Sv: Hur känns det??
Låter ganska mycket som min förlossning. Visst värkte det i ryggen och magen när värkarna satte igång men jag led absolut inte av det. När jag kom in till BB låg jag i badet ett tag, det var jätteskönt, somnade i vattnet mellan värkarna, det enda som var lite jobbigt vara att jag blir så lätt illamående så kombin av det varma vattnet och värkarna fick mig att vilja spy vilket jag oxå gjorde (på pojkvännens skor) när jag klev upp ur vattnet. Det var ett litet ögonblick där som jag fick panik och började ångra mig men det gick över på en minut, för vad ska man göra...? Skita i det och åka hem?:smirk:
Började fundera på epidural men det var ändå för sent och när väl krystvärkarna satte igång så var allt så öppet att smärtan inte längre var särkillt jobbig. Det brännde lite i underlivet men jag blundade hela tiden och andades lustgas och bara lät det hända. Ja inte hände det av sig själv precis... fick ju ta i som en gris för att få ut henne för hon stannade ganska länge med huvudet i öppningen. Men det var mer skitjobbigt än smärtsamt. Kroppen jobbar ju väldigt mycket själv men man får verkligen hjälpa till, gäller bara att försöka vila mellan värkarna så gott det går.
Däremot ville jag helst sparka till sköterskan som skulle sy ihop mig efter, för då var jag gräsligt trött på alltihop och ville bara vila.
Låter ganska mycket som min förlossning. Visst värkte det i ryggen och magen när värkarna satte igång men jag led absolut inte av det. När jag kom in till BB låg jag i badet ett tag, det var jätteskönt, somnade i vattnet mellan värkarna, det enda som var lite jobbigt vara att jag blir så lätt illamående så kombin av det varma vattnet och värkarna fick mig att vilja spy vilket jag oxå gjorde (på pojkvännens skor) när jag klev upp ur vattnet. Det var ett litet ögonblick där som jag fick panik och började ångra mig men det gick över på en minut, för vad ska man göra...? Skita i det och åka hem?:smirk:
Började fundera på epidural men det var ändå för sent och när väl krystvärkarna satte igång så var allt så öppet att smärtan inte längre var särkillt jobbig. Det brännde lite i underlivet men jag blundade hela tiden och andades lustgas och bara lät det hända. Ja inte hände det av sig själv precis... fick ju ta i som en gris för att få ut henne för hon stannade ganska länge med huvudet i öppningen. Men det var mer skitjobbigt än smärtsamt. Kroppen jobbar ju väldigt mycket själv men man får verkligen hjälpa till, gäller bara att försöka vila mellan värkarna så gott det går.
Däremot ville jag helst sparka till sköterskan som skulle sy ihop mig efter, för då var jag gräsligt trött på alltihop och ville bara vila.