålla även om du kräks upp det i början?

Håller tummarna att du slipper ha det hela graviditeten

 

[Comatose]

Inte med diagnosen men har spytt väldigt mycket under denna graviditet. Det går knappast jämföra eller likställa med hyperemisis men jag vet hur jobbigt det är att spy (spydde många gånger om dagen fram till v 30+).

Får du läkemedel? Be om andra om de inte hjälper dig och se till att vården hjälper dig om du misstänker att du börjar bli uttorkad. Har kollegor/bekanta som haft hyperemisis och det verkar fruktansvärt.

Lergigan comp som jag hade förra gången funkar inte nu, de ger mig bara läskig hjärtklappning så jag vågar inte ta dem. När jag blev inlagd förra gången gav de mig Primperan, men de vill inte skriva ut det pga osäker påverkan på fostret. Så det är nog bara att paddla på

 

[Comatose]

Är inte gravid nu, men haft det med alla graviditeter som jag t om avbrutit några då det varit för jobbigt psykiskt påfrestande att ligga på sjukhus med dropp medan äldsta sonen åkt mellan barnvakter.

Har varit sjukskriven på heltid; med flertal läkemedel, diverse dropp och inläggningar på sjukhus för att kroppen varit uttorkad. Det som funkar hyfsat för mig är Lergigan och Lergigan Comp 3 gånger om dagen den första tiden. Nej, kräkningar avtog inte och inte heller illamåendet men de gjorde att jag iaf hade en chans att behålla nånting. Jag lärde mig med tiden att jag lyckades minimera kräkningar om mina dagar såg ut så här ; vakna, kräkas, äta, ta tablett, sova, vakna, kräkas osv dygnet runt.
Väldigt påfrestande att ständigt kräkas och det går inte jämföra med något känner jag själv. Men det finns flera knep som kan fungera tex; läkemedel, äta ofta, äta innan man går ur sängen, akupunktur, dricka ingefära. Mig personligen har det bara varit att vänta ut skiten rent utsagt och hålla tiderna på medicinerna för att någorlunda minska kräkningarna. Mina kräkningar och illamående har pågått from mellan vecka 3-4 tills barnen varit 1 dygn gamla. Det kräver en hel del från sjukvården och omgivningen man lever i. Stå på dig om du känner att du behöver hjälp, har du någon nära som kan hjälpa dig?

Ja men som du skriver är det ju. Jag har jättedåligt samvete över att vara sjukskriven nu, men det finns liksom inget val, det finns inte en chans att kunna "låtsas vara normal" för allt är bara en kräkmardröm. Allt luktar illa, jag går runt med kräkpåsar om jag väl vågar mig ut någonstans (men mest ligger jag bara på soffan, rör mig bara till badrummet när jag behöver spy), det är VIDRIGT! Min sambo gör allt med barn och hushåll, ofta lagar han mat till mig också, han är fantastisk. Men jag har dåligt samvete för det också förstås!

 

[*Gotlandsrusset*]

Lergigan comp som jag hade förra gången funkar inte nu, de ger mig bara läskig hjärtklappning så jag vågar inte ta dem. När jag blev inlagd förra gången gav de mig Primperan, men de vill inte skriva ut det pga osäker påverkan på fostret. Så det är nog bara att paddla på

Fick också hjärtklappningar av compen. Testat att ta vanlig lergigan? Om inte annat kanske du får sova bort mer av illamåendet? (Jag däckade på lergiganen men jag kan vara ovanligt känslig också).

Tycker så synd om dig, hoppas det kommer lätta lite för dig

 

[Bexzor]

Ja men som du skriver är det ju. Jag har jättedåligt samvete över att vara sjukskriven nu, men det finns liksom inget val, det finns inte en chans att kunna "låtsas vara normal" för allt är bara en kräkmardröm. Allt luktar illa, jag går runt med kräkpåsar om jag väl vågar mig ut någonstans (men mest ligger jag bara på soffan, rör mig bara till badrummet när jag behöver spy), det är VIDRIGT! Min sambo gör allt med barn och hushåll, ofta lagar han mat till mig också, han är fantastisk. Men jag har dåligt samvete för det också förstås!

Ja, det dåliga samvetet kan störa allt eftersom som du skriver så får man överlåta allt till någon annan. Hur gammal är ert barn/era barn? I vårt fall letade vi tex upp att barnen får gå på förskola om en förälder är heltidssjukskriven så vår son som då var under 2 år gick efter sambons arbetstider. Det kom protester från personalen men efter samtal med rektorn för verksamheten så godkände hon det så länge jag var sjukskriven. Behövde inte lämna intyg, iofs har vi haft bra kontakt de senaste 10 åren då det varit mycket kring äldsta sonen.

Men när man mår så dåligt så finns det ingen möjlighet att ta hand om ett barn som kräver en närvarande förälder. Man har fullt upp med sig själv, glöm inte det även när det dåliga samvetet försöker växa sig stor

 

[Bexzor]

Lergigan comp som jag hade förra gången funkar inte nu, de ger mig bara läskig hjärtklappning så jag vågar inte ta dem. När jag blev inlagd förra gången gav de mig Primperan, men de vill inte skriva ut det pga osäker påverkan på fostret. Så det är nog bara att paddla på

Fick också hjärtklappningar av compen. Testat att ta vanlig lergigan? Om inte annat kanske du får sova bort mer av illamåendet? (Jag däckade på lergiganen men jag kan vara ovanligt känslig också).

Tycker så synd om dig, hoppas det kommer lätta lite för dig

Lergigan är ett lugnande läkemedel som ges bland annat till sömnrubbningar och svår oro. Så man blir trött, hur trött är väldigt individuellt har jag märkt.

Lergigan Comp innehållert både efedrin och koffein så man kan få en mängd olika biverkningar på det, bland annat hjärtklappning och restless legs.

 

[Comatose]

Lergigan är ett lugnande läkemedel som ges bland annat till sömnrubbningar och svår oro. Så man blir trött, hur trött är väldigt individuellt har jag märkt.

Lergigan Comp innehållert både efedrin och koffein så man kan få en mängd olika biverkningar på det, bland annat hjärtklappning och restless legs.

Jo jag vet. Men jag vill inte vara så trött/väck som jag blev av lergigan...

 

[Comatose]

Ja, det dåliga samvetet kan störa allt eftersom som du skriver så får man överlåta allt till någon annan. Hur gammal är ert barn/era barn? I vårt fall letade vi tex upp att barnen får gå på förskola om en förälder är heltidssjukskriven så vår son som då var under 2 år gick efter sambons arbetstider. Det kom protester från personalen men efter samtal med rektorn för verksamheten så godkände hon det så länge jag var sjukskriven. Behövde inte lämna intyg, iofs har vi haft bra kontakt de senaste 10 åren då det varit mycket kring äldsta sonen.

Men när man mår så dåligt så finns det ingen möjlighet att ta hand om ett barn som kräver en närvarande förälder. Man har fullt upp med sig själv, glöm inte det även när det dåliga samvetet försöker växa sig stor

Min sambo är föräldraledig nu, vår unge är 20 månader. Annars hade det sldrig funkat. Vi har sökt och fått förskoleplats från maj nästa år. Tack för pepp!

 

[Bexzor]

Jo jag vet. Men jag vill inte vara så trött/väck som jag blev av lergigan...

Nej, det är en jäkla balansgång det där. Hoppas du hittar en rutin som fungerar för er. Hade du så förra gången med? Måste bara fråga om ni kollat så det är en bebis? Under alla mina graviditeter så har jag fått tidigt vul för att se hur många foster det varit då risken ökar när man väntar fler barn. Dubbelt hormonpåslag tror jag att de kallar det ?

 

[Comatose]

Nej, det är en jäkla balansgång det där. Hoppas du hittar en rutin som fungerar för er. Hade du så förra gången med? Måste bara fråga om ni kollat så det är en bebis? Under alla mina graviditeter så har jag fått tidigt vul för att se hur många foster det varit då risken ökar när man väntar fler barn. Dubbelt hormonpåslag tror jag att de kallar det ?

Haha, läste fel först och tänkte "det klart att det är en bäbis, vad skulle det annars vara - en hundvalp??" Men sen fattade jag. Jo jag hade så här sist också, fast det känns jobbigare nu. Min teori är att det är för att jag vet att det mycket väl kan vara så här i ett halvår till. Förra gången sa ju alla "experter" och appar att det skulle sluta i vecka 12/14/16/18/25/30 och då tog jag liksom lite tid i taget. Nu känns det bara...som en VÄGG av illamående och kräkningar. Jag börjar på riktigt bli deprimerad tror jag. Och än är jag bara i v 11

Första ultraljudet är 2 januari och jag hoppas VERKLIGEN att det bara är en där inne! (Fast å andra sidan skulle jag ju aldrig behöva göra om det här om det var två, tre barn är ju lagom!) Pust...

