Hur vet man att man är redo?

[Zody]

Jag och sambon har lite smått börjat prata om att starta bebisverkstad ( ) och självklart kommer frågor upp.
Sambon är 25 och själv blir jag 24 till sommaren, i mina ögon en alldeles perfekt ålder att skaffa barn, men självklart finns det ju rädslor hos oss båda, men kanske framför allt hos honom.

Hur vet man egentligen att man är redo? Hur vet man att NU är det dags att baka bebis?
Personligen har jag nog insett att det aldrig finns en "rätt" tid, att jag alltid kommer vara rädd och fundera över om jag verkligen vill ha barn nu, ska jag inte göra det eller det innan? När väl liten kommer så BLIR det rätt, det är i alla fall så jag tänker.
Hur förklara man sånt för sambon? Han frågade senast igår kväll hur jag kunde veta att jag var redo- och vad tusan svarar man?
Egentligen borde jag nog få sambon att prata lite med sin lillebror eller en nära vän ang. att bli förälder - båda blev pappor i höstas och kanske kan det hjälpa honom lite?

Hur visste ni att ni var redo och hur kände era respektive? Var det ni som först kände suget eller er partner? Hur diskuterar men ens sånt här utan att verka som en påstridig, bebislängtande galning?

 

[Freyja_bus]

Sv: Hur vet man att man är redo?

Jag har längtat efter att bli mamma sen jag träffade min man ungefär, och då var jag sjutton Men jag hade lite sunt förnuft som tur var och vi bestämde att jag skulle vara färdig med min utbildning innan vi skaffade barn (min man var färdig redan och har fast jobb). Längtan efter en bebis gick i vågor och jag bestämde mig för att tänka lite såhär: Så länge jag bara längtar efter en bebis och att vara gravid så kanske vi ska vänta, men när jag börjar känna att det vore kul att ha ett äldre barn också (alltså inte bara bebistiden), då kanske det börjar bli dags =)

Min man har helatiden varit helt med på att vi ska skaffa barn, men han hade lite svårt att känna att "NU skaffar vi barn", och menade att när vi väl börjar försöka så kommer han att längta mycket och när barnet väl kommer så kommer han att tycka att det var det bästa vi gjort, men innan det, så kan det vara lite svårt att få de känslorna. Så vi bestämde helt enkelt en månad när vi skulle börja försöka. Eftersom jag blev färdig med min utbildning i jan 09 så bestämde vi i april 08 att vi skulle börja försöka då, för då skulle jag precis bli färdig. Sagt och gjort, bebis bakades på första försöket och den 27 januari kom lilla My till världen!

Nu har vi svårt att föreställa oss ett liv utan henne. Vi känner båda att vi tokälskar henne från första stund och att det inte kunde vara mer rätt att skaffa barn nu! Det är underbart!

Alltså; jag tror att man får lita lite på sin magkänsla, diskutera det noggrant (det är ett STORT beslut) och sedan köra på! Det är bra om man har en god ekonomi dock, för det kostar rätt mycket med barn( kanske inte till en början, men senare).

Lycka till med bebisplanerna!

//Julia

 

[Zody]

Sv: Hur vet man att man är redo?

Det är just det att jag gått från att längta efter en bebis till att längta efter barn som gör att jag känner att det nog är dags för min del. Innan har det varit så sött och mysigt med de små, medans jag haft svårt att se större barn som någon jag själv vill ha. Idag tycker jag alla barn är underbara och längtar verkligen tills jag får se mitt eget växa upp och formas till en alldeles egen människa.

Vi har allt som vi sagt att vi ska ha innan vi börjar planera för barn. Båda har fasta, trygga jobb, vi har en bra ekonomi, ett stabilt förhållande osv.
Jag tror nog att min sambo är lite som din man - att innan bebis ligger i magen så är det svårt att föreställa sig hur det blir. Samma när barnet väl kommer, ingen kan väl ens förstå vilken enormt stor grej det är att få barn innan man väl fått det?

 

[Zody]

Sv: Hur vet man att man är redo?

Uppdaterar bara lite med lite positiva nyheter
Efter att sambon umgåtts en del med bror och vän som båda har barn hade vi ett snack i fredags. Jag har varit rätt tyst om att skaffa barn osv den senaste tiden, insåg att det måste få ta sin tid för honom - och uppenbarligen fungerade det.
Nu startar vi verkligen bebisverkstaden - inte jätteseriöst med ägglossningstest osv, utan vi kör på som vanligt och tar det sig så tar det sig.

 

[Poppinella]

Sv: Hur vet man att man är redo?

Lycka till!

 

[Mammadutt]

Sv: Hur vet man att man är redo?

Man är aldrig redo-redo

Men bästa förutsättningar är väl stabil inkomst, stabilt boende, stabilt förhållande och stabila värderingar och framtidsplaner/drömmar. Den dagen man pratat och båda är redo, har samma visioner - planer och förhoppningar är man nog så redo det går. Jag anser själv att det var jätteviktigt att planera uppväxt/uppfostran/barnledighet/amning/vaknätter/utbildning för barnet osv INNAN vi tillverkade För jag hade aldrig velat skaffa barn med en man som inte vill ta föräldraledigt minst lika mkt som mig själv tex eller en man som inte har samma värderingar gällande uppfostran.

Och även fast vi hade allt igenompratat så var första året med barn ett helvete då jag blev sjuk och maken fick ta allt ansvar. Det slutade nästan i separation. Och då anser jag nog att vi är och var bland de stabilaste paren jag vet


För mig var det jobbigast med sömnbrist och ruckning av rutiner då jag är beroende av såna... tyvärr (eller tack o lov) fick jag veta om min ADHD först efter hon var född annars hade jag aldrig vågat skaffa barn... Hade min man varit de minsta lik hälften av de vi känner hade han fått tuppjuck direkt då han fick ta i princip alla nätter första 2 åren.

Så redo blir man aldrig men det underlättar att ha någorlunda planerat även om det sällan blir som man planerat

Lycka till med verkstaden!

 

[Zody]

Sv: Hur vet man att man är redo?

Poppinella: Tack!

Mammadutt; Så känner jag också, därför har vi sedan länge pratat om just sådana saker. Det är så SKÖNT att ha en man som jag delar åsikter och uppfattningar med, vi har hittills inte tyckt olika om någonting som rör föräldraledighet, uppfostan, vaknätter osv. Jag antar att det är just därför jag vill att han ska bli far till mina barn också..

Haha, att det aldrig blir som man planerat är jag mycket väl medveten om - därför har vi sagt det att vi inte planerar att "under september ska vi bli gravida" eller liknande. Det funkar ju inte riktigt så haha. Liten får bli till när den känner för det, hen kommer vara så oerhört efterlängtad och välkommen oavsett tidpunkt nu..

Nu gäller det bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa, har vi tur blir det kanske en 2010-bebis

 

[Victoria Secret]

Sv: Hur vet man att man är redo?

Känner precis som du att man börjar längta efter barn och när pojkvännen sa att han var redo så kände jag mig så här
Vi har samma åsikter och vi har vetat länge att vi vill ha barn med varandra, känner mig både jätte redo samtidigt som hästarna styr lite och hade jag inte haft dem hade jag nog redan varit med barn.

Vi har varit tillsammans i mer än fem år och varit sambo den största delen av våran tid tillsammans. Vi är 22 år, han har fast jobb och jag är timmanställd på familjeföretaget och ska förhoppningsvis få fastanställning snart. Har en trea där det ena rummet står tommt
Många av mina närmaste vänner har fått barn och bebistankar finns i mitt huvud hela tiden. Mitt stora problem är mina hästar, tävlar och tränar med dem och ser inte hur jag skulle kunna sluta med det som jag tycker är så roligt.

 

[Nelle]

Sv: Hur vet man att man är redo?

Grattis!
Vi går också lite i snart-är-det-nog-dags-tankar.
Nu har jag och min sambo bara varit tillsammans i knappt 1½ år men varit goda vänner sedan 4 år tillbaka. Redan första månaden vi var tillsammans kände vi att det här var något att satsa seriöst på och vi började prata barn osv. Fast då självklart i termer som "i framtiden när vi skaffar barn". Idag bor vi i en 4:a men letar hus, vi har kombi och båda har heltidsjobb. Hela relationen känns väldigt lugn och stabil.

Jag tror att vi också har blivit väldigt påverkade av att några av våra närmaste vänner har fått barn under året också. Vi vill ju liksom att våra barn ska ha en chans att leka med deras barn. Nu är ju självklart inte det hela anledningen till att vi börjat prata mer seriöst om barn men visst blir man påverkad!
Vår barnverkstad kommer dock TIDIGAST att starta under nästa år eftersom vi skall iväg på långresa i början av 2010. Det finns väl inget som säger att vi kommer starta så fort vi kommer hem igen men tankarna finns att vi i alla fall skall ta det under seriöst övervägande då.

Hoppas det går bra för er och lycka till med en eventuell graviditet

 

[Copcorn]

Sv: Hur vet man att man är redo?

Ditt första inlägg i den här tråden hade precis kunnat vara jag och min sambo! Precis de diskussionerna och funderingarna har vi haft. Han har gått från att ja, jag vill ha barn men är inte redo till att helt plötsligt ha ändrat sig till att det kanske börjar bli dags. Vi beslutade idag att sluta med piller och se vad som händer Både väldigt spännande och väldigt skrämmande!

Jag har tagit hormoner i 10 år så det ska bli spännande att känna hur min kropp fungerar utan och självklart kommer vi att hoppas på att det tar sig, vi har dock räknat med att det kan ta ett tag och har i bakhuvudet att det kanske inte tar sig alls. Man vet ju inte.