Hur ska jag gå vidare?

[Pennykins]

Jag funderar på vad jag ska göra med min häst som jag har haft i fem år. Han är en underbar häst, min första alldeles egna och därför mycket viktig och speciell för mig, och jag älskar honom mer än allt annat. Men han har varit dålig av och till sedan 2008, och jag undrar om det finns fog att dra i handbromsen på något sätt?

Hans skadehistorik ser ut som följande:

Vintern 2008 - Spark over ena framknäet, resulterar i knäinflammation och mäktig lymfangit
Hösten 2009 - Får en ledbandsskada i ett bakben, undersöks efter 1 månad och sedan ånyo efter 6 månader. Rehabbas.
Sensommaren 2010 - Får grönt ljus av klinikveterinär att sättas igång
Hösten 2010 - Undersökning hos ambulerande veterinärer, hästen kändes inte helt okej. Konstaterar skevt bäcken, smärta i båda bakknäna.
Vintern 2010 - Efter behandling i bakknäna lokaliserars huvudsmärtan till båda bakhasorna. Behandlas igen.
Nyår 2011 - Hasor behandlas igen.
Våren 2011 - Hasor behandlas igen.
Senvåren 2011 - Friskförklarad, börjar sättas igång.
Hösten 2011 - Blockhalt i ena fram, får två distriktsveterinärbesök. Hittar inget med misstänker fraktur, åker in på klinik. Hittar semiutläkt röthål efter röntgen, behandlas.
Vintern 2011 - Står gipsad och ömsom box/sjukhage på grund av hoven i dryga två månader.
Våren 2012 - Hittas med andnöd i hagen. Två olika distriktsvet tror på KOL. Blir behandlad med luftrörsvidgande, muskelavslappnande och antiinflammatoriskt.
Senvåren 2012 - Efter medicinering ska utvärdering göras på klinik. Bronchoskopi görs, hästen 'verkar frisk' enligt klinikvet som tror på allergiskt skov. Ger förmaning att det kan komma igen.
Sommaren 2012 - Något händer på betet och hästen trampar av sig en framsko och en baksko vilket resulterar i mycket trasiga fötter.
Sensommaren 2012 (d.v.s nutid) - Hovslagare avråder från ridning efter återbesök, just på grund av hovstatusen.


Där är jag och min häst idag. Har verkligen försökt göra allt för min häst, men han får aldrig vara frisk en längre period. Jag börjar känna mig så tröstlös. Det enda jag har gjort de senaste 3½ (snart 4) åren är att skritta, skritta, skritta. Börja om. Skritta, skritta, skritta. Börja om o.s.v. Det är alltid något nytt.

Sedan jag hittade honom i hagen med andnöd i våras har jag börjat koppla bort mig från honom litegrann. Jag var säker på att han skulle dömas ut, så jag var hur förberedd som helst att säga hejdå till min älskling. Jag blev både glad och ledsen när klinikveterinären inte hittade några skador under bronchoskopin.

Hur länge ska man orka försöka få en häst frisk? Hur skulle ni göra i min situation? Någon som känner igen sig? Hjälp

 

[Westernponny]

Sv: Hur ska jag gå vidare?

Jättetråkigt att höra hur jobbigt du och din häst har det.
Svårt att ge råd i sådan situation.

Frågan är hur jag skulle gjort om det var min häst:
Om hästen inte har värk och fungerar med min andra häst ute i hagen och kan promeneras för hand (och jag har råd) skulle den få vara kvar hos mig.
Har hästen ont och lider av behandlingar och boxvila är det inte roligt, varken för häst eller ägare.
Vad säger din veterinär om eran situation?
Som sagt är det svårt att ge råd när jag inte sitter i din sits.
Kram till er.

 

[MagicaDeHex]

Sv: Hur ska jag gå vidare?

hur gammal är hästen? vad är tänkt att du ska ha den till? (tävla, bara hobby etc)
Hur ser din ekonomi ut efter allt detta?

 

[Pegasus]

Sv: Hur ska jag gå vidare?

Läser man sjukdomshistoriken vill jag inte påstå att den låter direkt rimlig... Väldigt många helt olika diagnoser är ställda, det enda jag kan tycka är relevant i dagsläget är evt bronkit (KOL...) och trasiga hovar.
Lungproblem kan vara jobbiga, men dåliga hovar går alltid att lösa. Hade jag varit dig hade jag kontaktat en klinik för att få hjälp med hovarna och evt diskutera sjukdomshistorik och framtidsutsikter för det du vill använda hästen till.

