Sv: Hur lång tid tog det dig att ta dig dit du är nu?
Patrick gjorde en spikrak karriär, segrade i många ,MSVB. Medans Oliver fick riktigt illa Allergi som gjorde honom väldigt dålig som sedan ledde till att han fick hjärtmuskelinflammation. Så han gjorde inte mycket mer det året.
På slutet av året debuterade jag MSVA med patrick, och vi placerade oss direkt på 66%
2010 inleddes med sikte på st:george och att göra det riktigt bra. Patrick gick från klarhet till klarhet placerade sig i st:george på riktigt bra procent på stora tävlingar. En onsdagkväll på väg hem från veterinären med en häst så ringer min tränare mig och säger att han har ett jobberbjudande till mig. Han hade fått ett samtal från en av de bästa ryttarna vi har i världen och han sökte ny beridare och min tränare rekommenderade mig. Så jag kontaktade ryttaren, åkte till tyskland ock provjobbade, fick jobbet.
Jag åkte hem och fixade allt med mina hästar, jobb och dyligt.
Red min sista tävling på Patrick, där vann vi st:george på 72% och fick 64% i vår första Intermediere I. =)
Sedan packade jag Patrick, en unghäst vi namn Arro, mig själv och en väldig massa saker och åkte till Tyskland!
Jag har nu varit snart två år här i Tyskland rider mellan 6-10 hästar om dagen, tränar, tävlar och rider allt från 6 åringar till godkända kända hingstar till GP hästar. Träffar de största hästmänniskorna på daglig basic. Lever i en dröm.
I sverige var jag van vid att kombinera hästarna med vanligt jobb och pyssla och fixa och dona med allt. Jag hade också pojkvän i Sverige när jag bestämde mig för att lämna. Men detta var ju allt som jag alltid velat, få jobba med hästar och få se hur långt som jag faktiskt kan nå.
I Sverige har jag jobbat med att sälja hästar sen jag var 13 men då var det alltid annat också, så som skola och jobb. Här är det bara jobb.
I början var det svårt att känna sig hemma här, man kände ingen, kunde inte språket, var mycket jobb och ingen riktig fritid. Efterhand kände jag att det inte funkade med pojkvän i Sverige och jag ville ju satsa på detta, men det var ett svårt beslut att ta, i samma veva dog Patrick i kolik.. =(
Men tiden gick vidare vi lärde känna folk utanför som bor i närheten, jag har fått ett par riktigt bra vänner och träffade faktiskt sen en kille och blev kär
Så nu är jag ganska förtyskad, tyskan flyter på mer och mer, jag trivs bra här och lite såhär känner jag ; Hur ska man någonsin kunna åka tillbaka till Sverige efter att få känna på hästmaterialet, tävlingarna och atmosfären som finns här? Ja det blir en fråga för framtiden vad som händer....
Nu har jag skrivit ner lite hur mitt hästliv sett ut. Har ni några frågor så är det bara att fråga på! Jag hoppas att någon orkar läsa igenom allt
Patrick gjorde en spikrak karriär, segrade i många ,MSVB. Medans Oliver fick riktigt illa Allergi som gjorde honom väldigt dålig som sedan ledde till att han fick hjärtmuskelinflammation. Så han gjorde inte mycket mer det året.
På slutet av året debuterade jag MSVA med patrick, och vi placerade oss direkt på 66%
2010 inleddes med sikte på st:george och att göra det riktigt bra. Patrick gick från klarhet till klarhet placerade sig i st:george på riktigt bra procent på stora tävlingar. En onsdagkväll på väg hem från veterinären med en häst så ringer min tränare mig och säger att han har ett jobberbjudande till mig. Han hade fått ett samtal från en av de bästa ryttarna vi har i världen och han sökte ny beridare och min tränare rekommenderade mig. Så jag kontaktade ryttaren, åkte till tyskland ock provjobbade, fick jobbet.
Jag åkte hem och fixade allt med mina hästar, jobb och dyligt.
Red min sista tävling på Patrick, där vann vi st:george på 72% och fick 64% i vår första Intermediere I. =)
Sedan packade jag Patrick, en unghäst vi namn Arro, mig själv och en väldig massa saker och åkte till Tyskland!
Jag har nu varit snart två år här i Tyskland rider mellan 6-10 hästar om dagen, tränar, tävlar och rider allt från 6 åringar till godkända kända hingstar till GP hästar. Träffar de största hästmänniskorna på daglig basic. Lever i en dröm.
I sverige var jag van vid att kombinera hästarna med vanligt jobb och pyssla och fixa och dona med allt. Jag hade också pojkvän i Sverige när jag bestämde mig för att lämna. Men detta var ju allt som jag alltid velat, få jobba med hästar och få se hur långt som jag faktiskt kan nå.
I Sverige har jag jobbat med att sälja hästar sen jag var 13 men då var det alltid annat också, så som skola och jobb. Här är det bara jobb.
I början var det svårt att känna sig hemma här, man kände ingen, kunde inte språket, var mycket jobb och ingen riktig fritid. Efterhand kände jag att det inte funkade med pojkvän i Sverige och jag ville ju satsa på detta, men det var ett svårt beslut att ta, i samma veva dog Patrick i kolik.. =(
Men tiden gick vidare vi lärde känna folk utanför som bor i närheten, jag har fått ett par riktigt bra vänner och träffade faktiskt sen en kille och blev kär
Så nu är jag ganska förtyskad, tyskan flyter på mer och mer, jag trivs bra här och lite såhär känner jag ; Hur ska man någonsin kunna åka tillbaka till Sverige efter att få känna på hästmaterialet, tävlingarna och atmosfären som finns här? Ja det blir en fråga för framtiden vad som händer....Nu har jag skrivit ner lite hur mitt hästliv sett ut. Har ni några frågor så är det bara att fråga på! Jag hoppas att någon orkar läsa igenom allt
