Hur sociala är ni? Har jag ett problem eller inte?

Jag är så pass social att jag absolut kan gå på saker som jag vet att jag tycker är ok när jag väl är där. Jovisst är det ganska ofta "tråkiga" saker som avhandlas och sällan är jag speciellt intresserad men jag gillar ju ändå att vara social och det är ok att andra avhandlar tråkiga saker och jag är verkligen inte tyst. Jag är med men mer när det verkligen är intressanta saker.

Däremot har jag väldigt svårt med, men är givetvis lite "oh" "ah" och "jaha" med resta ögonbryn, när folk helt spontant kommer fram och berättar att de skurat hela huset hemma eller barnbarnen varit vilda och bajsat gult.

Det jag däremot gillar är små sällskap, utan musik i bakgrunden, med diskusioner där vi alla har olika bakgrund och diskuterar mycket men med stor respekt för varandras åsikter. Då kan jag sitte en hel natt.

Sedan måste jag ha en ensam vecka!! :D
 
Jag vet faktiskt inte!

Grejen är att jag typ helt nyligen har börjar förstå att jag inte ÄR social. Jag har beskrivit mig som social och även blivit beskriven som den pigga, glada och trevliga, är även öppen och trevlig mot kunderna jag arbetar emot, men det är ganska lätt eftersom vi har något att prata om och när det är färdigt så avslutas samtalet. Det blir liksom inte tyst eller förväntas att jag ska berätta om helgen eller mina planer inför semestern.

Jag har också märkt att jag senaste tiden umgås mindre med vänner, oftare tackar nej. Har funderat på om jag är deprimerad, men jag känner mig inte deppig eller onaturligt trött, så det tror jag inte. Om man är deprimerad, visst märker man det själv då?

Brukar du gå på bara middagen vid sådana bjudningar eller blir du trött även av "bara" middagen? Jag avstår helst från även en liten del av sammankomsten, känner mig oftast helt malplacerad och blir bara illa till mods!

Det beror helt på. Jag bor 1 h resväg från jobbet (enkel väg), och ska man inte dyka upp med ett skatbo till hår i ridbyxor så lägg på en timme. Dvs 1 h middag innebär att det går åt 2+1+1 = 4 h av min tid, som minst. Det gör att jag oftast tackar nej.

Men är det så att det inte blir ett halvdagsevent av det (för mig) så beroende på hur mkt annat jag har, hur mycket energi jag har osv så går jag.

Jag har fö lika svårt att orka med att gå på vänners bröllop osv, så det är inte så att roliga grejer är lättare eller liknande. Däremot kan jag göra en hästrelaterad aktivitet mycket lättare, inte för det är roligare utan för det är mycket lätt få pauser från folk.

Om det är en situation med okända personer så tar det mer energi. Dvs en middag med mina kända arbetskollegor tar mindre energi än en identisk middag med nya, ännu okända, arbetskollegor. Så det spelar också in.

Jag gör helt enkelt en energibedömning och energiavvägning. Kostar det mer än det ger avstår jag, om det inte är rent karriärsjälvmord.

Jag beskrivs för övrigt som "extrovert, öppen, social och bla bla". Så jag bluffar bra ;P (Jag tror feluppfattningen sitter i att när jag väl är bland folk så pratar jag och interagerar, det lurar folk.) I verkligheten är jag EXTREMT introvert och osocial.. På en egentligen handikappande nivå om jag bara skulle göra som jag ville.

Det folk inte ser, aldrig ser, är vad det kostar. Jag hade utbildningsdag på nytt jobb. 8-16. Jag somnade som ett slakt när jag kom hem, och var trött hela nästkommande dag, helt tömd på energi. Nu här för ett tag sen hade jag två introdagar, 7-15, på nytt jobb. Kom hem dag ett och somnade och sov till 21, släpade mig upp och tog in hästarna och somnade om. Dag 2 somnade jag på samma vis. Dag 3 som var en ledig dag, den sov jag. Som en sten. Inte planerat och inte vad jag önskade men energin var slut. Och jag vet att det blir sådär, så om jag tackar ja till ett socialt event tex, så måste jag veta att jag har återhämtningstiden och inte direkt behöver gå på jobb eller så. DET förstår ytterst få icke-introverta människor.

Jag är likt vad många andra beskrivit helt allergisk mot småprat. Jag kan småprata, men jag hatar det och det bara tar massa energi. Det kostar mycket mer än det ger. Samtal med substans däremot, och jag kan sitta timme ut och timme in. Det kostar också energi, men där är det värt det.

Nio av tio personer beskriver mig som social, utåtriktad osv (dvs extrovert) men samtidigt som "väldigt hemlig/hög integritet". Det sista baserar de på att jag inte berättar vad jag åt till mat igår, i detalj vad jag gjort i helgen eller att katten kräktes upp en mus i min säng. Och inte är superintresserad när de berättar om nya båten de köpt, vedermödor med snickarna som renoverar huset eller vad barnet hittat på för hyss.. De som istället pratat mer substans med mig, dvs den där tionde personen, skulle inte beskriva mig som hemlig eller att jag har onaturligt hög integritet...
 
Det beror helt på. Jag bor 1 h resväg från jobbet (enkel väg), och ska man inte dyka upp med ett skatbo till hår i ridbyxor så lägg på en timme. Dvs 1 h middag innebär att det går åt 2+1+1 = 4 h av min tid, som minst. Det gör att jag oftast tackar nej.

Men är det så att det inte blir ett halvdagsevent av det (för mig) så beroende på hur mkt annat jag har, hur mycket energi jag har osv så går jag.

Jag har fö lika svårt att orka med att gå på vänners bröllop osv, så det är inte så att roliga grejer är lättare eller liknande. Däremot kan jag göra en hästrelaterad aktivitet mycket lättare, inte för det är roligare utan för det är mycket lätt få pauser från folk.

Om det är en situation med okända personer så tar det mer energi. Dvs en middag med mina kända arbetskollegor tar mindre energi än en identisk middag med nya, ännu okända, arbetskollegor. Så det spelar också in.

Jag gör helt enkelt en energibedömning och energiavvägning. Kostar det mer än det ger avstår jag, om det inte är rent karriärsjälvmord.

Jag beskrivs för övrigt som "extrovert, öppen, social och bla bla". Så jag bluffar bra ;P (Jag tror feluppfattningen sitter i att när jag väl är bland folk så pratar jag och interagerar, det lurar folk.) I verkligheten är jag EXTREMT introvert och osocial.. På en egentligen handikappande nivå om jag bara skulle göra som jag ville.

Det folk inte ser, aldrig ser, är vad det kostar. Jag hade utbildningsdag på nytt jobb. 8-16. Jag somnade som ett slakt när jag kom hem, och var trött hela nästkommande dag, helt tömd på energi. Nu här för ett tag sen hade jag två introdagar, 7-15, på nytt jobb. Kom hem dag ett och somnade och sov till 21, släpade mig upp och tog in hästarna och somnade om. Dag 2 somnade jag på samma vis. Dag 3 som var en ledig dag, den sov jag. Som en sten. Inte planerat och inte vad jag önskade men energin var slut. Och jag vet att det blir sådär, så om jag tackar ja till ett socialt event tex, så måste jag veta att jag har återhämtningstiden och inte direkt behöver gå på jobb eller så. DET förstår ytterst få icke-introverta människor.

Jag är likt vad många andra beskrivit helt allergisk mot småprat. Jag kan småprata, men jag hatar det och det bara tar massa energi. Det kostar mycket mer än det ger. Samtal med substans däremot, och jag kan sitta timme ut och timme in. Det kostar också energi, men där är det värt det.

Nio av tio personer beskriver mig som social, utåtriktad osv (dvs extrovert) men samtidigt som "väldigt hemlig/hög integritet". Det sista baserar de på att jag inte berättar vad jag åt till mat igår, i detalj vad jag gjort i helgen eller att katten kräktes upp en mus i min säng. Och inte är superintresserad när de berättar om nya båten de köpt, vedermödor med snickarna som renoverar huset eller vad barnet hittat på för hyss.. De som istället pratat mer substans med mig, dvs den där tionde personen, skulle inte beskriva mig som hemlig eller att jag har onaturligt hög integritet...

Mycket bra beskrivet hur jag är och känner det. Skulle kunna vara samma person.

Skillnaden (allmänt nu) är ju att extroverta FÅR energi av just dessa event och det betyder ju att de efter ett sådant event vill ut och festa och träffas och gå ut och äta. Och min Gud.......jag bara ryser när jag skriver det........DET är skitjobbigt och då går jag till hotellet och lägger mig.
 
Förresten, till TS så kan jag varmt rekommendera boken "Introvert - den tysta revolutionen". Den finns även som ljudbok på bla Storytel. Har du inte storytel skicka mig ett PM, jag brukar kunna ge bort en gratisbok.
 
Jag undrar om folk ibland upplever mig som nonchalant haha :D
Här småpratar man gärna överallt, även i kassakön

Fast det är lite annan sak. Jag småpratar gärna i köer, med kassörska osv. Kostar ingen som helst energi just för det är så kort tid, och när jag ändå bara står. Det är för mig på intet vis jämställt med att socialt umgås med människor på energikrävande sätt.
 
Fast det är lite annan sak. Jag småpratar gärna i köer, med kassörska osv. Kostar ingen som helst energi just för det är så kort tid, och när jag ändå bara står. Det är för mig på intet vis jämställt med att socialt umgås med människor på energikrävande sätt.
Nej det har du helt rätt i, jag har inte heller svårt för att prata så sätt. Mer när man sitter i en grupp och tjattrar. Jag kan småprata när jag är i mindre grupp också utan att det tar energi, men när man bara sitter och småpratar i timmar! Det är jobbigt.
 
