Eller marsvinsbur hos veterinären, och när man då påpekar att marsvinet inte tycker om hundar säger de "oj, jag trodde det var en katt i buren".
Som om det skulle spela roll vilket djur det är i liksom.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Eller marsvinsbur hos veterinären, och när man då påpekar att marsvinet inte tycker om hundar säger de "oj, jag trodde det var en katt i buren".
Eller marsvinsbur hos veterinären, och när man då påpekar att marsvinet inte tycker om hundar säger de "oj, jag trodde det var en katt i buren".
Som flera har sagt, det är mer en allmän idiot och inte specifikt hundmänniska. Jag släpper aldrig hunden lös hemma hos andra och ger hunden vatten helst ute och om husägaren ändå menar att det är okej inne så torkar jag upp efter honom eftersom jag vet att han dräller.Varning för ett argt inlägg!
Ibland undrar jag hur hundägare tänker. Att de liksom blir kränkta när man säger till att de måste ha ordning på hunden. Jag har flera vänner och släktingar med jättetrevliga hundar, men det känns som att de inte tänker längre än näsan räcker. (Morr...)
Vi har katter, de bor här och den här gården är alltså deras hem. Igår kom en bekant och hälsade på. Släpper ut hunden som strosar omkring utan koppel. Hunden får syn på en katt och börjar jaga denna. Ägaren står bara och tittar och försöker inte ens kalla tillbaka hunden. När jag ropar gör hon det, men förklarar att hunden är såå lydig men om den börjat jaga är det svårt att kalla tillbaka. Men varför släpper man då hunden om den inte är tillräckligt lydig för att genast avbryta en jakt trots att den är nära att få tag i katten? Och att sedan bli kränkt när jag tycker att hunden ska vara kopplad, och att den kan dricka sitt vatten på verandan och inte på parkettgolvet i köket.
Jag har upplevt detta med flera hundägare i bekantskapskretsen. Det kommer bortförklaringar som att "en hund kommer inte ikapp en frisk katt" eller "om inte katten börjar springa så jagar han inte" och liknande, men det är ju bara bullshit. Det här är katternas hem, och där ska de vara fredade.
Suck!
Har en släkting som beter sig lite likadant. Hen har ganska många hundar och de är inte rumsrena. Då kan man tycka att hen borde rasta hundarna innan de kommer in, men de är tydligen rastade när de har gått lösa in i huset. Hen torkar heller inte upp
Tyvärr går det inte riktigt att byta släktingar
Men jag skyller bara på att hen är oansvarig, inte hundmänniska
Jag tycker det, men det är min mamma som måste tycka det ocksåMen det går att säga nej, dina hundar är inte välkomna i mitt hem.
Jag är hundägare och ställer mig den här frågan rätt ofta. Hundägare är generellt usla på att läsa av och ta ansvar för sina hundars beteenden.Varning för ett argt inlägg!
Ibland undrar jag hur hundägare tänker. Att de liksom blir kränkta när man säger till att de måste ha ordning på hunden. Jag har flera vänner och släktingar med jättetrevliga hundar, men det känns som att de inte tänker längre än näsan räcker. (Morr...)
Vi har katter, de bor här och den här gården är alltså deras hem. Igår kom en bekant och hälsade på. Släpper ut hunden som strosar omkring utan koppel. Hunden får syn på en katt och börjar jaga denna. Ägaren står bara och tittar och försöker inte ens kalla tillbaka hunden. När jag ropar gör hon det, men förklarar att hunden är såå lydig men om den börjat jaga är det svårt att kalla tillbaka. Men varför släpper man då hunden om den inte är tillräckligt lydig för att genast avbryta en jakt trots att den är nära att få tag i katten? Och att sedan bli kränkt när jag tycker att hunden ska vara kopplad, och att den kan dricka sitt vatten på verandan och inte på parkettgolvet i köket.
Jag har upplevt detta med flera hundägare i bekantskapskretsen. Det kommer bortförklaringar som att "en hund kommer inte ikapp en frisk katt" eller "om inte katten börjar springa så jagar han inte" och liknande, men det är ju bara bullshit. Det här är katternas hem, och där ska de vara fredade.
Suck!
Jag skulle säga att det är samma sorts hundägare som de kattägare som låter sina katter springa runt ute och använda våran köksträdgård som kattlåda...
Jag tycker det, men det är min mamma som måste tycka det också
Här tror jag verkligen att du slog huvudet på spiken. Det är så normaliserat att de inte ser hur galet det är längre.Sen blir folk immuna mot den egna hundens dåliga beteende trots att de troligen inte skulle acceptera att någon annans hund gjorde samma sak om rollerna var ombytta.
Hit är det förbjudet att ta med sina hundar, och jag tackar hellre nej till en träff än låter deras hundar jaga mina katter. Dessutom skulle det innebära att mina egna hundar skulle få vara i hundgården då de är betydligt större och tyngre än de hundar som finns i vår närhet.
Det är 2 personer som har svårt för mitt nej, och hävdar att deras hund är mindre än katterna. Kan så vara men mina katter bor här och ska få röra sig fritt.
En klassiker.. Eller en hund som ligger over hela gångbanan och stirrar.. Folk..Det finns hundmänniskor, sen finns det människor som råkar ha hund. Det är samma med de som har katt, barn, häst etc.
Jag har stött på många korkade hundägare. Nu senast i veckan när en tjej med två hundar kom över bron som leder till skogen. Jag och min kompis måste alltså över den bron. Hennes stora hund börjar spänna sig och smyga, vilket får kompisens rottisblandning att bli aslack. Vi stannar tio meter bort, matar med godis och väntar på att personen i fråga ska flytta på sig så vi kan passera.
Nä då, hon bara står där i T-korsningen med en hund som aktivt skäller, gör absolut ingenting för att lugna situationen. Det slutade med att vi var tvungna att gå den dubbelt så långa asfalterade vägen genom bostadsområdet för att komma ner till skogen.
Allt hon hade behövt göra var att gå någon meter ner i korsningen så vi kunde passera. Förstår verkligen inte varför hon bara stod där och lät hunden göra utfall