vilsen_i_arbetet
Trådstartare
Skriver anonymt då jag inte vill hänga ut min arbetsplats.
I eftermiddags fick jag som ett riktigt knytnävsslag i magen på jobbet. Har gråtit sen jag kom hem. Fick veta information som inte känns bra att veta, och jag vet inte hur jag ska hantera framtiden. Varning för långt inlägg...
Jag jobbar i en relativt stor organisation där arbetet utförs i ett stort antal olika projekt. Jag är själv konsult i några av dessa projekt, men av någon anledning har jag sugits in i den (informella) ”inre kretsen” (konsulterna har annars överlag svårt att komma in i det ordinarie ”gänget”). Här blir det lite mer snack utanför dagordningen, de andra (främst cheferna) pratar lite friare än annars i de mer formella kanalerna etc. Det innebär att jag hör en hel del inside-information och lite om hur de tänker framåt etc. Krasst så har jag såklart nytta av att känna till den här informationen, men samtidigt är jag inte så bekväm i tanken att vara en del av det här gänget, främst pga hur de pratar om andra personer och den obefintliga självkritiken. Jag är även rädd att det ska uppfattas (utanför) som att jag aktivt sökt mig till den här gruppen, eller som att jag tar ställning för dem vilket jag egentligen inte alls gör. Men jag utnyttjar att få informationen, och det ger mig en enklare tillvaro i vardagen.
Jag har hittat mitt absoluta drömjobb. Både i bransch och i de direkta arbetsuppgifterna. Jag är väldigt inspirerad och har verkligen ett superspännande jobb! Jag utvecklas varje dag, och det finns mycket att lära. Det finns få av de här jobben, så jag hade flyt som kom in i rätt läge. Inte så att det inte finns intressanta andra jobb, men här är verkligen mitt i prick när det gäller både bransch, arbetsuppgifter och geografisk placering. Allt är toppen på pappret.
Men. Jag kände ganska tidigt från början att jag är tveksam till organisationen, och jag har blivit ännu mer tveksam med tiden. Vi har stora problem med leveranser, med intern kommunikation, beslutsfattande, respekt för de beslut som väl fattas m.m. Vi har en rätt stor personalomsättning, framför allt på vissa positionser, som kan knytas direkt till de här problemen även om det förstås inte sägs offentligt.
Så till mitt dilemma. Jag vill verkligen jobba kvar. Min magkänsla säger att det är precis rätt för mig att jobba här några år (1-2 år kvar i den tidsplanen), suga i mig en massa kunskap och erfarenheter och sedan söka mig vidare. Men hur vet man när magkänslan säger något oklokt? Jag ser att folk slutar (både självvalt och tvingat) och jag hör hur den ”inre kretsen” gör totalt fel analys av varför (”det är fel på de andra”). Jag är rädd att bli kvar i ett företag som har dåligt rykte i branschen, och att det när jag väl söker mig vidare ses som negativt att vara den som var kvar länge på detta företag. Är det värt drömjobbet och att utvecklas så mycket under dessa år, om det tar stopp sedan?
Jag vet att mina chefer och arbetsledare på företaget är mycket nöjda med min insats, och jag är rätt säker på att de tänker sig att plocka över mig till en anställning hos dem själva. Hur tar jag ställning till det? Jag vet att de t o m vill lyfta mig uppåt och ge mig mer ansvar, men själv känner jag att jag inte tror på att det är genomförbart med de förutsättningar jag skulle få. Jag tror att de här personerna dels ser det som att visa uppskattning, att erbjuda en chefs-/arbetsledartjänst och dels säkert också hoppas att jag ska lösa en del av problemen vi har. Själv ser jag problemen som olösliga när vi har den organisation vi har och har inte direkt någon lust att ta på mig ett omöjligt uppdrag…
Kort sagt: hur lever man i en sjuk organisation utan att bli sjuk själv? För jag vill verkligen stanna kvar, och är beredd på att det kan vara jobbigt, men det kan förstås inte gå till vilket pris som helst…Och om jag stannar, hur manövrerar jag min tillvaro i organisationen? Det är helt klart till min fördel att få veta vad som händer, hur ledningen tänker etc, och än så länge har jag själv inte behövt ”bekänna färg”, men borde jag t o m försöka ta mig ur den här gruppen? Hjärnan säger att det är strategiskt att få informationen, men hjärtat säger att den är jobbig att hantera...Och om/när jag väl får det där erbjudandet om att kliva uppåt, hur tackar man nej utan att det verkar konstigt eller att jag behöver lämna en obekväm förklaring (som skulle sätta mig själv i kylan)?
Jag förstår att ingen kan ge ett enkelt svar eller lösning, men all input är välkommen. Jag behöver lite perspektiv på min tillvaro! Jag vill verkligen jobba kvar ett tag till, men behöver tips för att navigera under det året/de åren...
I eftermiddags fick jag som ett riktigt knytnävsslag i magen på jobbet. Har gråtit sen jag kom hem. Fick veta information som inte känns bra att veta, och jag vet inte hur jag ska hantera framtiden. Varning för långt inlägg...
Jag jobbar i en relativt stor organisation där arbetet utförs i ett stort antal olika projekt. Jag är själv konsult i några av dessa projekt, men av någon anledning har jag sugits in i den (informella) ”inre kretsen” (konsulterna har annars överlag svårt att komma in i det ordinarie ”gänget”). Här blir det lite mer snack utanför dagordningen, de andra (främst cheferna) pratar lite friare än annars i de mer formella kanalerna etc. Det innebär att jag hör en hel del inside-information och lite om hur de tänker framåt etc. Krasst så har jag såklart nytta av att känna till den här informationen, men samtidigt är jag inte så bekväm i tanken att vara en del av det här gänget, främst pga hur de pratar om andra personer och den obefintliga självkritiken. Jag är även rädd att det ska uppfattas (utanför) som att jag aktivt sökt mig till den här gruppen, eller som att jag tar ställning för dem vilket jag egentligen inte alls gör. Men jag utnyttjar att få informationen, och det ger mig en enklare tillvaro i vardagen.
Jag har hittat mitt absoluta drömjobb. Både i bransch och i de direkta arbetsuppgifterna. Jag är väldigt inspirerad och har verkligen ett superspännande jobb! Jag utvecklas varje dag, och det finns mycket att lära. Det finns få av de här jobben, så jag hade flyt som kom in i rätt läge. Inte så att det inte finns intressanta andra jobb, men här är verkligen mitt i prick när det gäller både bransch, arbetsuppgifter och geografisk placering. Allt är toppen på pappret.
Men. Jag kände ganska tidigt från början att jag är tveksam till organisationen, och jag har blivit ännu mer tveksam med tiden. Vi har stora problem med leveranser, med intern kommunikation, beslutsfattande, respekt för de beslut som väl fattas m.m. Vi har en rätt stor personalomsättning, framför allt på vissa positionser, som kan knytas direkt till de här problemen även om det förstås inte sägs offentligt.
Så till mitt dilemma. Jag vill verkligen jobba kvar. Min magkänsla säger att det är precis rätt för mig att jobba här några år (1-2 år kvar i den tidsplanen), suga i mig en massa kunskap och erfarenheter och sedan söka mig vidare. Men hur vet man när magkänslan säger något oklokt? Jag ser att folk slutar (både självvalt och tvingat) och jag hör hur den ”inre kretsen” gör totalt fel analys av varför (”det är fel på de andra”). Jag är rädd att bli kvar i ett företag som har dåligt rykte i branschen, och att det när jag väl söker mig vidare ses som negativt att vara den som var kvar länge på detta företag. Är det värt drömjobbet och att utvecklas så mycket under dessa år, om det tar stopp sedan?
Jag vet att mina chefer och arbetsledare på företaget är mycket nöjda med min insats, och jag är rätt säker på att de tänker sig att plocka över mig till en anställning hos dem själva. Hur tar jag ställning till det? Jag vet att de t o m vill lyfta mig uppåt och ge mig mer ansvar, men själv känner jag att jag inte tror på att det är genomförbart med de förutsättningar jag skulle få. Jag tror att de här personerna dels ser det som att visa uppskattning, att erbjuda en chefs-/arbetsledartjänst och dels säkert också hoppas att jag ska lösa en del av problemen vi har. Själv ser jag problemen som olösliga när vi har den organisation vi har och har inte direkt någon lust att ta på mig ett omöjligt uppdrag…
Kort sagt: hur lever man i en sjuk organisation utan att bli sjuk själv? För jag vill verkligen stanna kvar, och är beredd på att det kan vara jobbigt, men det kan förstås inte gå till vilket pris som helst…Och om jag stannar, hur manövrerar jag min tillvaro i organisationen? Det är helt klart till min fördel att få veta vad som händer, hur ledningen tänker etc, och än så länge har jag själv inte behövt ”bekänna färg”, men borde jag t o m försöka ta mig ur den här gruppen? Hjärnan säger att det är strategiskt att få informationen, men hjärtat säger att den är jobbig att hantera...Och om/när jag väl får det där erbjudandet om att kliva uppåt, hur tackar man nej utan att det verkar konstigt eller att jag behöver lämna en obekväm förklaring (som skulle sätta mig själv i kylan)?
Jag förstår att ingen kan ge ett enkelt svar eller lösning, men all input är välkommen. Jag behöver lite perspektiv på min tillvaro! Jag vill verkligen jobba kvar ett tag till, men behöver tips för att navigera under det året/de åren...
Det skrämmer mig. Jag är nog lite i känslotillstånd fortfarande, alla synpunker jag får här ska jag ta med mig och tänka på under helgen.
