Hur klara att omplacera?

[Lhas]

Jag har en liten pojke här hemma som jag behöver omplacera men jag har på äldre dagar blivit blödig.

Jag vet att det är nödvändigt att han flyttar och att han kommer kunna få ett fantastiskt hem hos någon annan.

Men jag klarar det inte mitt hjärta skriker Nej då jag är rädd att han ska omplaceras vidare och liknande scenarion.

Jag har omplacerat hundar tidigare och inte tänkt i dom här banorna alls men jag är helt enkelt rädd att släppa greppet om honom.

Hur vet man?
Hur gör man?

 

[ainasoja]

Jag har en liten pojke här hemma som jag behöver omplacera men jag har på äldre dagar blivit blödig.

Jag vet att det är nödvändigt att han flyttar och att han kommer kunna få ett fantastiskt hem hos någon annan.

Men jag klarar det inte mitt hjärta skriker Nej då jag är rädd att han ska omplaceras vidare och liknande scenarion.

Jag har omplacerat hundar tidigare och inte tänkt i dom här banorna alls men jag är helt enkelt rädd att släppa greppet om honom.

Hur vet man?
Hur gör man?

Är fodervärd ett alternativ?

 

[Silver Girl]

Är fodervärd ett alternativ?

Fast fodervärd för hund betyder ju att man vill behålla rätten att avla på den, vilket jag inte tror är fallet här.

Men antar att du menar att TS står kvar som ägare och betalar försäkringen men låter hunden bo hos någon annan, som man gör med häst? Är ju ovanligt på hund och kan vara svårt att hitta någon som vill ha det upplägget, men det går ju alltid att kolla.

 

[ainasoja]

Fast fodervärd för hund betyder ju att man vill behålla rätten att avla på den, vilket jag inte tror är fallet här.

Men antar att du menar att TS står kvar som ägare och betalar försäkringen men låter hunden bo hos någon annan, som man gör med häst? Är ju ovanligt på hund och kan vara svårt att hitta någon som vill ha det upplägget, men det går ju alltid att kolla.

Fast man behöver inte avla på hunden även om man har ett SKK kontrakt på fodervärd.

 

[Lhas]

Är fodervärd ett alternativ?

Han är inte tänkt för avel utan en ren sällskapshund så det tror jag kan bli svårt.

 

[ainasoja]

Han är inte tänkt för avel utan en ren sällskapshund så det tror jag kan bli svårt.

Jag förstår hur jobbigt det är. Jag har nyss omplacerat ljuvlig hund som gärna hade fått stanna här om jag haft rätt förutsättningar.

Omplacerade även en pappillon när jag separerade. Även det gjorde ont i hjärtat men bägge hundarna har fått bra hem där dom trivs bra.

 

[inverterad]

Ett fodervärdsavtal för hund är väldigt annorlunda än ett för häst. Fodervärdsavtal för hund gäller ett avtal mellan uppfödare och köpare om avelsrätten och hur den ska fördelas. Så det är nog inte relevant i detta läge.


TS, förstår att det är svårt. Du kanske kan börja genom att lägga ut en annons om omplacering i rasgrupper och liknande och sondera terrängen?

 

[LaMagia]

Fast man behöver inte avla på hunden även om man har ett SKK kontrakt på fodervärd.

Nej, men hunden kommer att övergå i fodervärdens ägo efter en tid. Dessutom kan överlåtaren inte plötsligt ångra sig och ta tillbaka hunden om den sätts ut på foder. Om ett sådant avtal ska avbrytas och båda parter inte är överens så är det domstol som gäller. Ofta döms det till fodervärdens fördel.

 

[iNHALE]

Jag har en liten pojke här hemma som jag behöver omplacera men jag har på äldre dagar blivit blödig.

Jag vet att det är nödvändigt att han flyttar och att han kommer kunna få ett fantastiskt hem hos någon annan.

Men jag klarar det inte mitt hjärta skriker Nej då jag är rädd att han ska omplaceras vidare och liknande scenarion.

Jag har omplacerat hundar tidigare och inte tänkt i dom här banorna alls men jag är helt enkelt rädd att släppa greppet om honom.

Hur vet man?
Hur gör man?

Om hunden är renrasig skulle jag rekommendera dig att vända dig till uppfödaren eller till rasklubben för hjälp med omplaceringen, det är mycket lättare att hitta en bra köpare därigenom än att försöka fiska själv på tex blocket eller facebook, om man inte redan har ett väldigt bra kontaktnät.

Att göra sig av med en älskad familjemedlem är aldrig lätt och i ärlighetens namn tror jag att man helt enkelt bara får riva plåstret och göra det istället för att vänta på att den rätta känslan infinner sig för det gör den sällan. Man får sätta sina egna känslor åt sidan och fokusera på det som är bäst för hunden.

