Emor
Trådstartare
Hur vet man vad man vill? Om man vill fortsätta ha häst, eller ta en paus?
Läget är såhär. Min ridhäst dog för några år sedan. Han var min bästa vän, och den som varit med mig kring allt tumult som händer i tonåren. Jag letade häst efteråt men hittade aldrig någon och var hästlös ett tag.
Därefter så uppfyllde jag en gammal dröm, att skaffa shettis. Vi flyttade till gård och jag har möjlighet att ha dom hemma, men stallet är litet och det rymmer inte en storhäst på ett bra sätt, så vill jag ha ridhäst igen måste jag bygga ett nytt stall.
Den ena ponnyn är dottern, och de andra är unghästar på tillväxt, varav den ena just nu är utlånad som sällskapshäst åt en bekant. Jag har alltså två små hemma. Livet i övrigt är ett liv där jag pluggar, maken jobbar heltid. Vi har förutom hästarna en liten dotter, hoppas i framtiden på syskon, en hund av arbetande ras och ett hus i behov av renovering både här och där. Tiden på dygnet börjar inte räcka till, och jag vet inte längre, om det börjar kännas värt att ha hästarna...
Den mesta tiden med hästarna går åt till pyssel, eftersom att den ena är en unghäst och den andra inte körbar. Och det är trevligt, det är det absolut! Men jag vet inte längre om det är värt det eviga dåliga samvetet, med tidsbrist både här och där. Vara uppbunden med att inte kunna åka iväg hur man vill, och alla pengar som alltid ska stoppas i hästhålet.
En ny ridhäst har jag inte hittat, jag provade att köpa en, som tyvärr fick ett benbrott några månader senare av en olycka och jag känner inte att jag i dagsläget har möjlighet att ha en stor häst. För mycket renovering krävs, för att kunna ha den hemma, och att åka iväg till ett inackorderingsstall lockar mig inte alls...
Är det någon som förstår någonting av allt svammel, så vore jag glad för lite input! Jag är själv förvirrad, vilket kanske märks. Men när tycker ni, att det är värt att ha hästar? Och om ni valt att ta en paus ett tag, varför?
Läget är såhär. Min ridhäst dog för några år sedan. Han var min bästa vän, och den som varit med mig kring allt tumult som händer i tonåren. Jag letade häst efteråt men hittade aldrig någon och var hästlös ett tag.
Därefter så uppfyllde jag en gammal dröm, att skaffa shettis. Vi flyttade till gård och jag har möjlighet att ha dom hemma, men stallet är litet och det rymmer inte en storhäst på ett bra sätt, så vill jag ha ridhäst igen måste jag bygga ett nytt stall.
Den ena ponnyn är dottern, och de andra är unghästar på tillväxt, varav den ena just nu är utlånad som sällskapshäst åt en bekant. Jag har alltså två små hemma. Livet i övrigt är ett liv där jag pluggar, maken jobbar heltid. Vi har förutom hästarna en liten dotter, hoppas i framtiden på syskon, en hund av arbetande ras och ett hus i behov av renovering både här och där. Tiden på dygnet börjar inte räcka till, och jag vet inte längre, om det börjar kännas värt att ha hästarna...
Den mesta tiden med hästarna går åt till pyssel, eftersom att den ena är en unghäst och den andra inte körbar. Och det är trevligt, det är det absolut! Men jag vet inte längre om det är värt det eviga dåliga samvetet, med tidsbrist både här och där. Vara uppbunden med att inte kunna åka iväg hur man vill, och alla pengar som alltid ska stoppas i hästhålet.
En ny ridhäst har jag inte hittat, jag provade att köpa en, som tyvärr fick ett benbrott några månader senare av en olycka och jag känner inte att jag i dagsläget har möjlighet att ha en stor häst. För mycket renovering krävs, för att kunna ha den hemma, och att åka iväg till ett inackorderingsstall lockar mig inte alls...
Är det någon som förstår någonting av allt svammel, så vore jag glad för lite input! Jag är själv förvirrad, vilket kanske märks. Men när tycker ni, att det är värt att ha hästar? Och om ni valt att ta en paus ett tag, varför?