Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

[pernilla_s]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Oj vad jobbigt att folket kom varje dag. Jisses vad jobbigt. Man måste väl själv få njuta över att man fått barn? Vissa har ju ingen social kompetens.

 

[skerper]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Jag har inte varit till min bror än som fick sitt andra barn för över en månad sedan .Tycker inte det är någon större brådska

 

[jerseyko]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Det är ert barn och ert hem och alltså ni som bestämmer.

Du får väl säga till sambon på skarpen om hans föräldrar ändå tänker komma.


Själv tycker jag det var skönt att få besök första veckan, Rasmus sov i princip hela tiden, och våra föräldrar brydde sig om oss och om mig. Jag satt bara i soffan och gav order, och både svärmor och min mamma erbjöd sig att komma och bo här och laga mat oh städa! Alltså inte bara gosa bebis.


Men när det blir dags för syskon, så vill jag nog vänta ett tag. Komma iordning hela familjen först så även storebror får lära känna sin lillasyster/bror och sen kan släkten få komma, och då vill jag att det ska vara så att Rasmus möter dem och är ivrig och glad över att få visa upp sitt syskon, inte så han får sitta helt ovetande och undra varför ingen bryr sig om honom typ.


Och som min pappa sa, de är inte speciellt roliga när de är nyfödda, de bara är små "klumpar" roligare sen när man kan leka

 

[Brandgul]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Men visst är det skillnad om bebis bara sover och man själv är avslappnad! Jämfört mot det kaos och allt det jobbiga som t.ex. jag gick igenom!! (dvs. dygnetrunt-amning, mjölkstockning, sår, ont osv) Hade vår kille också bara sovit och ätit ibland så hade det helt klart varit lättare. Eller om han ätit flaska...

Men kontentan är väl att vi alla är olika och det är DET som omgivningen borde lyssna på. Inte hur andra gjort osv. Allt är ju så individuellt och från gång till gång och allt är ju lika okej.

 

[via]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Nu var ju vår dotter fyra år när hon blev storasyster, så hon hade längtat efter bebisen lika mycket som jag och pappan hade gjort.
Alla som hälsade på gjorde dock stor affär av henne, gratulerade henne, hade med present till henne osv. Jag tror att de flesta begriper att det är viktigt att se det äldre barnet.

 

[Luff]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Kl
Jag har en liten teori - detta att till varje pris ge storasyskonet MER uppmärksamhet än vanligt gör att barnet känner att det måste kompenseras. Och det kan skapa avundsjuka.
Fakta är att med ett syskon så kan man inte få lika mycket uppmärksamhet som förr och det är bara att vänja sig.

Våra släktingar har gratulerat storebror och oss vuxna, snusat på bäbisen och sen pratat som vanligt.
Paket har öppnats och inspekterats - inte har det varit konstigt för storebror - han har fått samma saker när han föddes och inte ville han ha fotoalbum o skallror.
Har aldrig förstått detta rättvisepatos att ska en liten ha present så ska den andre också ha.

Att få syskon är normalt - inget som måste kompenseras för.

 

[mino]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Det måste ju bero en hel del på storasyskonet. En 4-åring kan man förbereda så att den någorlunda kan få en idé om vad som väntar men en 2-åring går ju inte att förbereda så att den realistiskt förstår och den behöver tydlig hjälp med att tolka situationen. Jag tror egentligen att det är viktigare att göra ett tjohej av att ett barn har fått ett syskon än att vuxna har fått ett barn. Efter ett par tre månader kan man börja förvänta sig att stora barnet börjar vänja sig vid att det nu finns fler barn i familjen men att förvänta sig att det ska vara helt naturligt för dem när bebisen precis kommit hem tycker jag inte låter som en god psykologi. Man kan ju tänka sig själv hur det är på jobbet om en stor organisationsförändring sker över ens huvud, man behöver tid att diskutera det och att smälta det hela. Och då är man ändå vuxen...

 

[humlanotrocadero]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Tycker oxå att det är konsitigt att så himla många varkar tycka synd om sina större barn för att de fått syskon o at de på något sätt måste kompenseras för detta

Herre gud de får ju ett syskon!!

Plus att de säkert fick saker av alla när de föddes o den nyfödda lär ju rätt mkt ärvda saker genom livet så vem är det egentligen synd om *smirk*

Det är ju för de flesta en del av livet att få syskon o ingenting som manska behöva kompenseras för ???

Tycker oxå det är väldigt ofta jag har läst i denna tråden att "mina föräldrar får gäna komma men inte hans, för hans föräldrar respekterar mig inte"

Klart man kommer oftast bättre överens med sina egna föräldrar än någon annans men frågan är väl om sambon tycker samma sak....hrm

 

[humlanotrocadero]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

O seriöst jag har aldrig varit med om att ett syskon sitter där o ingen bryr sig om det... seriöst inte!

Kärleken man känner till det första barnet (i alla fall min til mina syskonbarn) försvinner ju knappast för att man får fler barn, det blir ju bara MER kärlek, jag älskar ju Amanda MER än det nyfödda barnet o kan inte låta bli att gosa med henne även om det finns nyfödda i närheten...

Uppmärksamhet är den nyfödda värd, något annat kan jag inte säga för det tycker jag o det är nog bara för syskon att förstå att världen fnkar så (de flesta föräldrarna påstår ju mellan varven att "barn är smartare än vad man tror" så de fattar nog).

 

[pernilla_s]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Tycker oxå det är väldigt ofta jag har läst i denna tråden att "mina föräldrar får gäna komma men inte hans, för hans föräldrar respekterar mig inte"

Klart man kommer oftast bättre överens med sina egna föräldrar än någon annans men frågan är väl om sambon tycker samma sak....

Så det kan inte vara så att hans förälrar inte respekterar mig? Jag kommer aldrig acceptera att de inte respekterar mig i mitt hem. Kan de inte göra det, tja då är de inte välkomna hit. Min sambo har inga problem med mina föräldrar. De lyssnar på honom lika bra som på mig. Jag ahde som sagt inga problem med dem innan, inte förräns vi fyttade 5 km ifrån dem. Vi bodde längre bort innan.

Ge mig ett enda skäl till varför jag ska acceptera att de inte behandlar mig schysst? Varför ska jag må dåligt i mitt hem?

Jag tycer det är väldigt synd hur det har blivit, men tyvärr så kan det bli såhär. Jag tror det handlr om att de inte är redo att släppa sin son riktigt.

 

[mino]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Tycker oxå att det är konsitigt att så himla många varkar tycka synd om sina större barn för att de fått syskon o at de på något sätt måste kompenseras för detta

Herre gud de får ju ett syskon!!

Plus att de säkert fick saker av alla när de föddes o den nyfödda lär ju rätt mkt ärvda saker genom livet så vem är det egentligen synd om *smirk*

Det är ju för de flesta en del av livet att få syskon o ingenting som manska behöva kompenseras för ???

Hur tänker du, menar du att en tvååring ska begripa detta resonemang? "Bra, jag får ett litet syskon som kan ärva mina grejer, så praktiskt." Det är ju samma sak vid alla stora förändringar, föräldrar skiljs eller mormor går bort etc, självklart måste barnet få tid och möjlighet att smälta en sån förändring. Man kan ju inte bara "men det är en del av livet att mormor går bort så det ska vi inte göra nån grej av".

Tycker oxå det är väldigt ofta jag har läst i denna tråden att "mina föräldrar får gäna komma men inte hans, för hans föräldrar respekterar mig inte"

Klart man kommer oftast bättre överens med sina egna föräldrar än någon annans men frågan är väl om sambon tycker samma sak....hrm

Varför ska man ta emot någon i sitt hem som inte visar respekt oavsett situation? Oftast har tjejer gjort upp med sina föräldrar och har inga problem med att säga ifrån till dem. Däremot finns det väldigt många killar som hellre låter sin familj bli överkörd än att säga till sin mamma att tagga ner. De har aldrig frigjort sig på det sättet. Då är det inte särskilt lätt att göra det som partner.

 

[bananabambi]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Att få syskon är normalt - inget som måste kompenseras för.

Det där håller jag inte med om.

Det finns enormt många "normala" saker i ett barns vardag, som ändå kan vara väldigt jobbiga. Bara för att det är normalt betyder det inte att det är lätt för ett barn att hantera. Speciellt inte små barn.

De kommer tids nog få lära sig att dela på uppmärksamheten från omgivningen.

Att få ett syskon är stort. Jag tror inte det ger rätt vinkar om man hymlar med uppmärksamheten till det nya barnet. Däremot tycker jag det är rätt att ge det äldre barnet lite extra uppmärksamhet i början. Vad är det värsta som kan hända? Att det äldre barnet får en skev världsbild och tror att denne alltid är no 1, bara för att den fick ett par presenter och lite extra uppmärksamhet i några veckor?

 

[pernilla_s]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Det finns enormt många "normala" saker i ett barns vardag, som ändå kan vara väldigt jobbiga. Bara för att det är normalt betyder det inte att det är lätt för ett barn att hantera. Speciellt inte små barn.

Stoffe har ju precis fyllt ett och det är lite mer än en månad tills jag ska föda. Stoffe fattar inte att han ska få en lillebror. Jag tror det kommer bli väldigt jobbigt att så tidigt få en lillebror. Han är van vid att inte behöva dela uppmärksamhet med någon.

 

[TinyWiny]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Stoffe har ju precis fyllt ett och det är lite mer än en månad tills jag ska föda. Stoffe fattar inte att han ska få en lillebror. Jag tror det kommer bli väldigt jobbigt att så tidigt få en lillebror. Han är van vid att inte behöva dela uppmärksamhet med någon.

Fördelen är att inom en månad så kommer det i hans värld vara så att lillebror alltid har funnits

Min son var 22 månader när lillasyster kom, han har inga minnen alls att han någonsin varit utan lillasyster.

Att han inte är van att dela uppmärksamhetn med någon, han är ju redan van att hund och häst finns, i hans värld så är det lika mycket "konkurrenter" som lillebror kommer vara, med andra ord, han kommer snabbt komma in i det nya om du ser honom som förut, dvs låt honom vara med vid blöjbyte och matning, jag har fortfarande underbara minnen från när min son "ammade" sin docka medans jag ammade lillasyster.

Håller tummarna att din sambo inser att hans största roll är att skydda sin kvinna och ert barn, att han säger ifrån utan att du behöver säga till honom.

 

[Luff]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Att inte skuffa undan det stora barnet är inte samma sak som att kompensera.
Man är en familj - där alla har plats.
Genom kompensation så tycker jag man ger signaler om att man BEHÖVER kompenseras för något.
Jag tycker att ett lillasyskon är att få något fint, inget att kompenseras för, inget negativt alls.

 

[bananabambi]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Säg inte det. Elis var ju bara två månader äldre, han har hittills inte visat ett endast dugg UNS av svartsjuka.

Och då är Elis van vid all uppmärksamhet, från alla hålla och kanter. Han är en riktig charmör, men han hade inga som helst problem med att få en bror. Han fattade dock inte heller när vi försökte prata om det innan, nej, det var lite över hans nivå. Vi försökte ändå prata om bebisen. Att när bebisen kommer sk den sova i den här vaggan, och så visar vi. När bebisen kommer ska du får hjälpa till med att byta blöjor. Etc. Jag tror han förstod att det var något på gång, men inte att det var just en bebis. Sedan mindes han det vi hade pratat om tidigare, att det var bebisens vagn, t.ex.

Intala dig inte att det kommer gå illa, barn förstår mer än man tror. Det är naturligt att bli svartsjuk, se till att Stoffe fortfarande får göra saker med bara mamma/pappa.

Jag har t.ex. fredagshandlingen som vår grej, jag och Elis, och har haft sedan Alvin kom. Sedan åker han i pappas bil, det får inte lillebror göra. Så att han känner att han faktiskt är äldre och större, och fortfarande får göra saker ensam med sina färldrar.

 

[pernilla_s]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Det är naturligt att bli svartsjuk, se till att Stoffe fortfarande får göra saker med bara mamma/pappa.

Ja det är viktigt. Vi har redan planerat att åka iväg själva med stoffe och att han få åka iväg själv med en av oss så han får odelad uppmärksamhet. Ibland kan ju någon vara barnvakt åt den lille så han får ha både mamma och pappa ifred.

 

[bananabambi]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Att inte skuffa undan det stora barnet är inte samma sak som att kompensera.

Men just att ge en present eller lite extra uppmärksamhet, det behöver ju inte vara att kompensera. Det är en vuxen värdering, jag tror inte att barn tänker så långt. Utan mer att "Oj, vad kul, jag fick också en leksak", när den där extra grejen kommer. Inte "Oj, en leksak, vad är fel nu..."

Man är en familj - där alla har plats.

Där håller jag med. Just den där saken som mina vänner gör, åker och gör något roligt med den äldste, utan den lilla får följa med "för han förstår ju ändå inget". Det signalerar fel saker, får man inte vara med bara för att man inte kan? Däremot åker jag gärna iväg med lillen eller stora killen, men då är ju alltid den andre hos pappa, och gör något där. Man måste kunna separera på syskonen, men inte på ett sätt som min vän.

Genom kompensation så tycker jag man ger signaler om att man BEHÖVER kompenseras för något.
Jag tycker att ett lillasyskon är att få något fint, inget att kompenseras för, inget negativt alls.

Nu beror det ju på hur stort barnet är, men om storebror nu mår bra och känner sig stolt över att han också får uppmärksamhet när bebisen han landat, är det då fel enligt dig? Hur kan du veta att han då innerst inne känner sig bortglömd, men inte visar det? Hellre då uppmärksamma lite extra, som i mitt tycke inte ger något negativt på sikt, än att riskera att han känner sig utanför bara för att mormor är tillsagd att vara neutral mot honom.

 

[Sar]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Kan inte ett besök på BB (bestämd tid) nere i foajén och sedan strikt besöksförbud en vecka hemma vara ett förslag. Svärisarna får sin nyfikenhet stillad (du behöver ju inte ens följa med ner om du inte känner för det utan hellre vill vila) och ni får ett besöksfritt hem första tiden utan sura miner.

 

[bananabambi]

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Ja det är viktigt. Vi har redan planerat att åka iväg själva med stoffe och att han få åka iväg själv med en av oss så han får odelad uppmärksamhet. Ibland kan ju någon vara barnvakt åt den lille så han får ha både mamma och pappa ifred.

Fast just det där skulle jag vara försiktig med, för om ni lämnar bort den lille signalerar ni att när man är liten får man inte vara med familjen. Lillen tar ingen skada, men den äldre märker ju att den lilla är borta. Jag kan tycka att alla ska få vara med när familjen hittar på något. Nu kan lillen behövas lämnas hos barnvakt av praktiska skäl, och då är det en annan sak. Men jag tycker inte ni ska göra det för Stoffes skull.

Gör istället saker själv med honom, du eller pappa. Se till att han, som storerbror, han ensamrätt på en del aktiviteter. Men utestäng inte lillebror från familjen.