Hur socialt accepterat var det att gilla ABBA egentligen?

Ja då.
Gamla hjältar lever (Yes, Genesis, Focus, King Crimson), och nya såsom t.ex Flower Kings och Transatlantic är världsband med Uppsala-anknytning genom Roine Stolt från Kaipa.
Yes och Genesis känner jag igen namnen på, visste dock inte att de fortfarande var aktiva :)
 
En sak att inte glömma var att sjuttiotalet var en tid när man trodde på såväl konsumentmakt som konsumentansvar. Ingen runt ABBA hymlade (då) med att de var en produkt. Och Stickan Andersson låg bakom det berömda uttalandet att "folk är dummare än man tror", som t.ex. Tage Danielsson reagerade på.

Utan att uttala mig om musiken - jag undviker än idag att ge mina pengar till folk som tycker att jag är dum (vilket då placerar mig till vänster politiskt :confused:)

PS ABBA chashade också in på vänstervågen
Fernando, någon?
Att Stikkan gjorde ett sådant uttalande innebär väl inte per automatik att medlemmarna i bandet tyckte att de som lyssnade på deras musik var dumma? Om de inte brydde sig om fansen, varför drev de exempelvis då igenom att ta bort den främsta raden extrastolar när de spelade i Las Vegas med hänvisning till att de som köpt biljett till första raden också skulle få sitta där, utan någon framför? (Stolarna var för maffian, vilket innebar att turnéledaren blev rekommenderad att lämna staden, vilket han också gjorde.)

Angående "produkten" så är det - med dagens mått mätt - svårt att se det med ett band som skrev allt sitt material själv och där medlemmarna ändå hade kopplingar till varandra innan de började spela tillsammans. Men visst, de kom inte från någons garage.

Politiskt inriktade texter är helt riktigt inte ABBAs signum, även om Fernando inte är den enda (The Visitors är en annan). Men om du menar att texten till Fernando bara var för att "casha in" mer tror jag du har fel. När Björn tog ett större grepp på textskrivandet i ABBA blev texterna mer varierade och behandlade fler teman, även om de oftast arbetade med mänskliga relationer och då främst kärlek och uppbrott (dessa teman lär väl generellt vara de vanligaste i popmusik). Utöver dessa finns t ex barn som växer upp, destruktiv relation, kärlek till musiken, sex, rädsla för krig m m. Sen finns det några som jag upplever som sunkiga idag, men de är också 40 år gamla.
 
Att Stikkan gjorde ett sådant uttalande innebär väl inte per automatik att medlemmarna i bandet tyckte att de som lyssnade på deras musik var dumma? Om de inte brydde sig om fansen, varför drev de exempelvis då igenom att ta bort den främsta raden extrastolar när de spelade i Las Vegas med hänvisning till att de som köpt biljett till första raden också skulle få sitta där, utan någon framför? (Stolarna var för maffian, vilket innebar att turnéledaren blev rekommenderad att lämna staden, vilket han också gjorde.)

Angående "produkten" så är det - med dagens mått mätt - svårt att se det med ett band som skrev allt sitt material själv och där medlemmarna ändå hade kopplingar till varandra innan de började spela tillsammans. Men visst, de kom inte från någons garage.

Politiskt inriktade texter är helt riktigt inte ABBAs signum, även om Fernando inte är den enda (The Visitors är en annan). Men om du menar att texten till Fernando bara var för att "casha in" mer tror jag du har fel. När Björn tog ett större grepp på textskrivandet i ABBA blev texterna mer varierade och behandlade fler teman, även om de oftast arbetade med mänskliga relationer och då främst kärlek och uppbrott (dessa teman lär väl generellt vara de vanligaste i popmusik). Utöver dessa finns t ex barn som växer upp, destruktiv relation, kärlek till musiken, sex, rädsla för krig m m. Sen finns det några som jag upplever som sunkiga idag, men de är också 40 år gamla.
Stickan Andersson var en stor del av ABBA och den typen av uttalanden kan skapa ovilja.

Och det var ju trevligt att de gav lite genuint uttryck för vänsteråsikter
 
När ABBA slog igenom minns jag det som att det var "inte ok" att gilla ABBA. I mina kretsar var det fult att gilla något så kommersiellt som ABBA utan det var progg som gällde.

Nu kom jag in på ämnet med en jämnårig kompis som vuxit upp i en Stockholmsförort. Jag växte upp i en industristad.

Hon var helt oförstående. "Men alla älskade ju ABBA". Ja , men det var något som man smög med enligt min erfarenhet.

Så vad säjer 60-talisterna? Minns jag fel? Eller hade jag för radikala kompisar?
När ABBA vann schlager-EM var det väl kul, ungefär som innebandy. Helt ointressant men ändå kul att Sverige vinner. Lyssnar man på basgången på de tidiga låtarna är den omisskännligen som dansband och ABBA hörde väl till den kategorin. Schlager, dansband dvs något som fanns runt en men som man inte behövde bry sig om. Om man inte ville hångla. Tjejer gillade ABBA.

Killar hade siluetten av Status Quo "hello" på Lee-jackan, gillade rock och spelade progg för att de skickade med både texter och ackord med skivorna.

För mig var ABBA som innebandy. Det fanns, men förstod inte varför, så varför bry sig.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Gift vid första ögonkastet 2024
  • Vad gör vi? Del CCIII
  • Husköpstråden del 3

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp