Hur pratar man om det?

[Xoxx]

Känslan av hopplöshet lägger sig lite över mig. För att försöka hålla mig kort och begriplig.
Hur pratar man med en av sina bästa vänner när man inte kan sympatisera med hennes sätt att rida. När kort tålamod och hård ridning, den traditionella fullgalopp-tvärnit- rapp på baken för att hästen inte lyssnar- blivit normen istället för tålamod och ödmjukhet.
Jag är inte felfri själv och och säkerligen gett min häst ett och annat orätt.
Men antingen är hon så laddad om man ska ta det i stundens hetta att hon smäller av på mig med, eller så är hon väldigt ångerfull och vet hur fel det är .. Känns ngt hopplöst och hon är egentligen inte en dåligt ryttare.
Eller ska jag göra som alla andra och bara gilla läget -det är hennes häst?

Hur pratar man om sånna här känsliga saker? Då det är så personligt och det är inte min avsikt att vi ska bli ovänner.. Och nej vi borde inte bli det men jag finner inte rätt ord eller rätt tillfälle.

 

[stjarnfrugt]

Hur gamla är ni? Ni kanske har någon tränare som du kan ta upp frågan med, en tränare har en auktoritet som brukar påverka mer än en kompis på samma våglängd.

Jag tycker att man med lite ålder och livsrutin lär sig att hantera såna här situationer bättre. Som tonåring hade jag nog inte vågat vara så rättfram till min bästa vän (som tackolov behandlade sin ponny väl så behovet fanns inte), men jag brukade kunna säga ifrån till andra. Men just med vänner var det svårt och det är nog rätt naturligt att man känner så. Numera skiter jag i vilket, jag tänker på hästen i första hand och ser det som min skyldighet som hästmänniska.

Det sägs väl att man ska ta diskussionen på neutral mark så att säga, men jag vet inte det jag. Jag tror själv att man måste få sig ett rejält uppvaknande när det sker, på plats, för att det ska ha effekt. Att folk visar att det inte är acceptabelt.
Nuförtiden klarar jag inte att se sådant beteende, jag blir rosenrasande och det låter jag vederbörande veta. I mitt förra stall hade vi en kille i övre tonåren som hade två hästar. Han var allmänt känd för att vara flitig med pisken och vid hantering från marken duktig på att rycka och slita. Vi red sällan samtidigt så jag fick mest höra detta från andra, men en kväll var ridhuset fullt av folk och han skulle promenera en av sina hästar som varit skadad och skulle sättas igång. Hästen var lite på tårna och det var inget konstigt att säga till den, men han gjorde det aldrig i anslutning till beteendet utan bara när hästen skötte sig däremellan. Han gick liksom och ryckte i den och härjade helt oprovocerat och hästen blev naturligtvis upprörd och fattade inte vad det var frågan om.
Jag höll koll på honom och såg vad han höll på med och undrade för mig själv vadfan det var frågan om. När han för 5e gången i ordningen gjorde om samma sak, helt oprovocerat, så kunde jag inte hålla mig. Jag vrålade från andra delen av ridhuset åt honom att sluta, jag sa med hög röst att detta var totalt oacceptabelt beteende och undrade vad han ville ha ut av det. Att säga till när det är befogat är en sak, men att gå runt och provocera och bete sig som han gjorde var något som gjorde mig galen att se. Jag kan säga att jag fick inget svar på varför han gjorde som han gjorde med hästen, men det hade den effekten att han var from som ett lamm med den resten av tiden
När jag var klar i ridhuset gick jag raka vägen ut till hans mamma i stallet och återberättade hela historien. Vad han gjort och vad jag sagt, och att jag accepterar aldrig att se nåt liknande igen. Jag sa detta till mamman eftersom jag visste att han antagligen skulle ta detta med henne, och då skulle hon ha hört min version först. Vi hade god kontakt eftersom jag red deras ena häst regelbundet.

Jag skulle aldrig ha kunnat gå därifrån och leva med att jag varit tyst som alla andra var kväll efter kväll. Jag skulle inte dra mig för att göra om det heller och jag önskar att fler hästmänniskor hade sånt kurage, då skulle vi se mindre av liknande. Att rida dåligt av okunskap är en sak, det kommer man åt med tränare. Men att medvetet bestraffa hästen för att få utlopp för sina egna frustrationer eller nåt sorts perverst behov av maktutövning det tål jag inte och det borde ingen göra

 

[Billy]

Känslan av hopplöshet lägger sig lite över mig. För att försöka hålla mig kort och begriplig.
Hur pratar man med en av sina bästa vänner när man inte kan sympatisera med hennes sätt att rida. När kort tålamod och hård ridning, den traditionella fullgalopp-tvärnit- rapp på baken för att hästen inte lyssnar- blivit normen istället för tålamod och ödmjukhet.
Jag är inte felfri själv och och säkerligen gett min häst ett och annat orätt.
Men antingen är hon så laddad om man ska ta det i stundens hetta att hon smäller av på mig med, eller så är hon väldigt ångerfull och vet hur fel det är .. Känns ngt hopplöst och hon är egentligen inte en dåligt ryttare.
Eller ska jag göra som alla andra och bara gilla läget -det är hennes häst?

Hur pratar man om sånna här känsliga saker? Då det är så personligt och det är inte min avsikt att vi ska bli ovänner.. Och nej vi borde inte bli det men jag finner inte rätt ord eller rätt tillfälle.

Håller med stjarnfrugt, och undrar om er ålder. Men finns det ingen annan i er omgivning du kan prata med, ridlärare, tränare eller annan person som skulle kunna ta upp det med personen? Det är jobbigt och känsligt men du får tänka att du ställer dig på den svages sida.

 

[Xoxx]

Vi är båda i 25års åldern alltså birde detta inte vara så svårt eller hur?
Men det ligger fler faktorer bakom så som att det är hennes mammas stall och det bästa jag stått i. De bor på gården så blir det allt för stort detta så vet jag inte om min häst och kag behöver flytta. Allt annat är verkligen hur bra som helst.
Vi rider för samma tränare men i olika grupper och tränaren gör tappra försök att säga ifrån. Komma med andra synvinklar och annat problemlösande. Det funkar på träningen...
Man borde kanske bara bita av, och bli arg (nu efter ett par år av att inte göra det?). Jag har försökt att påminna om tränarens ord, och komma med egna ideer. Då möts jag antingen av kalla handen eller "ja men det funkar inte".

 

[Bulldoozer]

Kanske ingen idé att prata om det (om du vill slippa onödigt tjafs i stallet med tanke på att hennes mamma har det), föreslå att ni går nån lämplig kurs tillsammans där man fokuserar på samarbetet mellan häst människa? Eller kolla på en film tillsammans typ:

Det bästa och mest effektiva brukar vara att få folk att tro att de kommit på saker själva..

 

[stjarnfrugt]

@Xoxx Då måste jag bara säga att vilken mesig tränare ni verkar ha Om jag hade betett mig på liknande sätt, för mina tränare oavsett det var i dagsläget eller tidigare i livet, då hade jag åkt ut. Jag hade öht inte fått sitta kvar på min häst.

Om jag hade varit du så hade jag inte stått ut efter alla år. Jag hade laddat upp med en massa irritation om inte annat, och peppat mig med det, så att nästa gång detta sker hade jag exploderat fullständigt. Jag tror inte att den snälla vägen fungerar här, jag tror väldigt få gånger på att gap och skrik går före upplysning, men ibland kan gap och skrik ha den effekten att folk kommer av sig. Först när hon kommit av sig kan det andra gå in. Så länge hon är tjurig och tvärtemot spelar det ingen roll hur snäll du försöker vara, hon måste först få en käftsmäll så att hon tappar ansiktet. Så att säga.
Om du inte vågar/kan själv så ta med en kompis som har skinn på näsan, som kan följa med på nån av era gemensamma tillfällen i ridhuset?

Vad tycker hennes mamma om detta? Är det också men sån där mjäkig person som låter dottern härja på, eller är det så att mamman inte vet?

 

[Xoxx]

H

@Xoxx Då måste jag bara säga att vilken mesig tränare ni verkar ha Om jag hade betett mig på liknande sätt, för mina tränare oavsett det var i dagsläget eller tidigare i livet, då hade jag åkt ut. Jag hade öht inte fått sitta kvar på min häst.

Om jag hade varit du så hade jag inte stått ut efter alla år. Jag hade laddat upp med en massa irritation om inte annat, och peppat mig med det, så att nästa gång detta sker hade jag exploderat fullständigt. Jag tror inte att den snälla vägen fungerar här, jag tror väldigt få gånger på att gap och skrik går före upplysning, men ibland kan gap och skrik ha den effekten att folk kommer av sig. Först när hon kommit av sig kan det andra gå in. Så länge hon är tjurig och tvärtemot spelar det ingen roll hur snäll du försöker vara, hon måste först få en käftsmäll så att hon tappar ansiktet. Så att säga.
Om du inte vågar/kan själv så ta med en kompis som har skinn på näsan, som kan följa med på nån av era gemensamma tillfällen i ridhuset?

Vad tycker hennes mamma om detta? Är det också men sån där mjäkig person som låter dottern härja på, eller är det så att mamman inte vet?

Jag förstår vad du menar och du tänker, träningarna och när hennes mamma är på plats är inte alls på samma vis som när det bara är hon eller vi.
Så både mamma och tränare ser ju inte hela registret.
Jag får väll samla på mig mod och vara berädd. Detta är i botten sunda människor...

 

[Korven]

En person i mitt stall var allmänt jäklig mot hästar och en dag när han gick på min kompis häst fick jag bara nog. Jag skällde ut honom och ringde kompisen samtidigt. Hon hade ingen aning om att han betedde sig så och han fick inte hantera hennes häst mera. Denna människa hade jag flera konfrontationer med innan så nånstans ramlade nån polett ner så han var såååå trevlig sen. Som tur var flyttade han, annars hade nog jag gjort det för min sinnesfrids skull.
När tränare var där gjorde inte han heller likadant som när han var ensam (trodde han). Sen undrar han varför hästen inte går att hämta i hagen

 

[troxel]

Om det inte rör sig om rena misshandle och du har inte ordets begåvning där du kan få den andra att tänke om ...... gå därifrån, att lägga dig i kan skapa osämja.

 

[Xoxx]

Jag brukar bita ihop och efteråt försöka nå henne med andra ideer, hon är inte nöjd med att det blir sådana situationer men saknar verktygen för att hitta andra vägar. När tränaren sitter upp går hästen som en dröm efter en liten stund och hon berättar även hur hon gör och varför. Så funkar det ngn dag men sen är det tillbaka på ruta ett igen...
Jag känner tyvärr att detta är ett känsligt ämne -såklart- och går jag på mer kommer det bli osämja.. Lite handlar väll om att det anses att min vän rider bättre än mig då hon har tävlings meriter och hästar som är påväg uppåt. Själv har jag många år på hästryggen men valt bort tävlingsmomentet pga tid och istället fokuserat på bra träningar och mångsidig hästhantering.

 

[troxel]

Om den ena kan få hästen att fungera och det andra kan inte få non ordning alls trotts alla meriter då säjer det att sagd meriter kan inte vara mycket att hänga Jul Granen.

Dom rytter som jag har känt under mitt liv har ingen såna meriter som dom vifta med som en flaga, deras meriter är helt enkelt They Were Good Horsemen/Women.

 

[Lager]

Känslan av hopplöshet lägger sig lite över mig. För att försöka hålla mig kort och begriplig.
Hur pratar man med en av sina bästa vänner när man inte kan sympatisera med hennes sätt att rida. När kort tålamod och hård ridning, den traditionella fullgalopp-tvärnit- rapp på baken för att hästen inte lyssnar- blivit normen istället för tålamod och ödmjukhet.
Jag är inte felfri själv och och säkerligen gett min häst ett och annat orätt.
Men antingen är hon så laddad om man ska ta det i stundens hetta att hon smäller av på mig med, eller så är hon väldigt ångerfull och vet hur fel det är .. Känns ngt hopplöst och hon är egentligen inte en dåligt ryttare.
Eller ska jag göra som alla andra och bara gilla läget -det är hennes häst?