 

[Pennykins]

Sv: Hur ska jag gå vidare?

Rimligt eller ej, det är dessvärre verkligheten för hästen. Har pratat med klinikvet vid besöket för andningen, och denne tyckte inte att det fanns fog att diskutera avlivning eller triangelmärkning. Trots sjuldomshistorik.

@ MagicaDeHex: Hästen är född 2000. Han är inköpt med tanke på träning och eventuellt tävling, vilket det inte blivit något av i princip. Hästen prioriteras finansiellt sett, har inga problem med att ta hand om honom ekonomiskt.

@ Westernponny: Tack för omtanken. Svårt att veta vad man ska göra i vissa lägen, liksom.

 

[MagicaDeHex]

Sv: Hur ska jag gå vidare?

Hm, det är nog så att du får överväga för och nackdelar med att behålla eller inte.
Kommer han hålla för tävling?

Jag vet ärligt talat inte hur jag hade gjort. Möjligtvis avvaktat lite. Som ngn skrev, dåliga hovar går att få fason på, men det andra kan poppa upp igen och då hade jag nog gett upp

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur ska jag gå vidare?

Svårt läge. Ingen annan kan dock råda vad du ska göra. Men jag vet precis hur du känner det/har det. Och skulle du välja att ta bort skulle jag som utomstående absolut förstå det beslutet. Trots (på grund av?) att han knappt gått något har han haft upprepade hältproblem, och så även luftvägs/lungproblemen. Till det sköra (? iom så omfattande skador pga skoavtramp) hovar. Ser man på det ett och ett och isolerat så 'no big deal' kanske någon av det, ser man på det sammantaget så inget som ger anledning att rek avlivning av 'humana' skäl. Samtidigt skulle nog få våga säga något alls om framtida hållbarhet/brukbarhet på den hästen pga historiken.

Me VETA kan man inte om man inte provar. Men vill man prova, hur länge/mycket 'ska' man prova? När får man ge upp? Svaret där kan bara du som djurägare avgöra. Det är INTE 'fel' om du väljer att ge upp - döda djur lider inte.

Jag har förutom att vi har fler diagnoser och av lite annan art och hästen är yngre, ungefär samma resa som dig. Skritta ihjäl sig, sätta igång - nåt nytt skit - konvalescens, skritta ihjäl sig - sätta igång - nytt skit.. Om och om igen. Inne på tredje året med råge. Hästen kommer med största sannolikhet aldrig bli tävlingshäst/fullt brukbar utan några restriktioner, det kräver jag dock inte heller. Om han kommer hålla för det jag vill - det kan ingen svara på. Veterinärerna tycker i princip att "Tja, det är ju svårt att säga.." men om de 'pressas' en aning om vad de *egentligen* tror så blir svaret "Med tanke på hans historik? Nej..". Samtidigt är inget av diagnoserna något som man säkert kan säga utesluter det.

Hästen har dock en förkärlek för att ungefär när inte bara veterinärerna räknat ut honom utan jag med hux flux besluta sig för att chocka alla och göra en 'mot alla odds'-grej och vara helt ua. Haken är ju att fram tills nu iaf (det här är sista eller näst sista försöket, jag vacklar lite, men snart måste det få en ände) har det aldrig 'hållit'. Utan endera har nåt nytt skit dykt upp. Som inte haft med det tidigare att göra, men ändå inneburit ny konv osv. Eller så har det blivit ett bakslag igen.

Känns ungefär som ett ekorrhjul. Hästen betydder otroligt mycket för mig (annars hade jag tagit bort honom för lääänge sen, det har inte saknats tillfällen/anledningar om man säger så), men även jag har en gräns och den kommer närmare och närmare som sagt, det får vara 'nog' nu snart och vara en ände på det hela - one way or the other.

Men när den där gränsen för 'nog nu' kommer, och vad som så att säga styr den - det är upp till var och en. Och vad någon annan skulle gjort - oavsett om det är tagit bort tidigare eller haft som hagpensionär, det spelar ingen roll. Lyssna på dig själv - på hjärtat, förnuftet, viljan och plånboken. DU vet vad som är 'rätt beslut' för ER! =)

 

[Pennykins]

Sv: Hur ska jag gå vidare?

Usch vad trist att höra om din häst, Alexandra_W Beklagar, men det är skönt att det finns folk som är i samma situation som förstår hur det känns...

