Hur kontrollera vikt när det finns viktgräns?

Av ren nyfikenhet, hur gör de på er ridskola när de har en viktgräns på hästar/ponnier?.
Är det verkligen så bokstavligt dom tar det då? Att är det 90 så inte ett kg mera, jag tror det är för att det ska vara mera en hint om vikten. Förhoppningsvis så är ju inte folk så korkade att dom vill ha en häst med maxvikt 80 om dom själva väger 95 liksom. Förhoppningsvis ser dom rekomendationen och har förnuft nog att avstå från den hästen utan att bråka om det.

Sen tror jag också att ridlärare osv ser mer eller mindre ca vikt och hur den ryttaren kommer passa på hästen. Är det någon som ser ut att väga några få kg mer så tror inte jag dom bryr sig särskilt. Men såklart dom borde utan problem kunna neka någon att rida en häst när saker och ting är uppenbara.
 
Ptja. Under hela min uppväxt höll jag till i ett stall där det ofta talades om viktgränser osv för hästarna. Man vägdes inte men det var ett dagligt samtalsämne. Jag är inte förvånad över att jag alltid haft ett skevt förhållande till min kropp och vikt och sedermera var döende i anorexi under förra decenniet.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att utvecklingen inte kommit längre på våra ridskolor.
Jag har aldrig hört om någon viktgräns faktiskt på en enda ridskola jag varit på. Tror inte det är särskilt vanligt egentligen väl? Enda gångerna jag hört om viktgränser övht är här på buke.
 
På "min" ridskola finns det viktgränser uppsatta i foajén, på samma ställe som hästutdelningen sker. Viktgränserna är relativt hårda har jag förstått efter besök på andra ridskolor (60kg på de flesta D-ponnys, 70-80kg på häst. Endast en tar 90kg, den ligger på ca 175cm i mkh), och eleverna ombeds själva säga till om de fått en häst som inte passar.

Viktgränserna gäller främst nybörjare och orutinerade ryttare som inte kan rida hästen i form och balans, och ridlärarna använder ögonmåttet för att avgöra om ryttaren är för stor eller ej. Det är skillnad mellan 80kg balanserad ryttare och 80kg obalanserad ryttare, och viktgränserna ger en ca-gräns.

Jag har aldrig upplevt att någon är besvärad över att gränserna finns, utan snarare är folk positivt inställda till att hästarna slipper bära på för tunga ryttare. Någon vikthysteri är det inte, och ofta brukar eleverna snarare växa ur hästarna på längden.
 
Ett läger jag jobbade på hade 60 kg som maxgräns på vikt. Väldigt låg gräns enligt mig då där fanns många ponnyer och hästar som kunde bära mer...
Men iallafall, detta kontrollerades aldrig, utan man fyllde bara i sin vikt i anmälan.

Edit: Självklart ljög ju flertalet och skrev 60 kg även om de vägde mer. Uppstod ibland jobbiga situationer när det anlände deltagare som verkligen vägde mycket mycket mer än 60 kg, men vi löste det alltid på något sätt. Var nog bara vi i personalen som tyckte det var jobbigt att förklara för deltagaren att denne inte kunde fortsätta rida hästen denne hade fått tilldelad utan behövde byta :o
 
Senast ändrad:
Hej!

För mig är vikten helt oviktig. Det viktiga är hur ryttaren och hästen stämmer storleksmässigt. Är det en mindre häst bör den ha en mindre ryttare, både för hästens och ryttarens skull. Jag har jobbat på en ridskola där de plötsligt bestämde sig för att sätta en viktgräns, men vi brydde oss aldrig om att väga våra elever- jag tycker det är helt vansinnigt att man tycker sig få göra sånt, vikten är känslig nog som det är. Vi hade stora nybörjare, de fick helt enkelt rida de hästar som klarade av det, de flesta lite grövre hästarna hade inga som helst problem med det, en eller några gånger per vecka är ändå så pass lite.

Min erfarenhet är att de som är så stora att det inte bör rida själva inser det och låter bli. Skillnaden är ju med barn som växer ur ponnyer, men oftast är det ju längden och inte vikten som stör och då får man ju helt enkelt uttrycka det som att barnet vuxit (man måste verkligen inte säga "på bredden") och behöver för att kunna lära sig rida bättre rida på en häst som det passar bättre ihop med, storleksmässigt.

Själv var jag på samma ridläger 2 år i rad och fick ena året rida c-ponnyerna och andra året inte- trots att jag varken ökat i vikt eller längd, ändå skyllde de på min storlek. Jag minns det fortfarande många år senare, så nog 17 tar såna kommentarer mer än man tror.

/Lavinia, red med veterinärs godkännande b-ponny när hon vägde 55 kg, jag åkte av lika lätt som barnen...
 
För att alla inte vill skapa eller förvärra vikt/kroppskomplex hos barnen. Jag är själv uppväxt med att ständigt bli vägd, och "nu har du bara två kilo kvar innan du får sluta rida den ponnyn!", nu lever jag med ätstörningar och skev kroppsbild.
Alla ridskolor har inte heller vuxna elever, utan merparten barn. Vuxna kan man givetvis vara mer upprätt mot, men man behöver inte vara elak för det. Och jo, att säga "nu ar du blivit för tjock/tung!" är något som räknas som elakt, där normen är att man skall vara smal.
Och du tror på allvar att barn är så korkade att de inte räknar ut att de vuxna ljuger eller undviker frågan? Det handlar inte om exakta ordvalet utan om hur man hanterar hela situationen, att säga till någon att om 2 kg är du för tung för att rida xx är direkt korkat men att säga att nu börjar du bli såpass lång/tung ( eller vad anledningen är) att det är jobbigt för xx, det är dags att leta efter en ny favorit för till nästa termin och sedan trycka på det positiva att barnet är tungt/långt nog för de lite större ponnyerna.

Man ska vara ärlig mot barn, men givetvis framföra saker på ett vettigt vis.
 
Om man har en viktgräns tycker jag det är logiskt att man använder våg. Ögonmått är skitsvårt, om man nu inte tittar uppsuttet då ser man ju på hästen om den tycker det är tungt.

Sen är det ett ökande problem med övervikt hos hela befolkningen och jag tycker det är bra att ridskolor uppmärksammar ryttare på när det börjar bli för mycket. Det kan vara extra motiverande att gå ner 5-10 kg om man gör det för hästarnas skull och inte sin egen.

Den andra sidan av myntet är så klart ätstörda beteenden, där har vi alla i samhället en uppgift att tala om sundhet istället för ideal. Om det är barn som väger för mycket tycker jag man ska tala med föräldrarna faktiskt. De kommer säkert inte att bli glada, det egna barnet ser man sällan fel på, men det är ju föräldrarna som är ansvariga för vad ett barn äter.
 
Det enda jag vet är att vår ridskola har en maxvikt på 100 kg, sen gäller det definitivt inte alla hästar men det är väl någon eller några som klarar så mycket.

Vi vägs inte utan jag gissar att de antar att alla är ärliga, för hästarnas skull. Jag tycker det är viktigare att hästarna mår bra, håller och orkar än att alla har rätt att rida.
 
Min gamla ridskola hade viktgränser. En lapp med alla hästar och respektive viktgräns satt uppsatt i entren och man vägde sig någon gång per år. Jag tror att de var relativt hårda med att hålla på gränserna, jag vet ett par elever som under en period enbart fick vara med och köra men inte rida. Sen kunde det hända att man fick rida en häst man var lite tung för om man hade god balans och kunde rida hästen i form. Ser inget konstigt med det, hästarna går många timmar i veckan med ryttare på ryggen och ofta över tygeln. Man får göra vad man kan för att spara på hästarna. Jag har svårt att tro att en sådan grej som viktgränser på hästarna är orsaken till anorexi, man får nog gräva lite djupare än så.
 
