purity_666
Trådstartare
Nu menar jag inte här på sidan, utan helt generellt.
T.ex. så läste jag ett inlägg på FB häromdagen. Det var en hundägare som släppt sin hund lös i skogen och hunden fick en otäck skada. De ilade till djursjukhus, där det framkom att de hade en obetald räkning sedan innan och djursjukhuset ville då inte behandla hunden. Som jag förstod det var skadorna invärtes och hade väl inte kunnat bedömas utan röntgen eller liknande. Hunden avled av skadorna.
Hundägaren menade att det absolut inte var deras fel. Menade att veterinären sagt att räkningen kommit i retur till dom och hundägaren då inte hade någon aning om att det låg en obetald faktura hos dom. Det var hemsk av kliniken att inte behandla hunden, osv osv. Kliniken sa dock att de skulle behandla hunden om den förfallna räkningen betalades först.
Allt var från hundägarens perspektiv. Såklart fylldes kommentarerna med hat mot kliniken. Men jag undrar lite över egna ansvaret. Om man varit till kliniken så borde man väl själv också kunna fatta att något är fel om räkningen aldrig dyker upp? Eller hoppas man att de glömt det? Att räkningen kommit i retur måste ju bero på något, dålig skyltad adress på dörren eller liknande.
Vidare tyckte hundägaren att kliniken väl bara kunde lägga på summan på den nya betalningen. Jag förstår att kliniken inte ville göra det. Den förfallna räkningen var på ett relativt stort belopp, inte bara några hundringar.
Hur ställer ni er till liknande gnäll/offerinlägg? Det finns ju en hel uppsjö av hur illa man blir behandlad av djurskydd/veterinär/huresvärd osv men gemensam nämnare är att det är ur en persons perspektiv. Sen kanske man får reda på hela bilden någonstans och ändrar helt synpunkt. Som några "offer" i ett djurärende som blev så brutalt omhändertagna av polisen när de stod där helt lugnt på gården. Sanningen visade sig vara att de vägrade släppa bultpistolen, som gick av och gjorde hål i ena polisens byxor. Bara tur den inte tog i benet.
Det är ju lätt att dras med i stämningen, enkelt att snabbt förfasas. Jag har dock fått en bra läxa genom en kurs i kritisk granskning på universitetet och ställer mig skeptisk till det mesta. Men ibland dras jag med. Det drabbar i värsta fall oskyldiga som får dåligt rykte.
Ja min fråga är, hur lätt dras ni med och hur mycket ifrågasätter ni? Vågar ni yttra era skeptiska åsikter bland ett 50-tal ivriga medhållare?
T.ex. så läste jag ett inlägg på FB häromdagen. Det var en hundägare som släppt sin hund lös i skogen och hunden fick en otäck skada. De ilade till djursjukhus, där det framkom att de hade en obetald räkning sedan innan och djursjukhuset ville då inte behandla hunden. Som jag förstod det var skadorna invärtes och hade väl inte kunnat bedömas utan röntgen eller liknande. Hunden avled av skadorna.
Hundägaren menade att det absolut inte var deras fel. Menade att veterinären sagt att räkningen kommit i retur till dom och hundägaren då inte hade någon aning om att det låg en obetald faktura hos dom. Det var hemsk av kliniken att inte behandla hunden, osv osv. Kliniken sa dock att de skulle behandla hunden om den förfallna räkningen betalades först.
Allt var från hundägarens perspektiv. Såklart fylldes kommentarerna med hat mot kliniken. Men jag undrar lite över egna ansvaret. Om man varit till kliniken så borde man väl själv också kunna fatta att något är fel om räkningen aldrig dyker upp? Eller hoppas man att de glömt det? Att räkningen kommit i retur måste ju bero på något, dålig skyltad adress på dörren eller liknande.
Vidare tyckte hundägaren att kliniken väl bara kunde lägga på summan på den nya betalningen. Jag förstår att kliniken inte ville göra det. Den förfallna räkningen var på ett relativt stort belopp, inte bara några hundringar.
Hur ställer ni er till liknande gnäll/offerinlägg? Det finns ju en hel uppsjö av hur illa man blir behandlad av djurskydd/veterinär/huresvärd osv men gemensam nämnare är att det är ur en persons perspektiv. Sen kanske man får reda på hela bilden någonstans och ändrar helt synpunkt. Som några "offer" i ett djurärende som blev så brutalt omhändertagna av polisen när de stod där helt lugnt på gården. Sanningen visade sig vara att de vägrade släppa bultpistolen, som gick av och gjorde hål i ena polisens byxor. Bara tur den inte tog i benet.
Det är ju lätt att dras med i stämningen, enkelt att snabbt förfasas. Jag har dock fått en bra läxa genom en kurs i kritisk granskning på universitetet och ställer mig skeptisk till det mesta. Men ibland dras jag med. Det drabbar i värsta fall oskyldiga som får dåligt rykte.
Ja min fråga är, hur lätt dras ni med och hur mycket ifrågasätter ni? Vågar ni yttra era skeptiska åsikter bland ett 50-tal ivriga medhållare?