Husmanskost.

Jag är öht inte uppvuxen med den typen av mat, förutom skolmaten, men för mig är bristen på grönsaker slående i sammanhanget. Rätt efter rätt i tråden definieras vad jag kan se av köttinnehållet.

Kåldudding och -dolmar innehåller väl hyfsat mycket kål, och ärtsoppa innehåller ju gula ärter i mängd.

Men sen?
Grönsaker? Det beror väl helt på vad man lägger på tallriken? Det är klart - kokar man potatis, gör sås och lägger en färsbiff på tallriken blir det fattigt. Men vem gör så?

Vad rätten heter är väl inte hela sanningen om tallrikens utseende?
 
Men vad äter man till vardags? om man inte äter husmanskost?
Här är det husmanskost i stort sett hela månaden, äter ute max 1 ggr varannan månad, och äter på jobbet ibland, de är fantastiskt god hemlagad skolmat.

* Jenny *
För mig är vardagsmat och husmanskost inte samma sak. Hos mig är vardagsmat mer korvstråganoff, köttfärssås, falukorv av olika slag osv. Alltså mer ”nya” rätter snarare än typ kåldolmar :)
 
Vi äter ofta svensk husmanskost. Det är gott och smakrikt- jo det finns allt kryddor det det också😃 det går att laga ”ren” mat utan massa tillsatser när man lagar svenskhusmanskost. Mat som man blir mätt på och man kan köpa svenska råvaror till. Det ärvintigt för oss.


Har där i mot aldrig ätit thaimat och liknande, har ätit nått ”standrard” jox på kina resturang smaka samma på västkusten som på ostkusten. Det lockar inte mina smaklökar. Inte heller snabbmats ställen.

Äter gärna på resturang som serverar krav, närodlat och kött från bygden. Finns ett sånt ställe som vi äter gott hos nångång i bland.
Menar Du verkligen att Du aldrig ätit thai,indiskt eller liknande?
Går du aldrig ut och äter med tex jobbet, kompisar eller blivit bjuden på det hemma hos någon?
 
Åh nu blev jag sugen på (vegetariska) kroppkakor! Älskar den där gnocchi-konsistensen
Till och med min farmor, då 90- bast gjorde vegetariska kroppkakor när det vankades, både med fejcon och någon gång med svamp.
Det är kärlek det. :heart
(Jag i min tur lagade husmanskost och gjorde matlådor till henne på äldre dar, d.v.s. innan hon flyttade in på boende vid 95 års ålder. Enda gången hon åt ordentligt.)
 
Jag är öht inte uppvuxen med den typen av mat, förutom skolmaten, men för mig är bristen på grönsaker slående i sammanhanget. Rätt efter rätt i tråden definieras vad jag kan se av köttinnehållet.

Kåldudding och -dolmar innehåller väl hyfsat mycket kål, och ärtsoppa innehåller ju gula ärter i mängd.

Men sen?
Bara för att man enbart nämner rättens namn så betyder det inte att det inte finns grönsaker på mina tallrikar iallafall. Rivna morötter, lingon, pressgurka, inlagda och syrade grönsaker, kokta grönsaker och inlagda rödbetor är bara några av de tillbehören jag använder.
 
Menar Du verkligen att Du aldrig ätit thai,indiskt eller liknande?
Går du aldrig ut och äter med tex jobbet, kompisar eller blivit bjuden på det hemma hos någon?

Nä... De händer, men vi har 36 mil till en kina resturang, så... De blir inte ofta.
Bortbjudna blir vi, men då kan de lika gärna bli palt eller lasagne.
Äta med jobbet? Jo, men då blir de i skol matsalen. Vi har världens bästa käk där. Varför gå över ån efter vatten.
Personalfest har vi ibland. Då kan de bli kantarellsoppa med bröd, eller annat icke märkvärdigt. De är att träffas som är de viktiga.
Vi har en italiensk krog i byn, med fantastisk mat, men de är inte ofta vi äter där.
Pizza äter vi när tillfälle ges.

Så... Nej! Vi äter vardagsmat. Mest de vi kallar husmanskost.
Men jag tackar inte nej de få gånger thai bjuds.

* Jenny*
 
Grönsaker? Det beror väl helt på vad man lägger på tallriken? Det är klart - kokar man potatis, gör sås och lägger en färsbiff på tallriken blir det fattigt. Men vem gör så?

