Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Jag tycker man väljer helt själv men min syster tog emot mig redan på BB med båda sina barn så dom kan jag inte utesluta ens de första dagarna.

Kan nog inte utesluta någon, längtar faktiskt efter att få den uppmärksamheten på min son.
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Jag har ju en son sen innan han kommer vara 13 månader när lillebror kommer. Detta kommer ju bli väldigt stor omställning för honom. Jag kommer ju först ligga några dagar på bb komma till ro med bebisen för sen blir det ju full fart med två söner.

Jag har kommit fram till att första veckan hemma vill jag inte ha besök av någon inte heller på bb för det är jobbigt att ha folk springandes där och får en komma vill alla komma. Första veckan hemma vill jag ha för min äldstes sons skull. Det kommer bli så stor omställning för honom och att få lära sig dela med sig av sina föräldrar.

Kommer folk så blir det att de bryr sig mycket om barnet och han kommer komma lite i skymundan. Därför vill jag att han ska veta först att mamma och pappa fortfarande älskar honom.

Vad tycker ni? Jag tror det kan bli svårt att få folk att förstå och nu är det pojkvännens föräldrars första barnabarn så det kan nog li tufft.

Vill du inte ha besök den första veckan, så vill du inte! Punkt och därmed basta!
Folk måste förstå det.
Visst, det är ju klart att de vill se sitt barnbarn, men det kommer ju fler dagar för dem.

Jag hade inga problem md besök, men det var för att jag var så ordentligt slutkörd i ungefär 2 veckor. Jag orkade absolut ingenting. Så det var bara helt ok för min del ifall om folk ville besöka oss. För att få lite avlastning.
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Visst avlastning är skönt. Min mamma hade gärna fått komma, hon hjälper till och får mig att känna mig avslappnad. Problemet är ju sambons föräldrar. De respekterar och lyssnar inte på mig inte ens hemma hos oss. Säger sambon något så gör de som han vill direkt.

För att det ska fungera så måste han säga till om allting, det är ju bara det att han är inte alltid i samma rum. Jag slappnar inte av i deras sällskap. Jag har till och med börjat må dåligt i deras sällskap. Jag förstår ju att de kommer vilja komma oftare sen när bebisen kommer, men min sambo kommer bli tvungen att avstyra det, då jag mår dåligt.

Jag oroar mig mycket över denna situationen som uppkommit nu och vet inte vad jag ska göra åt den. Jag pratar med sambon, men han försåtr ändå inte riktigt. Nu har han dock ändrat sig lite, men det är för att han har insett att om han vill att vi ska kunna umgås tillsammans med hans föräldrar måste han säga ifrån till dem.

Varför kunde inte min mamma bott i vår närhet istället, hon skulle aldrig drömma om att köra över min sambo. Hon lyssnar lika mycket på oss båda.
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Visst avlastning är skönt. Min mamma hade gärna fått komma, hon hjälper till och får mig att känna mig avslappnad. Problemet är ju sambons föräldrar. De respekterar och lyssnar inte på mig inte ens hemma hos oss. Säger sambon något så gör de som han vill direkt.

För att det ska fungera så måste han säga till om allting, det är ju bara det att han är inte alltid i samma rum. Jag slappnar inte av i deras sällskap. Jag har till och med börjat må dåligt i deras sällskap. Jag förstår ju att de kommer vilja komma oftare sen när bebisen kommer, men min sambo kommer bli tvungen att avstyra det, då jag mår dåligt.

Jag oroar mig mycket över denna situationen som uppkommit nu och vet inte vad jag ska göra åt den. Jag pratar med sambon, men han försåtr ändå inte riktigt. Nu har han dock ändrat sig lite, men det är för att han har insett att om han vill att vi ska kunna umgås tillsammans med hans föräldrar måste han säga ifrån till dem.

Varför kunde inte min mamma bott i vår närhet istället, hon skulle aldrig drömma om att köra över min sambo. Hon lyssnar lika mycket på oss båda.

Det är du som är mamman. Dem ska respektera dig. Gör dem inte det, ¨så släng ut dem! Jag hade inte accepterat ett sådant beteende. Dem hade åkt ut på gatan direkt. Tack och adjö, återkom när ni har respekt.

Men jag kan ju ändå förstå att det kan vara ett dilemma eftersom de är din sambos föräldrar.

Dem kommer ju till erat hem. Det hade varit en annan sak om du hade kommit hem till dem.

Men i ens egna hem, då förtjänar man respekt.
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

När vi kom hem så ammade jag HELA tiden. Det var jättejobbigt och jag var helt knäckt. Efter en vecka efter hemkomst hade jag hög feber och mjölkstockning och annat elände. Jag hade jättesvårt att få ihop vardagen och vår son sov ingenting. 25 minuter efter att han slutat amma så ville han amma igen och ont gjorde det...

Jag hade absolut ingen lust (och har det fortfarande inte) att sitta och hänga ut mina enorma bröst inför mina svärföräldrar (som kommer att sitta och tokstirra och pilla på honom under tiden) När jag passerade F-kupa så övergav jag BH och skaffade amningstopp, så jag vet inte hur stora bröst jag har nu, men stoooora är de. Jag kan heller inte smita undan och pumpa medans de är här eftersom att svärmor kan komma in i sovrummet trots att dörren är stäng (hon har gjort det och jag kan inte slappna av alls)

Nu fungerar ju allt mycket bättre, men de första påtvingade besöken (det första 30 min efter hemkomst) sitter som taggar i mig och jag är fortfarande jätteirriterad på dem och kan inte förlåta dem att de inte kunde låta oss vara ifred i alla fall några timmar. Jag grät innan deras första besök för jag tyckte att det var så hemskt. Jag visste ju knappt vad som var bak och fram på bebisen och så skulle vi sitta och dricka kaffe och äta äppelkaka. Jag ville vara installera mig i hemmet och tänka och känna efter. Jag kan inte förstå att ett besök kan vara så j***a viktigt... De kunde väntat till dagen efter. Redan på BB så mailade vi massor av bilder till dem...
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Jag vill inte ha med folk att göra, varken på BB eller första månaden hemma. Sedan är det fritt fram.
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

När vi kom hem så ammade jag HELA tiden. Det var jättejobbigt och jag var helt knäckt. Efter en vecka efter hemkomst hade jag hög feber och mjölkstockning och annat elände. Jag hade jättesvårt att få ihop vardagen och vår son sov ingenting. 25 minuter efter att han slutat amma så ville han amma igen och ont gjorde det...

Jag hade absolut ingen lust (och har det fortfarande inte) att sitta och hänga ut mina enorma bröst inför mina svärföräldrar (som kommer att sitta och tokstirra och pilla på honom under tiden) När jag passerade F-kupa så övergav jag BH och skaffade amningstopp, så jag vet inte hur stora bröst jag har nu, men stoooora är de. Jag kan heller inte smita undan och pumpa medans de är här eftersom att svärmor kan komma in i sovrummet trots att dörren är stäng (hon har gjort det och jag kan inte slappna av alls)

Nu fungerar ju allt mycket bättre, men de första påtvingade besöken (det första 30 min efter hemkomst) sitter som taggar i mig och jag är fortfarande jätteirriterad på dem och kan inte förlåta dem att de inte kunde låta oss vara ifred i alla fall några timmar. Jag grät innan deras första besök för jag tyckte att det var så hemskt. Jag visste ju knappt vad som var bak och fram på bebisen och så skulle vi sitta och dricka kaffe och äta äppelkaka. Jag ville vara installera mig i hemmet och tänka och känna efter. Jag kan inte förstå att ett besök kan vara så j***a viktigt... De kunde väntat till dagen efter. Redan på BB så mailade vi massor av bilder till dem...

Men herregud! :mad:

Gaahh!

Jag hade också feber och mjölkstockning, jag vet hur jobbigt och hur ont det var/gjorde.

Förstår inte vissa människor att man vill vara ifred?
Jag ville som sagt inte det, men om man säger till så borde dem fatta?

Det första man gör när man kommer hem från BB är väl inte att dricka kaffe med en massa människor?

Jag var totalt avtrubbad i 2 veckor, så jag märkte knappt något, men dem kom inte när vi sa att vi inte ville. Utan ok, vi kommer senare lät det då.
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Här ska bebis anpassas efter andras tider :angry: Först nu börjar jag bli tuff och sätta gränser. Jag är för mesig. My big trouble... Om han ligger och sover och bara gnyr till det minsta så rusar de dit och väcker honom, eller sitter högljutt och pratar precis vid honom när han sover för "alla" bebisar tål väl alla ljud?

Nej nu har jag satt stopp för de tokerierna och jag ångrar att jag inte hade mer råg i ryggen de första veckorna.
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Det trodde vi skulle gå här med. Ok, att inte massa "folk" får springa inne på bb-avdelningen.
Men det var strängt förbjudet att lämna bb-avdelningen med barnet innan hemfärd....:crazy:
Detta var/är deras policy av smittorisk.
MEN! Syskon som kom inrusande direkt från dagishämtning som sen stod och flåsade ner i varje "balja" för att leta reda på just sitt lillasyskon var ok. Där om något är det ju bakterier.:crazy:

jaja...jag kom levande därifrån.;)


Här var anledningen att det inte skulle vara stressande för föräldrarna att ha massa folk springa runt. Och det kan ju vara en bra idé, men jag kan ändå tycka att det kunde få vara besökstid en timme som det var när jag var där med Elis. Då var det besökstid mellan sju och åtta på kvällen, ville man inte beblanda sig med alla okända människor kunde man faktiskt hålla sig på rummet den timmen.
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Vi hade också present till storebror från lillebror när vi kom hem. Sedan var vi noga med att han var STOREBROR, alla som besökte oss berömde honom för att han hade fått en så fin lillebror, och att han var sååå duktig och snäll mot den lille.

Hittills har han aldrig visat någon som helst svartsjukhet mot lillebror.

Däremot är han avundsjuk och lite vaktande med sina leksaker, men det hör till tycker jag. Avundsjuka och svartsjuka är ju två olika saker.
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Fast om det kommer sjuka släktingar till din granne och hälsar på så kan de ju äventyra ditt barns hälsa också... Man ligger ju inne så kort tid så jag ser inte varför man ska stressa så. Barnet ska ju finnas med så lång tid framöver. Förhoppsningsvis genom alla helas liv. Jag skulle dock kunna tänka mig att inför den berömde glasrutan där man kan stå och vinka från andra sidan *ha ha* Vi fick ju barn just när RS-toppen var som högst och glasrutan hade känts fint för de som ville visa upp bebis men inte fick ta emot besök :)
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Men det där är ju inte normalt, från besökarnas sida. Hur kan man vara så egoistisk att man till varje pris måste hälsa på, när man inte ens är väkommen. Jag fattar inte folk som saknar deb där förmågan att läsa av siyuationer. De lär väl ha vetat om att du mådde dåligt.
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Fast om det kommer sjuka släktingar till din granne och hälsar på så kan de ju äventyra ditt barns hälsa också... Man ligger ju inne så kort tid så jag ser inte varför man ska stressa så. Barnet ska ju finnas med så lång tid framöver. Förhoppsningsvis genom alla helas liv. Jag skulle dock kunna tänka mig att inför den berömde glasrutan där man kan stå och vinka från andra sidan *ha ha* Vi fick ju barn just när RS-toppen var som högst och glasrutan hade känts fint för de som ville visa upp bebis men inte fick ta emot besök :)

Jag hade kunnat tycka det var okey om motiveringen var just smittospridning. Men så var det ju inte, det handlade om att det skulle vara lugnt på avdelningen.
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Här ska bebis anpassas efter andras tider :angry: Först nu börjar jag bli tuff och sätta gränser. Jag är för mesig. My big trouble... Om han ligger och sover och bara gnyr till det minsta så rusar de dit och väcker honom, eller sitter högljutt och pratar precis vid honom när han sover för "alla" bebisar tål väl alla ljud?

Nej nu har jag satt stopp för de tokerierna och jag ångrar att jag inte hade mer råg i ryggen de första veckorna.

Stå på dig bara!

*pepp pepp*
:banana::bump::banana::bump:
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Tycker absolut det är okej att vänta med besök tills efter en vecka. själv fick jag besök redan samma dag jag kom hem. Fick även besök samma dag han kom på sjukhuset. Kände att det var lite mycket. Bättre säga till att man vill ta det lugnt i början, än att det kommer en massa folk och man inte orkar med det.
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Här ska bebis anpassas efter andras tider :angry: Först nu börjar jag bli tuff och sätta gränser. Jag är för mesig. My big trouble... Om han ligger och sover och bara gnyr till det minsta så rusar de dit och väcker honom, eller sitter högljutt och pratar precis vid honom när han sover för "alla" bebisar tål väl alla ljud?

Nej nu har jag satt stopp för de tokerierna och jag ångrar att jag inte hade mer råg i ryggen de första veckorna.

Det är inte så lätt att säga ifrån alltid speciellt om det inte är ens egen släkt. Nu är jag sådan att jag säger ifrån. Dock har jag varit lite mesig mot hans föräldrar, dock har jag gjort det jag sagt från början, men inte sagt ifrån till dem att jag inte accepterar deras sätt mot mig. Det tycker jag deras son ska göra. Jag menar jag kan klara mig utan dem, det är ju min sambos föräldrar och hans ansvar. Hade mamma behandlat han dåligt så hade hon fått en utskällning som hette duga.... Vi får väl se om min karl klarar av det...
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Tycker absolut det är okej att vänta med besök tills efter en vecka. själv fick jag besök redan samma dag jag kom hem. Fick även besök samma dag han kom på sjukhuset. Kände att det var lite mycket. Bättre säga till att man vill ta det lugnt i början, än att det kommer en massa folk och man inte orkar med det.

Det är lite så jag känner. Jag kommer få svårt att hinna med hund, häst och två barn. Jag måste först försöka få det att fungera. Jag vill ju försöka ta det lite lugnt också. Det gör jag inte om det är en massa folk här.

Det kommer nog bli kul sen när de får komma... De kommer säkert vilja komma ofta, men jag vill inte ha besök här varje vecka. :o Jag har tillräckligt med jobb att göra och för lite ork att vara sällskaplig speciellt mot folk jag inte mår bra av att umgås med.
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Ja om jag gör det så är det jag som blir bitch och en elak svärdotter... Det är inte så roligt det heller, därför har jag försökt vara tillmötesgående.
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Usch känner igen det där. När jag fick barn så sa jag att jag inte ville ha besök tills vi var redo. Var ju mitt första barn. Som någon skrev man visste inte riktigt vad som var fram och bak.
Bodde ju 28 mil ifrån mina vänner och min släkt. Hans föräldrar tyckte inte om mig för jag var inte rädd att säga min åsikt.
Var några vänner som kom till BB men stannade inte länge. Den dagen vi åkte hem så var det -30 ute. Jag ville bara hem och njuta.
Men fort vi kom hem så stod hans föräldrar inne i huset. Jag blev helt tokig. Vad är det dom inte förstod. exsambon sa inget. Hans föräldrar var där varje dag i en hel vecka,. Tills jag bara smällde av att nu får det vara nog. Dom tod hand om deras son ovch gjorde allt för honom. Men det var fan inte han som födde barnet. jaja.
Tog ju slut av en anledning.
Min nya pojkväns föräldrar är bra. Dom kan man prata med och har bra syn på saker. Nu kommer dom ju bo 84 mil ifrån. Lite tråkigt.
Men när vi får barn så är det okey att dom kommer till BB men när vi kommer hem så vill vi nog vara för oss själva ett tag... Komma in i rollen.

Man bestämmer själv hur man vill ha det. Det är ni som föder barnet. Förstår inte varför man inte kan respektera andras åsikter. Det är ju inte så att dom inte kommer att träffa barnet. Stå på dig.

Mvh
 
Sv: Hur ser ni på inga besök på minst en vecka efter bebisens ankomst?

Ja om jag gör det så är det jag som blir bitch och en elak svärdotter... Det är inte så roligt det heller, därför har jag försökt vara tillmötesgående.

Haha jag tror redan att mina avskyr mig... :angel: Deras andra har ju bara svalt och gjort som de sagt. Jag gör inget som jag inte vill och lyder defenitivt inte dem... :cool: Hans pappa är en sådan som inte tycker man ska lyssna på fruntimmer, de är ju bara besvärliga. Jag avskyr sådana personer...
 

Liknande trådar

Övr. Barn I snart 10,5 år har jag burit mina känslor inombords, tryckt undan dom med ett leende om att barnet trots allt mådde bra. Men allt...
2
Svar
32
· Visningar
4 340
Senast: Tramptass
·
Relationer Rubriken känns så fel, men samtidigt oerhört rätt.. Det här är ingen "buhu det är så synd om mig"-tråd, utan mer en chans för mig att få...
Svar
9
· Visningar
3 744
Senast: Red_Chili
·
Småbarn Har suttit ikväll och läst lite om olika symptom på adhd på barn. Någon här som har erfarenhet om detta? Det är vår son på 5år som...
2
Svar
24
· Visningar
4 174
Senast: Queen
·
T
Övr. Hund Hej bukefalister! Läser ofta på forumet men har aldrig känt behovet att posta själv - förräns nu! Problemet är med mina föräldrars hund...
Svar
10
· Visningar
2 865
Senast: Millisan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp