Hur överleva i en sjuk organisation? Vill ju stanna...

[vilsen_i_arbetet]

Jag skulle nog titta lite närmare på de personer som klarar (verkar klara?) det. Vad är det som de gör/inte gör? Hur förhåller de sig? Hur nära relationer har de med den "sjuka" delen? Finns det någon som har liknande position som du?

Framför allt har de jobbat länge inom branschen, och även inom det här företaget eller som konsult hos det. Kanske känner de sig tryggare, eller något? En del håller sig också lite mer på sin kant kan man väl säga, är inte med på AW:s, äter matlåda snabbt och går sedan tillbaka till sin arbetsplats och sånt. Jag hängde med i början för att jag var ny och jag tyckte att det var bra att lära känna mina kollegor, och sen har jag fortsatt av vana. Och för att det är trevligt förstås, jag är en rätt social person.

Jag upplever helt klart ett samband mellan hur insyltat man behöver vara i den "sjuka" delen och hur berörd/oberörd personen verkar i mina ögon, framför all när det gäller nyare personer. Men många av de nya verkar inte heller se något större problem, jag är dock inte säker på att de riktigt sett bakom fasaden heller...Att jag har umgåtts en del med det här "gänget" den senaste tiden har helt klart präglat min bild.

Det är några andra som har likande positioner kan man säga, men vi jobbar inte så pass nära att jag har tillräckligt bra relation till dem för att prata om detta känner jag. I mina team är vi rätt spretiga, där är det inte heller någon som jag kan prata på djupet med. Jag har dock pratat med en del litegrann, och framför allt personer som nu slutat, så jag är säker på det att andra också ser hur organisationen (inte) fungerar.

Prio ett tror jag är att skaffa mig större distans till jobbet. Hur kul det än är (jag läser t o m fackböcker på fritiden!) så ska jag försöka odla andra intressen också, de har fått stå tillbaka lite nu de senaste åren pga mycket med jobb, hus och familj. Men att satsa på andra delar av mig själv tror jag är vettigt.

 

[aprilmaj]

Jag upplever helt klart ett samband mellan hur insyltat man behöver vara i den "sjuka" delen och hur berörd/oberörd personen verkar i mina ögon, framför all när det gäller nyare personer.

Det verkar som att distans är viktigt.

Prio ett tror jag är att skaffa mig större distans till jobbet. Hur kul det än är (jag läser t o m fackböcker på fritiden!) så ska jag försöka odla andra intressen också, de har fått stå tillbaka lite nu de senaste åren pga mycket med jobb, hus och familj. Men att satsa på andra delar av mig själv tror jag är vettigt.

Det verkar som att distans är viktigt

Jag tror att det är betydelsefullt att vara trygg och inte låta sig dras med.

 

[vilsen_i_arbetet]

Det verkar som att distans är viktigt.

Det verkar som att distans är viktigt

Jag tror att det är betydelsefullt att vara trygg och inte låta sig dras med.

Hehe, vi är nog något på spåret här :-)

Tror du att det kan då? Om jag är trygg och låter mig dras med...?

 

[aprilmaj]

Tror du att det kan då? Om jag är trygg och låter mig dras med...?

Läs vad du skrev

 

[vilsen_i_arbetet]

Läs vad du skrev

Ojdå Verkar ju inte så hoppfullt om jag inte ens kan få till det som jag önskar i skrift...

 

[vilsen_i_arbetet]

Det verkar som att distans är viktigt.

Det verkar som att distans är viktigt

Jag tror att det är betydelsefullt att vara trygg och inte låta sig dras med.

Igår natt sov jag oroligt, men i natt sov jag jättebra. Har kopplat av under helgen och lagt alla måsten åt sidan, bara gjort roliga saker. Det var skönt. Tack för dina perspektiv i fredags, jag ska försöka hålla liv i dem under veckan som kommer! (Och sen också förstås...)

 

[aprilmaj]

bara gjort roliga saker.

Viktigt, viktigt, viktigt! Det ska man alltid prioritera!