Hur ställer man sig till vinklade gnällinlägg?

Men självklart går det att lösa. Om inte på annat sätt än genom att man lämnar hunden på kliniken och själv åker för att hämta plånboken, om man är ensam. Är man två är det ju inget problem alls.

Just här hade det väl iofs inte hjälpt kanske, hunden hade hunnit dö ändå. Iom att de som det framförts från djurägaren vägrade att börja behandla iom den obetalda räkningen, och hunden hade en starkt misstänkt skallfraktur.

Men det saknas ganska mycket - t ex vad/om djurägaren gjort minsta lilla annat än tycka 'men skit i den räkningen nu' och att de 'kan lägga på den på den idag'. Det framgår inte om djurägaren föreslagit att de ska börja behandla och en ska hämta pengar, eller att de kan ringa xxx som kan komma eller... Och således framgår det inte om djursjukhuset förkastat de förslagen med.

Det absolut viktigaste för mig i en sån här historia är faktiskt hur hunden mår under tiden den nekas vård. Skallfraktur det är enorma insatser om de ens ska ha en chans att rädda, och mår hunden inte dåligt (även om prognosen försämras) så kan jag inte se veterinären gjort något fel. De är vinstdrivande företag liksom. Och att inte ge vård av ek. skäl till ett djur som inte har svårt smärta osv - även om prognosen är skit och djuret dör utan vård - det är en sak. Men en annan sak att inte ens akutavliva ett djur pga ek skäl, om djuret mår mycket dåligt, har svår smärta osv.

Om jag får GISSA så handlade det om en oförsäkrad hund....
 
Såg också den berättelsen. Tänkte direkt att detta var ett typiskt fall av "skyll er själva". Sen var det väldigt synd att hunden drabbades, men man låter inte sin hund gå iväg sådär heller, de vet ju inte ens vad som hände. Så de brast tre gånger, 1. Jaktlagen 2. Hundägaransvaret 3. Förståndet i att betala fakturor.

Men att ta ansvar är helt omodernt.
 
Jag har läst inlägget du skriver om och jag tycker att det är uppenbart vinklat ur djurägarens synvinkel och med en hel del utelämnat...
Blir alltid förvånad över att så många bara sväljer sådant som de läser med hull och hår, utan något som helst eget kritiskt tänkande.

Nu har vi inte klinikens synvinkel på hur det hela har gått till så vi kan bara spekulera i detta fall, men jag tvivlar på att det bara var tackoadjö i dörren utan att det erbjöds alternativ.
Återstår gör dock det faktum att djurägaren inte betalat för sig. Har de inte råd att lösa den första fakturan på något sätt, hur ska de då kunna betala för följande vård?
Att ha djur är ingen mänsklig rättighet, det är en lyxvara. Djursjukvård är inte skattefinansierat, kan du inte betala om ditt djur blir sjukt, då ska du inte ha djur helt enkelt.
Personalen på djurkliniken behöver också sin lön, de vill inte jobba gratis för att folk inte kan eller vill betala för sig.
 
Vad jag vet så har privata veterinärer (dvs de som inte är distriktsveterinären, för de är ju statliga) ingen skyldighet att behandla djur annat än att hjälpa till med akutavlivning av djurskyddsskäl. Att behandla en hund för en skallskada är troligen väldigtvkostsamt, och har djurägarna en gammal skuld och inga pengar eller kort till hand finns ju en klar risk att det kan bli strul med betalningen igen. Och en gammal skuld på 2800:- är ju sannolikt inte ett problem på ett försäkrat djur, gissningen blir ju att hunden antingen var oförsäkrad eller hade en väldigt låg försäkring. Sedan kan det ju faktiskt också vara så att personalen gjorde en kreditupplysning på djurägarna under tiden de var där och att djurägarna hade en massa andra gamla skulder eller satt kos KFM...det ger ju saken ett helt annat perspektiv.
Jo, personalen på veterinärkliniker månar om djuren eftersom de har det jobb se har, men det funkar liksom inte att jobba gratis åt alla som inte har pengar, i så fall måste kostnaderna höjas rejält för alla de som gör rätt för sig så att de som inte gör det ska kunna åka snålskjuts. Och det känns INTE rätt!
Hade djurägarna velat hade de kunnat fixa pengar om de bara ansträngt sig, och antagligen ligger det mycket annat bakom som inte kommer fram i djurägarna FB-inlägg, annars hade sannolikt inte kliniken nekat behandling.
 
Alltså ok om ngt blivit fel med räkningen, men varför inte bara betala den förfallna räkningen asap och sedan behandla hunden? Jag förstår att veterinären vill ha betalt liksom. Har man ingen buffert som djurägare om ngt inträffar?
Dessutom kan jag tycka att fler borde hålla hunden kopplad, men det är kanske en parentes
 
Alltså ok om ngt blivit fel med räkningen, men varför inte bara betala den förfallna räkningen asap och sedan behandla hunden? Jag förstår att veterinären vill ha betalt liksom. Har man ingen buffert som djurägare om ngt inträffar?
Dessutom kan jag tycka att fler borde hålla hunden kopplad, men det är kanske en parentes
Enligt ägarna hade de inte plånboken med sig, men sånt går ju att lösa om man vill.
 
Alltså ok om ngt blivit fel med räkningen, men varför inte bara betala den förfallna räkningen asap och sedan behandla hunden? Jag förstår att veterinären vill ha betalt liksom. Har man ingen buffert som djurägare om ngt inträffar?
Dessutom kan jag tycka att fler borde hålla hunden kopplad, men det är kanske en parentes

Nu förtäljer inte historien om pengarna fanns eller ej, djurägaren antyder det men.. Men de hade ingen plånbok med sig, så buffert eller ej kunde de inte betala den där pang poff på minuten.
 
Fast i dagens läge går det väl att lösa om man tex har mobilen med sig (internetbanken) etc? Eller så ringer man ngn som kommer med plånboken? Eller så betalar man sina räkningar, det alternativet är nog smartast ;)
Tråkig historia dock om hunden hade gått att rädda/behandla.
 
Fast i dagens läge går det väl att lösa om man tex har mobilen med sig (internetbanken) etc? Eller så ringer man ngn som kommer med plånboken? Eller så betalar man sina räkningar, det alternativet är nog smartast ;)
Tråkig historia dock om hunden hade gått att rädda/behandla.

Ja, det finns massvis av sätt att lösa det. Och det framgår inte om de ens försökt det, alltså försökt föreslå det. Utan djurägarens version har ganska stora luckor.

Mest troligt hade den nog inte det, och jag misstänker som sagt den var oförsäkrad dessutom. (Få personer i ägarens ålder har råd att betala vad en skallbensfraktur skulle kosta att ens försöka rädda utan försäkringsstöd. Jag har det för övrigt inte heller trots att jag är en hel del äldre än ägaren)
 
Alltså ok om ngt blivit fel med räkningen, men varför inte bara betala den förfallna räkningen asap och sedan behandla hunden? Jag förstår att veterinären vill ha betalt liksom. Har man ingen buffert som djurägare om ngt inträffar?
Dessutom kan jag tycka att fler borde hålla hunden kopplad, men det är kanske en parentes

Det är ju faktiskt koppeltvång (eller sådan lydnad jämförbart med koppel vilket jag tror vi kan räkna bort i det här fallet) under en stor del av året.
 
Jag har två FB-vänner som gnäller typ jämt. Och det är samma gnäll som varit i minst 15 år nu. Vi har umgåtts lite en period tidigare i livet, men bor nu på olika orter. Jag har viss förståelse för gnället som handlar om egen (svår) sjukdom, men någonstans får man också sluta älta sitt problem i precis ALLA inlägg. Alla vet redan att det är synd om dem, alla vet att de har svår sjukdom, alla vet och man orkar liksom inte höra om de planer som grusades på grund av sjukdomen i all evighet.

Dessutom har de haft fräckheten att påtala för andra direkt (jag har fått ett par skopor) eller indirekt (genom att skriva "ni som har barn borde....") att andra helt enkelt inte kan gnälla för de har minsann inte samma problem som de själva har. I och för sig sant på många sätt, men samtidigt har de gjort det på ett oförskämt sätt. Dessutom VET de ju faktiskt inte alltid vad de talar om.

Jag fick t ex skäll via chatt en gång angående att en av dem inte blev bjuden på våra barns kalas, hon som älskar barn och inte kan få egna. Vi har alltså den historiken att vi i 25-30-årsåldern umgicks mest som "partykompisar" av och till. Vi har sedan ca 20 år tillbaka inte träffats och de förväntar sig att jag ska bjuda dem till våra barns kalas....:crazy: barn de aldrig träffat. Jag förklarade i klarspråk att vi bjuder sådana BARNEN känner (släktingar, kusiner och nu när de blir större kanske vi också har kalas med kompisar). Jag förklarade också att jag ser oss som ett par gamla bekanta som delat en del roligt, men inte alls som livslånga vänner som känner varann utan och innan (vilket bevisades rätt klart där och då eftersom jag fick höra saker om mig själv som helt solklart kom från en människa som inte alls känner mig).

En annan gång fick jag en fråga angående mina katter (som är döda sedan många år) och frågan "ska du inte skaffa nya?" och jag svarade att "tyvärr så går inte det för min respektive är allergisk". Då fick jag påtalat med STORA BOKSTÄVER att jag skulle vara TACKSAM som hade barn för det kunde minsann inte hon skaffa osv osv. Jag påtalade att det är ingen katastrof för mig att jag inte kan ha katter, jag har inte gnällt om den saken eller tycker det är något krisartat alls, jag svarade bara på en enkel fråga.

Tillbaka till sakfrågan; de här två gnällnissarna kan rätt som det är kasta ur sig saker till mig eller andra och jag har löst det genom att lägga upp dem så att de bara ser det som jag skriver "Offentligt"; dvs knappast något alls. Jag kommenterar aldrig det de skriver.

Så gör jag med det mesta gnäll jag läser (på FB) - lämnar det okommenterat.
 
@Björk: Nu har ju inte jag FB och kommer aldrig att skaffa men varför i all världen har du kvar de två som vänner?!
Gissade att frågan skulle komma.... jo, jag funderade länge på den saken, hur jag skulle lösa det.

Och jag tog en "enkel väg" - om jag tog bort dem som vänner på fejan helt och hållet är risken rätt stor att de pm:ar privat eller ringer upp mig och vill veta varför. Och det skulle jag i och för sig ärligt kunna säga, men jag har helt enkelt ingen lust att de ska ta mer energi, jag vill inte ens lägga energi på att förklara för dem vad problemet är. Jag har ju försökt ett par gånger (när de gjort sina "utfall") men det verkar ju inte ha gått in eftersom de upprepat sig. De är liksom perifera bekanta som inte ens är värda den tiden. Dessutom svårt sjuka i en ärftlig kronisk sjukdom (den ena av dem drabbades av svår depression för många år sedan, under en period när vi hade lite mer kontakt, hon var inlagd ett par gånger då. Den andra har jag tyckt skrivit saker som antyder samma problem av och till). Med hänsyn till det vill jag heller inte "göra upp" med människor jag nätt och jämnt känner till exakt hur de mår idag - det känns bara onödigt, för både dem och mig.

Om jag skulle säga som det är till dem (alternativt bara säga "jag behöver inte förklara mig, ring inte mer" ) så finns nog risken att jag hängs ut av dem på FB och då i en smutskastning som jag inte ens kommer ha tillgång till att se.

Därför tyckte jag det var supersmidigt att bara lägga upp dem som "offentlig" - då ser de inte vad jag skriver om jag gör statusuppdateringar om jag inte väljer att de ska se det (och det väljer jag nästan aldrig).
 
@Björk: Jag förstår helt varför du gjort som du gjort men hade aldrig gjort det själv. Det du berättar får mig ännu mer att vägra FB, jag låter inte någon behandla mig så där.
Det har ju inget med FB att göra, det har mer att göra med att jag tackade ja till vänförfrågan från två gamla bekanta som sedan visade sig vara ganska urspårade. De hade nog varit det utan FB också (fast jag kanske inte hade märkt det eftersom vi bor 20 mil ifrån varandra).

Det är ju dock lite knepigt det där med att avpollettera folk; det blir väldigt tydligt därinne på FB. Men man kan ju bestämma själv (precis som IRL), man kan ju välja att låta det "rinna ut i sanden" (genom att göra som jag och inte låta dem "se" mig) alternativt "göra upp" och "göra slut". Samma val som IRL alltså.

Jag har omkring 120 "vänner" där och det här är de enda personerna som jag "ställt utanför". Resten är för det mesta rätt normalt funtade.
 
Fast i dagens läge går det väl att lösa om man tex har mobilen med sig (internetbanken) etc? Eller så ringer man ngn som kommer med plånboken? Eller så betalar man sina räkningar, det alternativet är nog smartast ;)
Tråkig historia dock om hunden hade gått att rädda/behandla.
Ameh.. hunden kunde ju faktiskt inte bajsa om den var kopplad :turd: :banghead:
 
Senast ändrad:
Det har ju inget med FB att göra, det har mer att göra med att jag tackade ja till vänförfrågan från två gamla bekanta som sedan visade sig vara ganska urspårade. De hade nog varit det utan FB också (fast jag kanske inte hade märkt det eftersom vi bor 20 mil ifrån varandra).

Det är ju dock lite knepigt det där med att avpollettera folk; det blir väldigt tydligt därinne på FB. Men man kan ju bestämma själv (precis som IRL), man kan ju välja att låta det "rinna ut i sanden" (genom att göra som jag och inte låta dem "se" mig) alternativt "göra upp" och "göra slut". Samma val som IRL alltså.

Jag har omkring 120 "vänner" där och det här är de enda personerna som jag "ställt utanför". Resten är för det mesta rätt normalt funtade.

Som sagt, jag förstår ditt handlande men du säger samtidigt att du vill undvika smutskastning på FB och därför inte tar bort dem. Det säger mig att FB är en del av problemet. Man drar sig för att göra något pga FB.

Jag är inte perfekt men jag står för vad jag säger och mina handlingar. Det har genererat skitsnack men det struntar jag i. Det har nu lönat sig gentemot en av skitsnackarna.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Valet i USA
  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Scenföreställningar

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden V
  • Hjälp att välja ras
  • Lämna valp ensam

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp