Hur långt/ofta går ni promenader med era hundar?!

[Lattematte]

Du behöver inse att alla har inte exakt samma förutsättningar. Jag behöver antingen gå 100 meter på asfalt eller 75 meter över ett gärde som ligger i träda för att komma åt miltals av grus och skogsvägar. Dessutom behöver min jakthund betydligt längre sträckor i kroppen än vad jag kan erbjuda som löpare. Det finns gott om cyklar som är anpassade för den typen av cykling utan att ta stryk.

Utöver cykel motion promenerar vi visserligen mycket för att jag tycker om det, hunden uppskattar cykling betydligt mycket mer, eller simning, något som vi också gör regelbundet när det är lämplig badtemperatur. Dessutom tränar vi apportering och spår, men samtidigt tycker vi båda att det är grymt kul med trickträning och rallylydnad. Tävlingslydnad intresserar inte mig men det skulle säkert hunden också tycka om med en förare som gillar det. Överlag är min självständiga jakthund mycket intresserad av all sorts träning, men det finns inte en chans att jag skulle kunna gå honom trött.

Har redan påpekat att alla inte har fysik för eller lust att springa, och att det är helt ok.

I mitt fall så saknas helt de där fina gräsklädda kanterna på asfaltvägarna där hundarna kan springa bredvid cykeln på.ett skonsamt sätt som tydligen är vanliga överallt utom där jag bor. Asfaltvägarna här hos mig har djupa diken precis där asfalten slutar, ytterligare en faktor som gör cykling med hund till en nära-döden-eller-åtminstone-olycka-upplevelse.

Grusvägarna är så gropiga att det är svårt att cykla och gira för gropar samtidigt som man har koll på hunden. Felet kanske är att jag är för feg för att cykla med kopplad hund.

Jag har uppenbarligen haft turen att få tag i okomplicerade, mycket kompetenta brukshundar som är skitenkla att hålla nöjda, glada och friska bara genom rejäla promenader.

 

[Lattematte]

Vad i min beskrivning av spårarbete är främmande för dig? Hundar som spårar i lämpligt tempo och med glädje markerar föremål? I viltspår får inte hundarna hetsa, dra och streta då får du underkänt, så de måste lära sig att spåra i ett lämpligt tempo.

Nej jag hade med största sannolikhet inte hängt med din hund, men det var du som hävdade att folk inte låter hundarna spåra i det tempo de vill. Det går att bromsa hundar som inte är brukshundar också, varför skulle man inte kunna det? Tror du en jakthund slutar spåra för att föraren bromsar?

Min yngre var väldigt entusiastisk i viltspåret i början, då fick jag slå linan runt träd för att inte släpas med i 190, efter några spår var det inte fullt lika upphetsande och hon insåg att det går smidigare att spåra i ett tempo som jag hänger med i. Jag kan lova att du inte orkar hålla 40 kg upphetsad spårande jakthund heller...

Jag är väl ganska unik nu för tiden, förr fanns det fler, men vad spelar det för roll? Jag har inte sagt att att de är lätta, tvärt om. Jag kan inte se att de skiljer sig från polarhundar, vinthundar och drivande jakthundar som du skriver om. De är i grunden ställande jakt- och vakthundar, jagar björn och storvilt.

Självklart är det lättare att klättra i klasserna med en hund avlad för samarbete med människan, det är det väl ingen som sagt emot?

Du har missuppfattat. Jag menar att hundraser som inte är specifikt inriktade på arbete kan tröttna i spåret om de inte får spåra i ett tempo som passar dem, eller utföra spårarbetet på det sätt de tycker att det ska göras. I min äldre hunds fall är det i full galopp, och ja hon hinner hitta, ta upp och galoppera tillbaka till mig med apporterna ändå. Det vet jag eftersom jag har tappat linan vid ett antal tillfällen.

Men eftersom man blir diskad om man inte håller i linan är det inte frispårning jag vill träna. Min hund tycker att det är kul att spåra även när jag bromsar kraftigt och lägger mig i om hon tar för hårt i apporterna, så för arbetsglädje och resultat spelar det ingen roll.

Som jag har sagt är jag imponerad av dina resultat, men statistiken på Hunddata stöder mina åsikter. Det är sällsynt med bruksresultat från vinthundar, drivande hundar och polarhundar, och det beror inte på att de hundarna inte kan eller vill spåra.

 

[Dentaku]

Jag menar att hundraser som inte är specifikt inriktade på arbete kan tröttna i spåret om de inte får spåra i ett tempo som passar dem, eller utföra spårarbetet på det sätt de tycker att det ska göras.

