Hur rider ni?

[superbusan]

Jag har roat mig med att läsa "lär känna din islandshäst" av Rikke Schultz, och "Reynirs ridskola" av Reynir A...
Enl Rikke ska man rida islandshästen centrerat. Luta sig/vikten framåt för att höja tempot, och luta sig bakåt för halt/dämpa tempot. Enl Reynir verkar det naturligt pådrivande för hästen att flytta vikten bakåt, och lugnande, stoppande att luta sig/vikten framåt. Lite förvirrande för en "gammal tant" som aldrig hållt på med islandshästar förr, och nu håller på att rida in sin lilla pålle. Sedan förr är jag nog mer van vid ridning åt Rikkes håll. Men vad funkar bäst på den lilla islandshästen enligt er som vet och har erfarenhet. Tacksam för råd!! Superbusan

 

[skuggi]

Hmm.. det är nog också ganska individuellt... på båda våra upplever jag att tölt och trav går lättare och blir mer avspänd om jag är mitt över hästen/mot lätt framåtlutning... då samlar de sig bra, och bär sig... men när passkanonen ska göra sin grej, då vill han ha mig långt bak och lite bakåtlutad... och om jag i tölten lutar mig bakåt och sätter mig lite längre bak i sadeln, så känns det nog som att jag "gasar på" honom... men å andra sidan kan det ju vara för att han vet vad jag vill :smirk: och gasar på av den anledningen...
Blev det något svar?
Tja, så gör iaf vi

 

[superbusan]

Det låter som om dina hästar har läst Reynirs ridskola! Huvudsaken är väl att man är konsekvent i sin lära, men jag tycker det är kul att höra vad som funkar för andra, eller om andra också har läst böckerna och gjort samma iaktagelser som jag.

 

[skuggi]

Ja.. jag har iaf läst Reynir (känner en släkting till honom! *wee* :smirk fast sådär har det nog varit hela tiden... tycker att det faller sig naturligt..
jag gillar hans beskrivning av halvlätt sits.. hur var det? ridbrallan skulle vara kvar i sadeln, men inte kalsongerna hihi..

 

[viljan]

Jag har inte läst någon av böckerna än (tyvärr) men kan säga att jag är oxå lärd i den gamla skolan, på vanlig häst, då man skulle sätta sig djupt ner i sadeln, luta sig bakåt och trampa ner när hästen skulle stanna. Och ville man gasa på så skulle man luta sig lite framåt och gärna lätta lite från sadeln. Jag kan höra rösten än idag -LUTA DIG BAKÅT OM DU SKA HA STOPP PÅ HÄSTEN.

Men dom islandshästar jag ridit verkar vara inridna efter Reynirs recept, för lutar jag mig bakåt och trampar ner, ja då blir det gas frammåt istället

 

[skuggi]

Fast jag minns det som att när man skulle luta sig bakåt, då var det när hästen typ stack eller nått sånt, så man fick kraft att få stopp på skrället...
När jag sedan började rida lite mer centrerad ridning, så skulle man bara räta på sig för att göra halt... har för mig att det är nått liknande inom barocken.. det tycker jag känns mer naturligt..
Sedan jag började rida bomlöst har vi gått mer och mer åt den lodräta rättuppåner-sitsen i de flesta lägena, och jag tycker att det verkar som att hästarna föredrar att jag håller mig still däruppe och inte förstör balansen då blir de både pigga framåt, men ändå lätta i framdelen och samlade
oh.. nu blev jag sugen att sticka ut å tölta.. :smirk:

 

[em76]

Det är olika. Såhär upplever jag det: Om man lutar överlivet lite framåt underlättar man för hästen att ändra tempo och riktning, men lutar man överlivet för mycket framåt försvårar man. Vad som är lagom beror på situationen, man måste anpassa sig efter hästen. Vill t ex hästen att det ska gå fortare i galoppen än jag vill står jag i halvlätt sits med mer upprätt överliv för att inte uppmuntra till ökning. Vill jag ha snabb galopp, och hästen är med, lutar jag mig framåt och flyttar fram handen, vill jag öka tempot och hästen är ovillig är jag mer upprätt och driver med sätet.
Det finns hästar som följer med bakåt när man lutar sig bakåt och det finns hästar som istället lutar sig än mer framåt/ökar tempot.
Vill man behålla samlingen när man ökar tempot lutar man sig inte framåt lika mycket som när man vill att hästen ska komma så långt som möjligt på så lite energi som möjligt.

Jag fick en gång provrida en välskolad westernhäst som följde överlivet exakt.
När westernryttare gör sina sliding stop sätter sig hästen så mycket att överlivet är en bra bit bakom lod, men jag tror ändå ryttaren är en smula framåtvinklad. När jag gör halt vinklar jag mellankroppen framåt även om överlivet är lodrätt.
De första gångerna jag red islandshäst (islandsinridna) så hade jag stora problem att få stopp på hästarna. Sadlarna fick mig att tappa balansen bakåt, fötterna åkte fram och överlivet bak och hästarna sprang. Drog jag dessutom i tyglarna sprang de ännu mer. Löste det genom att sitta i halvlätt sits.

 

[superbusan]

Ja, det låter precis som mig!

 

[superbusan]

Jag red ochså western när jag var i Usa en gång. Håller med om att den stilen är mer att hästen vill följa med viktfördelningen. Jag sitter mest och lullar nu, men mer allvardet bli mer konsekvent bör man ju bli i sin stil.

 

[viljan]

Jo, det är ponnylektionerna som sitter djupt i mig och hade man då en ponny som gärna ville sticka med en i skogen så var det bara att luta sig bakåt och lägga i bromsen så stannade förhoppningsvis hästen Jag kan säga att det är inte riktigt så nu när jag rider islänningarna. Fast det är ju oxå individuellt mellan hästarna.

Jag har faktiskt haft funderingar på att gå centrerad kurs och även rida akademiskt. Men risken är att det bara blir tjorv i ridningen när jag nu samtidigt håller på att lära mig rida islandshäst.

Är oxå sugen på att fara ut på en töltsväng, men jag har tyvärr ingen häst än Ska dock neråt och kika på två i helgen så det är bara hålla tummarna att det blir nån av dom.

 

[josse]

Jo jag har funderat över samma problem. Jag tror att det handlar mer om tyngdpunkten som ryttaren än själva lutningen på överlivet. Man kan ju luta sig framåt med överlivet tex, men ändå ha tyngpunkten längre bak .

Läste någon bra beskrivning någonstans, som menar att tyngdpunkten sitter ett par cm nedanför naveln, och den förflyttar man framåt vid ökningar och bakåt vid samling eller förhållning. Lätt som en plätt! Där menade man alltså att en lodrätsits ska det alltid vara, och att man endast gör viktförflyttningar med navelpunkten.

Problemet med teorier är ju ibland att det stämmer väl överens på välridna hästar som bär sig i balans, men när det gäller tex spända hästar, så måste man under en period kanske använda sig av andra metoder för att bryta ett felaktigt mönster.

När det gäller islandshästar är det ju kanske lite speciellt, här handlar det ju ibland om att störa hästen balans för att komma ur taktfel tex. grisepass. Då kan det ju handla om rätt stora viktförflyttningar för att bryta en felaktig gångart. När min Pålla bär sig i balans och har rätt energi så går det bra att styra med "navelpunkten" och sitta lodrätt och avslappnad med lösa axlar och spänning på rätt ställe. Å andra sidan när hon hamnar på framdelen eller spänner sig så åker mina armar fram och jag blir spänd och fötteran åker fram och den onda cirkeln är i gång (det vill säja hon går ännu sämre). Det krävs rätt sits för att hästen kunna jobba i balans, men det är också lättare att sitta rätt om hästen är i balans.

PÅ en spänd häst kan det ju ha en lugnande inverkan att lätta lite i sitsen och tillfälligt luta lite framåt, det har jag i alla fall upplevt. Men på en häst som är på väg att sticka så ger det en signal om att öka farten ännu mer.

Ett mer konkret tips är ju att du exprememterar själv med vikten och se vad som händer. Barbackaridning brukar också ge en bra insikt, plus att det är lättare på ett sätt att göra små, små viktförflyttningar och direkt känna vad som sker. För att få ännu mer vägledning är det ju bar om man kan videofilma och dessutom se vad som händer.

Lycka till!

 

[kopur]

När jag har ridit lektioner för Atli Gudmundsson så har jag fått lära mig att lägga vikten bakåt för att bromsa och framåt för att gasa. Det funkar bra på min häst! Fast det finns väl inte någon sanning som gäller för alla - SÄRSKILT inte när det gäller islandshästar!

För min fyrgångare betyder "vikten något bakåt" att det är dags för tölt och "vikten något framåt" att det är trav som gäller. Fast på mina kompisars två femgångare så är en lätt sits bästa sättet att starta tölten. Jag vet inte om det är en typisk skillnad mellan fyr- och femgångare eller om det bara är individuella skillnader mellan dessa hästar och min och inte alls har något med antalet gångarter att göra.

 

[josse]

femgångare med tendens till passaktig tölt kan ju ibland bero på spänning, och då kan en lättning av sätet få hästen att slappna av. Fyrgångare behöver ju oftast ridas mer med samling på bakdelen för att få bättre takt. Detta gäller ju givetvis också femgångare, men för femgångaren är ibland taktfelet mer beroende på spänning och stelhet än att de går på framdelen. Det är mina spekulationer, rätta mej gärna om jag har fel!

 

[skuggi]

Var neråt ska du? Långt? Alltid spännande med nya hästar vad är det för något?

 

[viljan]

För dig blir det uppåt, för mig blir det neråt. PMar dig om vad det är för hästar

 

[Korven]

.. Min pålle har definitivt läst boken. Bakåt=drivning även i trav numera. Framåtlutning= avsaktning och halt, dvs man slutar rida helt enkelt. Centrerad ridning har kommit dom senaste åren och det funkar bra också, speciellt på min som är känslig för obalans ....

 

[em76]

med "det finns hästar som följer med bakåt när man lutar sig bakåt" menar jag med första bakåt att hästen minskar tempot/samlar sig, med andra bakåt mindre framåt.

 

[superbusan]

Kul att det inte bara är jag som är "islandsamatör" som har funderingar och olika teorier. Jag sla testa mig fram och se vilken lära som passar bärt på min pålle. Helt klart är att han är väldigt känslig för vikter. Helt enl Reynirs ridskola, så går han raskt framåt när jag går och leder honom med någon på ryggen i boghöjd. Hamnar jag framför så stoppar han upp eller rent av stannar, men det beteendet har jag ju fått förklaring till av boken nu.

 

[OlleAtlas]

Jag har haft precis samma funderingar som du. Kommer från storhästvärlden och har lärt mig att sakta av genom att räta på mig, och öka genom att ev. luta mig framåt. Så kom jag till islandsvärlden och plöjde Reynirs ridskola. Och testade, och hans teori funkade. Men det gjorde även den andra.
Nu har jag börjat rida akademiskt med min islandshäst och kan reglera tempot med mycket små rörelser i mitt överliv. Spännder jag magmusklerna bak mot svanken saktar vi av, lutar jag mig någon cm framåt och släpper ut musklerna ökar min häst.
Jag tror att det delvis beror på att jag stannar av i sätet när jag spänner magmusklerna och följer med mer när jag lutar framåt lite, lite grann. Hästen känner det och saktar av resp. ökar.
Jag frågade min akademiska instruktör samma fråga som du ställer. Han svarade att "visst kan hästen öka genom att man sitter tyngre och lite bakåt, men med spänd rygg och bakbenen utskjutande istället för samlat under kroppen. Med den andra metoden, dvs lodrätt och lite tyngre för att stanna/sakta av, och avslappnat lätt framåt för att öka, så behållar men avslappning och samling". Det låter vettigt tycker jag.
Att det funkar med båda, tror jag också att vi tänker sakta av eller öka och vidarebefordrar detta till vår häst genom takt och rytm. Inte bara sätets position med andra ord.
Jisses, jag märker att jag skriver helförvirrat, hoppas att jag ändå förklarar hur jag menar.

OlleAtlas

 

[Alvargarden_MZ]

Olle, jag håller med dig o din akademiska instruktör. jag bromsar upp och förlägger vikten en aning bakåt när jag saktar av i alla gångarter, utom ett undantag och det är i passen, där sitter jag lite bakåt i accelerationen just för att hästen skall spänna ryggen och skjuta sig framåt. men i alla andra gångarter ( där avslappning är ett mål) så fäller jag vikten en liten aning framåt för att öka farten. hästen följer min tyngdpunkt framåt o ökar farten, det känns som om man hindar ryggen att röra sig maximalt i snabb rörelse om man sitter tungt bakåt tycker jag. vid samling och bromsning så lägger jag vikten en aning bakåt och bromsar upp med sätet. skulle jag bromsa genom att luta mig framåt så skulle hästen hamna på framdelen i stället för att samla sig.

tittar man på tex akademiska ekipage som har kommit långt, så ser man skillnaden i piaff och ökad trav genom att ryttaren i ökad trav lutar sig en liten aning framåt och hästen accelererar snabbt, och i piaff hur ryttaren sitter en aning bakåt i belastnings sits.
har för mig att det ser lite liknande ut på western ekipage? när det handlar om ökad galopp i acceleration och sliding stops så borde ju det logiska vara att hästen följer ryttarens tyngdpunkt för att kunna reagera snabbt.