Jag har två FB-vänner som gnäller typ jämt. Och det är samma gnäll som varit i minst 15 år nu. Vi har umgåtts lite en period tidigare i livet, men bor nu på olika orter. Jag har viss förståelse för gnället som handlar om egen (svår) sjukdom, men någonstans får man också sluta älta sitt problem i precis ALLA inlägg. Alla vet redan att det är synd om dem, alla vet att de har svår sjukdom, alla vet och man orkar liksom inte höra om de planer som grusades på grund av sjukdomen i all evighet.
Dessutom har de haft fräckheten att påtala för andra direkt (jag har fått ett par skopor) eller indirekt (genom att skriva "ni som har barn borde....") att andra helt enkelt inte kan gnälla för de har minsann inte samma problem som de själva har. I och för sig sant på många sätt, men samtidigt har de gjort det på ett oförskämt sätt. Dessutom VET de ju faktiskt inte alltid vad de talar om.
Jag fick t ex skäll via chatt en gång angående att en av dem inte blev bjuden på våra barns kalas, hon som älskar barn och inte kan få egna. Vi har alltså den historiken att vi i 25-30-årsåldern umgicks mest som "partykompisar" av och till. Vi har sedan ca 20 år tillbaka inte träffats och de förväntar sig att jag ska bjuda dem till våra barns kalas....
barn de aldrig träffat. Jag förklarade i klarspråk att vi bjuder sådana BARNEN känner (släktingar, kusiner och nu när de blir större kanske vi också har kalas med kompisar). Jag förklarade också att jag ser oss som ett par gamla bekanta som delat en del roligt, men inte alls som livslånga vänner som känner varann utan och innan (vilket bevisades rätt klart där och då eftersom jag fick höra saker om mig själv som helt solklart kom från en människa som inte alls känner mig).
En annan gång fick jag en fråga angående mina katter (som är döda sedan många år) och frågan "ska du inte skaffa nya?" och jag svarade att "tyvärr så går inte det för min respektive är allergisk". Då fick jag påtalat med STORA BOKSTÄVER att jag skulle vara TACKSAM som hade barn för det kunde minsann inte hon skaffa osv osv. Jag påtalade att det är ingen katastrof för mig att jag inte kan ha katter, jag har inte gnällt om den saken eller tycker det är något krisartat alls, jag svarade bara på en enkel fråga.
Tillbaka till sakfrågan; de här två gnällnissarna kan rätt som det är kasta ur sig saker till mig eller andra och jag har löst det genom att lägga upp dem så att de bara ser det som jag skriver "Offentligt"; dvs knappast något alls. Jag kommenterar aldrig det de skriver.
Så gör jag med det mesta gnäll jag läser (på FB) - lämnar det okommenterat.