Hur pratar man om sånna här känsliga saker? Då det är så personligt och det är inte min avsikt att vi ska bli ovänner.. Och nej vi borde inte bli det men jag finner inte rätt ord eller rätt tillfälle.

Bjud in en annan tränare och gör någonting annat än vad ni gör för den vanliga?

Jag är inte någon vän av AR för ren dressyrträning, men det kan vara en lugn och bra introduktion för ryttare som tenderar att hetsa - att skritta och se vikten av långsamt tempo, se de små små detaljerna och slipa på dem, sådant kanske vore nyttigt för din vän?

Säg till henne oavsett, något annat är oärligt tycker jag. Berätta hur du upplever vissa saker, när hon är lugn, efter ridturen eller liknande, och ställ frågor om hur hon tänker när hon gör X. Skulle inte sätta igång och vråla på folk, det funkar sällan för mig. Kanske för någon annan.

Jag har sagt till en stallbekant tidigare som gärna skrek på sin häst och kastade saker att Jag blev rädd för henom när hen gapade. Jag vill inte vara omgiven av arga skrikande viftande människor som sprider negativitet och ilska, då blir Jag stressad. Hästen har ju inte så mycket att välja på, men det var ett sätt att nå just den personen.

I vissa stall finns en väldigt aggressiv grundton. Folk skriker och härjar, rycker i och knuffar runt hästarna. Då ser det nästan alltid likadant ut uppsuttet också.

 

[Xoxx]

Ja

Bjud in en annan tränare och gör någonting annat än vad ni gör för den vanliga?

Jag är inte någon vän av AR för ren dressyrträning, men det kan vara en lugn och bra introduktion för ryttare som tenderar att hetsa - att skritta och se vikten av långsamt tempo, se de små små detaljerna och slipa på dem, sådant kanske vore nyttigt för din vän?

Säg till henne oavsett, något annat är oärligt tycker jag. Berätta hur du upplever vissa saker, när hon är lugn, efter ridturen eller liknande, och ställ frågor om hur hon tänker när hon gör X. Skulle inte sätta igång och vråla på folk, det funkar sällan för mig. Kanske för någon annan.

Jag har sagt till en stallbekant tidigare som gärna skrek på sin häst och kastade saker att Jag blev rädd för henom när hen gapade. Jag vill inte vara omgiven av arga skrikande viftande människor som sprider negativitet och ilska, då blir Jag stressad. Hästen har ju inte så mycket att välja på, men det var ett sätt att nå just den personen.

I vissa stall finns en väldigt aggressiv grundton. Folk skriker och härjar, rycker i och knuffar runt hästarna. Då ser det nästan alltid likadant ut uppsuttet också.

Ja jag får kanske vinkla om det till mig själv och min häst, som faktiskt blir spänd och får svårt att koncentrera sig när min vän dundrar omkring. Att lyckas få med henne till annan tränare kan jag nog de mig i månen efter, hon kommer inte tycka det är värt pengarna att skritta en träning tyvärr. Även om ideen är god.

Jag kan prata bra med henne och vi har lika åsikter när det kommer till att andra gör fel eller på samma sätt men det är som att hon helt saknar insikt vid sin egen ridning iaf i stunden är där inget tålamod när det kommer till sin egen häst. "Han ska ju kunna detta nu varför måste jag bli förbannad för att han ska göra rätt" är en vanlig replik..

 

[Mia_R]

Ja


Ja jag får kanske vinkla om det till mig själv och min häst, som faktiskt blir spänd och får svårt att koncentrera sig när min vän dundrar omkring. Att lyckas få med henne till annan tränare kan jag nog de mig i månen efter, hon kommer inte tycka det är värt pengarna att skritta en träning tyvärr. Även om ideen är god.

Jag kan prata bra med henne och vi har lika åsikter när det kommer till att andra gör fel eller på samma sätt men det är som att hon helt saknar insikt vid sin egen ridning iaf i stunden är där inget tålamod när det kommer till sin egen häst. "Han ska ju kunna detta nu varför måste jag bli förbannad för att han ska göra rätt" är en vanlig replik..

Testa med att filma henne när hon gormar och håller på så får hon se hon se hur illa det ser ut?