Syftar du egentligen främst på lydnaden här?

Annars vore det intressant att veta vilka raser du menar som tröttnar om spårarbetet ska utföras under vissa förutsättningar, t ex inte helt fritt tempo.

 

[Tibialis]

Du har missuppfattat. Jag menar att hundraser som inte är specifikt inriktade på arbete kan tröttna i spåret om de inte får spåra i ett tempo som passar dem, eller utföra spårarbetet på det sätt de tycker att det ska göras. I min äldre hunds fall är det i full galopp, och ja hon hinner hitta, ta upp och galoppera tillbaka till mig med apporterna ändå. Det vet jag eftersom jag har tappat linan vid ett antal tillfällen.

Men eftersom man blir diskad om man inte håller i linan är det inte frispårning jag vill träna. Min hund tycker att det är kul att spåra även när jag bromsar kraftigt och lägger mig i om hon tar för hårt i apporterna, så för arbetsglädje och resultat spelar det ingen roll.

Som jag har sagt är jag imponerad av dina resultat, men statistiken på Hunddata stöder mina åsikter. Det är sällsynt med bruksresultat från vinthundar, drivande hundar och polarhundar, och det beror inte på att de hundarna inte kan eller vill spåra.

Jag undrade vad det var i min beskrivning av spårarbete som var helt främmande för dig?

Kan du bestämma dig om de här andra hundraserna inte får meriter i bruks mm för att de inte tycker lydnad är kul eller för att de enligt dig inte får spåra som de vill?

 

[Dentaku]

Jag tycker inte att det är särskilt märkligt att de raser som inte syns i lydnadseliten inte heller är vanliga i brukssammanhang. För att hålla ihop ett helt lydnadsprogram på lite högre nivå krävs trots allt en del medfödd motivation och will-to-please.

Om man enbart tävlade i bruksdelen skulle det nog synas en hel del nya raser, inte minst i spåret. Den typen av arbete är självbelönande på ett helt annat sätt.

 

[Lattematte]

Syftar du egentligen främst på lydnaden här?

Annars vore det intressant att veta vilka raser du menar som tröttnar om spårarbetet ska utföras under vissa förutsättningar, t ex inte helt fritt tempo.

Du, det var en teori, för varför är annars hundar som både gillar och är bra på att spåra så frånvarande från resultatlistor i brukset. Eller i IGPn där spårningen är visserligen är stenhårt strukturerad och bedömd i varje steg, men det går att tävla utan lydnadsdel? Jag tycker att det vore intressant att höra vad du har för terori om det.

 

[Dentaku]

Du, det var en teori, för varför är annars hundar som både gillar och är bra på att spåra så frånvarande från resultatlistor i brukset. Eller i IGPn där spårningen är visserligen är stenhårt strukturerad och bedömd i varje steg, men det går att tävla utan lydnadsdel? Jag tycker att det vore intressant att höra vad du har för terori om det.

I brukset så ingår som sagt lydnaden, inte bara spåret. För att starta IFH krävs att man genomgått BH-prov där lydnad ingår, bl a platsliggande med störning. Dessutom är IFH rätt okänt.

 

[Wingates]

Du, det var en teori, för varför är annars hundar som både gillar och är bra på att spåra så frånvarande från resultatlistor i brukset. Eller i IGPn där spårningen är visserligen är stenhårt strukturerad och bedömd i varje steg, men det går att tävla utan lydnadsdel? Jag tycker att det vore intressant att höra vad du har för terori om det.

Är nog ytterst få som inte är intresserade av IGP sen innan som snubblar in på FH spår. Det är ju dessutom ett svårt spår som kräver tillgång till vall.
Förutom då att man behöver göra ett godkänt BHprov.

 

[Dentaku]

Är nog ytterst få som inte är intresserade av IGP sen innan som snubblar in på FH spår. Det är ju dessutom ett svårt spår som kräver tillgång till vall.
Förutom då att man behöver göra ett godkänt BHprov.

Och ett ekipage som klarar att träna in lydnadsprogrammet i BH-provet lär knappast ha några problem med lydnaden i bruksets lägre klasser heller. Så det finns liksom ingen vinst för de med hundar som är svårmotiverade i lydnaden att försöka satsa på IFH i stället för bruks...

 

[Red_Chili]

Cykelmotion är ingen idealisk hundmotion, enformig, ofta på för hårt underlag (asfalt) eftersom det är ont om grusvägar (som också kan vara för stumma), som passar för cykling och inte förstör själva cykeln. Dessutom blir cyklisten inte trött alls, medan det sliter på hundens rörelseorgan. Olycksrisken är inte heller obetydlig, både för den som cyklar och hunden.

Dessutom vill jag hävda att cykling är olämpligt för hundar av alla raser som befinner sig i övre medelåldern eller mer. Och jag tror också att hundarna hamnar fortare i övre medelålderssegmentet om de har cykelmotionerats mycket.

Såå, du menar att jag inte borde cykla med min snart 10åriga saluki, enbart pga att hon är gammal? (förövrigt cyklar vi aldrig på asfalt mer än kanske 5 min av en 1 1/2 timmes lång runda)

 

[AraSlei]

Men det är väl ganska självklart att det är väldigt mycket svårare att lyckas med ett långt lydnadsprogram med hundar som är avlade för ett självständigt arbete där föraren inte lägger sig i särskilt mycket (typ polarhundar, drivande jakthundar, vinthundar) jämfört med de hundar som avlats för att vara sin förare till lags i många generationer?
Det finns så klart undantag som bekräftar regeln, men generellt så köper man ju en hund för det ändamålet man vill satsa på. Om jag vill jaga rådjur köper jag en tax och inte en schäfer, vill jag vara framgångsrik i brukset köper jag en belgare och inte en borzoi. Många testar på saker och fastnar för en gren med sin befintliga ras, och vill man sedan satsa på den grenen så köper man en ras som är lämpligare om inte den man redan har är det.
Fördelen med hundsporter som bruks, agility och lydnad är väl att de flesta hundraser besitter sådana egenskaper att de klarar sig en bit upp i klasserna, det krävs ju ingen specialist för den typen av arbete, jämfört med det arbete som t ex vallhundar eller flera av våra jakthundsraser utför.


Mina hundar älskar sina promenader, men hade valt sina specialistområden (olika former av jakt) framför varenda promenad, varje dag.

 

[WildWilma]

Cykelmotion är ingen idealisk hundmotion, enformig, ofta på för hårt underlag (asfalt) eftersom det är ont om grusvägar (som också kan vara för stumma), som passar för cykling och inte förstör själva cykeln. Dessutom blir cyklisten inte trött alls, medan det sliter på hundens rörelseorgan. Olycksrisken är inte heller obetydlig, både för den som cyklar och hunden.

Dessutom vill jag hävda att cykling är olämpligt för hundar av alla raser som befinner sig i övre medelåldern eller mer. Och jag tror också att hundarna hamnar fortare i övre medelålderssegmentet om de har cykelmotionerats mycket. Vad gör man med en hund som vant sig vid många kilometer efter vägarna och blir rastlös utan den fysiska ansträngningen, men tyvärr inte längre håller för den? På en en- eller tvåtimmars promenad hänger även en trettonåring med om den får bestämma aktivitetsnivån själv.

Jag undrar vilka vetenskapliga belägg det finns för detta?

Alla artiklar jag läst där man tittat på motion av hundar genom livet och slitage visar att det snarare förebygger problem att hundar motioneras (inom rimliga gränsar) även om det sker på ett mer enformigt sätt (ex. löpband har studerats).

Hur tänker du att raser som ska klara att springa väldigt långa sträckor ska tränas? Ex. jakthundar och draghundar. De släpper man ju inte lösa och tänker att de motionerar sig själva antar jag? De tränas garanterat längs vägarna med cykel eller jogging säkert rätt många mil.

Om en hund går sönder av regelbunden cykelmotion i rimlig mängd på någorlunda varierat underlag så tänker jag att det är något medfött i exteriör/genetik som brister.

Den fysioterapeut (utbildad sjukgymnast) som just nu behandlar min hund (7 år gammal) ser ingen fara med att han både joggar och cyklas med så länge jag har koll så att han inte påverkas negativt. Tvärtom så tycker hon inte att han ska flänga runt lös okontrollerat eller vila utan motioneras så mycket det går under kontrollerade former. Hon har mycket lång erfarenhet i sitt yrke och själv tränat för maratonlöpning och haft med hundar då.

 

[Sleepy]

Cykelmotion är ingen idealisk hundmotion, enformig, ofta på för hårt underlag (asfalt) eftersom det är ont om grusvägar (som också kan vara för stumma), som passar för cykling och inte förstör själva cykeln. Dessutom blir cyklisten inte trött alls, medan det sliter på hundens rörelseorgan. Olycksrisken är inte heller obetydlig, både för den som cyklar och hunden.

Dessutom vill jag hävda att cykling är olämpligt för hundar av alla raser som befinner sig i övre medelåldern eller mer. Och jag tror också att hundarna hamnar fortare i övre medelålderssegmentet om de har cykelmotionerats mycket. Vad gör man med en hund som vant sig vid många kilometer efter vägarna och blir rastlös utan den fysiska ansträngningen, men tyvärr inte längre håller för den?

Att jogga med hunden på stigar eller joggingspår är att föredra alla dagar i veckan eftersom hund och joggare jobbar lika mycket, och underlaget är mer varierat.

Det var väldigt vad du drar generaliserande och definitiva slutsatser utifrån din egen synvinkel.


cyKelN äR deN bäStA uPpfiNninGen i mOdeRn tiD.
/Skrutthunden

 

[Fruentimber]

Jag förstår inte hur tråden gick från aktivering av hundar till vilka raser som finns representerade i startlistorna i brukset?

Jag tycker det är synd, eftersom det finns så mycket förutfattade meningar och fördomar om "aktivering" och "arbete" som så väldigt komplicerat och endast för de som vill tävla/hållit på med hund i 20 år. Spår, uppletande och rallylydnad har jag i varje valp- och vardagslydnadskurs. Oavsett ras. Alla ekipage får pröva på samma uppgifter. Och varje gång är det som minst ett par stycken som blir häpna över hur enkelt det faktiskt kan vara att till exempel göra ett spår själv, hemmavid. Eller ett uppletande i nån lämplig liten ruta. Jag tycker det är otroligt roligt att se ägare som skiner som små solar efteråt - "det här gick ju jättebra!!!" - alldeles lyriska över att deras lilla valp spårat så fint. Det är superkul. Och jag pushar alltid på att testa på flera saker, för att se vad som passar en själv och ens hund. Det är alltid folk som vill fortsätta sen med nosework, rally, agility och så vidare. Som liksom får upp ögonen för hur kul och enkelt det kan vara att aktivera sin hund.

Det spelar liksom ingen roll om de sen går all in och börjar tävla? Det är ju långt ifrån huvudsaken.

 

[Sel]

Jag förstår inte hur tråden gick från aktivering av hundar till vilka raser som finns representerade i startlistorna i brukset?

Jag tycker det är synd, eftersom det finns så mycket förutfattade meningar och fördomar om "aktivering" och "arbete" som så väldigt komplicerat och endast för de som vill tävla/hållit på med hund i 20 år. Spår, uppletande och rallylydnad har jag i varje valp- och vardagslydnadskurs. Oavsett ras. Alla ekipage får pröva på samma uppgifter. Och varje gång är det som minst ett par stycken som blir häpna över hur enkelt det faktiskt kan vara att till exempel göra ett spår själv, hemmavid. Eller ett uppletande i nån lämplig liten ruta. Jag tycker det är otroligt roligt att se ägare som skiner som små solar efteråt - "det här gick ju jättebra!!!" - alldeles lyriska över att deras lilla valp spårat så fint. Det är superkul. Och jag pushar alltid på att testa på flera saker, för att se vad som passar en själv och ens hund. Det är alltid folk som vill fortsätta sen med nosework, rally, agility och så vidare. Som liksom får upp ögonen för hur kul och enkelt det kan vara att aktivera sin hund.

Det spelar liksom ingen roll om de sen går all in och börjar tävla? Det är ju långt ifrån huvudsaken.

Precis, det behöver verkligen inte vara komplicerat på något vis. Till och med lite uppstyrt godissök UNDER promenaden (inte istället för) är ju en aktivering som berikar och som främjar kontakt.

 

[Fruentimber]

Precis, det behöver verkligen inte vara komplicerat på något vis. Till och med lite uppstyrt godissök UNDER promenaden (inte istället för) är ju en aktivering som berikar och som främjar kontakt.

Men precis! Det är ju egentligen bara fantasin som sätter gränserna!

 

[Dentaku]

Men precis! Det är ju egentligen bara fantasin som sätter gränserna!

Och med en spårglad hund, oavsett ras, finns ju heller inget som hindrar att man lägger ett klurigare spår än hur spåren i brukstävlingar ser ut. Det kan kanske till och med vara en fördel att ”bara” spåra för aktivering och inte veta hur spåren ”ska” vara utan gör kringelikrokar, korsar spåret osv.
Det är alltid lika kul när min kompis råkar lägga ett av sina ”ooops-spår”, som hon kallar det när hon tappat bort sig. En gång skulle hon lägga ett appellspår till mig och istället gick spåret ut och bildade en ögla när det korsade sig självt. Absolut inte den typ av spår jag trodde min hund var redo för, men nu låg det ju ändå där, och eftersom vi har spårapp(ja, hon tappar bort sig ändå!) kunde vi alltid bryta om det blev problem. Men som många andra hundägare hade jag för låga tankar om min hunds spårförmåga. Han stannade upp som hastigast där hon korsat spåret men fortsatte sedan utan problem att följa hur hon gått hela vägen runt. Så tack vare min kompis får mina hundar spår med spännande klurigheter som jag själv inte skulle lägga in efter som jag är lite för fast i bruks-tänket.

 

[Fruentimber]

Och med en spårglad hund, oavsett ras, finns ju heller inget som hindrar att man lägger ett klurigare spår än hur spåren i brukstävlingar ser ut. Det kan kanske till och med vara en fördel att ”bara” spåra för aktivering och inte veta hur spåren ”ska” vara utan gör kringelikrokar, korsar spåret osv.

Jamen exakt! Man behöver liksom inte vara så himla fyrkantig!

 

[Red_Chili]

Och med en spårglad hund, oavsett ras, finns ju heller inget som hindrar att man lägger ett klurigare spår än hur spåren i brukstävlingar ser ut. Det kan kanske till och med vara en fördel att ”bara” spåra för aktivering och inte veta hur spåren ”ska” vara utan gör kringelikrokar, korsar spåret osv.
Det är alltid lika kul när min kompis råkar lägga ett av sina ”ooops-spår”, som hon kallar det när hon tappat bort sig. En gång skulle hon lägga ett appellspår till mig och istället gick spåret ut och bildade en ögla när det korsade sig självt. Absolut inte den typ av spår jag trodde min hund var redo för, men nu låg det ju ändå där, och eftersom vi har spårapp(ja, hon tappar bort sig ändå!) kunde vi alltid bryta om det blev problem. Men som många andra hundägare hade jag för låga tankar om min hunds spårförmåga. Han stannade upp som hastigast där hon korsat spåret men fortsatte sedan utan problem att följa hur hon gått hela vägen runt. Så tack vare min kompis får mina hundar spår med spännande klurigheter som jag själv inte skulle lägga in efter som jag är lite för fast i bruks-tänket.

Jag har gjort ungefär som din kompis Skulle lägga ett spår åt en hund jag hjälpte till med, men visste väl inte riktigt hur och trasslade till det och hamnade över något ställe där andra gick också. Hunden var jätteglad

 

[BornAgain]

Sedan inte att förglömma bruksspår är en sak och inte synonymt med spårarbete. De eftersöksjägare jag känner nu arbetar med bayersk viltspårhund, jämte och tax. Det är dumt att påstå att de inte är bra på att spåra eller att de lägger av om de inte får spåra i sitt tempo. Däremot vill man ofta när man spårar skadat vilt dra ned på tempot för skyttens skull.

Många jakthundar har dock en annan stil i sitt spårarbete än t.ex. en schäfer vilket beror på två saker - man skiter fullständigt i hur det ser ut när hunden spårar, eftersom det bara handlar om resultatet, och många hundar arbetar självständigt, vilket i vissa situationer innebär att de måste lämna spårkärnan och skanna omgivningen. Visst vilt som t.ex. svin är inte särskilt uthålliga och går gärna i en ögla. Skadat vilt kan dra till sig rovdjur. En ouppmärksam hund riskerar att gå i ett bakhåll. En annan stil betyder inte nödvändigtvis bättre eller sämre. Med schäferstilen kan man vinna bruks eller IPO. Med rätt jakthundsstil överlever man att spåra en påkörd galt. Ganska bra grejor båda.

Bruksprov är till för att prova bruksspår. Människolagda, ganska raka och fina utan avbrott (ett djur kan hoppa flera meter eller simma), med apporter som ska tas in...Vissa bruksmänniskor kan få krupp om någon annan gått tvärs över deras spår. När vi tränar viltspår kan vi med flit dra våra klövar i varandras spår och lägga väldigt många spår i samma område - hunden ska spåra "sitt djur" och inget annat. Därmed inte sagt att (alla) brukshundar är dåliga på att sortera.

En av familjens taxar följde mitt spår efter en hel dags svamppromenad för att hitta en tappad nyckel.

PS viltspårsproven är en certifiering av hundar. Efter anlagsprovet får man använda dem för eftersök i samband med jakt. Öppen klass krävs för trafikskadat vilt. Att det är det absolut billigaste championatet som majoriteten av all friska, skottfasta hundar bör kunna ta, betyder inte att viltspår är lättare än andra former av spår.