N
Nate
Hela historian: Köpte honom som "problemhäst" - när han kom så var han så mager att revbenen syntes med alldeles tuffsig päls och nervös blick. Han var otroligt försiktig och blyg av sig. Knappt så att man fick ta på honom i boxen. Stog han uppbunden i stallgången så gick det bättre. Dock så var han väldigt försiktig om ansiktet och öronen. Även fötterna ville han inte lyfta.
Ringde runt bland gamla ägare för att undersöka vad som hänt honom. Av hon som importerat honom fick jag veta att hon hade köpt honom av en hästhandlare nere på irland där han tidigare hade gått som jaktponny. Hon hade haft honom i ett år och ridit till honom under den tiden vilket hade fungerat bra förutom det att han var ytterst nervös av sig. När han kom hade han dessutom haft en massa gamla ärr, sår och blåmärken i munnen plus att han är väldigt spörädd (rädd för allt som viftar och rör sig snabbt). Senare hade hon sålt honom vidare till en tjej som lämnat ut honom på foder hit och dit. Under den tiden har han varit och tävlat på msv nivå i hoppning. Dock så har han hela tiden varit stirrig och extremt svårriden. Efter det året som han spenderat hos otaliga fodervärdar (vissa hade haft honom så kort tid som en vecka endast!) så såldes han till en tjej nere i Falköping som köpt honom för att rida till honom. Under hela den här tiden hade han bara blivit värre och värre. Stegrat samt blivit mer och mer hispig. Hon lessnade tillslut och därefter tog jag över honom. Fastnade direkt för honom utan att provrida eller någonting. Blev bara kär helt enkelt. Han har under sin tid i sveriga varit kollad otaliga gånger. När jag pratade med gamla ägare fick jag alltid hela tiden höra "det är inget fysiskt fel på honom - det sitter i skallen - det har vi fått konstaterat av veterinär".
Hur som helst så började vi om från början när han kom hit. NH-övningar från backen, tömkörning och lugna skritturer med sällskap av annan häst samt att han fått följa med som handhäst på våra ridturer. I början gick det knappt att få ner honom på ridbanan. Så fort han kom in dit så stress-svettades han som en stucken gris. Med tiden har han blivit otroligt mkt lugnare men problemen vid ridningen har kvarstått. Det har absolut inte gått att rida honom nere på banan (han är dock lugn som en filbunke i padocken så länge man inte sitter på nu för tiden). På uteritterna går det bra att skritta i annan häst sällskap. Trav är dock en totalt omöjlig gångart då han flippat ur totalt och börjat luftgaloppera på stället.
Tillslut så gav jag upp försöken att rida, har bara gått promenader i grimma med honom samt löshoppat (vilket han älskar!). Han är helt suverän på att hoppa och det är faktiskt en av de väldigt få tillfällena då man verkligen ser att han är lycklig. Annars står han mest med ledsen blick helt livlös när man håller på med honom. Behövs aldrig några infångare utan det räcker med att sätta upp ett hinder så sköter han allt helt själv om och om igen utan uppmaningar från mig.
Jag började i ett skede att tvivla på min förmåga och fick för mig att det var jag som var värdelös. Jag kunde ingenting och var inte värd att ha en häst. Dessutom kändes det som om att det var för mkt jobb med honom då jag aldrig skulle kunna utnyttja hans kapacitet i hoppningen då han är en D-ponny och jag fyllt 18 för flera år sedan (jag själv är 23 men har fastnat i ponnyåren). Så jag satte ut honom på annons, dock så kände jag inte för att släppa honom till någon av de som svarade. Var mestadels unga tjejer som ville ha honom som hopphäst pga hans kapacitet utan att förstå hur mkt jobb och tillit till sin ryttare som han krävde. Hittade tillslut en "hästfamilj" som verkade otroligt vettiga men de backade ut i sista sekund.
