Jamtland
Trådstartare
Är permanent sjukskriven på 75% sedan många år tillbaka pga fibromyalgi.
Jobbar 25% men jag mår verkligen inte bra. Tröttare än vanligt, orkeslös och ont, ont, ont...
Jag släpar mig upp på morgonen och får iväg yngsta dottern till skolan, går in igen och måste oftast sitta en låååång stund innan jag tar mig iväg till jobbet.
Kallsvettas igenom de två timmarna jag jobbar, får kämpa för att orka köra halvmilen hem och däckar när jag kommit hem. Sover oftast 1-2 h efter jobbet och får verkligen kämpa mig upp för att laga någon enkel middag till familjen.
Sedan ser vi oftast till djuren utomhus, hästar och stutar. Jag vill göra så mycket med de tre hästarna jag har, men jag orkar helt enkelt inte... Jag tittar på dem, klappar lite och ger dem hö.
Tre kvällar i veckan är jag på gympa/zumba, ca 45 minuter varje gång för att iaf hålla igång lite. Det är en kamp att ta sig iväg varje gång, vore det inte för att sambon också går på gympan skulle jag inte ta mig iväg.
Alltså är det så här livet ska vara?! Är det läge att be om 100%sjukskrivning? Törs jag det eller kommer jag aldrig kunna komma igång med jobbet igen då? Så sjukt less på att inte ha något liv...
Jobbar 25% men jag mår verkligen inte bra. Tröttare än vanligt, orkeslös och ont, ont, ont...
Jag släpar mig upp på morgonen och får iväg yngsta dottern till skolan, går in igen och måste oftast sitta en låååång stund innan jag tar mig iväg till jobbet.
Kallsvettas igenom de två timmarna jag jobbar, får kämpa för att orka köra halvmilen hem och däckar när jag kommit hem. Sover oftast 1-2 h efter jobbet och får verkligen kämpa mig upp för att laga någon enkel middag till familjen.
Sedan ser vi oftast till djuren utomhus, hästar och stutar. Jag vill göra så mycket med de tre hästarna jag har, men jag orkar helt enkelt inte... Jag tittar på dem, klappar lite och ger dem hö.
Tre kvällar i veckan är jag på gympa/zumba, ca 45 minuter varje gång för att iaf hålla igång lite. Det är en kamp att ta sig iväg varje gång, vore det inte för att sambon också går på gympan skulle jag inte ta mig iväg.
Alltså är det så här livet ska vara?! Är det läge att be om 100%sjukskrivning? Törs jag det eller kommer jag aldrig kunna komma igång med jobbet igen då? Så sjukt less på att inte ha något liv...