Hur socialt accepterat var det att gilla ABBA egentligen?

[Tarnin]

Abba var fult och lite töntigt när jag var tonåring. Det skulle va Hoola Bandoola, Nationalteatern, Ebba Grön mm. Jag gillade dem i smyg. En melodi jag "upptäckte" de senaste åren är denna, så fin. Inte en av deras vanliga.

 

[gammalek]

Jag var familjens svarta får som liten. Bland ytterst medvetna proggvänsteridealister satt lilla jag och lyssnade på ABBA och Svensktoppen, läste Kalle Anka och Wahlströms rödryggade böcker. Kalle Vrånglebäck och Vilse i pannkakan - nej tack. Dock bättrade jag mig några år senare och hade rummet dekorerat med anti-kärnkraftaffischer och lyssnade på raspiga inspelningar av Victor Jara.

 

[BornAgain]

Min bästis älskade ABBA och Baccara - vilket hon absolut fick göra. Sedan gillade hon Ebba Grön.

Hemma gällde jazz, femtiotal, chansons och punk - det fanns inte plats för ABBA men det var inte så att de ogillades, de fanns liksom inte. Brorsan älskade Beatles. Kussen och morsan gillade Elvis (vilket morsan gjorde sedan 1950-tal)

 

[Voeux]

Mamma född 64 har berättat att det var töntigt. Men hon var stort fan

 

[Otherside]

Jag minns ABBA som töntigt på min tid - även namnet som fick en att tänka på fiskkonserver.

Min man däremot, är engelsman, och i England var ABBA gigantiskt populära även bland ungdomarna. Så lite kanske det också hade att göra med att det var töntigt att gilla ett svenskt "popband" om man var svensk? Min man tycker ABBA är unika, hade ett helt unikt sound och en otrolig musikalitet. Deras låtar var inte som några andra bands låtar.

 

[Tranan]

Minns att näbbskor grannarna klagade på föräldrarna för att de spelade abba någon gång, troligen tidigt 80 tal. samma person kallade pappa för borgarbracka, skillnaden var att vå volvo hade en telefon och deras hadde inte det. nja det var inte helt vanligt med telefon i bilen på det tidiga/mitten av 80 talet.

 

[Görel]

Jag kommer från punksvängen och där var det bannlyst att gilla något som på något sätt doftade kommersialitet. Ingen tyckte att ABBA var något beundransvärt trots att de blivit världskändisar.

På nittiotalet när de flesta blivit äldre och tryggare i sig själva och inte behövde markera avstånd på samma sätt fanns det flera som kunde se deras storhet. I mitten av 90-talet var jag ihop med en man som tidigare spelat i ett stort punkband, och som gärna spelade ABBA och talade om deras genialitet vad gällde melodislingor.

 

[Tajger]

Född 60, ABBA var alldeles för gulligt. Jag gillade Queen, Kinks, ELO, 10CC, Dr Hook (fast det var jag rätt ensam om) mfl.
Sjunger väl med i deras låtar nu för tiden, mest för att jag inte kunnat undvika att lära mig dem

 

[Jeffery]

Det har väl gjort att jag gillar faktiskt det mesta som är bra musik (med några undantag, jag pallar inte bluegrass bla).

Jodå.

 

[Inte_Ung]

Eddie Meduza? Det var faktiskt oväntat!

Jag har många oväntade egenskaper.
Jag tycker även om opera och symfoniorkester.

 

[Jeffery]

Det är en ganska distinkt skiljelinje, som mestadels grundar sig i ålder.
Jag tillåter mig komma med en personlig tolkning om varför:


ABBA före och efter Waterloo.
Ja, det fanns ett ABBA före Waterloo. Vi som är lite äldre kände naturligtvis till ABBA innan dess. De var verkligen närbesläktade med dansbanden:

Vi hängde inte riktigt med då ABBA evolverade internationellt, musikaliskt, scenmässigt, produktionsmässigt - då bandet stormade ut i världen. För oss var fortfarande ABBA det där dansbandet som nu dopat både sig själva och sin musik med pengar från melodischlagerfestivalen.
Ja, tävlingen hette faktiskt så. Mello var ännu inte uppfunnet, och ESC var något helt annat.

Och ju bättre det gick för ABBA i världen, desto svårare hade vi att acceptera att det faktiskt gick bra - och faktiskt blev bra.


Ni yngre, som stod framför spegeln och var Agneta med ett hopprep som mikrofon, medan ABBA erövrade världen, ni hade inte det här förhatliga dansbandsbagaget att bära.

 

[Inte_Ung]

Jodå.

Kenneth och the Knutters släng er i väggen.

 

[Inte_Ung]

Abba var fult och lite töntigt när jag var tonåring. Det skulle va Hoola Bandoola, Nationalteatern, Ebba Grön mm. Jag gillade dem i smyg. En melodi jag "upptäckte" de senaste åren är denna, så fin. Inte en av deras vanliga.

Jag blir bara irriterad på deras dåliga engelska uttal.
Det skaver i mina öron.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag har många oväntade egenskaper.
Jag tycker även om opera och symfoniorkester.

Fast det är ju oerhört brett
En symfoniorkester kan ju spela vad som helst rent krasst
Jag gillar opera men inte ”opera” såsom all form av opera. Det är ju en enormt bred genre. Jag föredrar barock-opera gärna engelsk

 

[Inte_Ung]

Det är en ganska distinkt skiljelinje, som mestadels grundar sig i ålder.
Jag tillåter mig komma med en personlig tolkning om varför:


ABBA före och efter Waterloo.
Ja, det fanns ett ABBA före Waterloo. Vi som är lite äldre kände naturligtvis till ABBA innan dess. De var verkligen närbesläktade med dansbanden:

Vi hängde inte riktigt med då ABBA evolverade internationellt, musikaliskt, scenmässigt, produktionsmässigt - då bandet stormade ut i världen. För oss var fortfarande ABBA det där dansbandet som nu dopat både sig själva och sin musik med pengar från melodischlagerfestivalen.
Ja, tävlingen hette faktiskt så. Mello var ännu inte uppfunnet, och ESC var något helt annat.

Och ju bättre det gick för ABBA i världen, desto svårare hade vi att acceptera att det faktiskt gick bra - och faktiskt blev bra.


Ni yngre, som stod framför spegeln och var Agneta med ett hopprep som mikrofon, medan ABBA erövrade världen, ni hade inte det här förhatliga dansbandsbagaget att bära.

ABBA före Mickael B Tretow.
Tacka vet jag Let's Boogie.

 

[Inte_Ung]

Fast det är ju oerhört brett
En symfoniorkester kan ju spela vad som helst rent krasst
Jag gillar opera men inte ”opera” såsom all form av opera. Det är ju en enormt bred genre. Jag föredrar barock-opera gärna engelsk

Just nu har jag en Michael Cretu period.
Mest Hubert KaH men även Enigma.

 

[Enya]

Jag har många oväntade egenskaper.
Jag tycker även om opera och symfoniorkester.

Ja det har du verkligen!

Att du tycker om opera och symfoniorkester är inte direkt förvånande på samma vis som Meduza, känner jag!

Min musiksmak har du kanske förstått lite av, utöver Michael Jackson, den är verkligen också spretig, men Meduza tillhör INTE favoriterna, tror snarare att håren reser sig av obehag snarare än musikalitet där!

 

[Kamomilla]

@Enya Meduza är faktiskt rätt kul att lyssna på om man skippar de snuskiga låtarna (fast det var de som spelades mest)

 

[Hermelin]

Det uppfattades som töntigt att lyssna på ABBA där jag växte upp. Hisingen på 70-talet. Så jag ställde mina ABBA-skivor bland morsans skivor så inga kamrater skulle se att jag lyssnade på dem.

 

[Tranan]

Det uppfattades som töntigt att lyssna på ABBA där jag växte upp. Hisingen på 70-talet. Så jag ställde mina ABBA-skivor bland morsans skivor så inga kamrater skulle se att jag lyssnade på dem.

tror att det vara vanligt