Tillslut var det som att jag bara kände på mig att nåt var fel med honom. Hade en kiropraktor ute som klämde igenom utan att hitta nånting. Men Han MÅSTE ha ont! Man ser det i hans blick tycker jag. Så trots att han är kollad tusen gånger innan han kom i min ägo så åkte jag in till kliniken med honom. Veterinären hittade ingenting speciellt som kunde förklara hans beteende. Det enda som fanns att anmärka på var lätta markeringar på båda framben vid nedre böjprovet. Tänderna var i tiptopskick. Blodprovet sa ingenting. Propsade på att röntga honom. För att få in honom i röntgenrummet fick de droga ned honom såpass att han stapplade in med huvudet hängandes i min famn med djupa snarkandes andetag.
Veterinären tyckte att det såg ut som om han hade för tight mellan tornutskotten på ett visst parti i ryggen men ville inte ställa en diagnos själv utan bilderna skickades ned till södra sverige för analys. Efter det så har han fått gå och lata sig på sommarbete. Vi har bara myst och pysslat på tillsammans. Korta promenader i grimma, lättare NH-övningar och en massa bortstande och donande. På denna tid då han inte behövt arbeta har han blivit mkt piggare och gladare. Han försökte tom sno socker ur rykthinken igår! På en vanlig häst hade detta varit något dåligt. Men med honom som mest står och ser olycklig ut blev jag helt upplyft inombords!
Fick dock svaret från veterinären idag. Enligt analysen på plåtarna från rötgen så hade han tydliga förändrigar på tornutskotten, pålagringar, urkalkningar samt en cysta i ryggraden. Ringde upp veterinären och pratade med henne om detta och hon trodde att det troligast är nåt han har gått med sedan liten men att det blivit värre och värre. Det gick att operera men chansen för att det ska bli bra var väldigt liten sa hon så hon tyckte inte att det var värt lidandet. Bästa lösningen vore nog att låta honom somna in... hon skulle skicka intyg till utdömningen som jag fick vidarebefordra till försäkringsbolaget.
Ringde upp sambon på jobbet direkt efter jag pratat med vet men fick inte fram ett ord när han svarade. Det blev bara tyst av den stora klumpen som låg i halsen. Tillsist brast det och jag satt bara och snyftade under hela samtalet. Hur ska man klara av att ta bort honom?
Vill bara åka upp till stallet och krama om honom nu. Skämma bort honom med morötter och låta honom känna hur mkt jag tycker om honom...
Hur ska man lösa detta med avlivning på smidigaste sätt? Måste jag vara med och se honom falla ihop? Vilka alternativ finns det? Vad kostar dom och vilka är bäst för hästen?
Ringde runt bland gamla ägare för att undersöka vad som hänt honom. Av hon som importerat honom fick jag veta att hon hade köpt honom av en hästhandlare nere på irland där han tidigare hade gått som jaktponny. Hon hade haft honom i ett år och ridit till honom under den tiden vilket hade fungerat bra förutom det att han var ytterst nervös av sig. När han kom hade han dessutom haft en massa gamla ärr, sår och blåmärken i munnen plus att han är väldigt spörädd (rädd för allt som viftar och rör sig snabbt). Senare hade hon sålt honom vidare till en tjej som lämnat ut honom på foder hit och dit. Under den tiden har han varit och tävlat på msv nivå i hoppning. Dock så har han hela tiden varit stirrig och extremt svårriden. Efter det året som han spenderat hos otaliga fodervärdar (vissa hade haft honom så kort tid som en vecka endast!) så såldes han till en tjej nere i Falköping som köpt honom för att rida till honom. Under hela den här tiden hade han bara blivit värre och värre. Stegrat samt blivit mer och mer hispig. Hon lessnade tillslut och därefter tog jag över honom. Fastnade direkt för honom utan att provrida eller någonting. Blev bara kär helt enkelt. Han har under sin tid i sveriga varit kollad otaliga gånger. När jag pratade med gamla ägare fick jag alltid hela tiden höra "det är inget fysiskt fel på honom - det sitter i skallen - det har vi fått konstaterat av veterinär".
Hur som helst så började vi om från början när han kom hit. NH-övningar från backen, tömkörning och lugna skritturer med sällskap av annan häst samt att han fått följa med som handhäst på våra ridturer. I början gick det knappt att få ner honom på ridbanan. Så fort han kom in dit så stress-svettades han som en stucken gris. Med tiden har han blivit otroligt mkt lugnare men problemen vid ridningen har kvarstått. Det har absolut inte gått att rida honom nere på banan (han är dock lugn som en filbunke i padocken så länge man inte sitter på nu för tiden). På uteritterna går det bra att skritta i annan häst sällskap. Trav är dock en totalt omöjlig gångart då han flippat ur totalt och börjat luftgaloppera på stället.
Tillslut så gav jag upp försöken att rida, har bara gått promenader i grimma med honom samt löshoppat (vilket han älskar!). Han är helt suverän på att hoppa och det är faktiskt en av de väldigt få tillfällena då man verkligen ser att han är lycklig. Annars står han mest med ledsen blick helt livlös när man håller på med honom. Behövs aldrig några infångare utan det räcker med att sätta upp ett hinder så sköter han allt helt själv om och om igen utan uppmaningar från mig.
Jag började i ett skede att tvivla på min förmåga och fick för mig att det var jag som var värdelös. Jag kunde ingenting och var inte värd att ha en häst. Dessutom kändes det som om att det var för mkt jobb med honom då jag aldrig skulle kunna utnyttja hans kapacitet i hoppningen då han är en D-ponny och jag fyllt 18 för flera år sedan (jag själv är 23 men har fastnat i ponnyåren). Så jag satte ut honom på annons, dock så kände jag inte för att släppa honom till någon av de som svarade. Var mestadels unga tjejer som ville ha honom som hopphäst pga hans kapacitet utan att förstå hur mkt jobb och tillit till sin ryttare som han krävde. Hittade tillslut en "hästfamilj" som verkade otroligt vettiga men de backade ut i sista sekund.
Tillslut var det som att jag bara kände på mig att nåt var fel med honom. Hade en kiropraktor ute som klämde igenom utan att hitta nånting. Men Han MÅSTE ha ont! Man ser det i hans blick tycker jag. Så trots att han är kollad tusen gånger innan han kom i min ägo så åkte jag in till kliniken med honom. Veterinären hittade ingenting speciellt som kunde förklara hans beteende. Det enda som fanns att anmärka på var lätta markeringar på båda framben vid nedre böjprovet. Tänderna var i tiptopskick. Blodprovet sa ingenting. Propsade på att röntga honom. För att få in honom i röntgenrummet fick de droga ned honom såpass att han stapplade in med huvudet hängandes i min famn med djupa snarkandes andetag.
Veterinären tyckte att det såg ut som om han hade för tight mellan tornutskotten på ett visst parti i ryggen men ville inte ställa en diagnos själv utan bilderna skickades ned till södra sverige för analys. Efter det så har han fått gå och lata sig på sommarbete. Vi har bara myst och pysslat på tillsammans. Korta promenader i grimma, lättare NH-övningar och en massa bortstande och donande. På denna tid då han inte behövt arbeta har han blivit mkt piggare och gladare. Han försökte tom sno socker ur rykthinken igår! På en vanlig häst hade detta varit något dåligt. Men med honom som mest står och ser olycklig ut blev jag helt upplyft inombords!
Fick dock svaret från veterinären idag. Enligt analysen på plåtarna från rötgen så hade han tydliga förändrigar på tornutskotten, pålagringar, urkalkningar samt en cysta i ryggraden. Ringde upp veterinären och pratade med henne om detta och hon trodde att det troligast är nåt han har gått med sedan liten men att det blivit värre och värre. Det gick att operera men chansen för att det ska bli bra var väldigt liten sa hon så hon tyckte inte att det var värt lidandet. Bästa lösningen vore nog att låta honom somna in... hon skulle skicka intyg till utdömningen som jag fick vidarebefordra till försäkringsbolaget.
Ringde upp sambon på jobbet direkt efter jag pratat med vet men fick inte fram ett ord när han svarade. Det blev bara tyst av den stora klumpen som låg i halsen. Tillsist brast det och jag satt bara och snyftade under hela samtalet. Hur ska man klara av att ta bort honom?
Vill bara åka upp till stallet och krama om honom nu. Skämma bort honom med morötter och låta honom känna hur mkt jag tycker om honom...
Hur ska man lösa detta med avlivning på smidigaste sätt? Måste jag vara med och se honom falla ihop? Vilka alternativ finns det? Vad kostar dom och vilka är bäst för hästen?
