Hur vanligt är det med npf diagnoser.

lillamy73

Trådstartare
Tycker att det har skenat i höjden?
Vad beror det på?

Köerna till Bup är ibland upp till ett år långa.
När man väl kommit dit och fått diagnos så fortsätter vänte tiden för att ev få medicinering eller komma till HAB.

En egen teori är att skoltempot har ökat. Tidgare fanns det plats att ha svårigheter med inlärning. Det var inte så konstigt men nu är det annorlunda.

Har man svårt måste barnet ju ha en diagnos? Och ännu tokigare är ju att när barnet väl fått sin diagnos så mal skolhjulet precis på samma sätt som innan. För lärarna har inte tiden eller kunskapen att hjälpa dessa barn.
Läroplanen har inte plats för dessa barn.
Samhället tittar snett på barn och givetvis så måste det ju bero på familjen?

Som förälder till ett sådant barn är en ständig kamp.
Konflikter hemma med barnet, medling mellan syskon, samtal till lärare, specialpedagoger, BUP och hjälpa till med läxor, försöka ta reda på vilka läxor som ska göras. Finns dem? Till när?

Är det vidare utveckling av hjärnan? Har den ändrats. Människan utvecklas ju hela tiden? Miljöpåverkan? Tempot i samhällsutvecklingen?

Vad tror ni?
 
Jag tror att det beror på att vi har verktygen att hitta dem.
Jag tror personer med lättare adhd klarade sig bra på bondetiden, även lättare autism (som de tror var bra för överlevnaden på stenåldern).

Men också kan såklart kemikalierna i vår vardag göra det, har för mig att en stressad mamma kan leda till diagnos och om man ska tro finnarna även att hon tyckte om lakrits.
 
Jag tror ffa att för 50 år sen var samhället mer strikt och styrt. Det fanns tydliga regler och ramar att rätta sig efter och man behövde inte fundera så mycket själv, mer bara göra. Sen har samhället förändrats till mer egentänkande och fritt, och då syns alla som har problem med det mycket mer. Tidigare kunde dessa bara följa normerna men nu är normerna inte uttalade utan man ska se det själv. Gör man inte det är kan screwed i samhället enkelt sagt.

/Ninna med ADHD-C, tog mig igenom 12 års skola enbart på grundintelligens, inte mha såkallade lärare.
 
Oj då. Stress och lakrits. ;-) då är det nog därför sonen har ADD :-)

@Ninnurur skulle med tro att självständighen i skolan och samhället är besvärligare för personer med problematik. Bättre när allt var mer strukturerat. Och när man hade respekt för lärare och äldre personer.
 
Tycker att det har skenat i höjden?
Vad beror det på?

Köerna till Bup är ibland upp till ett år långa.
När man väl kommit dit och fått diagnos så fortsätter vänte tiden för att ev få medicinering eller komma till HAB.

En egen teori är att skoltempot har ökat. Tidgare fanns det plats att ha svårigheter med inlärning. Det var inte så konstigt men nu är det annorlunda.

Har man svårt måste barnet ju ha en diagnos? Och ännu tokigare är ju att när barnet väl fått sin diagnos så mal skolhjulet precis på samma sätt som innan. För lärarna har inte tiden eller kunskapen att hjälpa dessa barn.
Läroplanen har inte plats för dessa barn.
Samhället tittar snett på barn och givetvis så måste det ju bero på familjen?

Som förälder till ett sådant barn är en ständig kamp.
Konflikter hemma med barnet, medling mellan syskon, samtal till lärare, specialpedagoger, BUP och hjälpa till med läxor, försöka ta reda på vilka läxor som ska göras. Finns dem? Till när?

Är det vidare utveckling av hjärnan? Har den ändrats. Människan utvecklas ju hela tiden? Miljöpåverkan? Tempot i samhällsutvecklingen?

Vad tror ni?

Jag tror vi helt enkelt har ökat kunskaperna om npf något enormt. I och med att vi vet mer, kan vi också diagnosticera. Det verkar ju ha en stark ärftlig komponent, så jag tror inte det har ökat som fenomen, utan vi har blivit bättre på att diagnosticera och känna igen det. De barnen har väl alltid funnits, men förr ansågs de väl helt enkelt inte ha läshuvud eller vara besvärliga, och så var det bra med det. Det är ju inte som att det inte gick snett för folk förr, det är ju bara att titta på äldre kåkfarare, där adhd och liknande är överrepresenterat. Då hade det ju varit bättre att få en diagnos, och hjälp, i unga år.

Att ett förhöjt skoltempo skulle vara orsaken har jag svårt att tro, eleverna kan ju mindre nu än för tjugo år sen när de går ut skolan? Så inlärningstempot är snarare långsammare, de lär sig mindre på samma tid nu än förut.
 
@lillamy73 - Precis. Hur ska man kunna göra rätt val av många valmöjligheter när man har svårt att läsa av de outtalade normerna? Det säger sig självt. Nu förespråkar jag inte den tokstrikta skolan igen, men mer lärarledd och mindre fri undervisning vore bra.
 
Skoltempot i allmänhet kan ju inte ha gått upp egentligen eftersom barnen lär sig mindre, både i jämförelser mellan årskullar inom Sverige och i internationella jämförelser.

Däremot, var det inte någon i en annan tråd här på forumet som skrev att det kunde vara svårare för barn med tex autism eller till och med ADHD med de mer självständiga inlärningsmetoder de (tydligen, jag vet inte har inte skolbarn) använder nu. Svårare att koncentrera sig.

Men däremot hade man väl också lite småtrista metoder i stil med att använda en klass på skolan till barn som var lite livligare, men just den klassen kanske hade lägre tempo (ev inte till fördel för eleverna).
 
Jag tror att det finns många faktorer som spelar in. Jag fick en aha-upplevelse när jag läste i boken nedkopplad att det finns de som gjort tester med att minska användandet av "skärmar" (dator osv) och då har symtomen avtagit. Jag har dock inte kommit till att kolla upp detta personligen men jag tror att i vissa fall kan det nog absolut spela in. Annars så vet jag ju att tidigare var det bara jobbiga ungar utan att man brydde sig om att utreda varför och hur man bäst hjälper dem.
 
/Ninna med ADHD-C, tog mig igenom 12 års skola enbart på grundintelligens, inte mha såkallade lärare.
Jag tog mig också igenom grundskolan på det viset, 9 år.
Jag passade verkligen inte in på något vis..
Därför så utreddes jag upprepade gånger i jakten på någon typ av diagnos.
Men hur de än letade så fann de ingen diagnos alls.

I Gymnasiet så trivdes jag däremot alldeles förträffligt och ordande också utmärkta betyg.

Med den erfarenheten i bagaget så anser jag att skolan måste vara anpassad till eleven.
Vissa elever behöver struktur och andra behöver frihet under ansvar.
Olika skolor passar olika elever.
Och det borde gå att få till det så i dag med det fria skolval som finns.
 
@Inte_Ung - du har rätt, det borde finnas båda varianterna. Men det gör det tyvärr inte.

För övrigt så utreddes jag också som barn men fick höra att jag hade för hög intelligens för att ha MBD som det kallades då. Diagnosen som sen sattes baserades till stor del på BUPs utredning med bara kompletteringar. Så forskningen har ju helt klart gått framåt.
 
Jag tänker också osökt på att idag ska alla välja hela tiden, även barnen. Men barns hjärnor är inte klara än - hur i hela friden ska dom kunna göra "bra" val... Barn behöver regler och ramar, och frihet inom dem.

Jag tror inte att det är så många fler som har problem egentligen, men har man det minsta lilla problem (som inte syns om du kan följa regler och ramar) så blir det ett så mycket större problem som kommer att synas. Barn blir dessutom så frustrerade när dom inte förstår att bara det kan upplevas som problem.
Hur ska dom klara av att uttrycka sig "som en vuxen" när dom inte har alla ord eller argumenteringsteknik som en vuxen, det klarar ju inget barn och då agerar dom efter sin förmåga...

Tror jag...
 

Liknande trådar

Övr. Barn Min son är diagnostiserad med asperger samt selektiv mutism, högfungerande och väldigt intelligent. Kommer troligen blir lite rörigt...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
8 940

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Målbilder för trubbnosar.
  • Uppdateringstråd 30
  • Promenadskor vinter

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp