stjarnfrugt
Trådstartare
Jag har en schipperke som är 8 år ung och pigg. Hon kräver inte lika mkt som när hon var ung (timtals motion/aktivitet per dag) utan tycker att det är ganska nice att ligga i soffan och dega vissa dagar. Men under senare tid har jag fått mer och mer dåligt samvete för hennes inaktivitet i takt med att min tidsbrist byggs ut.
Jag jobbar skift, karln jobbar skift och så äger jag en häst. Dvs min tid och ork för övrigt är starkt begränsad vissa veckor mer än andra.
Hon är inte jättemycket ensam tack vare att jag och karln i princip aldrig jobbar samma tider, så hennes ensamtid är den då jag är i jobb/stall och han är ute på andra aktiviteter. De dagar som skiter sig helt blir hon rastad av en hundvakt eller bor hos mina svärföräldrar men någon ren motion blir det ju inte.
Jag kan sällan ha henne med i stallet, det funkar bara när jag är där dagtid när det är tomt på folk. Ofta tar jag stallet i samband med att jag åker till eller från jobbet för att slippa ägna tid åt onödiga resor samt spara bensinpengar, så då kan hon inte följa med dit då jag inte vill ha henne sittandes i bilen 8-9 tim då jag jobbar.
Så hennes dagar blir ganska händelselösa. Hon blir givetvis rastad i vettiga intervall, samt har ju någon hemma större delen av dygnet, men tiden för att enbart promenera med hunden eller liknande aktiviteter finns vissa dagar inte. Min karl har sin egna åtanganden att sköta som tar ungefär motsvarande tid som jag lägger på hästen, och sedan jobbar vi heltid båda två. Jag försöker hinna åtminstone ett par gånger i veckan att gå en runda med hunden på ca 1 tim, men det blir inte alltid. Ofta hinner jag bara 30-40 min. Vissa dagar blir hon bara rastad ifall det krockar så jäkligt med att hon varken kan följa till stall eller att det finns tid/ork över när arbetsdag + stall är avklarat (totalt 13 tim för mig = trött).
Karln försöker också hinna med motsvarande, men det är ändock min hund och mitt ansvar och inget han planerade för då jag hade hunden innan honom.
Hur gör ni med äldre hundar? Hur mkt kräver dom och hur mkt dåligt samvete ska man ha för dem? Jag har detta hängande över mig dagligen, men försöker någonstans att trösta mig med att hon iaf inte sitter ensam 9 tim mån-fre som många hundar verkar göra samt att hon iaf sina första 7 år sällan var ensam alls samt rastades 1-1,5 tim dagligen... Det försvarar ju inte hur det ser ut idag, men kanske ger det mig lite mindre ångest
Jag jobbar skift, karln jobbar skift och så äger jag en häst. Dvs min tid och ork för övrigt är starkt begränsad vissa veckor mer än andra.
Hon är inte jättemycket ensam tack vare att jag och karln i princip aldrig jobbar samma tider, så hennes ensamtid är den då jag är i jobb/stall och han är ute på andra aktiviteter. De dagar som skiter sig helt blir hon rastad av en hundvakt eller bor hos mina svärföräldrar men någon ren motion blir det ju inte.
Jag kan sällan ha henne med i stallet, det funkar bara när jag är där dagtid när det är tomt på folk. Ofta tar jag stallet i samband med att jag åker till eller från jobbet för att slippa ägna tid åt onödiga resor samt spara bensinpengar, så då kan hon inte följa med dit då jag inte vill ha henne sittandes i bilen 8-9 tim då jag jobbar.
Så hennes dagar blir ganska händelselösa. Hon blir givetvis rastad i vettiga intervall, samt har ju någon hemma större delen av dygnet, men tiden för att enbart promenera med hunden eller liknande aktiviteter finns vissa dagar inte. Min karl har sin egna åtanganden att sköta som tar ungefär motsvarande tid som jag lägger på hästen, och sedan jobbar vi heltid båda två. Jag försöker hinna åtminstone ett par gånger i veckan att gå en runda med hunden på ca 1 tim, men det blir inte alltid. Ofta hinner jag bara 30-40 min. Vissa dagar blir hon bara rastad ifall det krockar så jäkligt med att hon varken kan följa till stall eller att det finns tid/ork över när arbetsdag + stall är avklarat (totalt 13 tim för mig = trött).
Karln försöker också hinna med motsvarande, men det är ändock min hund och mitt ansvar och inget han planerade för då jag hade hunden innan honom.
Hur gör ni med äldre hundar? Hur mkt kräver dom och hur mkt dåligt samvete ska man ha för dem? Jag har detta hängande över mig dagligen, men försöker någonstans att trösta mig med att hon iaf inte sitter ensam 9 tim mån-fre som många hundar verkar göra samt att hon iaf sina första 7 år sällan var ensam alls samt rastades 1-1,5 tim dagligen... Det försvarar ju inte hur det ser ut idag, men kanske ger det mig lite mindre ångest
Senast ändrad:
