Jag var hos psykolog en (eller två?) gånger för nästan två decennier sen, vem som helst borde ha fattat att jag hade förlossningsdepression deluxe då jag nyligen fått barn men icke. Jag var väl inne på VC och grät och fick remiss till psykolog. Psykologen var nog rätt nyutbildad och ung och jag minns att de var minst sagt obekvämt att se hur hon fick jobba på att hålla tillbaka tårarna när jag berättade min om min inte så särskilt lyckliga barndom. Kände inte att jag fick ut nåt av det så det blev inget mer utan jag fortsatte väl att vara rätt depp rätt länge.
Hata mig inte nu men det där med att jogga behöver inte vara fel
inte i KBT syfte tänker jag men flertalet studier finns som etablerat att motion är ett bra botemedel mot depression. Nu kanske inte jogga är svaret men typ simma, dansa, styrketräna eller nåt som du skulle känna ger nåt. Jag började må bättre när jag började simmade tre dagar i veckan, sen blev det att jag började styrketräna istället och tävla i kraftsport men motion är för mig ett utmärkt sätt att få bort onödigt snurr i huvudet. Jag upplever inte att motion tar bort ens problem men det gör att man inte orkar hitta på mer problem än vad som finns och de problem man har kvar får inte lika stort fokus när man är trött i kroppen.
I psykolog-problematiken har jag inga direkta råd då jag känner igen mig i dina dömande tankar om psykologer, men jag hoppas att du hittar nån (annars är du välkommen att prata med mig, finns tilgänglig flertalet nätter också
).
Finns flera studier men bifogar en artikel från Karolinska:
https://ki.se/forskning/motion-mot-depression