hur rida stjärnkikarhäst?!

[bliss]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

min häst går trevligt i form i skritt, men när man sedan ska börja trava så låser sig allt...huvudet åker upp i riktning mot månen, bogarna skjuter ut åt alla håll samtidigt, att rida på böjt spår kan man ju glömma, likaså sitta ner...Hur ska man göra på bästa sätt så att en sådan häst kommer på att det är mkt angenämare att höja ryggen, jobba och böja på nacken (missförstå mig inte nu!!) hästen är fräsh och frisk, har inte ont någonstans ska jag väl tillägga..

Kan du inte ge lite mera bakgrund? Går den så här med andra ryttare också? (Om du nu sett den ridas av andra/tidigare ägare). Är den helt grön? Unghäst?

Tränaren verkar tycka att jag bara ska åka med och vänta ut hästen, men det känns helt hopplöst! vad ska jag göra??

Kan det handla om att tränaren siktar in sig på din kroppskontroll i första hand, att du ska störa hästen så lite som möjligt? Och att den efter hand kommer att slappna av.

Hur mycket tid har du gett att "åka med"? Har du frågat din tränare om mening och mål? Det är ju viktigt att du ser poängen med det h*n säger, och även får möjlighet att diskutera det.

Lyssnar hästen på vikthjälper? Lyssnar den på förhållningar alls i traven?

 

[Pansi]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

Jag tycker BigganL och IngelaH har gett bra tips, börja från marken med att träna hästens muskler, skritta i kuperad terräng så att hästen måste se sig för och tömkör.

I ridningen är det böjning som är nyckeln, genom att rida hästen böjd blir du som ryttare aktiv och sitter inte bara och åker med, genom böjningen blir hästen jämn och stark, och framförallt slår den sig inte fri igångsättningar om man har kvar den böjd genom kroppen.

Tips är att rida i skritt, lägga en liten volt kanske 4 m i diameter och sen komma fram i trav ur den, för att sen sakta av och genast göra en liten volt igen. Då rider man aktivt, och volten stärker hästen och vinklar bakbenen. Hmm, lite luddigt här, men dessa små volter tillsammans med bomarbete och tömkörning har hjälpt mig mycket i mina dagar.

 

[bliss]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

Fast nu blandar du nog ihop mig med TS med det snarlika nicket .

 

[Thora]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

Kan bara hålla med en del andra här; tömkörning, klättring, cavaletti m.m. som stärker bakben och rygg.
Jag har också en envis liten dam som, när jag köpte henne, bara ville slänga upp huvudet i gångarterna snabbare än skritt. (islandshäst )
Jag fick ett tips av min tidigare tränare att rida på mindre volt i lätt sits på lång tygel i traven. Jobba mycket med inre skänkel vid sadelgjorden för "holka ur" sidan och få inre bakben att trampa bättre. Så höll jag på i nästan ett år parallellt med tömkörning m.m. Även löslongering över höga bommar så damen i fråga fick anstränga sig lite extra.
Detta gjorde susen. Jag hade ett öppehåll med min tränare ett halvår och jobbade själv hemma. Fick möjligheten att träffa tränaren igen och red ett par lektioner till. Förändringen var "dramatisk" enligt tränaren.
Nu rider jag för en annan toppentränare och vi fortsatte på samma linje ett tag. Succesivt ändrade jag min sits till nedsittning och nu har jag hittat knapparna. Nu kan jag sitta i traven och jobba korrekt med sits och skänkel med ett mjukt stöd i tygeln.
Det tar tid och man kan inte påskynda ett inarbetat beteende på en lektion. Hjälptyglar är ett fördärv, då spänner de sig bara mer och motståndet blir ännu värre. Det är min erfarenhet.
Ang tömkörning, kolla Anders Erikssons film om tömkörning. Där finns ett praktexempel på stjärnkikare. Efter en del träning så går hästen riktigt avslappnat och har hittat sin form.
I min hästs fall så var det ett skarpt och felaktigt bett och fel ridning som var boven. En underhals tjock som en limpa och öm. Jag red bettlöst under en period och fick sen lära om med bett. Hon var rejält känslig i munnen. Inga tandproblem men förmodligen hade det skarpa bettet ridits med fel händer innan jag köpten henne.

 

[Pansi]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

Fast nu blandar du nog ihop mig med TS med det snarlika nicket .

oj då, det är inte lätt alla gånger!

 

[Angelique]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

E du helt säker på att hästen inte har ont någonstans , har du haft ute en equiterapeut eller liknande..
Jag satt nämligen och red min häst själv och tyckte att hon va ju fräch och allt var frid och fröjd , tog ut en equiterapeut för att ge henne akupungtur och tydligen så va inte överlinjen nå vidare på min häst hon hade satt muskler på alla andra ställen utan just under sadeln därför så har min häst alltid när jag tänker tillbaka försökt gå över när jag rider henne i form och vill hänga i tygeln så man får lyfta henne och det har att gör med att hon inte har så mycket muskler att tillgå på just de stället så hon orkade inte bära sig..
Tydligen så går dom över eller så slänger dom upp huvet till max när det e tungt.. Slutade med en ny dressyr sadel som ska sitta bättre samt uppmjukning av muskler i överlinjen med akupnktur och en medvetenhet i ridningen om att inte låta henne hänga eller " gå över" alls...
Min häste e ju 8 år och det va ingen veterinär som hittat felet så det kanske inget man ser sådär .. ett tips bara dom kan ju inte säga själva tat nått inte känns bra..

 

[_Liljan]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

Hur rider du? Hur sitter du i sadeln? Hur har du händerna?

 

[Tantan]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

min häst går trevligt i form i skritt, men när man sedan ska börja trava så låser sig allt...huvudet åker upp i riktning mot månen, bogarna skjuter ut åt alla håll samtidigt, att rida på böjt spår kan man ju glömma, likaså sitta ner...Hur ska man göra på bästa sätt så att en sådan häst kommer på att det är mkt angenämare att höja ryggen, jobba och böja på nacken (missförstå mig inte nu!!) hästen är fräsh och frisk, har inte ont någonstans ska jag väl tillägga..
Tränaren verkar tycka att jag bara ska åka med och vänta ut hästen, men det känns helt hopplöst! vad ska jag göra??

Fick lära mig av en westerntränare att få hästen att på signal sänka hals och huvud och söka sig framåt nedåt.

Det gick till på följande vis - på volt - lyft hand så att det spjärnar i hästens mun. Så snart hästen sänker huvud ger du omedelbar eftergift som om du bränt dig. Upprepa, upprepa, upprepa. Hästen kommer allt längre stunder att stanna kvar där nere. Efter några ridpass så är det klirrat. Du behöver bara ta upp tygeln och hästen kommer att gå ner och du kan fånga upp ett behagligt stöd, med mycket lätt hand.

Givetvis var westerntränarens mål att inte alls ha stöd, men det går lika bra det, bara man har mjukt och följsamt stöd så fungerar metoden även på vanlig engelska ridning.

Det handlar ju bara om att lära hästen att söka sig framåt nedåt och väl där är det så mycket lättare att med säte och skänklar rida in hästen under sig och få den att höja ryggen. Och med tid och styrka sedan höja framdelen mer också och komma av bogarna.

/Tant

 

[Centaur]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

kl

jag är lite ambivalent till hjälptyglar men i vissa fall kan det vara en hjälp, om man fokuserar på framåt-nedåt och inte in-med-nosen..

just för att hästen ska "komma på" att det faktisk är bekvämare att slappna av i halsen och sänka huvudet än att spänna emot.

min gick med huvudet rakt upp, jättespänd och glodde på allt läskigt som fanns när vi red ut i början då jag hade honom. på ET's inrådan skrittade jag ut honom med en löst spänd gogue ett par ggr i veckan under en månads tid. det gjorde hav av skillnad!

och hästen har inte sett en hjälptygel sen dess så nej, man blir inte beroende av det om man använder det på ett vettigt sätt.

 

[Emma-pemma]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

Vet du varför hästen är obekväm att sitta på? För att ryttaren inte slappnar av och för att hästen är missnöjd med något, det gåt utmärkt att rida i undertempo utan hjälptyglar. Problemet är att om man använder hjälptyglar så lär man sig aldrig att göra rätt från början och jag har sett allt för många börja med graman eller liknande och det slutar med att hästen går ännu sämre. Hästar är inte dumma, dom märker när man tar av hjälptygeln och man får då ofta börja om från början. I mina ögon är det bättre att skritta mycket eftersom det tydligen går bra i skritt och sen tömköra eller longera med hästen inspänd (om man inte kan tömköra) en till två gånger i veckan.

Förlåt att jag blåser liv i en gammal tråd, men detta är så intressant att jag inte kan låta bli . Vill också säga att jag har lämnat TS just för tillfället och ägnar mig åt endast det som tas upp i det här inlägget.

Hästen blir obekväm att sitta på när den är spänd. Så länge ryttaren är spänd kommer hästen att vara det, därför är man inne i en "ond cirkel" som måste brytas. Det är helt rätt att man kan rida i undertempo utan hjälptyglar, men det är ändå det man brukar använda när man t.ex. longerar en häst med en ryttare som ska träna sin sits. Jag förutsätter att alla ryttare är tillräckligt ödmjuka för att inse att en hjälptygel inte är en permanent lösning på ett hästproblem, utan en hjälp för ryttaren att komma till ridning, och att denna ska plockas bort efter en liten stund. Det finns väl ingen vettig människa som sitter och rider ett helt pass med en graman eller en halsförlängare? Då tränar man ju på något man inte är mogen för, och det är bättre att gå tillbaka ett steg! Det jag menar är att undertempo hos hästen ger ryttaren "tid" att åka med, slappna av och komma till ridning, och det är inget man ska vara rädd för. När man själv är avslappnad, mjuk och liksidig kan man börja rida hästen och inte bara åka med.

Sedan vill jag också säga att jag håller med dig om vikten av arbete i skritt . Det är verkligen underskattat många gånger! Att arbeta i skritt är inte helt enkelt, och kräver att man har fått bra bjudning i hästen. Jag jobbar själv jättemycket i skritten, och kan verkligen rekommendera det till alla andra som läser det här. Om hästen då känns slö måste man jobba med bjudningen! I skritten har man också tid att kontrollera bogar, se till att hästen spårar osv. En av mina favoritövningar är den med volter och serpentiner som IngelaH beskrivit i tråden om ridövningar. Den gör jag gärna i skritt för att kunna detaljkontrollera hela mig själv (och hästen, men den gör rätt när jag gör rätt).

Jag måste också säga att jag känner ingen som ständigt rider på graman, med någon annan hjälptygel eller på någon konstig betsling (mer än jag själv med sidepull ibland ) så min erfarenhet är inte att hjälptygelsträsket är något man fastnar i. Men det kan säkert vara olika i olika stallar/områden, och jag har aldrig umgåtts i finare "dressyrkrestar", utan har fått min grundskolning av gammal militärridskola och fälttävlansryttare. Vet inte om det påverkar.

 

[Wincelot]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

Du säger att hästen är fräsch och frisk, men har du t.ex röntgat rygg också då?
Annars kan du ju jobba med tömkörning, hästen kanske är för svag för att jobba rätt med tyngd på ryggen och först när den visar avslappning utan ryttare är det dags att sitta upp...

 

[Apollo 13]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

först och främst kollar man att hästen e ok i munnen.


när min häst lekar stjärnkikare så följer jag alltid med upp med handen. högt huvud = hög hand
sänker han huvudet lite så sänker jag ner handen lika mycket.
jag hittar alltså en skala, där det högsta huvudläget är ung lika som en hand vid brösten. sedan är rätt huvudställning lika som rätt handställning. där efter får man på känsla höja och sänka handen.
funkar great på min om man andas lite och ger han lite tid.

 

[M-oaa]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

Om hästen leker stjärnkikare, hur man än gör...
Min dam blev sån, när jag red igång henne på allvar efter hennes mammaledighet 2003.

Jag:

• Fick hennes tänder fixade. Hon såg ut som en isbjörn i munnen, hur kul är det att söka sig framåt nedåt då??? Det blev genast mkt bättre, bland annat slutade hon att lägga huvudet på sned...
• Anlitade en massör. Han hittade flera spänningar i hennes kropp och bara efter 2 besök, var hon som en helt ny häst att rida. Han får komma emellanåt och knåda igenom henne, vid behov.
• Bytte sadel
• Bytte bett. Min dam sökte ogärna stöd på vanligt tränsbett första åren jag försökte komma underfund med henne. Kimblewick (jaktkandar med låg tungfrihet), hackamore, kandar (stång och bridong), rak pelham (med tygeldelta) och senaste året, även portugisisk stång med dubbla tyglar. Jag försökte variera med de bett jag har och lade även in tränsbett med jämna mellanrum. Lyssnar man på kunniga hästtandläkare och även andra hästspecialister, så förordar de att man byter betsling då och då. Med tiden fungerade det bättre och bättre, även på vanligt tränsbett.
• Longering och tömkörning med chambon. Både med och utan cavaletter.
• även uppsutten träning med cavaletter, är en bra idé. Då hästen bör sänka huvudet och titta sig för i stället för att bara "paddla sig" över.
• har tagit hjälp av instruktör. Skaffar man egen häst, är det ännu viktigare att man rider regelbundet för instruktör. Man tappar massor, när man sitter ensam hemma och gnetar i paddock, skogen och liknande. Och det har du gjort, ser jag. Men det kanske kan vara idé att prova någon annan instruktör, som har annan infallsvinkel på problemlösningar

Lycka till, det tar tid. Men det lönar sig i slutänden, att lägga ner ordentligt arbete för att finna roten till problemet.

 

[withyou]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

"Min" är likadan! Han har gått på travet förut och är van vid att liksom bara skjuta iväg o springa för allt han är värd med huvudet uppe i vädret. Hästansvarig i stallet har satt på honom en halsförlängare, och han tycker inte alls om den. Han gör inte så mkt annat än att bli sur på den o gå o streta emot, speciellt i traven. Igår red jag efter lektionerna i några minuter utan gummisnodden, travade i en åtta med halt i mitten. Det enda som satt var halterna! Han var stel i nacken och sköt ut innerbogarna i svängarna samt drog huvudet utåt. Jag blev verkligen ledsen när jag märkte detta, i somras när det bara var jag som red var han underbar, visst, han var fortfarande ganska hög i halsen i traven, men han började släppa och travade lugnt och gjorde precis vad jag bad honom om. Dessutom så var han som smör i händerna, igår när jag ändå lyckades ställa honom så ramlade han nästan över sig själv

Många av övningarna som nämnts här låter bra, funderar på om jag skulle kunna börja rida honom ganska ofta igen, ut i skogen 1-2 ggr per vecka samt dressyr och cavaletter i paddocken, UTAN gummisnoddshelvetet. Longering och / eller tömkörning på helgerna vore inte så dumt heller. Problemet då är ju hästansvarig, hon är super, fast jag tvivlar på att hon låter mig rida honom så ofta eftersom att det skulle bli "orättvist" att jag fick rida och inte andra.
Jag vill ju inte rida för Min skull utan för hästens skull. Och jag vet att jag kan få honom o gå fem gånger bättre utan snodden än med, dels för att vi känner varandra och kommer överens, vi är som ett och dels för att jag har fått honom avslappnad förut.
Jag är dock som sagt rädd att hästansvarig ser det på fel sätt och tror att det är för min egen skull jag vill rida. Sen så rider jag honom på ett sätt som ingen verkar tycka om även fast det är det sättet båda han och jag tycker är bäst (?!)
dvs lösa tyglar, jag lyssnar på honom.

Nu är jag jobbig och tänker jämföra två olika exempel på ridpass, ett "bra" och ett som jag anser dåligt.

det "bra", hur jag brukar rida honom:
Jag värmer upp i skritt på lång tygel i några minuter, därefter samlar jag upp honom på halvkorta tyglar och börjar arbeta med volter, halter, serpentiner, skänkelvikningar osv, småsmå tygeltag och mkt vikt och skänkelhjälper.
När jag känner att han är mjuk och lyssnar på mig så börjar jag trava på ganska långa tyglar, men ändå så jag har kontakt med honom. Han brukar i början skjuta iväg, men jag lugnar honom med röst och småsmå tygeltag. efter en liten stund börjar jag med våran lilla övning, skritt från E, skänkelvikning eller volt vid C, halt vid B och sedan direkt upp i trav och halt vid E direkt från traven. Sedan för att han inte ska göra allt av sig själv, så ändrar jag lite på övningen efter nåra varv, struntar i nån halt, gör en volt i traven också, gör en extra halt, minskar tempot på kortsidan eller byter varv. Han blir SUPER av den här övningen.
Efter lite travarbete skrittar jag i några minuter på lång tygel, och sedan börjar jag med galoppen, och då äre inte mkt eller nåt komplicerat, brukar bli mittvolten eller så. Ibland så tar jag bara en galopp och koncentrerar mig istället på skrittarbete. Därefter travar jag ner honom på lång tygel och sedan skrittar jag av.

den andra versionen med gummisnodd o allt:
uppvärmning, skritt på kort tygel. mycket halter. Han brukar vara ganska avslappnad under uppvärmningen även med halsförlängaren.
Sedan börjar travarbetet, och då far huvudet upp och han tuggar o stretar emot gummisnodden, och när han blir väldigt sur på den så kastar han med huvudet, försöker ta bettet och skjuter iväg. Det går dock också efter mkt om och men att få honom att trava lugnt med halsförlängaren, men han spänner sig även fast han travar lugnt. Hur han lyckas ha huvudet uppe i luften med halsförlängaren på förstår jag inte, för den är ganska hårt spänd
När han väl blivit sur på den i trav bråkar han även i skritt sen. alltså: inget skönt ridpass varken för häst eller ryttare.
Galopp är nog inte att tala om, när jag försökte så gick han nästan omkull. Efter mycket stretande så är det avskrittning (äntligen).

Visst att han behöver komma ner med huvudet o få muskler i baken, men jag tror inte det blir så mkt bättre av att han får ont i nacken Det är väl mkt bättre att han får musklerna genom tömkörning, "min" ridning, klättring, studs-hoppning och cavaletter?

sorry att jag kanske snodde tråden lite här, knapplån kallas dt va? -känner sig ny- Och förlåt för typ världens längsta svar, hoppas ni orkar läsa igenom allt.

 

[Sar]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

Jag tycker faktiskt tvärtom när det gäller hjälptyglar som graman eller halsförlängare. Det är just i markarbetet de har en poäng. När hästens huvud spänns in på det sättet blir den bekväm att sitta på, inte lika studsig. Då kan hästen lunka på i undertempo medan ryttaren koncentrerar sig på att komma ned i sadeln och slappna av. Efter några minuter (eller hur lång tid ryttaren nu behöver för att sluta spänna sig) kan man ta bort tygeln och ryttaren kan börja rida hästen. Ingen häst kommer att börja jobba ordentligt och slappna av om den har en stel och spänd ryttare på ryggen. Hjälptygeln är alltså till för RYTTAREN, inte för hästen.

Om hästen är stark och okontrollerbar när man rider ut anser jag att det är bättre att träna hantering och uppmärksamhet. Jag har visserligen aldrig ridit med graman, men jag har svårt att tänka mig att man vinner någon som helst kontroll genom att dra in nosen på hästen till bogen.

En häst som är spänd skulle jag inte sitta ner på utan rida lätt för att göra det lättare för hästen att arbeta igenom sin rygg. Sedan ser jag inte att undertempo alltid leder till en avspänd häst.
Igångsättningar, tempoväxlingar och att kunna böja och ställa hästen är grunden, gärna från marken genom tömkörning.
Är man inte nog skicklig själv kan man ta hjälp av någon och sedan själv få sätta sig upp/tömköra för att känna hur det känns när väl hästen är stadig i sin form.
Att kolla upp sin häst vetrinärt, tandstatus, exuiterapeut och sadelinpassning är en bra början.

 

[Thrill]

Sv: hur rida stjärnkikarhäst?!

När jag har ridit/varit tränare åt en stjärnkikarhäst har det bara varit lösgörande arbete som gäller. Hästen är en stel nordistravare och nu efter ett halvårs träningar (ryttaren jag hjälper rider honom bara ca 2 ggr i veckan, så det har tagit sin lilla tid..) har han äntligen börjat slappna av och jobba.

Vi har fokuserat på ryttarens placering i sadeln, sitsen och inverkan. Genom repetativa, roliga och övningar som hästen älskar har han efter ett par lektioner slappnat av i kroppen och börjat jobba med bakbenen. Man märkte direkt vilka övningar som var bra för just honom, han börjar frusta direkt och tröttnar aldrig på att göra dem! Jag skulle säga stärkande och lösgörande övningar, mycket skrittpromenader på lång tygel, viktträning osv.

Nu, utan hjälptyglar, hårda händer eller liknande, har vi fått en nöjd häst som slappnat av i hela överlinjen. Jag skulle INTE använda hjälptyglar, vilket jag anser mest ger en avknäppt och spänd häst. Hästen har ridits på ett vanligt tränsbett, utan nosgrimma. Mjuk och behaglig ridning har gett hästen en chans att hitta balans.

Då antar jag också att hästen har bra utrustning, är frisk och inte har ont någonstans. Lycka till!

Edit: Jag ska lägga till också hur mycket det har gett att rida på lång tygel och låta honom hitta sin egen balans. Uppvärmningen sker alltid på lång tygel, då de får trava fram på lång tygel i ett bra tempo och rida alla ridvägarna, göra övergångar och halter. Detta har gett ett superresultat! Att få hästen så känslig och "elektrisk" som möjligt har gjort honom väldigt uppmärksam.