Skulle säga att viltspår visst är enklare än de andra spåren, delvis för att det är det "naturligaste" spåret för hundarna att ta.Sedan inte att förglömma bruksspår är en sak och inte synonymt med spårarbete. De eftersöksjägare jag känner nu arbetar med bayersk viltspårhund, jämte och tax. Det är dumt att påstå att de inte är bra på att spåra eller att de lägger av om de inte får spåra i sitt tempo. Däremot vill man ofta när man spårar skadat vilt dra ned på tempot för skyttens skull.
Många jakthundar har dock en annan stil i sitt spårarbete än t.ex. en schäfer vilket beror på två saker - man skiter fullständigt i hur det ser ut när hunden spårar, eftersom det bara handlar om resultatet, och många hundar arbetar självständigt, vilket i vissa situationer innebär att de måste lämna spårkärnan och skanna omgivningen. Visst vilt som t.ex. svin är inte särskilt uthålliga och går gärna i en ögla. Skadat vilt kan dra till sig rovdjur. En ouppmärksam hund riskerar att gå i ett bakhåll. En annan stil betyder inte nödvändigtvis bättre eller sämre. Med schäferstilen kan man vinna bruks eller IPO. Med rätt jakthundsstil överlever man att spåra en påkörd galt. Ganska bra grejor båda.
Bruksprov är till för att prova bruksspår. Människolagda, ganska raka och fina utan avbrott (ett djur kan hoppa flera meter eller simma), med apporter som ska tas in...Vissa bruksmänniskor kan få krupp om någon annan gått tvärs över deras spår. När vi tränar viltspår kan vi med flit dra våra klövar i varandras spår och lägga väldigt många spår i samma område - hunden ska spåra "sitt djur" och inget annat. Därmed inte sagt att (alla) brukshundar är dåliga på att sortera.
En av familjens taxar följde mitt spår efter en hel dags svamppromenad för att hitta en tappad nyckel.
PS viltspårsproven är en certifiering av hundar. Efter anlagsprovet får man använda dem för eftersök i samband med jakt. Öppen klass krävs för trafikskadat vilt. Att det är det absolut billigaste championatet som majoriteten av all friska, skottfasta hundar bör kunna ta, betyder inte att viltspår är lättare än andra former av spår.
När det gäller skadeskjutet vilt gissar jag att hundarna spårar adrenalinet, precis som tjänstehundar spårar busar - vilket är det som gör det så enkelt och får dem att orka/kunna spåra mycket längre än vanliga spår.