Även om jag verkligen, VERKLIGEN älskar min häst så vill jag kunna rida och utveckla min ridning. Det går ju inte i dagsläget. Om jag hade möjlighet att ha två hästar skulle jag ha kvar honom som lyxig promenadhäst eller något liknande.

Hästar som blir triangelmärkta kan väl ha ett mysigt liv ändå?

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur ska jag gå vidare?

Ang T-märkning är jag faktiskt kluven. Jag har T-märkt en, och behållit. Han fick fyra kanonfina bonusår som skogsmulle och tillgång i flocken.

Samtidigt, jag skulle INTE triangla om igen om det INTE var en häst mycket högt livförsäkrad! Helt enkelt för att en T-märkning INTE är någon garanti för att hästen inte drabbas av problem av sin ursprungsskada/sjukdom igen, och att det då iaf för mig blir en ekonomisk stress. Så i ett framtida fall skulle jag välja att pensionera till hage/sällskap/promenadliv/etc MEN behålla intakt, fullständig veterinärvårdsförsäkring faktiskt.

Jag skulle ALDRIG triangla och sälja en häst om det inte var en sådan skada att dte var dels helt garanterat att det knappast skulle orsaka problem vid icke-ridning, och dels var till någon jag kände VÄL. Som INTE skulle få för sig t ex att "den är ju så fräsch, nog måste det gå att rida lite/hoppa lite/vad det nu kan vara".

Däremot, förtidspensionärer kan beroende på skadan/sjukdomen ha ett fullgott liv JA.

Om du inte kan behålla honom om du trianglar skulle jag nog inte göra det som sagt... Din lär behöva skor på fossingarna även som sällskapshäst väl? Då gäller det att hitta ett hem som tycker den kostnaden är okej på en häst som 'bara grår i hagen och små promenader' t ex. Osv.

Så, tänk igenom både en och tre gånger innan du trianglar. Jag har förståelse för att man så att säga kan ha kapitalet för att köpa en ny häst bundet i hästen man vill triangla. Men det finns avsevärda ekonomiska nackdelar med att triangla med. (Oavsett om man behåller eller lånar ut). Och en triangel är ingen garanti för att en ny ägare, eller näst-nästa ägare förstår/respekterar att hästen INTE ska tränas/etc.. Speciellt om den 'verkar frisk och fräsch'.

 

[KasperTim]

Sv: Hur ska jag gå vidare?

Låter lite som min sjukdomshistorik på min älskade vän som tyvärr somnade in 14 augusti iår pga benbrott i hagen.

Jag hade ändå tankarna på att ta bort honom och gjort precis som du, kopplat bort/förberett mig på ett farväl. Man orkar inte hålla på hur länge som helst, frågan är om det är värt att hålla på när man bara står och trampar på samma ställe.

Så kände jag med min häst, jag fick igång honom och när han kändes som bäst så gick han sönder igen och det var bara att börja om. Jag ville ut och tävla men hästen klarade inte av det tyvärr men eftersom han betydde allt så kämpade man ändå på, tills dagen med benbrottet kom. Det var ju såklart superjobbigt men ändå en lättnad.

Hade det där varit min häst hade jag nog funderat på att skicka honom till dom evigt gröna ängarna eftersom jag nog, liksom du, hade börjat koppla bort honom, men om du har råd att ha 2 hästar så kanske han kan gå som sällskap och klara skritturer i skogen?

Jätte svårt att säga vad andra skulle göra men som sagt var det min häst så skulle jag avsluta skadehistoriken och gett han en sista färd till det gröna gräset.

 

[Pennykins]

Sv: Hur ska jag gå vidare?

Tack för input, speciellt om triangelmärkning. Inte för att verka kall och bara tänka på pengar, men självklart finns det en del uppknutet i Pålles livförsäkring. Jag tror ju inte att jag, om jag nu inte skulle få honom utdömd, skulle få så mycket för honom vid försäljning. Och dessutom; Vem skulle vilja ha en häst med ovanstående historik? Men visst, chansen att allt funkar finns ju, även om det för mig känns långt bort.

Visst skulle man ju kunna avliva utan att få honom utdömd, och det är ju det man får ta i sådana fall ur en ekonomisk aspekt. Hans bästa ska ju gå i första rummet, om jag får vänta innan jag skaffar en annan häst så får det vara så.

 

[Pennykins]

Sv: Hur ska jag gå vidare?

Stort tack för att du delar med dig av dina erfarenheter.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur ska jag gå vidare?

Jag tänkte inte så ekonomiskt, utan 'tvärtom' i princip.

Dvs, så endera om möjligt behåll som icketrianglad som pensionär - dvs låt bli att på papper få honom utdömd, och ha full vetvård. När dagen kommer då det är dags för avlivning döm ut och ta pengarna då.

Alt om han blir utdömd/få honom utdömd och avliva och få ut livpengarna.

Men inte gå via T-märkning och sen sälja/låna ut T-märkt.

Det är vad JAG skulle göra i TS situation om/när utdömning blev aktuell. Men det finns ju inga rätt eller fel.

(Jag utgår ifrån att det inte är problem få honom utdömd med den historiken och om problemen fortsätter. Annars blir det naturligtvis som du skriver att man får välja att ta bort och strunta i livpengarna. Nu vet jag inte vad du har honom livförsäkrad för, men krasst räknat så dela livvärdet med månadskostnaden inkl veterinärräkningar - det brukar inte ta jättelång tid att 'spara ihop' till livvärdet den dag kostnaderna försvinner. Om inte hästen är högt livvärdesförsäkrad då. Men ta min t ex, med foder, strö, ledtillskott, försäkring och alla andra fasta kostnader (hovis, vacc, tandkoll osv) samt veträkningarna så skulle jag tro att om jag räknade på det har han trots att jag har eget stall kostat mig 5000 kr/mån i snitt. Det tar då 10 månader att spara ihop 50 000 kr...)

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur ska jag gå vidare?

En sak förresten, att vara medveten om och försöka tänka på, är att det ÄR otroligt lätt att 'fastna' i att försöka och försöka igen. Det blir lite en cirkel som bara snurrar på. Om man gett hästen X chanser innan, kanske trots dåliga odds, så kan det vara mentalt väldigt svårt att gång Y 'ge upp'. Om man gav hästen chansen då och då och då, och det funkade ju, så 'är det verkligen rätt att ge upp NU, för det HÄR?'. Och så medvetet eller omedvetet rullar det på av sig själv, man hinner knappt tänka efter om man fortfarande vill/orkar fortsätta kämpa, ge fler chanser, ännu en konvalescens. Speciellt när problemen är sådana som inte 'var för sig' och enkom är livshotande.

Jag har kämpat länge med två andra hästar, och när jag väl nått läget när jag gett upp, så har det i de fallen varit för det varit enda alternativet egentligen. Men efteråt har det faktiskt infunnit sig en LÄTTNAD och ett 'lugn'. Att slippa oroa sig för att hästen ska vara halt igen varje dag (trots att man inte förrän hästen är borta INSER att det är just det man gjort, oroad sig varje gång), eller att hela tiden ha i bakhuvudet att det kanske snart kraschar igen, kanske har det blivit lite för hård träning för just den hästen.. Mycket av den oron och tankarna är man medveten om, men en ännu större del är man omedveten om.

Men när man är mitt i det blir det en normaliseringsprocess, det blir 'normalt' att ha det så¨. På samma sätt som om man t ex har en häst med sadeltvång blir det normalt med specialrutiner kring sadling och uppsittning. Man tänker inte på det - förrän man har en häst UTAN sadeltvång och inser att 'aha, det är ju SÅHÄR det 'ska' vara'. På exakt samma sätt ät det med olyckskorparna/måndagsexemplaren som radar konvalescenser på varandra. Mitt i det blir det normen, men det påfrestar ändå oerhört på ork, psyke osv.

Mer än en gång, både med egna och i bekantskapskretsen så när husse/matte - ofta skamfyllt - kännt att 'nej, jag orkar inte med det här med' och försiktigt mumlat om 'dags att ge upp?' till vet så får beslutet full stöttning hos veterinären, som tänkt tanken långt tidigare - men om det inte finns djurskyddsskäl att ta upp avlivning så ska det mycket till innan de tar upp det med en djurägare som verkar vilja kämpa. Vilket är bra i många fall, men i de fall när en djurägare är så inne i det att det kämpas på automatik, då blir det ännu en sak som gör att 'cirkeln fortsätter'.

Så det är INTE fel att sätta sig ner och verkligen fundera och känna efter, man FÅR tycka att 'det är inte det här jag vill med hästeriet', man BEHÖVER INTE kämpa in absurdum för en häst, man älskar den INTE mindre för man väljer att ge upp. Det är även en god ide om man efter de funderingarna känner att 'nej det räcker nog nu/börjar räcka nu' ta en diskussion med veterinären om att man börjar känna att det känns tungt och hopplöst, och 'när är det dags att ge upp/är det dags att ge up`p?' och höra vad veterinären *egentligen* anser.

 

[Pennykins]

Sv: Hur ska jag gå vidare?

En sak förresten, att vara medveten om och försöka tänka på, är att det ÄR otroligt lätt att 'fastna' i att försöka och försöka igen. Det blir lite en cirkel som bara snurrar på. Om man gett hästen X chanser innan, kanske trots dåliga odds, så kan det vara mentalt väldigt svårt att gång Y 'ge upp'. Om man gav hästen chansen då och då och då, och det funkade ju, så 'är det verkligen rätt att ge upp NU, för det HÄR?'. Och så medvetet eller omedvetet rullar det på av sig själv, man hinner knappt tänka efter om man fortfarande vill/orkar fortsätta kämpa, ge fler chanser, ännu en konvalescens. Speciellt när problemen är sådana som inte 'var för sig' och enkom är livshotande.

Det här fastnade jag verkligen för - det är ju så det är! Men samtidigt är det 1. svårt att ta beslutet just på grund av att alla dessa skador var för sig inte är livshotande och 2. det känns svårt att pitcha den idén till en veterinär.

Jag har dock beslutat att jag ska prova med att höra av mig till den veterinär som brukar komma ut till oss när det inte är 'råakut' och se om jag kan bolla lite tankar. Denna veterinär har träffat hästen sedan han först kom in i mitt liv. Veterinären har gjort ID-kontrollen för pass, samtliga vaccinationer o.s.v. Kanske jag kan få bifall angående utdömning eller alternativt nya idéer kring hur man ska göra med hästen.

Just nu känns det som ett djupt kärr, tyvärr Hästen visade t.e.x rikligt nosflöde efter en installad natt trots att hö var dränkt, spån var vattnat och stallet var utvädrat och dammtorkat. Förvisso ingen hosta, men ändock. Provade att skritta och trava lite i gräshagen (med tanke på hovstatusen) och traven kändes konstig när jag satt ner på vänster fram. Han nästan propellerade mig ur sadeln varje gång jag reste mig i lättridningen. Allt känns bara så FEL!

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur ska jag gå vidare?

Jag skulle ta upp frågan med veterinären som behandlat hälta, hosta mm. Som sagt, ofta (inte alltid såklart) så tycker veterinärerna en hel del mer än de 'självmant' säger.

Här har vi en 'uppåtsving' igen. Efter en nedåtras.. Han började kännas sämre inför ÅB, inte dålig men sämre. Helt ua på ÅB. Jaha, okej då. Jag var inte så glad som jag 'borde' vilket folk reagerade på. Men den där försämringen gnagde, kändes som det var på utförslöpa igen och bara en tidsfråga..

Efter en vecka där det var ömsom vin och ömsom vatten kände jag att 'nä, endera är hästen besatt av onda demoner, eller så ÄR han inte fräsch'. Så åkte in igen. Halt.. Samma ben som krånglat innan...

Där kände jag verkligen bara att 'jaha, ja det är ju bara att döma ut och ge upp, det här går ju inte, det håller inte'. Innan jag hann säga det så sas dock att han skulle få shockwave på rygg + ligament- och senfästen kring leden han böjreagerade på. Jag kände mest 'jaja, jojo, visst visst'. Men 'trodde' inte på det. Där hade jag nått min gräns, och kände på riktigt att 'det går inte, det är dags att ge upp'

Hstskrället blev som ny Så, okej, vi ger det en chans och ser hur länge det håller. Samtidigt så nu minns jag ju exakt varför jag kämpat så många gånger. När han är bra är han en helt fantastisk häst, en once in a lifetimehäst. Jag kommer aldrig någonsin igen hitta en häst med sådan ridbarhet och sådant temperament etc. Dessutom är han exteriört precis min typ.

Så, massa ny energi - det är ju honom jag vill ha och det här jag vill ha.

Men, hur länge får jag njuta av det den här gången innan det krashar igen... Det är ju frågan, och varje sådan här 'i sista stund förbluffar han oss alla' är ju förvisso bra, men den gör det inte lättare att verkligen sätta stopp. För nästa gång, så 'tänk om'... :S

Beklagar att din är sämre igen, jag vet verkligen hur du känner det, jag var precis där för 2 v, allt känns bara så skit och magkänslan skriker att 'det är något FEL - igen'.. *kram*