Vad rätten heter är väl inte hela sanningen om tallrikens utseende?
Nej. Men rättens namn antyder ju ändå en sorts fokus, eller vad man ska säga. Lite i linje med att prata om grönsaker TILL maten.
 
Vad äter en till vardags om en inte äter husmanskost? Tja, typ annat? Grönsakssoppa ofta med ingefära och citrongräs, zucchinibiffar med bulgur, pasta i hundra varianter, rotsaker i ugn med halloumi, pad thai, röd curry, masalagrytor med kyckling eller grönsaker, lax teriyaki, hundra varianter av wok.... några exempel.
 
Igår åt jag förresten rispiroger! Det är väl finsk husmanskost. Hur nu riset kommit in i bilden.

På tallriken låg också, som ett mindre finskt inslag, en uppskuren mango och några stora plommon.
 
Nej. Men rättens namn antyder ju ändå en sorts fokus, eller vad man ska säga. Lite i linje med att prata om grönsaker TILL maten.

Fast namnen uppstod ju i en tid då kött var finmat, man åt det i mycket mindre mängd än nu och det säkert kändes lika viktigt att poängtera att det var kött i maten som det är nu att poängtera att middagslasagnen man åt igår minsann var vegetarisk.
 
Fast namnen uppstod ju i en tid då kött var finmat, man åt det i mycket mindre mängd än nu och det säkert kändes lika viktigt att poängtera att det var kött i maten som det är nu att poängtera att middagslasagnen man åt igår minsann var vegetarisk.
Ja. Köttportionerna har ju blivit absurt stora. Men det ökar ju känslan av köttet i fokus. Och grönsaker (lingonsylt, pressgurka och inlagda rödbetor nämns som exempel i tråden) till. Som tillbehör.

Alltså, jag gillar flera av de husmansrätter som nämns i tråden, men jag uppfattar det lite väl köttbetonat som standardmat. Är det dessutom någon form av potatis plus sås, får jag i mig för mycket energi.

Jag vet att det inte är så för alla, men för mig är tex lasagne vanligtvis vegetarisk. Det behöver inte sägas, precis som det inte behöver sägas att potatismoset är gjort på potatis, inte pulver.
 
Jag är generellt inte alls förtjust i kokt potatis eller potatismos, men PRESSAD potatis är en höjdare.
Jag gillar inte kokt potatis. Och inte stekt. Potatismos, pressad potatis och varianter av rösti och raggmunk gillar jag ibland.

Jag blir lite glad varje gång någon annan inte gillar kokt potatis!
 
Vi äter generellt grönsaker till maten, som ett tillbehör. Ibland äter vi grönsaksbaserad mat, typ wok, men främst är grönsakerna ett tillbehör här.
 
Ja. Köttportionerna har ju blivit absurt stora. Men det ökar ju känslan av köttet i fokus. Och grönsaker (lingonsylt, pressgurka och inlagda rödbetor nämns som exempel i tråden) till. Som tillbehör.

Alltså, jag gillar flera av de husmansrätter som nämns i tråden, men jag uppfattar det lite väl köttbetonat som standardmat. Är det dessutom någon form av potatis plus sås, får jag i mig för mycket energi.

Jag vet att det inte är så för alla, men för mig är tex lasagne vanligtvis vegetarisk. Det behöver inte sägas, precis som det inte behöver sägas att potatismoset är gjort på potatis, inte pulver.

Jag uppfattade det som om du tyckte att köttet hamnade i fokus av hur rätterna benämndes.

Jag menar mest att det inte är konstigt att man använder de namn som rätter faktiskt har, köttbetonade eller ej. Oavsett om det är blodpudding, biff med lök, dillkött, boeuf bourguignon eller ossobuco. Det behöver ju inte innebära att man vill att en portion av rätten inte ska innehålla mycket grönsaker.
 
Igår åt jag förresten rispiroger! Det är väl finsk husmanskost. Hur nu riset kommit in i bilden.

På tallriken låg också, som ett mindre finskt inslag, en uppskuren mango och några stora plommon.
När ris kom var det importerat - en riktigt dyr höjdargrej. Det är mycket ris även i svensk husmanskost.

PS tråden har tagit en vändning som gör att jag funderar/minns hur det var att leva här innan man började flyga in färska grönsaker året runt. När folk levde på råg, korn, potatis, rotfrukter, baljväxter, ett lite tillskott fisk, äpplen, päron, plommon, bär, ägg, mejeriprodukter och kött a'la nos till svans.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp