Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det där stämmer helt in på migJag är väldigt social med människor som jag ha valt själv. Däremot deltar jag mycket sällan i fester och andra frivilliga aktiviteter på jobbet. Jag har ingen aning om vad jag ska prata med folk om. Jag är helt ointresserad av dokusåpor, melodifestivalen och allt liknande. Känner inte till kändisar. För att inte tala om sport. Jag känner mig helt enkelt utanför det som mina kollegor brukar vilja prata om.
Däremot kan jag prata hur mycket som helst om det som intresserar mig.
Jag kommer ihåg att det var himla skönt att få vara introvert men jag visste inte varför eller vad det hette. Det har jag faktiskt lärt mig på Buke för många år sedan.
Hur kommer det sig att fenomenet är vanligare i Sverige än tex i södra Tyskland? Här är folk nästan sjukligt sociala upplever jag det som. Det blir för mycket för mig samtidigt vill jag inte vara osocial och framstå som otrevlig, så ibland tvingar jag mig ut på middagar trots att det känns som pesten själv
Jag är väldigt social med människor som jag ha valt själv. Däremot deltar jag mycket sällan i fester och andra frivilliga aktiviteter på jobbet. Jag har ingen aning om vad jag ska prata med folk om. Jag är helt ointresserad av dokusåpor, melodifestivalen och allt liknande. Känner inte till kändisar. För att inte tala om sport. Jag känner mig helt enkelt utanför det som mina kollegor brukar vilja prata om.
Däremot kan jag prata hur mycket som helst om det som intresserar mig.
Kan du inte gå bara en liten stund? Jag blir fort trött av stora sammankomster av olika orsaker, men jag kan vara med nån timme och fortfarande må bra och känna mig glad och pigg. Däremot vill jag slippa helkvällar, det orkar jag inte.
Annars så är det ju bara att säga som det är. Det låter ju som trevliga människor på ditt jobb som säkert accepterar utan tjafs.
Jo så skulle jag kanske kunna lösa just denna saken, för denna gången. De skulle säkert acceptera, men det hade nog varit ännu mer accepterat om jag hade något att skylla på.. Typ hästen eller barnen som absolut måste nattas
Jag har aldrig haft det problemet hemma men jag ser en förändring i mig själv. I Sverige var jag nästan översocial och världens bästa minglade, men här i Tyskland så känner jag PRECIS som du beskriver. Jag undviker att gå på middag och fester, går hellre och sover eller hittar på någon anledning till varför jag inte kan komma. För mig är framförallt fester lika med pesten!
Undrar verkligen vad det är för fel på mig ibland, eftersom jag inte ens känner igen det här beteendet. Har alltid haft väldigt lätt för mig socialt även bland helt främmande i stora sällskap
Jo så skulle jag kanske kunna lösa just denna saken, för denna gången. De skulle säkert acceptera, men det hade nog varit ännu mer accepterat om jag hade något att skylla på.. Typ hästen eller barnen som absolut måste nattas
Jo så skulle jag kanske kunna lösa just denna saken, för denna gången. De skulle säkert acceptera, men det hade nog varit ännu mer accepterat om jag hade något att skylla på.. Typ hästen eller barnen som absolut måste nattas
Även jag är ointresserad av dokusåpor och melodifestivalen. Utom Bonde söker fru som jag har bestämt att jag gillar, mycket för att det är djur med. Kändisar, konstnärer, evenemang på stan är också ointressant och där hamnar jag utanför i samtal.Jag är väldigt social med människor som jag ha valt själv. Däremot deltar jag mycket sällan i fester och andra frivilliga aktiviteter på jobbet. Jag har ingen aning om vad jag ska prata med folk om. Jag är helt ointresserad av dokusåpor, melodifestivalen och allt liknande. Känner inte till kändisar. För att inte tala om sport. Jag känner mig helt enkelt utanför det som mina kollegor brukar vilja prata om.
Däremot kan jag prata hur mycket som helst om det som intresserar mig.
Ja, det låter väldigt logiskt!Enligt förklaringar jag har hört är att här i norden så har det förr varit de (naturligt urval) som klarat sig i det karga, ensamma Norden. Dvs, du skulle kunna vara ensam i många dagar och veckor utan sällskap i en stuga i ett, som i jämförelse till centrala Europa, land som var tämligen obefolkat.
Man skulle nog kunna jämföra det med Alaskabor.
Det viktiga är väl att både världen och arbetslivet har stor användning av båda.
Absolut, det har även jag upplevt och därför har jag nog varit översocial på jobbet tidigare. Jag skulle inte gärna tvinga mig ut på en vanlig fest för sakens skull tex, men hängde alltid på när en aw med jobbet var planerad.Problemet med att vara introvert är att det i många lägen är viktigt att nätverka, och då kan man behöva följa vissa sociala konventioner (t ex att prata med folk ). Så det kan vara ostrategiskt att dra sig undan för mycket. På ett jobb jag hade var det till exempel väldigt tydligt att de som gick på krogen med chefen fick mycket bättre jobbmöjligheter än vi som åkte hem.
Nej tyvärr inte vi pratar engelska och jag känner alla i sällskapet väldigt bra. Jag kan prata helt avslappnat och fritt när vi är ensamma men så fort alla samlas så får jag tunghäfta och får knappt fram ett ord. Jag känner obehag inför större middagar, fester och liknande. Totalt ointresserad. Och jag har nog varit så hela livet när jag tänker efter. Förr så kunde jag hantera det med jäklar vad det tog på krafterna! Jag har nog aldrig uppskattat fester eller större sällskap, endast när alla i sällskapet varit introverta precis som jag hahaSpontan tanke: det är inte tyskan som ställer till det? Jag är långt ifrån något socialt geni men jag märker en tydlig skillnad mellan språken. Är så gott som flytande i tyska och har bott där under en längre tid men tyskan är en extrabelastning likafullt. Det tröttar mer än man kanske tror i större sällskap där man ska hänga med i röriga konversationer med mycket bakgrundsbuller.
Hahahaha jag gör samma sak! Har en italiensk familj där mamman är vår sadelutprovare och ser jag henne så försöker jag fly. Hon är jätte trevlig men jag kan verkligen inte föra ett längre samtal med henne, jag står mest och ja'ar och hjärnan får gå på högvarv för att försöka svara något vettigt hahahahaJag är väldigt introvert. Bodde i Italien och tog då omväg om jag såg en granne el dyl då italienarna kan inte leva utan småprata, jag hugger hellre av mig ena handen...