 

[Bexzor]

Haha, läste fel först och tänkte "det klart att det är en bäbis, vad skulle det annars vara - en hundvalp??" Men sen fattade jag. Jo jag hade så här sist också, fast det känns jobbigare nu. Min teori är att det är för att jag vet att det mycket väl kan vara så här i ett halvår till. Förra gången sa ju alla "experter" och appar att det skulle sluta i vecka 12/14/16/18/25/30 och då tog jag liksom lite tid i taget. Nu känns det bara...som en VÄGG av illamående och kräkningar. Jag börjar på riktigt bli deprimerad tror jag. Och än är jag bara i v 11

Första ultraljudet är 2 januari och jag hoppas VERKLIGEN att det bara är en där inne! (Fast å andra sidan skulle jag ju aldrig behöva göra om det här om det var två, tre barn är ju lagom!) Pust...

Jag har fått höra att kroppen reagerar fortare då den varit med om det förut.
Ja många "experter" säger att det går över vid en viss tid, det är ett visst kön, det är bara att äta och allt annat klumpigt. Mitt enda konkreta tips är att gnälla och försök uthärda skiten, någon gång går det över

 

[trazel]

Inget annat än Zofran hjälpte mig. Fick det utskrivet i någon av vändorna jag var inlagd och fick dropp. Jag fick det utskrivet av gyn, så jag antar att det var okej.

Jag provade förövrigt alla receptfria medel som fanns, lergigan (som jag bara sov av - mådde visserligen inte illa när jag sov), lergigan comp (som jag fick hemsk hjärtklappning av) och primperan (som jag fick sjuka restless legs av och en allmän oroskänsla i kroppen så jag mådde riktigt dåligt av dem). Zofran fick jag huvudvärk av, men det var lättare att leva med än illamåendet och kräkningarna.

 

[Hyacinth]

Finns det några fler här med det? Är i v 10 och blev just sjukskriven. Har aldrig i hela mitt liv mått så dåligt som när jag är gravid. Det är som en nio månader lång magsjuka. Minus diarrén... Jävla skit, känner jag bara, hur ska jag orka?? Ett drygt halvår kvar och jag kräks 10-25 gånger per dag. Däremellan mår jag illa. Buäääähhh!!

Nu har jag fått samma diagnos och en 100% sjukskrivning.
Jag kräks inte lika ofta men ofta nog...

 

[Kattennizze]

Haha, läste fel först och tänkte "det klart att det är en bäbis, vad skulle det annars vara - en hundvalp??" Men sen fattade jag. Jo jag hade så här sist också, fast det känns jobbigare nu. Min teori är att det är för att jag vet att det mycket väl kan vara så här i ett halvår till. Förra gången sa ju alla "experter" och appar att det skulle sluta i vecka 12/14/16/18/25/30 och då tog jag liksom lite tid i taget. Nu känns det bara...som en VÄGG av illamående och kräkningar. Jag börjar på riktigt bli deprimerad tror jag. Och än är jag bara i v 11

Första ultraljudet är 2 januari och jag hoppas VERKLIGEN att det bara är en där inne! (Fast å andra sidan skulle jag ju aldrig behöva göra om det här om det var två, tre barn är ju lagom!) Pust...

Lite sent nu när du haft ultraljudet, men när jag väntade tvillingarna så var mitt illamående mycket mycket värre än med enlingen. Och då var enlingen också tämligen vidrigt.

 

[Comatose]

Nu har jag fått samma diagnos och en 100% sjukskrivning.
Jag kräks inte lika ofta men ofta nog...

Stackare. Har du fått någon medicin?

Jag har hittat en hyperemisisgrupp på Facebook som jag gillar. Där kan man få tips och stöd från folk som har det likadant, det har varit bra för mig, kan vara ett tips?

 

[Comatose]

Lite sent nu när du haft ultraljudet, men när jag väntade tvillingarna så var mitt illamående mycket mycket värre än med enlingen. Och då var enlingen också tämligen vidrigt.

Nejdå, det var bara en därinne! Men en teori är tydligen att man kan bli känsligare för hcg för varje graviditet och att man därför kan bli värre och värre. Så här dåligt mådde jag _inte_ sist. Tror jag?!