Förresten, till TS så kan jag varmt rekommendera boken "Introvert - den tysta revolutionen". Den finns även som ljudbok på bla Storytel. Har du inte storytel skicka mig ett PM, jag brukar kunna ge bort en gratisbok.
Tack! Men den har jag lyssnat, på, intressant! Dock känner jag inte igen mig som varken introvert eller extrovert. Jag har exempelvis inga bekymmer att bli störd när jag utför en uppgift, jag är inte särskilt lugn utan snarare rastlös, så pass att en kurator jag träffade var säker på att jag hade ADHD. Men jag hade inte tålamod att genomföra någon form av utredning.
 
Tack! Men den har jag lyssnat, på, intressant! Dock känner jag inte igen mig som varken introvert eller extrovert. Jag har exempelvis inga bekymmer att bli störd när jag utför en uppgift, jag är inte särskilt lugn utan snarare rastlös, så pass att en kurator jag träffade var säker på att jag hade ADHD. Men jag hade inte tålamod att genomföra någon form av utredning.

Ingen är 100% antingen eller.
 
Nej det har du helt rätt i, jag har inte heller svårt för att prata så sätt. Mer när man sitter i en grupp och tjattrar. Jag kan småprata när jag är i mindre grupp också utan att det tar energi, men när man bara sitter och småpratar i timmar! Det är jobbigt.

Ja, tiden är verkligen avgörande där.
 
Vad menar ni med småprat @Sporthorse och @Alexandra_W ? För mig är småprat mer än bara nån mening. En eller två meningar om väder eller att det är måndag går lätt, men sen då?

Jag tänker att även det är olika.

Jag är som @Alexandra_W , pratar gärna med kassörskor eller lite si så där. Kan vara någon minut eller bara några fraser.

Men, samma tid går ju inte att applicera på, om man står i en monter t.ex. Då kan ju även den korta tiden vara jobbig eftersom man gör det många gånger och med jobbig miljö. Så.....olika för olika personer och olika miljö.
 
Vad menar ni med småprat @Sporthorse och @Alexandra_W ? För mig är småprat mer än bara nån mening. En eller två meningar om väder eller att det är måndag går lätt, men sen då?
Småprat är för mig allt från en mening till att man enbart sitter och småpratar om "ingenting" i timmar. Jag klarar av att göra det och har tidigare haft väldigt goda skills på att styra in småprat på annat, men har av någon anledning tappat den förmågan eller snarare ORKEN att vilja göra det. Tappar intresset helt och blir ointresserad nu för tiden. Vissa dagar som idag så känner jag att jag har energi för sånt, men oftast inte.
 
Har ingen aning. Dricker inte.

Men. Jag avskyr folk som dricker..eftersom de byter energiläge o blir annorlunda (o svåra att ha o göra med).

Jag har bara blivit "full" på fester jag känt de flesta eller med starkt slutet sällskap.

Men jag dricker inte heller och har också väldigt svårt med fulla människor jag inte känner och valt själv då jag har samma uppfattning som du. Gillar inte "kladdiga" människor om jag inte känner de väl.
Nu menar jag kladdiga som i nära, pratiga, klängiga, djupgående, inte kladdiga som att de kladdar på en.
 
För mig är småprat substanslöst nonsens. Väder, vind, kallprat, hur var helgen, vem vinner Farmen, när börjar nästa säsong av X, vad hände i senaste såpan, varför är det så svårt att ta bort glitternagellack och är det egentligen finast med guld eller silversmycken. Typ ;)
 
För mig är småprat substanslöst nonsens. Väder, vind, kallprat, hur var helgen, vem vinner Farmen, när börjar nästa säsong av X, vad hände i senaste såpan, varför är det så svårt att ta bort glitternagellack och är det egentligen finast med guld eller silversmycken. Typ ;)

O så attans TRIST! Ge mig lite djup så är det intressant igen. ;)
 
O så attans TRIST! Ge mig lite djup så är det intressant igen. ;)

Så länge det inte är sådant djup som kräver att jag berättar ingående saker om mig själv.
Har varit med om att jag träffat folk som efter en kvart berättat om allt i sitt liv, och då menar jag inte om vad de tittar på för program utan ingående saker som man sjutton inte talar om för okända.
 
Så länge det inte är sådant djup som kräver att jag berättar ingående saker om mig själv.
Har varit med om att jag träffat folk som efter en kvart berättat om allt i sitt liv, och då menar jag inte om vad de tittar på för program utan ingående saker som man sjutton inte talar om för okända.

Nja, det beror på hur dialogen är, så klart. Skillnad på dialog på djupet som ger energi eller dialog på djupet som tar energi. :)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp