Tips: kolla hästen hos tandläkare och equiterapeut, så den är hel, frisk och oöm i mun och kropp.
Enklast sedan: läng tygeln! Varför krångla - i fri form tar väl hästen fram nosen?
Är hästen inte så gammal är det bättre att den går i helt fri form än att den krullar ihop sig, annars bygger den inte de muskler den behöver för att orka bära sig bättre sedan. I fri skritt bygger hästen muskler längs överlinjen, så länge den varken krullar ihop halsen eller spänner nosen uppåt skyn och sänker ryggen, i det sistnämnda fallet bör man börja om från början, med veterinärkoll, sadelkoll, och därefter arbeta från marken.
Så ut och skritta på lång tygel, gärna i terräng, gärna över bommar. Hästen kommer att söka sig framåt så att den kan se var den sätter fötterna, förr eller senare. När den är stadig i sin fria form kan man ju jobba på en lätt, mjuk och följsam kontakt med munnen, så hästen får förtroende för bett och hand. På ridbanan kan du sätta en ganska frikostig ram för hästen där gränsen markeras med lätt tygelstöd, har du mjuk och stadig hand kan du invänta att hästen själv vågar stanna där, utan att söka sig bakom ramen. Ta hjälp av bommar vid behov, för att få hästen att söka sig framåt även med lätt tygelkontakt.
Du kan göra en enkel koll om du står på marken framför hästen och lägger ett lätt tryck i bettringarna, rakt uppåt. Så fort hästen sänker huvudet, "går mot trycket" (vilket är den naturliga reaktionen hos hästen, som är ett mottrycksdjur) - så släpper du direkt, som omedelbar belöning. Vi vill ju faktiskt uppmuntra hästen att söka ett stöd i bettet, inte söka sig från kontakten.
Det finns även "Daddesitsen" att ta till,
länk. En sits och ridstil som uppmanar hästen att tänka framåt, och som bonus en del kloka tankar runt omkring det hela.