Det här med viktgränser är lite spännande eller hur jag ska säga. Jag, som anses vara smal/normal, väger 65 kg. Min utrustning väger 20 kg på ett ungefär (westernsadel). Min häst är 146 cm hög och bär detta utan allra minsta problem (tävlar på elitnivå). Däremot, hade jag velat rida på ridskola så hade jag varit tvungen att rida en häst på runt 175 cm för att den skulle orka mig och mina saker?
För att kunna rida western på en ponny som min häst är om man går på höjden (hon är quarter) borde man alltså väga ca 30 kg utan utrustning?
Min syster red western på sin New Forest när hon var liten/tonåring. Hon vägde strax under 50 kg plus utrustning på ca 20 kg. Den ponnyn tävlade framgångsrikt på nära på elitnivå i många år och var aldrig skadad.
Jag tror att man ofta stirrar sig mer eller mindre blind på vikt istället för att använda sunt förnuft.
Nej, det är ingen rättighet att rida och ja, vissa hästar klarar mindre än andra, men att sätta viktgränser verkar inte genomtänkt. Särskilt inte uppsatta vikter på en tavla. Jag hade blivit oerhört illa till mods och jag är absolut normalviktig.
 
Men hur ska man annars hålla koll på att viktgränserna efterföljs? Jag tycker inte alls att invägningar är konstiga.

Det är extremt svårt att använda ögonmått då folk ofta ser ut att väga mindre än vad de egentligen gör, än tvärtom. Dessutom kan korta och mulliga personer väga mindre än en lång och normalbyggd, men den korta som väger mindre ser ut att väga mer och blir därför orättvist behandlad.

Maxvikter finns överallt, inte bara på ridskola. Maxvikt på turridning, maxvikt som medryttare, osv. Jag är övertygad om att de flesta är ärliga med sin vikt eftersom vi bryr oss om hästarna. Men vissa har inte vägt sig på länge och tror att de väger mindre än vad de gör - jag har själv gjort det misstaget många gånger. Det handlar ju inte alls om utseende som t ex i andra sporter, det handlar enbart om hästens bästa. Kroppsfixering och ätstörningar har djupare underliggande orsaker än att vara för stor för en viss häst.
 
Vi har viktgränser för att hästarna ska hålla och framförallt kunna prestera bra med sina ryttare. Om de bara ska bära en stillasittande last går det ju att ha tyngre last, men en ridtur ska innehålla variation med minst 4 gångarter (inte konstigt att det är svårt för andra raser att konkurrera ;)). Vi frågar helt enkelt ryttarna om vi misstänker att det är problem med vikten och går ut med redan på hemsida och vid bokning att vi vill veta deras längd, vikt och ridvana. De tre parametrarna ser vi som de viktigaste för att välja rätt häst alt. neka möjlighet till ridning.

Jag kan inte tänka mig att det kan vara diskriminering om man sköter det öppet och rakt på ett bra sätt.
 
Det här med viktgränser är lite spännande eller hur jag ska säga. Jag, som anses vara smal/normal, väger 65 kg. Min utrustning väger 20 kg på ett ungefär (westernsadel). Min häst är 146 cm hög och bär detta utan allra minsta problem (tävlar på elitnivå). Däremot, hade jag velat rida på ridskola så hade jag varit tvungen att rida en häst på runt 175 cm för att den skulle orka mig och mina saker?
Min syster red western på sin New Forest när hon var liten/tonåring. Hon vägde strax under 50 kg plus utrustning på ca 20 kg. Den ponnyn tävlade framgångsrikt på nära på elitnivå i många år och var aldrig skadad.

Ett ekipage på elitnivå har en uttänkt träningsplan. Hästen har förmodligen inlagda viloperioder. Den rids i balans och får väldigt varierad träning. Du måste ju förstå själv att du inte kan jämföra det med en ridskolehäst som går 2-3 lektioner per dag, vintertid förmodligen i samma ridhus dag ut och in. Hälften av ryttarna har ingen aning om hur hästen ska ridas i form, och har förmodligen inte världens bästa balans och följsamhet i sadeln. Självklart är det skillnad på vilken vikt en ridskolehäst kan bära och en privat.
 
Men hur ska man annars hålla koll på att viktgränserna efterföljs? Jag tycker inte alls att invägningar är konstiga.

Det är extremt svårt att använda ögonmått då folk ofta ser ut att väga mindre än vad de egentligen gör, än tvärtom. Dessutom kan korta och mulliga personer väga mindre än en lång och normalbyggd, men den korta som väger mindre ser ut att väga mer och blir därför orättvist behandlad.

Maxvikter finns överallt, inte bara på ridskola. Maxvikt på turridning, maxvikt som medryttare, osv. Jag är övertygad om att de flesta är ärliga med sin vikt eftersom vi bryr oss om hästarna. Men vissa har inte vägt sig på länge och tror att de väger mindre än vad de gör - jag har själv gjort det misstaget många gånger. Det handlar ju inte alls om utseende som t ex i andra sporter, det handlar enbart om hästens bästa. Kroppsfixering och ätstörningar har djupare underliggande orsaker än att vara för stor för en viss häst.

Då tycker vi helt tvärtom! Jag tycker invägningar är bland det mest korkade jag har hört.

Och att dessutom ha invägningar och sedan tumma på dessa är ännu konstigare.

-Du är för tjock för Svarten men du kan rida honom i form, så var så god och rid honom. Men din kompis, hon är för tjock och för dålig, så hon får inte rida på Svarten. Även om ni väger precis lika mycket." Så skulle naturligtvis aldrig en instruktör säga, men det är förmodligen så barnen uppfattar det. Tror jag i alla fall.

Hur kul är det att komma tillbaka från sommarlovet och längta ihjäl sig efter att få rida Brunte, men eftersom man har växt en hel del under sommaren så visar vågen några kilo mer än senaste invägningen och vips så får man inte rida Brunte mer. Och så klart så tror barnet att det är för att hon är för tjock fast hon egentligen är för lång. Och även om instruktören påpekar detta så har barnet själv sett siffrorna på vågen och spöken i hjärnan har börjat.

Kroppsfixering och ätstörningar har naturligtvis andra orsaker än att bara vara för stor för sin häst. Men det KAN börja så. "OM jag bara går ner tre kilo till så får jag rida Brunte." Och när man har gått ner tre kilo och man fortfarande inte får rida Brunte (för att man är för lång, och inte för tung, men det kan vara svårt och förstå), då går man ner några kilo till för då måste man ju få rida Brunte igen. Och så vidare och så vidare.

Jag blir upprörd, irriterad och frustrerad över det här med viktgränser. Jag tycker att det är fruktansvärt integritetskränkande. Jag skulle aldrig börja på en ridskola som krävde invägning. Någonsin. Om personalen inte kan se på mitt utseende vilka hästar som är lämpade för mig och inte storleksmässigt, tvivlar jag starkt på deras övriga kompetens.

Jag förstår inte argumentet att det är för hästarnas bästa att ha viktgränser. Hur svårt kan det vara att se på en person UNGEFÄR hur mycket den väger? 10 kilo hit eller dit borde inte vara avgörande för hästen. Och åter igen. Om instruktören har råkat sätta upp en lite för stor ryttare på en lite för liten häst och det skulle märkas (hur man nu skulle kunna missta sig så stort att det skulle märkas på hästen under en ynka timme), då är det up till instruktören att anpassa jobbet efter det och alltså ha en lugn lektion med mycket skritt.

Viktgränser på ridskola går FETbort!
 
Om man har en viktgräns tycker jag det är logiskt att man använder våg. Ögonmått är skitsvårt, om man nu inte tittar uppsuttet då ser man ju på hästen om den tycker det är tungt.

Sen är det ett ökande problem med övervikt hos hela befolkningen och jag tycker det är bra att ridskolor uppmärksammar ryttare på när det börjar bli för mycket. Det kan vara extra motiverande att gå ner 5-10 kg om man gör det för hästarnas skull och inte sin egen.

Den andra sidan av myntet är så klart ätstörda beteenden, där har vi alla i samhället en uppgift att tala om sundhet istället för ideal. Om det är barn som väger för mycket tycker jag man ska tala med föräldrarna faktiskt. De kommer säkert inte att bli glada, det egna barnet ser man sällan fel på, men det är ju föräldrarna som är ansvariga för vad ett barn äter.

Ett viktigt inlägg. När jag började på ridskola, typ jura-tiden, var det aldrig tal om viktgränser. Men barn var heller inte så kraftiga generellt. Övervikt hos barn har blivit ett allt större problem. Att ridskolor skyddar sitt "arbetsmaterial" är väl inte konstigt. Det gör väl alla företag. En skadad häst medför stora kostnader och inkomstbortfall vilket måste tas ut på avgifterna.
Överviktiga barn (eller vuxna) är inte ridskolans ansvar eller problem. Deras uppgift är att skydda hästarna.

Hur man sedan framför detta till barn eller vuxna är en helt annan sak. Om det är barn som är överviktiga anser jag att föräldrarna ska kontaktas, inte barnet. Vad gäller vuxna så får man faktiskt försöka förstå att man inte kan sätta sig på en häst när man är överviktig.
 
Ett viktigt inlägg. När jag började på ridskola, typ jura-tiden, var det aldrig tal om viktgränser. Men barn var heller inte så kraftiga generellt. Övervikt hos barn har blivit ett allt större problem. Att ridskolor skyddar sitt "arbetsmaterial" är väl inte konstigt. Det gör väl alla företag. En skadad häst medför stora kostnader och inkomstbortfall vilket måste tas ut på avgifterna.
Överviktiga barn (eller vuxna) är inte ridskolans ansvar eller problem. Deras uppgift är att skydda hästarna.

Hur man sedan framför detta till barn eller vuxna är en helt annan sak. Om det är barn som är överviktiga anser jag att föräldrarna ska kontaktas, inte barnet. Vad gäller vuxna så får man faktiskt försöka förstå att man inte kan sätta sig på en häst när man är överviktig.

Jag håller med dig i sak - men vill understryka att man absolut kan rida om man är överviktig. Det handlar om hur tung man är i antal kilon, och det kan variera med längden.
 
Jag håller med dig i sak - men vill understryka att man absolut kan rida om man är överviktig. Det handlar om hur tung man är i antal kilon, och det kan variera med längden.
Ja, det finns så otroligt många aspekter att ta hänsyn till i denna fråga, hästens fysik, träning, ålder, ryttarens övriga fysik, hur man ska rida, var, hur länge osv osv. Men för en ridskola där hästarna ska gå med många olika ryttare och nog i antal timmar går mer än en privathäst, är det betydligt viktigare.

När mina barn började ridskola fick jag som förälder fylla i typ en inskrivnings-blankett. Där stod bl a "För att vi ska kunna ge dig en häst som passar dig behöver vi veta ungefär hur lång du är och hur mycket du väger." Det tyckte inte jag var så konstigt. Sedan kan vi vända på saken. Ett barn i gruppen var väldigt liten och lätt för sin ålder (född för tidigt och hade inte vuxit ikapp barn i samma ålder). Hon blev uppsatt på en "för stor" ponny och tyckte det var väldigt obehagligt, blev rädd och fick övertalas att fortsätta att rida. Ridläraren fick lova att hon skulle få ha den lilla shettisen som hon kände sig trygg på. Så att få veta elevernas längd och vikt kan ha flera aspekter.
 
Överviktiga barn (eller vuxna) är inte ridskolans ansvar eller problem. Deras uppgift är att skydda hästarna.
Det är i högsta grad ridskolans problem och i viss utsträckning ridskolans ansvar också, åtminstone när det gäller barn. Viktfokusering kan orsaka anorexi och andra ätstörningar, och spä på dem också, att säga att det kan vi skita, det får andra ta hand om är ansvarslöst och en sådan föreningar ( främst idrotts) borde få lägga ner. Det är givetvis inte ridskolans sak att lösa alla ätstörningaproblem men att spä på dem eller i extremfallen orsaka dem och tycka att det är inte vårt problem vi gör ngenting är verkligen inte okej.

Kan inte ridskolan hantera problematiken kring ryttarnas vikt så är det verkligen ett problem, det lär leda till överbelastade hästar eller elever som mår dåligt och kansk sluta beroende på hur man hanterar det.


Om det är barn som är överviktiga anser jag att föräldrarna ska kontaktas, inte barnet.
Om man tillämpar viktgränser när det gäller barn och det blir problem så ska man givetvis påtala det för färäldrarna, men påverkar övervikten varken höstar eller verksamhet utan är ett ickeproblem så finns det ingen anledning.
Vad gäller vuxna så får man faktiskt försöka förstå att man inte kan sätta sig på en häst när man är överviktig.
Vadå inte sätta sig på en häst om man är överviktig? Självklar ska man inte rida en häst om man är för tung för den individen men det gäller oavsett om man är normalviktig eller överviktig.
 
Men VARFÖR ska man ha uttalade viktgränser? Varför kan man inte se på ryttaren vilken häst som är lämplig för individen? Hur svårt kan det vara?

Jag jobbar på en av Sveriges största ridskolor, vi har 850 uppsittningar i veckan och vi har aldrig haft viktgränser. Hälften av våra hästar är över 16 år och går ca två timmar om dagen 6 dagar i veckan.

Uttalade viktgränser hos oss som bor i en högpresterande kommun där pressen redan är enorm på ungdomarna både från skolan och hemifrån hade varit katastrof.
 
Nu kan jag inte uttala mig om ridskolor. Vi driver turridning och ett koncept som heter Boende Med Häst, där man hyr våra hästar för egen ridning. För både vuxna och barn.

Uttalade viktgränser är mycket lättare att förhålla sig för en presumtiv kund, än outtalade. Att vi vill veta vikt, längd och ridvana innan kunden kommer hit är för att redan vid bokning kunna ta en diskussion om det finns tveksamheter.

Det vore mycket trist om det kom hit kunder, som väger för mycket för att rida, men som ändå åkt kanske 10 mil för att komma hit, utan att få rida. Kanske till och med bokat en hel vecka med häst och boende och det blir bara till att vända. Tråkigt, både för oss och för kunderna. Som tur är har det ALDRIG inträffat med vårt nuvarande system (drivit verksamheten i 10 år) och därför kommer vi att fortsätta med det.

Så därför är jag klart för att det är uttalat och en öppen diskussion, och inget man smusslar med.

Problemet kanske är mindre med barn, eftersom vikten rör sig i ett lägre intervall hos barn, så det kanske är lättare att alltid hitta en häst som passar ändå. Men vi har några hästar som inte presterar väl med ryttare över 75-80kg och det kan man nog tänka sig att ett överviktigt barn/ungdom kan väga mer än.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok På turridningen jag jobbar tar vi emot alla slags ryttare för en 2-timmars ridtur (skritt för nybörjare och trav om dom vill. Galopp...
3 4 5
Svar
96
· Visningar
10 588
Senast: kryddelydd
·
Hästmänniskan Vet att det har funnits en vikttråd men kan verkligen inte hitta den nu? Iaf. Söker nu efter halvfodervärd/medryttare som kan ta lite...
2
Svar
23
· Visningar
2 673
Senast: Pudlan
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Att provrida på en ny ridskola tycker jag är både spännande och lite jobbigt. Spännande säger väl sig självt, men det jobbiga för mig är...
Svar
0
· Visningar
492
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp