Hur ska jag hantera min rädsla?

[Janni]

Jag hade ett par års uppehåll efter att jag sålde min egna häst och fick barn. När jag kom tillbaka för ca två år sen så hade jag absolut noll självförtroende i hanteringen av hästarna.

Eftersom jag inte hade varken tid eller råd att skaffa egen igen när jag började efter uppehållet så passade det mig utmärkt att jag fick chansen att börja rida hos en nära vän till familjen som är galopptränare.

Problemet är att jag hade tappat självförtroendet i hanteringen av hästar som är så tuffa alt. på tårna som många unga galopphästar i full kondition kan vara.

Jag har sommarjobbat åt henne när jag var yngre och då var jag inte ett dugg rädd och både red och hanterade glatt allt från trotsiga tvååringar till higstar men nu så var jag hur sprättig och harig som helst och jag blev tokig på mig själv!
Hur som helst har det mesta av det där gått över i och med att jag fått tillbaka självförtroendet efter att ha ridit ett par hästar om dagen ett par gånger i veckan hos henne i över två år nu, men en del sitter kvar!

Bland annat har jag en otrolig rädsla för att bli sparkad. Hästar som hotas eller viftar lite är inga problem, men vi har två ston i stallet som är riktiga kosparkare. Nu snackar jag otroligt viga och pricksäkra! Såna man står brevid bogen och spänner sadelgjorden på

Min rädsla är så stark att jag knappt borstar dem längre bak än sadelläget utan hellre spolar dem efter ritten istället Ibland måste jag ju stå där bak. De ska tempas eller bensnören ska fästas på täcket, de ska spolas osv men det är ytterst motvilligt jag ställer mig i skottläge så att säga.

Jag rider även på ridskola en dag i veckan för att inte lägga mig till med allt för mycket sitsovanor och annat men även där är jag osäker när jag kliver in till en ny och okänd häst.

Hur blir jag av med den här rädslan? Hur hanterar ni liknande hästar?
Jag tittar på tränaren men jag kan inte göra som hon. Hon är totalt orädd och bossen i stallet så de vågar inte göra något mot henne för det mesta. Det har dock hänt att hon blivit sparkad men det är ju just det jag är så rädd för! Hur ont gör det egentligen? haha Nu fjantar jag mig lite men det här är verkligen ett problem för mig!

Speciellt eftersom ett av kosparkar stona är min absoluta favorit, så otroligt häftig att rida. Hon älskar mig och jag älskar att rida och jobba med henne (för uppsuttet är jag sällan rädd) men jag håller mig alltid på främre halvan vid hantering och det funkar ju bara inte!

 

[Ridinglady]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Jag tycker att din rädsla är helt befogad! Ingen vill väl bli sparkad! Jag har hållit på med hästar i hela mitt liv och har just nu 6 egna - mellan 10 dgr och 30 år gamla! Jag har ridit in många unghästar men jag skulle aldrig vilja syssla med tävlingshästat i toppform - de är alldeles för laddade och stingsliga! En häst som sparkar e mig hade jag aldrig haft kvar ... Så ... Mitt tips är att du hittar en lugn och väluppfostrad hobbyhäst att rida - så finns det inget beteende av det slaget du beskriver att vara rädd för ...

 

[Dandylinn]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Jag tycker det låter som att du ska försöka få tag på andra hästar att umgås med ett tag.

Ifall man har blivit rädd/osäker så är det ingen klok idé tycker jag att "tvingas" till det jobbiga..det är då mycket bättre om du kan få tag i en lugn och stabil individ som du kan hålla på med för att stärka ditt självförtroende.

Risken tror jag finns annars att man känner att det går dåligt hela tiden, något kanske inträffar och då känner man sig ännu sämre, att osäkerheten bara stärks.

Man ska inte behöva vara rädd för dem och i ditt fall är det absolut inget fel med att kanske leta efter mer trygga individer. Hästar som sparkar efter människor är helt oacceptabelt..

Jag har själv aldrig hittills varit rädd för någon häst, men man vet aldrig. Av det jag sett från andra är att det går fortast ifall de får kompa ihop med trygga hästar och på så sätt bygga upp sitt eget självförtroende igen.

