Sv: Hur vi är byggda och ridning.
Givetvis har vi alla olika förutsättningar för ridning beroende på hur vi är skapta!
Jag är lite kobent och måste därför öppna upp mina höftleder väldigt mycket mer för att kunna sitta korrekt på hästar som är lite mindre och rundare. Min d-ponny tex har ju bredaste delen av sin mage där mina ben går som mest innåt.
Jag är ju också lång och har långa ben i förhållande till min kropp. Så sitsproblem med skänkeln syns väldigt tydligt. Och då jag var svagare i magen så märktes det ju också tydligt i min balans och hur mitt överliv hamnade. Nu kan jag öppna höftlederna bättre och är starkare. Försöker också hålla mig hyfsat smal. Fettkuddar på insidan av låren gör att man rullar runt mer, kommer längre från hästen, tippar åt ngt håll och i mitt kobenta fall.. får svårare att lägga skänkeln korrekt.
Jag har precis som IW "för långa armar" för min överkropp/mina höfter. Jag får nöja mig med att ha armarna så nära höften tillåter.
Jag har alltid haft en fotled som varit stel och konstig. Jag stukade den som liten. Och den har inte riktigt gått att röra som den andra. Nu har jag stukat den igen för ett år sedan. Och har fortfarande rejäla problem av den. Jag får ont i den då jag rider med stigbyglar. Så om jag inte passar mig drar jag liiite, liiite upp det benet för att skona vristen. Så det får jag hela tiden tänka på.
Jag är även också av naturen svankryggig. Jag har spec en överrörlighet i mellan två kotor i svanken, där "knäcker jag lätt av" och tar ut alla svank.
Med mycket magträning har det blivit helt ok.
Jag har en whiplashskada och lite andra ryggproblem av det. Förr kunde jag inte rida alls. Sen bara Islandshäst och senare även PRE och vissa araber. Idag kan jag tack vare att jag lärt mig släppa igenom rörelserna i bäckenet rida även hästar med gång. Då slpper jag spänna mig på fel ställen och min nacke slipper både spänningarna och överdrivna rörelser som nu släpps ut genom höfterna främst.
Har jag extra ont spänner jag mig och försöker skydda nacken genom att kuta lite med ryggen och skjuta fram huvudet för mycket. Så det får jag passa mig för!
Jag jobbar idag som tränare och rider ett par hästar om dagen iaf. Det hade jag bara kunnat drömma om förut.
För mig har sitsträning och "torr-övningar" som jobbat med styrka, smidighet och kroppskontroll/förmåga att slappna av lagom mycket på rätt ställen hjälpt mycket. Feldenkrais har varit super för att få kroppskontroll!
De flesta människor är för svaga för att rida så bra de har potential till. Att endast rida sig till styrkan funkar inte om man inte rider en massa hästar varje dag. Och tom då mår man bäst av att träna annat med.
Man ska vara jäääkligt stark för att kunna rida snabbt och känsligt och orka sitta i balans. Man ska inte behöva rida hästarna på styrka i hjälpgivningen. Men är man stark orkar man sitta i balans och orkar vara snabb, snabb och då blir man känslig med.
Sen har vi alla olika konstituition. Men alla hjälps av styrka. Hur man än är skapt. Samt oftast också stretching.
Har man långa ben har man ofta också längre överkropp. Då blir man vingligare. Har man bra bålstyrka och balans sitter man stadigt även som kortbening med lång överkropp.
Sassiball: Testa att istället överdriva åt andra hållet - rejääält!
Det finns övningar där man tröttar ut muskulaturen man kniper och drar upp benen med. De brukar vara super att köra innan man sen börjar ta ut benen från sadeln.
Så först kan man tex rida lätt utan stigbyglar. I skritt först.. sen trav, sen galopp. Och även variera så man står 2 steg och sitter 1 och sen tvärtom.
Sen fältsits utan stigläder.
Sen kan man dra ut benen från sadeln, dra fram dem framför sadeln utan att mer än rumpan får nudda sadeln. Med benen framför sadeln och ngt bakåtlutad kan du variera hur "tungt" du vill ha den genom att antingen ha böjda ben = lättare eller raka ben = tyngre. Börja i skritt och sen öka en gångart i taget. När det känns lätt kan man rita cirklar med tårna och ena armen upp och cirkla motsatt håll. Du kommer få en annan kontakt med sittbenen och sadeln.
Efter att ha kört detta ett helt pass lär du nästan gråta, svettas och flåsa och ha ont lite här och var.
Men du kommer ner i sadeln! Kör man det några dagar i rad så sätter sig den nya sitsen i kroppen och man brukar sluta knipa.
Sen kan man efter det här dra ut benen från sadeln och ända från höften vinkla om benet så man tänker att man sitter mer på insida lår än baksidan av dem. Tårna pekar då fram.
Som kobening får man också stretcha mycket i början. Höftleder, lår(insida, baksida och framsida) etc.
Sen beroende på var dina knän hamnar kan du hjälpas av en sadel som sätter dig närmre/lägre ned eller längre från/högre upp från hästen.
Ofta har kobenta lite svaga vrister och vader. Så knäböj korrekt utfört kan hjälpa för att få rätt balans i hälen. Om du står framför en spegel och gör knäböj på ett ben skulle jag gissa på att ditt knä vill inåt i rörelsen.
Att då träna på enbent knäböj med rak rörelse i knäet kan vara super!
