Hur lyft/bemöta elever med särskilda förutsättningar?

[karamelldrottningen]

En grej jag tänkt på. När man känner att jösses denna person kan gå hur långt som helst. Genom utveckling, hur de är samspelta osv. Alltså en riktig TALANG!
Men min fråga är. Talang är såklart inte alls allt, långt ifrån. Men hur ska man på dess mest vettigaste sättet bemöta detta?
Att peppa och trycka på vissa knappar kanske har mer motsatt effekt?

Tankar? Idéer?

 

[Araminta]

Jag tänker att de som kommer upp och blir kvar på elitnivåer inom whatever, är personer som själva drivit sig dit. Omgivningen kan sopa mattan och lägga saker till rätta men det är personen som måste välja att gå den vägen.

Min bror är/var en talang inom allt han tog sig för. Våra föräldrar fick ständigt höra vilken talang han var oavsett om det handlade om karate eller trummor eller akademiska ämnen. Han är idag visserligen duktig på det han gör, men något intresse att vara världsbäst finns helt enkelt inte inom honom. Våra föräldrar hade säkert kunnat motivera/pusha/tillrätttillrättalägga mer och det hade kanske gett några första placeringar här och där, men det hade inte varit hållbart och det hade inte gjort honom lyckligare.

 

[ameo]

Har man möjlighet att hjälpa till att ge personen förutsättningar att lyckas, så är det nog det man kan göra.
Jag hade en gång en tjej som red lite på mina shetlandsponnyer, parallellt med att hon red på ridskola. Det var en såndär naturbegåvning, som jag tror hade kunnat utvecklats väl.
Men, när jag flyttade från det stallet så gick det fel. Hon fick nån låneponny som hon blev rädd för och sen nån travare tror jag. Föräldrarna saknade hästkunskap så de insåg inte att det blev helt fel. Och tjejen slutade sen rida.
Jag önskade många gånger, då det begav sig, att jag kunnat stötta henne mer. Men man man inte göra allt.

 

[Lobelia]

Det beror helt på vilken möjlighet man har att assistera och vilken relation man har till talangen.

Ta en ridlärare på en ridskola, denne har som jag ser det en skyldighet att lägga lika energi på alla elever. Vad den personen kan göra är att uppmuntra och lotsa till rätt grupp vilket kan vara att stanna kvar i gruppen för att få rida med kompisarna, börja i en grupp på nästa nivå, börja i en träningssgrupp eller om ridskolan har särskilda tävlingsgrupper. Man kan kanske para ihop eleven med någon som söker medryttare också, om det finns möjlighet.

Som förälder så kan man hjälpa och stötta sina barn efter ekonomiskförmåga/vilja men anpassa sig efter vad barnet vill. Det finns en del talanger som är helt ointresserade av att komma vidare inom sporten.

Vi hade en i gymnasiet som vann alla lopp på 100-400 m plus längdhopp (och höjdhopp tror jag) helt utan att träna (och var bäst av ett kanske 600-1000 elever varav vissa säkert tränade) hon var inte ett dyft intresserad av friidrott. Jag antar hon kunde gått långt om hon bara velat. Idrottsläraren försökte trycka på men fick kalla handen. Här kan man bara acceptera, som förälder kan man möjligen gå in och höra om varför, det kan ju vara att personen har någon "hangup" och egentligen skulle vilja men har blivit illa behandlad eller något vid något tillfälle eller som vid hästar kanske blivit skrämd.

Personligen tror jag att talang är den lilla biten, inom ridsport gäller det att vara extremt driven och verkligen satsa, har rika föräldrar, ha ett bra kontaktnät och/eller föräldrar med pengar och hästintresse. Talang är bra att ha men, det är bara en liten pusselbit.