På ridskolan borde man tex kunna få igenom att man bara vill ha en häst en period som man känner sig trygg med, förklara din obekvämhet med att hantera olika du inte känner du kan lita på.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Du behöver byta hästumgänge. Det är helt naturligt att man är osäker efter ett längre uppehåll. Man behöver lite smyga tillbaka i hästeriet med snälla hästar där man kan få tillbaka sin självsäkerhet igen.
När jag var i din sits hade jag fullt upp med att hitta tillbaka till basic hästhantering samt balans, tajming och att komma ihåg hjälpgivning osv från ryggen. Då kan man ju inte hålla på med hästar där man inte får koncentrera sig på dessa bitar i lugn och ro så att säga. det är väl klart att man tappar självförtroendet om man alltid känner sig dålig?

Jag tycker att du ska söka dig till ett annat stall bli medryttare på någon snäll häst eller om du har kontakter så hjälp till i ett stall där det är lite mer sansat hästmaterial Det är ju rätt sällan tävlingsstall är optimala för detta.

 

[mackan]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

din rädsla bottnar ju i ngt helt annat än att du gjort uppehåll? vad har du varit med om tidigare som grundat rädslan?

 

[Janni]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Grejen är att ju fler situationer jag hamnat i och upptäckt att jag kan hantera lika bra som förr, ju självsäkrare blir jag. Det är bara just den här rädslan att bli sparkad jag inte kan komma över.
Jag har faktiskt aldrig blivit ordentligt sparkad så jag vet inte vart det kommer ifrån. Livlig fantasi?

Jag är uppväxt i den här miljön och var med om en del läskiga situationer som yngre så jag har alltid haft lite mer respekt än de flesta stalltjejer jag ser här omkring men aldrig varit direkt rädd.

Strax innan mitt uppehåll var jag med om en ridolycka. Jag hjälpte till att rida in en unghäst som panikade. Det hela slutade med att jag bröt knät, slet av korsband, ledband och en del muskleri låret. Det var tre månader som jag överhuvudtaget inte fick använda benet på och sen lång rehabilitering efter det.

Jag hade fruktansvärt ont hela tiden och lovade mig själv att aldrig utsätta mig för sån smärta igen.
Efter de här tre månaderna började jag rida igen eftersom jag gick på ett ridgymnasium och jag ville göra klart min sista termin.
Hade inga större problem då utan rädslan kom som sagt efter uppehållet.

I min fantasi ska jag få benet avsparkat igen, även om risken inte är så stor så är det precis det jag ser framför mig när jag är står där.

Sen älskar jag ju fullbloden och det jobb jag får göra med dom där. Jag är fri att göra vad jag vill, utbildar och rider dem fritt (markarbete men även lite hoppning för skojs skull)på det sett jag tror just den individen behöver då tränaren tycker att de behöver variation i träningen. Tror aldrig jag kan få samma "deal" som medryttare. Plus att jag rider flera olika hästar varje gång vilket ger mig massor för min egen utveckling!

Jag är sällan rädd när jag rider även om min kropp reagerar starkt (hjärtklappning) i situationer när det varit nära ögat att jag hamnat i backen.

 

[pulkaskurk]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Jag tycker du reagerar fullt naturligt, det kallas självbevarelsedrift.

Herregud, vill det sig illa och man har maximal otur kan man dö av en hästspark!
Annars gör det "bara" jävligt ont...
Umgås inte med hästar som sparkas, det finns fullblod som inte sparkas!
Så kan väl någon annan med dödslängtan hantera de mindre charmiga hästarna.

 

[Janni]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Sen kanske det skulle vara bättre att hantera lugnare hästar till en början men då kommer jag inte åt problemet. Med tryggare hästar som jag känner finns inte ens problemet så jag resonerar lite som så att man måste utsätta sig för det man är rädd för, för att komma vidare. Sen har jag ambitioner att komma tillbaka och börja tävla igen på egen häst när ekonomin och annat ser bättre ut och vill därför utvecklas så mycket som möjligt under min hästlösa period nu. Därav blandningen mellan att få utbilda galopphästarna och utbilda mig själv på ridskolan.

 

[Ottilia]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Jag har också varit rädd i perioder - var ruskigt hopprädd ett tag, ett tag var lag livrädd för stegrande hästar och ett tag när jag hade haft ett uppehåll från hästarna var jag lite smårädd för att inte ha balans och koordination nog för att reda ut eventuella skyggningar eller bockningar. Precis som du så har jag haft motivation till att övervinna min rädsla och är idag sällan rädd. Jag är vaksam och medveten om faror och risker - framförallt när jag jobbar med unghästar eller hingstar men jag är sällan eller aldrig rädd längre.

Det jag har gjort för att hantera och överkomma min rädsla är att lyssna på den men sedan ändå välja att göra det jag vill göra. Jag tror att rädsla är kroppens sätt att signalera fara. Det jag brukar göra är att dra några djupa andetag och känna efter, vart sitter rädslan ? är den en knut i magen, hög puls, tryck över bröstet? Rör den sig? När jag fokuserat på hur rädslan känns så brukar den försvinna, den blir i alla fall inte lika påtaglig och får samma kontroll över mig. När jag dessutom fokuserar på vad kroppen känner så får jag ett mer sakligt förhållningssätt till rädslan.

Så gör i alla fall jag för att få rädslan hanterlig här och nu istället för att bara försöka undertrycka den och ignorera den. Sedan brukar jag framförallt med hästar som har något farligt beteende ta någon minut och visualisera att jag går in till hästen, jag är lugn, hästen är lugn och står stilla och allt är frid och fröjd typ. Det brukar hjälpa mig att fokusera på det beteende jag önskar få fram och inte så mycket på det beteende jag önskar få bort.

Sedan vad gäller sparkar rent generellt - de är inte ofarliga men stå nära och ha hjälm och väst på dig när du pysslar med hästen. Är man nära när man får en spark så går det oftast bra. Jag har blivit sparkad i pannan, på armen, i magen, på benet och över ryggen. Nästan alla gånger var jag nära hästen och klarade mig med blåmärken och någon bula om ens det. Det känns som en rejäl smocka, ibland är det nästan värre att få en viftande svans i ögat- en gång stod jag en bit ifrån och då gjorde det ondare - det ilade och jag mådde lite illa av smärtan - men max fem minuter senare så var det som vilket annat blåmärke som helst. Sen så bara för att inte bli missförstådd så menar jag ju inte att det är ofarligt att bli sparkad och inget man inte ska bry sig om, det kan vara farligt men håller man sig nära, har hjälm och väst, så minskar man risken. Om du dessutom vill minska risken ytterligare så kan du ta tag i svansen och dra den emot dig när du vistas i farozoonen. Då lägger man över hästens vikt på det närmsta bakbenet och de får svårare att sparka - (obs, svårare, inte omöjligt så man måste ända vara vaken för sparkar) det kan vara en lösning att ta till i början när du borstar på de extra kittliga ställena etc tills dess att du är tryggare och kan läsa av hästen bättre.

 

[Janni]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Haha det är lite så jag har resonerat nu. Jag rider gärna din häst men du får allt stå där bak och parera flygande hästhovar själv om hästen ska putsas.
Känns dock bara tråkigt och jag känner att jag borde fixa det här om jag ska hålla på så pass mycket som jag gör. 90 % av hästarna i stallet hanterar jag utan problem. Men jag vill inte behöva vara rädd för de sista tio heller! Hur gör alla andra?
Galoppsporten är rätt tuff och inte många visar rädsla, så kommer det någon som jag och faktiskt säger att jag är rädd, det börjar bli lite jobbig. Jag kan ta den och den men inte den hästen osv...

 

[Janni]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Väldigt bra råd! Tack. Jag har ju inte direkt några jockey ambitioner utan är ridhästryttare ut i fingerspetsarna men har en förkärlek för fullbloden i och med att jag har en mamma som varit arbetsryttare inom galoppen i många år så jag har växt upp med det. Så jag har inget behov av att va super tuff som det lät i inlägget innan. Det är bara viktigt för mig att hitta ett sätt att hantera mina känslor på som gör att jag blir tryggare i min hantering av hästarna och som ryttare. Dina tips ska jag verkligen ta åt mig av framåt så får vi se hur det går

 

[pulkaskurk]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Fast varför måste man kunna ta de knepiga hästarna?
Är det så himla viktigt att kunna "klara av" dem när de inte ens är dina?
Det handlar ju ändå om ett fåtal...

Vill ngn annan riskera livet får dem väl göra det?

Mina erfarenheter är iaf att de allra flesta har någon/några hästar de är mer eller mindre rädda för i olika situationer men det är ett extremt fåtal av dessa människor som erkänner det.
Vet inte om det är någon styrka egentligen eller bara dumdristigt?
Sen kommer man ju alltid att komma olika bra överens med olika individer, en del funkar man jättebra med men andra inte alls och någon annan kan det vara tvärt om för.

Äsch jag tycker iaf det bara känns dumt och onödigt men jag har blivit en fegis på "äldre" dagar och ser inte det roliga med "knäppisar" längre när det finns snälla bästa kompisar.

 

[Ridinglady]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Jag håller med! Man måste skilja på det man verkligen har anledning att vara försiktig med och rädd för och sådant som är produkter av ens fantasi och kan utmanas utan uppenbar risk. En häst som slår efter en är en verklig fara medan att vara rädd f att hoppa små hinder på 30 cm på en snäll häst är mer av ett fantasifoster .. I det senare fallet kan det vara relevant och pressa sig själv f att komma över rädslan, men när det gäller hästar som slår så är det ju faktiskt farlig ' på riktigt' . Jag ser ingen anledning att hålla på med andras hästar som är farliga ... Och i sanningens namn inte egna heller ...håll sig till de trevliga hästarna och erkänn att den rädsla du känner för de andra faktiskt är helt befogad och inget att skämmas för! Det är dessutom vanligt att man blir mer rädd när man fått barn. Hänger antagligen ihop med känslan att barnet behöver sin mamma frisk o kry f beskydd.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Jag kan villigt erkänna att jag blivit mer reserverad nu när jag är äldre (29) än jag var när jag var 17 och odödlig. Jag har under en period i mina tonår ridit fler knepiga hästar än normala, och både de som reser sig och de som ville mörda folk i stallet. Jag har redan gjort det där, nu vill jag ha lugn och ro.

Jag har helt enkelt den inställningen att ingen häst är värd att riskera hälsan för, speciellt inte om det inte är min egen häst. Hästsporten är nog farlig som den är, man behöver inte utmana ödet. Det finns vissa hästar i stallet som jag inte tar i med tång, för varför ska jag tex riskera att vara konvalescent i flera månader pga att en annans häst sparkat mig? Den tiden behöver jag med min egen häst och för att vara på mitt arbete.
Jag har helt enkelt börjat tänka lite längre och vilka konsekvenser det kan bli, det betyder inte att jag är rädd utan snarare att jag inte är dumdristig.

Jag förstår inte varför du måste utsätta dig för de 10% du har problem med, Får du betalt för det? Är det ditt jobb att hantera de här hästarna eller är det bara ideellt? Är det det senare förstår jag inte alls vitsen.

 

[Janni]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Nej självklart måste jag inte det. Jag undviker oftast direkt farliga hästar och rider inte de riktiga "galningarna". Jag har inget behov av det längre och ser inte tjusningen i att ta såna risker längre, speciellt sen jag har blivit mamma. Dock ser jag just min sparkrädsla som ett problem då jag för det första rider båda dessa hästar regelbundet och gärna vill kunna borsta av dem innan ridturen utan att ha hjärtat i halsgropen.
Sen är dom helt klart inte att lita på men inte "ohanterbara" på något sätt så länge man är självsäker, vet vad man håller på med och är försiktig i de situationer som utlöser beteendet. Man måste inte stå å gno dem i ljumsken med borsten och man står inte nära bakbenen vid sadling men man ska ju kunna borsta av rumpan, sätta på bakskydd osv utan att ha ont i magen då det oftast inte är någon fara om man har lite koll.

Jag har ingen press på mig att våga allt av tränaren, hon har alltid varit som en extra mamma till mig och respekterar att jag inte vill göra vissa saker så det är helt för min egen skull och min egen utveckling inom hästeriet som jag vill hitta verktyg för att gå vidare och lära mig hantera även lite krångligare hästar.

 

[Janni]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Jag är en gratisryttare som får betalt ibland som när jag följer med på alla resor och tävlingsdagar osv

 

[mackan]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Ett litet terapi pepp just ang spark rädslan som i ditt fall ju som jag läser det blivit en mental grej lite som hjärnan hakat dig vid pga andra orelaterade händelser ... En spark på nära håll skadar sällan . Sparken har ingen kraft ... Det farliga spark skadorna sker på håll där sparken är i benets ytterläge . Ingen tröst men lite försök till att manipulera dina hjärnspöken så att säga ....

 

[Janni]

Sv: Hur ska jag hantera min rädsla?

Jag kom på att jag faktiskt blivit sparkad en gång. Av en annan häst som slog mor den jag satt på men träffade mig istället. Var så pass långt ifrån att sparken träffade i sitt ytterläge. Dvs när den är som hårdast. Gjorde sjukt ont, fick gå på kryckor ett tag men dog ju inte och kom över det ganska snabbt. Ska försöka ha det i åtanke när hjärnan målar upp skräck fantasier om död och avsparkade lemmar