 

[ako]

Men om man nu skulle vilja, borde det inte gå att skriva ett anpassat avtal om typ lån/hyra av hund under en viss tid? Det borde ju inte vara omöjligt tänker jag?

 

[Migo]

Men om man nu skulle vilja, borde det inte gå att skriva ett anpassat avtal om typ lån/hyra av hund under en viss tid? Det borde ju inte vara omöjligt tänker jag?

För oss som är uppfödare i SKK är det hårt reglerat, vi får INTE hitta på egna avtal och lösningar. För gemene man är det enklare, men svårt att författa ett avtal som håller juridiskt.

 

[Malibu_Stacy]

Jag har en liten pojke här hemma som jag behöver omplacera men jag har på äldre dagar blivit blödig.

Jag vet att det är nödvändigt att han flyttar och att han kommer kunna få ett fantastiskt hem hos någon annan.

Men jag klarar det inte mitt hjärta skriker Nej då jag är rädd att han ska omplaceras vidare och liknande scenarion.

Jag har omplacerat hundar tidigare och inte tänkt i dom här banorna alls men jag är helt enkelt rädd att släppa greppet om honom.

Hur vet man?
Hur gör man?

Man är noga med vem man väljer helt enkelt, och går på magkänslan.
Har tillsammans med min uppfödare omplacerat ett foderhund (jag var fodervärd) då hon inte hade den mentalitet som är önskvärd hos en avels- och tävlingshund. Vi la ut annons på rasklubbens omplaceringssida och fick några svar där vi sedan nogrannt valde ut en person som både jag och uppfödaren kände positivt inför. Vi pratande båda i telefon med perosnen och stämde träff. Personen gjorde ett väldigt seriöst intryck när vi träffades och det kändes rätt för alla inblandade. Jag skulle aldrig omplacera utan att ha träffat personen ordentligt innan. Det har blivit hur bra som helst, är nu ca 5 år sedan och jag och den nya ägaren följer varandra på sociala medier.

Det var trots det jättesvårt, jag var jätteledsen även om jag visste att jag gjort rätt. Kan fortfarande bli ledsen då och då och fundera på hur det varit om hon fått vara kvar, men påminner mig ändå om att hon inte kunde ha det bättre där hon bor nu.

Var noga med vem du väljer så kommer det bli bra.

 

[Silver Girl]

Jag omplacerade en hund jag själv tagit som omplacering från uppfödaren där hon inte skulle avlas på. Hos mig visade hon sig vara väldigt osäker utan sin flock. Jag kunde hantera allt (rädd och utåtagerande mot barn, osäker mot andra hundar, inte riktig rumsren) utom att hon inte klarade att vara ensam, då jag är ensamstående och blev väldigt bunden.

Jag hittade av en slump rätt person. Var och tittade på en utställning med vänner som också kände denna kvinnan så vi satt tillsammans. Hon hade just fått ta bort sin hund alldeles för ung och letade ny, gärna vuxen. Vi började prata. Hennes man jobbade hemifrån, barnen var tonåringar. Hennes granne och bästa vän (som också var med vid det tillfället) hade två samma ras som min och om de skulle komma överens kunde hon lämnas där vid behov, hon kunde ju lämnas med andra hundar. Efter lite funderande fick hunden flytta och hon har fått det så bra och bor kvar där än. När hon väl fått landa ordentligt ett år kunde hon t o m börja lämnas ensam.

Jag grät mycket både innan och efter, men det var faktiskt bättre att gråta för att jag saknade hunden än för ångest att varken jag eller hunden mådde bra.

Så, som flera sagt, hittar du rätt person kommer det blir bra, för er båda.

 

[Fibusen]

Nu har jag bara stått på ”andra sidan” dvs tagit emot omplaceringar.

Första gången var det väldigt svårt för ägaren, och det enda hon kunde göra var att lita på mina ord i princip. Vi skrev ett kontrakt där vi bl.a. skrev in att jag skulle kastrera hunden, vilket jag sen gjorde. Vi höll kontakten under de 10 åren hunden levde hos mig, och hon grät med mig när dagen var kommen att låta hunden somna in (pga ålder och krämpor) Vi har kontakt än i dag trots att hunden varit borta i 7 år.

Andra och nuvarande hunden fick jag dumpad på mig i princip. Hon skulle bo här ett tag tills det lugnat sig för ägaren, alt så skulle jag köpa loss henne längre fram. Det var snart 6 år sen. Hunden hade ett helskotta hos fd ägare så jag hoppades ju på att hon aldrig mer skulle behöva tillbaka. Blev hastigt och lustigt alltihopa, men jag ville bara få hunden därifrån snabbt. Jag började efter ett par veckor ifrågasätta vart papprerna på bl.a. försäkringen var då jag misstänkte att hon inte alls var försäkrad som ägaren påstod, då försvann ägaren helt. Tog hunden till veterinär och hon var inte ens chipad. Alltså inte ens registrerad. Jag fick då chippa och registrera och satte då mig som ägare och kunde äntligen försäkra henne.

Jag skulle om jag var du börja lyssna med uppfödaren om det finns en sån, annars i bekantskapskretsen. Blocket tror jag inte riktigt på, även om det säkert finns guldkorn där med. Min mamma har börjat leta lite löst efter att hon fick lov att ta bort sin bästa vän i somras pga misstänkt hjärntumör, hon är ett guldkorn! Pigg pensionär som haft hund hela livet och är hemma hela dagarna, men jag försöker få henne till att börja lägga ut lite krokar hos uppfödare istället då det finns så mycket konstigt på tex blocket, så jag tror att går du via uppfödaren så kanske det är större chans att hitta rätt.

Jag förstår att det är ett tungt och jobbigt beslut, men det är ju taget av en anledning, för hundens skull. Jag tror och hoppas att det löser sig till det bästa!

 

[Lhas]

Tack för alla svar jag har kollat på sökesannonser i rasgruppen på Facebook och även varit i kontakt med några men det känns inte rätt att omplacera honom trots allt. Så jag kommer att kämpa på ett tag till och hoppas på det bästa och eventuellt kastrera honom istället då problemet är att min äldre hane och han ryker ihop.
Egentligen är jag emot kastrering och hade förr om åren hellre omplacerat men jag är extra rädd efter allt som hänt i hundvärlden under coronan.

 

[Bulldoozer]

Du kan inte förebygga genom att undvika situationer där de ryker ihop?
Mina kan ryka ihop i samband med löp (hormoner), om det trångt om utrymme och om resurs tex. Nu har jag tre tikar och en hane men i regel funkar det utmärkt bara jag har lite koll när de får lite extra gottiga ben, plockar undan matskålar och undviker att de hamnar i trånga utrymmen i samband med löpen.
Nu vet jag inte hur ung den yngre är men alla mina har haft en period där de testat de äldre hundarna när de blivit könsmogna men det är inget som hållt i sig.
Vanligt är också att hundar ser matte eller husse som resurs och ryker ihop nära denne och där gäller det att ha noll tolerans mot hundar som ligger och vaktar på en.
Tänker att om du kan se ett samband mellan när och varför de ryker ihop så kanske det också går att förebygga?

 

[Lhas]

Du kan inte förebygga genom att undvika situationer där de ryker ihop?
Mina kan ryka ihop i samband med löp (hormoner), om det trångt om utrymme och om resurs tex. Nu har jag tre tikar och en hane men i regel funkar det utmärkt bara jag har lite koll när de får lite extra gottiga ben, plockar undan matskålar och undviker att de hamnar i trånga utrymmen i samband med löpen.
Nu vet jag inte hur ung den yngre är men alla mina har haft en period där de testat de äldre hundarna när de blivit könsmogna men det är inget som hållt i sig.
Vanligt är också att hundar ser matte eller husse som resurs och ryker ihop nära denne och där gäller det att ha noll tolerans mot hundar som ligger och vaktar på en.
Tänker att om du kan se ett samband mellan när och varför de ryker ihop så kanske det också går att förebygga?

Jo jag har börjat tänka i dom banorna det är framförallt den äldre hanen som stör sig på den yngre nu när han blivit könsmogen och beter sig då fult emot honom.
Jag ska försöka ett tag till och ta bort resurser och styra upp det hela lite bättre.
Den yngre försvarar sig bara men har ett burdusare språk av naturen vilket jag även tror påverkar den äldre som är signalkänslig och då blir extra sur på den yngre.

Tar gärna emot tips

 

[Lhas]

Fördelen med den yngre är att han som sagt är lite burdus och tar det mesta med en klackspark och tror gott om hela världen så han tar förhoppningsvis inte alltför illa vid sig ☺

 

[a1agnlju]

Fördelen med den yngre är att han som sagt är lite burdus och tar det mesta med en klackspark och tror gott om hela världen så han tar förhoppningsvis inte alltför illa vid sig ☺

Jag har haft hanhundar som kunde ryka ihop lite då och då. Stökigast var perioden när den yngre började bli könsmogen. Hur som helst gällde det att förutse tillfällen som hundarna kanske kunde börja bråka. T ex. vid trånga utrymmen, i dörröppningar, för att tävla om mattes gunst, tuggben och mat förstås.

Man lär sig rätt snabbt vilka situationer som ska undvikas. Jag tror att du kan behålla unghunden om du styr upp hur båda hundarna ska sköta sig.