Sv: Hur rider ni pigg/"springig" häst?
Jag löser i 9 fall av 10 problemen där de uppstår, men jag fastnar inte i det arbetet för den sakens skull.
Jag rider dessutom bara skritten om hästen har tendenser att sätta nosen i vädret och ta tag i bettet, har den inte det jobbar jag med traven.
Har den sådana tendenser så flyttar jag och böjer så fort den sätter upp nosen och drar emot min hand eftersom den eg bara släpper bakdelen och värker sig fram på bettet - böja och flytta löser det utan att tjafsa i munnen. Samtidigt lär jag den ta förhållningar på yttertygeln med mkt mjuk innerhand. Lyssnar den inte på ytterhanden tar jag tag rejält i den tygeln (inte rycka eller dyl utan lägger bara mer tryck i mitt först lätta tygeltag som sker i två steg: lätt och sedan ordentligt) om den bara klampar på, sätter den nosen i vädret flyttar jag. De flesta hästar fattar vääääldigt snabbt och blir väldigt lättmanövrerade, bromsas på lätt ytterhjälp och får ner nosen för lite innerskänkel som bjuder hästen utåt mot yttertygeln.
Sen travar jag. Som jag skrev, stretade inte hästen mkt emot bettet så travar jag typ direkt.
De flesta hästar börjar om från början med samma nosen i vädret grej men eftersom de fattat grejen i skritt så fattar de kvickt grejen i trav och - man kan alltså bromsa på yttertygeln.
Svårare än så är det inte
Tar typ 10-15 min. Värre sortens häst (dvs martingal-pessoariden i x antal år) fattar till nästa ridtur även om det inte verkar så när man slutar första dagen.
Sedan är det såklart viktigast att man själv sätter lämpligt tempo. Jag fokuserar enbart på vila i steget - hur korta steg det än innebär. Så fort hästen vilar på steget kommer den länga steget och hitta takt o tempo. Vilket är en förutsättning för sökning till handen och en avslappnad häst - inte springig längre.
Så fort hästen hittat vila i steget och börjar söka min hand och är lite reglerbar (dvs jag kan bromsa lätt på ytter om den börjar trilla på nosen igen och öka) så börjar jag rida övergångar. Stretar hästen i övergångarna flyttar/böjer jag lite, mest för att hitta samsidiga hjälper som får bort fokus från att streta mot bettet och därmed bli spänd som en stålfjäder i hela kroppen. Sedan är det bara att rida övergångar - de är så nyttiga!!!
Detta görs med fördel på stooort fält (så man kan rida bra mycket större bågar än på en bana) men kan även göras i skogen och man unyttjar vägens krokar och lägger till lite serpentiner.